Vaxholms grenadjärregemente
Vaxholms grenadjärregemente (I 26) | |
![]() Vapensköld för Vaxholms grenadjärregemente | |
Officiellt namn | Kungl. Vaxholms grenadjärregemente |
---|---|
Datum | 1902–1927 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Infanteriet |
Roll | Utbildningsförband |
Storlek | Regemente |
Föregångare | Hallands bataljon, Värmlands fältjägarkår |
Efterföljare | Göta livgardes fästningsbataljon |
Del av | IV. arméfördelningen [a] |
Högkvarter | Vaxholms garnison |
Förläggningsort | Rindö |
Färger | Mellanblå |
Marsch | "Schneidige Truppe" (Lehnhardt) [b] |
Befälhavare | |
Regementschef | Olof Thörnell [c] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | ![]() |
Vaxholms grenadjärregemente (I 26), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison på Rindö.[2][3][4]
Historik[redigera | redigera wikitext]
Genom 1901 års härordning beslutades att Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon skulle avvecklas, och istället skulle de två förbanden bilda 1902 ett nytt regemente, Vaxholms grenadjärregemente. Regementet tilldelades beteckningen № 26 och utgjordes till en början av två bataljoner, men ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det erhöll sitt värnpliktiga manskap från Stockholms inskrivningsområde. Regementet ingick i Vaxholms fästnings besättning.[5] År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Vaxholms grenadjärregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 26. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.
Som ett led i försvarsbeslutet 1925 kom regementet att avvecklas den 31 december 1927. Dock kom det uppstå den 1 januari 1928 som en reducerad skärgårdsinfanteribataljon ingående i Göta livgarde (I 2) under namnet Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V). Bataljonen bibehöll sin förläggning i Vaxholm och kom att bestå av en bataljonstab samt tre kompanier (Livkompaniet, 2. kompaniet och Ksp-kompaniet).[6] Bataljonen lydde under två myndigheter, där administration och utbildning låg under Göta livgardes ansvar. För krigsplanläggning och mobilisering lydde bataljonen under kommendanten i Vaxholms fästning, vilken var en officer från Marinen. Genom försvarsbeslutet 1936 kom bataljonen att avvecklas tillsammans med Göta livgarde den 30 september 1939.[6]
Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]
Regementet var inledningsvis samgrupperade med Positionsartilleriregementet i Kvarteret Krubban, ett kasernområde Storgatan i Stockholm som ursprungligen uppförts till Livgardet till häst. Vaxholms grenadjärregemente var förlagda till den västra flygeln. Den 1 september 1906 förlades regementet till Rindön öster om Vaxholm.[4] Regementsbebyggelsen för I 26 på Rindö stod klar 1907, och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. År 1941 blev det före detta Vaxholms grenadjärregementes byggnader en del av Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).[7]
Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]
Regementets färg var mellanblå och det förde både Värmlands fältjägarkårs och Hallands bataljons fanor.[2]
Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]
Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–1927.[3]
- 1901–1914: Ture Wickström
- 1914–1919: Tell Schmidt
- 1919–1926: Fredrik Löwenborg
- 1926–1927: Olof Thörnell
Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]
|
|
Galleri[redigera | redigera wikitext]
Se även[redigera | redigera wikitext]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]
- ^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
- ^ Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.[1]
- ^ Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Sandberg (2007), s. 46
- ^ [a b] Braunstein (2003), s. 109-110
- ^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 16
- ^ Westrin (1921), s. 929
- ^ [a b] Östlund (1980), s. 83-89
- ^ Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris länk. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris länk. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-74-5
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris länk. ISBN 91-87184-75-3
- Östlund, Nils, red (1980). Kungl. Göta livgarde 1901-1980: ett regemente i tiden går ur tiden. Enköping: Göta livgardes historiekomm. Libris länk
- Westrin, TH., red (1921). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 31 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. Libris länk. http://runeberg.org/nfck/0491.html
- (12 januari 2007). "Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm". Vasallen - Nyréns Arkitektkontor. Läst 20 mars 2010.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Vaxholms grenadjärregemente.
|