Gotlands infanteriregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För pansarregementet Gotlands regemente, se Gotlands regemente.
Gotlands infanteriregemente
(I 18)
Gotlandsgruppen vapen.svg
Vapensköld för Gotlands infanteriregemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namn Kungl. Gotlands infanteriregemente
Datum 1887–1963
Land Sverige
Försvarsgren Armén
Typ Infanteriet
Roll Utbildningsförband
Storlek Regemente
Efterföljare Gotlands regemente
Ingående delar Gotlandsbrigaden
Högkvarter Visby garnison
Förläggningsort Visby
Övningsplats Visborgsslätt,
Tofta skjutfält
Färger Rött och vitt (–1953)
         
Blått och vitt (1954–1963)
         
Marsch "In Treue Fest" (Teike)[1]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga Naval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken AM.090978-P 18 (02).jpg

Gotlands infanteriregemente (I 18), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1887–1963. Förbandet var förlagda till Visby garnison i Visby.[2][3][4][5]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Regementet har sitt ursprung i Gotlands nationalbeväring som skapades den 5 februari 1811 som ett resultat av en rysk ockupation 1808. Infanteriregementet fick beteckningen I 27 och övningsplatsen bestämdes till Visborgsslätt.

Genom försvarsbeslutet 1925 avvecklades ett större antal regementen, vilket medförde att förbandsbeteckning i den lägre serien blev lediga. Detta medförde bland annat att Gotlands infanteriregemente tilldelades den 1 januari 1928 I 18 som ny förbandsbeteckning. En förbandsbeteckning som övertogs från Västmanlands regemente. Försvarsbeslutet kom även påverka Gotlands infanteriregemente, då det reducerades till en bataljonsstorlek. I samband med det antogs namnet Gotlands infanterikår. Genom 1936 års försvarsbeslut blev kåren åter regemente och benämndes Gotlands infanteriregemente (I 18).

I samband med försvarsbeslutet 1958 beslutade riksdagen att åtta pansarbrigader med nya stridsfordon skulle organiseras inom armén. Ett beslut som av ekonomiska skäl ändrades i augusti 1960, till att endast omfatta sju pansarbrigader.[6][7] Norra skånska regementet (I 6), Södra skånska regementet (I 7) och Gotlands infanteriregemente (I 18) var de infanteriregementen som överfördes från infanteriet, samt Södermanlands regemente (I 10) som återfördes till pansartrupperna.

På Gotland fanns sedan 1944 detachementet Göta pansarlivgardes kompani på Gotland. Detachementet kom från den 1 april 1963 att uppgå i det nya regementet Gotlands regemente, för att där bilda stommen i det nya pansarregementet. Gotlands regemente fick samtidigt beteckningen P 18.[8][9]

Verksamhet[redigera | redigera wikitext]

Nationalbeväringen övades på många platser spridda över Gotland. I samband med att de gotländska förhållandena delvis anpassats efter 1885 års värnpliktslag och tjänstgöringsplikten begränsats till åldersgrupperna 21-40 år och övningsplikten minskat från 64 dagar till 54 dagar, men samtidigt antalet officerare och underofficerare ökats och dessa blivit fast anställt manskap gjordes nationalbeväringen om till två separata, Gotlands infanteriregemente och Gotlands artillerikår år 1887.[10]

Då värnpliktstjänstgöringen förlängdes till 90 dagar 1892 uppfördes även lägerhyddor för manskapet. Manskapet var då utrustade med Remingtongevär av m/1860-1867. Dessas ersattes 1894 av det modernare finkalibrigare Remington m/1867-1889. 1900 erhöll man sina första leveranser av Gevär m/96, men det dröjde till 1907 innan alla de inkallade soldaterna kunde utrustas med mausergevär.[11]

Övningstiden var förlagd till sommaren. År 1898 beviljades en utökning av stamtruppen med 200 meniga soldater för att hålla en åretruntberedskap vid regementet. Stamtruppen utgjorde därefter nära 500 man. Underhålls- och sjukvårdsförband inrättades 1901 jämte en velocipedryttaravdelning för spaning. Då i samband med 1901 års försvarsbeslut övningstiden förlängdes till 240 dagar för infanteriet fick regementet en över hela året förlagd övningstid. På grund av Gotlands läge och brist på rekryter beslutades även att ön årligen skulle tillföras 500 rekryter från fastlandet varje år. [12]

År 1914 fick regementet sin första tilldelning av automatvapen i form av 20 kulsprutegevär av Madsens konstruktion. I slutet av året fick man även sina första riktiga kulsprutor av Schwarzloses konstruktion. I samband med detta organiserades ett kulsprutekompani vid förandet.[13]

Brigader[redigera | redigera wikitext]

Regementet kom genom försvarsbeslutet 1942 att organisera ett fältregemente som genom försvarsbeslutet 1948 kom att omorganiseras till infanteribrigad.[14] Regementet var tillsammans med Värmlands regemente (I 2) och Norrbottens regemente (I 19) tre infanteriregementen inte kom att sätta upp ett dubbleringsregemente.

Gotlandsbrigaden[redigera | redigera wikitext]

Gotlandsbrigaden (IB 18) bildades 1949 genom att fältregementet Gotlands infanteriregemente (I 18) omorganiserades till brigad. Brigaden kom att bli Gotlands infanteriregementes enda brigad. I samband med försvarsbeslutet 1963 kom brigaden 1963 att slås samman med Göta pansarlivgardes kompani på Gotland (P 1 G) och bildade en pansarbrigad vilken kom att organiseras efter förbandstypen "Pansarbrigad Gotland". Brigaden avvecklades senare genom försvarsbeslutet 2000.

Bataljoner[redigera | redigera wikitext]

1861

  • Norra bataljonen
    • 6 kompanier
  • Mellersta bataljonen
    • 7 kompanier
  • Södra bataljonen
    • 8 kompanier

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Kaserner vid Gotlands infanteriregemente

I samband med att regementet bildades, kom det att förläggas till Visborgsslätt, där tidigare vissa storövningar och övningar för Visby jägare ordnats. Förråd, expeditioner, matsal och mässar uppfördes på platsen. Då värnpliktstjänstgöringen förlängdes till 90 dagar 1892 uppfördes även lägerhyddor för manskapet.

Regementet förlades den 30 augusti 1905 till ett nyuppfört kasernetablissement på Visborgs slätt, som regementet sedan 1887 hade haft som sin mötes- och lägerplats. Kasernetablissement uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Fortifikationens typritningar för infanterietablissement. Totalt kom drygt ett hundratal byggnader att uppföras inom området.[15]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

När regementet bildades övertog regementet den fana som Gotlands nationalbeväring tilldelades den 14 juni 1854 av kung Oscar I. Den fanan troppades 1954, då regementet tilldelades en ny fana den 13 juni 1954 av Chefen för armén Carl August Ehrensvärd.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Kår- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1884–1963. Åren 1884–1927 och 1937–1963 betitlades chefen för regementschef. Åren 1928–1937 betitlades förbandschefen för kårchef.[3][16]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl Gotlands infanteriregemente 1887-01-01 1927-12-31
Kungl Gotlands infanterikår 1928-01-01 1937-06-30
Kungl Gotlands infanteriregemente 1937-07-01 1963-03-31
Beteckningar
I 27 1887-01-01 1927-12-31
I 18 1928-01-01 1963-03-31
Förläggningsorter och övningsfält
Visby garnison (F) 1905-09-30 1963-03-31
Visborgsslätt (Ö) 1887-01-01 1963-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 201
  2. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 175-177
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 263-264
  4. ^ Holmberg (1993), s. 13
  5. ^ Holmberg (1993), s. 16
  6. ^ Larsson (1994), s. 64-65
  7. ^ Kjellander (1992), s. 412-414
  8. ^ Kjellander (1992), s. 44
  9. ^ Kjellander (2005), s. 115, 145
  10. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46.
  11. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46-66.
  12. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 46-57.
  13. ^ Beredskap och försvar på Gotland 175 år 1811-1986 s. 81.
  14. ^ ”Omorganisering av armén till brigader”. Brigadmuseum.se. http://www.brigadmuseum.se/popups/brigadestructure.php. Läst 15 november 2009. 
  15. ^ Berg (2004), s. 88
  16. ^ Kjellander (2005), s. 19-25

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Bo, red (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Bd 2, Personer och traditioner. Stockholm: Probus. Libris 10002196. ISBN 91-87184-80-X 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Kjellander, Bo (red.) (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Del 1. Probus förlag HB. ISBN 91-87184-79-6 
  • Kjellander, Bo (red.) (2005). Gotlands nationalbeväring och regemente. Del 2. Probus förlag HB. ISBN 91-87184-80-X 
  • Hammarhjelm, Bengt (1998). Gotländsk krigshistoria : från Gutasagan till 1814. Visby: Ödin. ISBN 91-85716-81-2