Västgöta regemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Ej att förväxla med Västgöta-Dals regemente.
Den här artikeln handlar om Västgöta regemente. För tiden som kavalleriregemente, se Västgöta dragonregemente.
Västgöta regemente
(I 6)
HMS Västergötland vapen.svg
Västergötlands vapenbild
Officiellt namnKungl. Västgöta regemente
Datum1811–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareVästgöta dragonregemente
Del avIII. arméfördelningen [a]
HögkvarterVänersborgs garnison
FörläggningsortVänersborg
FärgerGult och svart          
Marsch"Vaktombytet" (V. Holtz). [b]
SegernamnSkara (1611)
Skillingehed (1612)
Burgstall (1631)
Breitenfeld (1631)
Dirschau (1627)
Stuhm (1629)
Lützen (1632)
Lund (1676)
WebbplatsSkaraborgs regementes kamratförening
Befälhavare
RegementschefErnst Nils David af Sandeberg [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Västgöta regemente (I 6) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1811–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vänersborg garnison, i stadsdelen Lyckhem i Vänersborg.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

I 1634 års regeringsform fastställdes den svenska regementetsindelningen, där det angavs att armén skulle bestå av 28 regementen till häst och fot, med fördelningen av åtta till häst och 20 till fot. De indelta och roterande regementena namngavs efter län eller landskap, medan de värvade regementena uppkallades efter sin chef. Regeringsformen angav Västgöta dragonregemente som det tredje kavalleriregementet i ordningen. Dock blev det ett nummer som aldrig användes, annat än för att ange regementets plats, enligt den då gällande rangordning.[5]

År 1811 överfördes Västgöta dragonregemente från kavalleriet till infanteriet och fick det nya namnet Västgöta regemente.[2] Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform kom dock att börja halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816, efter fransk förebild, ett nytt numreringssystem, där de svenska regementen tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 6 Västgöta regemente. Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[5]

I samband med 1914 års härordning, justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Västgöta regemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 6. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente, där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet enligt 1914 års härordning hade beteckningen I 111.[6]

Genom försvarsbeslutet 1925 angavs att Västgöta regemente tillsammans med Bohusläns regemente skulle från den 1 januari 1928 sammanföras till ett nytt regemente, benämnt Västgöta-Bohus regemente.[7] Västgöta-Bohus regemente skulle samtidigt överta Västgöta regementes förläggning i Vänersborg.[8] Vid 1926 års riksdag ändrades dock beslutet till att regementet skulle förläggas till Uddevalla.[9] Västgöta-Bohus regemente blev inte verklighet, då Bohusläns regemente kvarstod som namn på regementet i Uddevalla. Förbandsbeteckning I 6 kom dock att leva vidare, då Norra skånska infanteriregementet från den 1 januari 1928 tilldelades den som ny förbandsbeteckning.[10] I försvarsbeslutet angavs att de regementen som skulle avvecklas, skulle avvecklas efter repetitionsövningarna hösten 1927.[11] Den 4 oktober 1927 hölls en avvecklingsceremoni och den 31 december 1927 halades flaggan på regementet för sista gången och regementet var därmed avvecklat.

Även om försvarsbeslutet angav att regementet skulle sammanslås med Bohusläns regemente, kom flertalet av de som tjänstgjorde vid Västgöta regemente att förflyttas till Skaraborgs regemente.[12][4] Att Västgöta regemente blev ett av de regementen som avvecklades genom försvarsbeslutet får nog ses mot bakgrund av att det låg i en triangel mellan Bohusläns regemente i Uddevalla, Skaraborgs regemente i Skövde och Älvsborgs regemente i Borås, vilka samtliga tre hade ett avstånd på cirka 100 kilometer mellan sig. Vidare ansåg etablissementet i Uddevalla ha fler övervägande fördelar jämfört mot Vänersborg.

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

1811

  1. Livkompaniet
  2. 1:e majorens kompani
  3. Älvsborgs kompani
  4. Barne kompani
  5. Överstelöjtnantens kompani
  6. 2:e majorens kompani
  7. 3:e majorens kompani
  8. Vartofta kompani

1836

  1. Livkompaniet
  2. Laske kompani
  3. Älvsborgs kompani
  4. Barne kompani
  5. Kåkinds kompani
  6. Vadsbo kompani
  7. Gudhems kompani
  8. Vartofta kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Förläggning[redigera | redigera wikitext]

Det tidigare Kanslihuset i Vänersborg

Regementet skulle i december 1916 få ny hemort, det hade samlats och vapenövats på mötesplatsen vid Axevalla hed under längre tid, då det 1906 beslutades att förlägga regementet till Vänersborg i syfte att få fart på stadens långsamma utveckling, men även som en kompensation för att Västgöta-Dals regemente, som haft sin mötesplats på Grunnebo hed med expedition i Vänersborg, omlokaliserats till Halmstad. I gengäld fick staden upplåta Holmängen och landerierna Källshagen och Niklasberg till regementet för dess kaserner och skjutbanor.

Den 15 december 1916 stod det nya kasernetablissemanget färdigt och regementet flyttade in på området, vilket bestod av ett kanslihus, tre bataljonskaserner, kök och matsal, gymnastikhall, förrådsbyggnader, stall, sjukhus och bostäder för underofficerare.[12] Arkitekten Victor Bodin utarbetade ritningarna som utgick från Kasenbyggnadsnämnens första typritningsserie i 1901 års häradsordnings byggnadsplan.[13] Totalt hade regementet en kapacitet att förlägga och utbilda drygt 3.000 värnpliktiga.[12]

Efter att regementet hade avvecklats öppnades Källhagens sinnessjukhus den 1 juli 1930 inom de tidigare kasernerna. Detta bytte 1971 namn till Norra klinikerna. Under september och oktober 1982 revs den kasern som låg i vinkel och 1983 bytte sjukhuset namn till Norra sjukhemmet. Genom psykiatrireformen 1988 lades sjukhusverksamheten ned och området stod sedan tomt ett par år. År 1992 hade området renoverats till lägenheter, kontor och skola.[14]

Övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet övades från 1689 på Eggby ängar, öster om Skara och från 1745 på Axevalla hed, mellan Skara och Skövde. Förbandets klassiska övningsplats var Axevalla hed, där kasernbyggnaderna har övertagits av Axevalla folkhögskola, men blev senare förlagt i Vänersborg.

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets fana "på duk ginstyckad i svart och gult i en runt fält Västergötlands vapenbild i omvända tinkturer; ett upprest lejon åtföljt i övre yttre och nedre inre hörnet av en stjärna av silver. Segernamn runt skölden". Regementet mottog sina två sista fanor den 17 november 1854, vilka överlämnades av kronprinsen, senare kung Carl XV. Efter att regementet avvecklades överlämnades fanorna till 3. arméfördelningens expedition i Skövde. Traditionerna över regementet kom från den 1 januari 1928 av Skaraborgs regemente.[12][2]

Den skolbataljon som fanns vid Stridsskola Syd, Wästgöta bataljon, vårdade tillsammans med dess kompanier, Laske och Gudhem kompani, de traditioner som Skaraborgs regemente ärvde.[15]

Kamratförening[redigera | redigera wikitext]

I samband med att Västgöta regemente avvecklades och upplöstes bildades Kungl. Västgöta regementes kamratförening. Föreningen hade till syfte att främja sammanhållning och kamratskap utan avseende på tjänstegrad och tjänsteställning, att tillvarataga och vårda regementets traditioner och minnen, att bibehålla knutna kamratband och att högtidlighålla bemärkelsedagar i regementets historia. År 1977 upplöstes kamratföreningen och uppgick istället i Skaraborgs regementes kamratförening som då också blev traditionsbevarare Västgöta regemente.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1811–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Västgöta regemente 1811-??-?? 1927-12-27
Avvecklingsorganisation 1928-01-01 1928-03-31
Beteckningar
№ 6 1816-10-01 1914-09-30
I 6 1914-10-01 1927-12-27
Mötesplatser och förläggningsorter
Axevalla hed (M) 1811-??-?? 1916-12-14
Vänersborg (F) 1916-12-15 1928-03-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 3. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 3. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för III. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1894. Sedan 1999 används den som traditionsmarsch vid Markstridsskolan.[1]
  3. ^ af Sandeberg blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 40
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 43-44
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 328-329
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 9
  5. ^ [a b] Björkenstam (1994), s. 10-11
  6. ^ Björck (1996), s. 301
  7. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  8. ^ ”Kungl. Maj.ts proposition nr 50 år 1925”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-50_DM3050b1/html. Läst 10 februari 2019. 
  9. ^ ”Kung!. Maj:ts proposition Nr 1 år 1926”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/angaende-statsverkets-tillstand-och-behov_DN301b1/html. Läst 10 februari 2019. 
  10. ^ Holmberg (1993), s. 16
  11. ^ 1925 års försvarsbeslut i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
  12. ^ [a b c d] Werner
  13. ^ Ejnar (2004), s.426
  14. ^ BRF Hagaparken
  15. ^ ”Wästgöta bataljon”. web.archive.org. Arkiverad från originalet den 5 mars 2000. https://web.archive.org/web/20000305173009/http://www.mss.mil.se/vastbat/vastgotabat.htm. Läst 2 oktober 2017. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris länk 
  • Björkenstam, Knut, red (1994). Så levde man på Kungsbäck: Hälsinge regemente i Gävle 1909–1994: minnesbilder från ett regemente i förvandling. Ljusdal: Hälsinge regemente. Libris länk. ISBN 9163027356 
  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5 
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5 
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6 
  • Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-23-0 
  • Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. http://runeberg.org/rikskal/1908/ 
  • Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken Carl Thorsten, Belfrage Nils (1947). Kungl. Västgöta regemente. 1, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötaorganisationer 1540-1723. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris länk 
  • Belfrage, Nils [Gustaf]; Kocken, Carl Thorsten (1948). Kungl. Västgöta regemente. 2, Biografiska uppgifter om officerare och likställda vid Västgötakavalleriregemente 1724-1792, Västgöta dragonregemente 1792-1811, Kungl Västgöta regemente 1811-1927. Stockholm: [Västgöta reg:tes historiefond]. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 206-218. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 
  • Rosenberg, Göthe, red (1977). Västgöta regemente genom tiderna. Vänersborg: Fören. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]