Västgöta regemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ej att förväxla med Västgöta-Dals regemente.
Den här artikeln handlar om Västgöta regemente. För tiden som kavalleriregemente, se Västgöta dragonregemente.
Västgöta regemente
(I 6)
HMS Västergötland vapen.svg
Västergötlands vapenbild
Officiellt namnKungl. Västgöta regemente
Datum1811–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareVästgöta dragonregemente
Del avIII. arméfördelningen [a]
HögkvarterVänersborgs garnison
FörläggningsortVänersborg
FärgerGult och svart          
Marsch"Vaktombytet" (V. Holtz). [b]
SegernamnSkara (1611)
Skillingehed (1612)
Burgstall (1631)
Breitenfeld (1631)
Dirschau (1627)
Stuhm (1629)
Lützen (1632)
Lund (1676)
Befälhavare
RegementschefErnst Nils David af Sandeberg [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Västgöta regemente (I 6) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1811–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vänersborg garnison, i stadsdelen Lyckhem i Vänersborg.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

År 1811 överfördes Västgöta dragonregemente från kavalleriet till infanteriet och fick det nya namnet Västgöta regemente.[2] Den 1 oktober 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Västgöta regemente tilldelades № 6. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Västgöta regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 6. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen samt från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

Genom försvarsbeslutet 1925 angavs att Västgöta regemente tillsammans med Bohusläns regemente skulle från den 1 januari 1928 sammanföras till ett nytt regemente, benämnt Västgöta-Bohus regemente.[5] Västgöta-Bohus regemente skulle samtidigt överta Västgöta regementes förläggning i Vänersborg.[6] Vid 1926 års riksdag ändrades dock beslutet till att regementet skulle förläggas till Uddevalla.[7] Västgöta-Bohus regemente blev inte verklighet, då Bohusläns regemente kvarstod som namn på regementet i Uddevalla. Förbandsbeteckning I 6 kom dock att leva vidare, då Norra skånska infanteriregementet från den 1 januari 1928 tilldelades den som ny förbandsbeteckning.[8] I försvarsbeslutet angavs att de regementen som skulle avvecklas, skulle avvecklas efter repetitionsövningarna hösten 1927.[9] Den 4 oktober 1927 hölls en avvecklingsceremoni och den 31 december 1927 halades flaggan på regementet för sista gången och regementet var därmed avvecklat.

Även om försvarsbeslutet angav att regementet skulle sammanslås med Bohusläns regemente, kom flertalet av de som tjänstgjorde vid Västgöta regemente att förflyttas till Skaraborgs regemente.[10][4] Att Västgöta regemente blev ett av de regementen som avvecklades genom försvarsbeslutet får nog ses mot bakgrund av att det låg i en triangel mellan Bohusläns regemente i Uddevalla, Skaraborgs regemente i Skövde och Älvsborgs regemente i Borås, vilka samtliga tre hade ett avstånd på cirka 100 kilometer mellan sig. Vidare ansåg etablissementet i Uddevalla ha fler övervägande fördelar jämfört mot Vänersborg.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

1811

  1. Livkompaniet
  2. 1:e majorens kompani
  3. Älvsborgs kompani
  4. Barne kompani
  5. Överstelöjtnantens kompani
  6. 2:e majorens kompani
  7. 3:e majorens kompani
  8. Vartofta kompani

1836

  1. Livkompaniet
  2. Laske kompani
  3. Älvsborgs kompani
  4. Barne kompani
  5. Kåkinds kompani
  6. Vadsbo kompani
  7. Gudhems kompani
  8. Vartofta kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Regementet skulle i december 1916 få ny hemort, det hade samlats och vapenövats på mötesplatsen vid Axevalla hed under längre tid, då det 1906 beslutades att förlägga regementet till Vänersborg i syfte att få fart på stadens långsamma utveckling, men även som en kompensation för att Västgöta-Dals regemente, som haft sin mötesplats på Grunnebo hed med expedition i Vänersborg, omlokaliserats till Halmstad. I gengäld fick staden upplåta Holmängen och landerierna Källshagen och Niklasberg till regementet för dess kaserner och skjutbanor.

Den 15 december 1916 stod det nya kasernetablissemanget färdigt och regementet flyttade in på området, vilket bestod av ett kanslihus, tre bataljonskaserner, kök och matsal, gymnastikhall, förrådsbyggnader, stall, sjukhus och bostäder för underofficerare.[10] Arkitekten Victor Bodin utarbetade ritningarna som utgick från Kasenbyggnadsnämnens första typritningsserie i 1901 års häradsordnings byggnadsplan.[11] Totalt hade regementet en kapacitet att förlägga och utbilda drygt 3.000 värnpliktiga.[10]

Efter att regementet hade avvecklats öppnades Källhagens sinnessjukhus den 1 juli 1930 inom de tidigare kasernerna. Detta bytte 1971 namn till Norra klinikerna. Under september och oktober 1982 revs den kasern som låg i vinkel och 1983 bytte sjukhuset namn till Norra sjukhemmet. Genom psykiatrireformen 1988 lades sjukhusverksamheten ned och området stod sedan tomt ett par år. År 1992 hade området renoverats till lägenheter, kontor och skola.[12]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övades från 1689 på Eggby ängar, öster om Skara och från 1745 på Axevalla hed, mellan Skara och Skövde. Förbandets klassiska övningsplats var Axevalla hed, där kasernbyggnaderna har övertagits av Axevalla folkhögskola, men blev senare förlagt i Vänersborg.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets fana "på duk ginstyckad i svart och gult i en runt fält Västergötlands vapenbild i omvända tinkturer; ett upprest lejon åtföljt i övre yttre och nedre inre hörnet av en stjärna av silver. Segernamn runt skölden". Regementet mottog sina två sista fanor den 17 november 1854, vilka överlämnades av kronprinsen, senare kung Carl XV. Efter att regementet avvecklades överlämnades fanorna till 3. arméfördelningens expedition i Skövde. Traditionerna över regementet kom från den 1 januari 1928 av Skaraborgs regemente.[10][2]

Den skolbataljon som fanns vid Stridsskola Syd, Wästgöta bataljon, vårdade tillsammans med dess kompanier, Laske och Gudhem kompani, de traditioner som Skaraborgs regemente ärvde.[13]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1811–1927.[3]

  • 1811–1824: G M Adlercreutz
  • 1824–1842: U C C A von Platen
  • 1842–1858: B Von Hall
  • 1858–1868: E G Lilliehöök
  • 1868–1872: E H Hagberg
  • 1872–1887: M W Hamilton
  • 1887–1896: C W Ericson
  • 1896–1904: Axel von Matern
  • 1904–1912: Erik Bergström
  • 1912–1913: Anders Erik Werner
  • 1913–1922: Hugo Leonard Leth
  • 1922–1927: Ernst Nils David af Sandeberg

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Västgöta regemente 1811-??-?? 1927-12-27
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 6 1816-10-01 1914-09-30
I 6 1914-10-01 1927-12-27
Mötesplatser och förläggningsorter
Axevalla hed (M) 1811-??-?? 1916-12-14
Vänersborg (F) 1916-12-15 1928-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 3. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för III. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1894. Sedan 1999 används den som traditionsmarsch vid Markstridsskolan.[1]
  3. ^ af Sandeberg blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 40
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 43-44
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 328-329
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 9
  5. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  6. ^ ”Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 10 februari 2019. 
  7. ^ ”Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/angaende-statsverkets-tillstand-och-behov_DN301b1/html. Läst 10 februari 2019. 
  8. ^ Holmberg (1993), s. 16
  9. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  10. ^ [a b c d] Werner
  11. ^ Ejnar (2004), s.426
  12. ^ BRF Hagaparken
  13. ^ ”Wästgöta bataljon”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 5 mars 2000. https://web.archive.org/web/20000305173009/http://www.mss.mil.se/vastbat/vastgotabat.htm. Läst 2 oktober 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken Carl Thorsten, Belfrage Nils (1947). Kungl. Västgöta regemente. 1, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötaorganisationer 1540-1723. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris länk 
  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken, Carl Thorsten (1948). Kungl. Västgöta regemente. 2, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötakavalleriregemente 1724-1792, Västgöta dragonregemente 1792-1811, Kungl Västgöta regemente 1811-1927. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 206-218. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Rosenberg, Göthe, red (1977). Västgöta regemente genom tiderna. Vänersborg: Fören. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]