Vaxholms grenadjärregemente

	Vaxholms grenadjärregemente ; (I 26)
	Vapensköld för Vaxholms grenadjärregemente
Information
Officiellt namn	Kungl. Vaxholms grenadjärregemente
Datum	1902–1927
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Utbildningsförband
Del av	IV. arméfördelningen
Föregångare	Hallands bataljon,; Värmlands fältjägarkår
Efterföljare	Göta livgardes detachement i Vaxholm
Storlek	Regemente
Högkvarter	Vaxholms garnison
Förläggningsort	Rindö
Färger	Mellanblå
Marsch	"Schneidige Truppe" (Lehnhardt)
Befälhavare
Regementschef	Olof Thörnell
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Vaxholms grenadjärregemente (I 26) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison på Rindö.^[2]^[3]^[4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom 1901 års härordning beslutades att Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon skulle avvecklas, och istället skulle de två förbanden bilda 1902 ett nytt regemente, Vaxholms grenadjärregemente. Regementet tilldelades beteckningen № 26 och utgjordes till en början av två bataljoner, men ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det erhöll sitt värnpliktiga manskap från Stockholms inskrivningsområde. Regementet ingick i Vaxholms fästnings besättning.^[5] I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Vaxholms grenadjärregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 26. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.^[6]

Som ett led i försvarsbeslutet 1925 kom regementet att avvecklas den 31 december 1927. Dock kom det uppstå den 1 januari 1928 som en reducerad skärgårdsinfanteribataljon ingående i Göta livgarde (I 2) under namnet Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V). Bataljonen bibehöll sin förläggning i Vaxholm och kom att bestå av en bataljonstab samt tre kompanier (Livkompaniet, 2. kompaniet och Ksp-kompaniet).^[7] Bataljonen lydde under två myndigheter, där administration och utbildning låg under Göta livgardes ansvar. För krigsplanläggning och mobilisering lydde bataljonen under kommendanten i Vaxholms fästning, vilken var en officer från Marinen. Genom försvarsbeslutet 1936 kom bataljonen att avvecklas tillsammans med Göta livgarde den 30 september 1939.^[7]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet var inledningsvis samgrupperade med Positionsartilleriregementet i Kvarteret Krubban, ett kasernområde Storgatan i Stockholm som ursprungligen uppförts till Livgardet till häst. Vaxholms grenadjärregemente var förlagda till den västra flygeln. Den 1 september 1906 förlades regementet till Rindön öster om Vaxholm.^[4] Regementsbebyggelsen för I 26 på Rindö stod klar 1907 och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. År 1941 blev det före detta Vaxholms grenadjärregementes byggnader en del av Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).^[8]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets färg var mellanblå och det förde både Värmlands fältjägarkårs och Hallands bataljons fanor.^[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–1927.^[3]

1901–1914: Ture Wickström
1914–1919: Tell Schmidt
1919–1926: Fredrik Löwenborg
1926–1927: Olof Thörnell

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

**Namn**
Kungl. Vaxholms grenadjärregemente	1902-01-01	–	1927-12-31

**Beteckningar**
№ 26	1902-01-01	–	1914-09-30
I 26	1914-10-01	–	1927-12-31

**Förläggningsort(er) och övningsfält**
Stockholms garnison (F)	1902-01-01	–	1906-08-31
Vaxholms garnison (F)	1906-09-01	–	1927-12-31
Myttinge skjutfält (Ö)	1906-09-01	–	1927-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Flygbild över regmentets kasernområde på Rindö.
Del av regementets sjukhusbyggnad.
Regementets före detta kanslihus på Rindö.
Kasern vid regementes före detta kasernområde på Rindö.
Kasern vid regementes före detta kasernområde på Rindö.
Minnessten över Vaxholms grenadjärregemente.
Regementets fana ärvd från Hallands bataljon.
Regementets fana ärvd från Värmlands fältjägarkår.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
^ Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.^[1]
^ Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Sandberg (2007), s. 46
^ [a b] Braunstein (2003), s. 109-110
^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
^ [a b] Holmberg (1993), s. 16
^ Westrin (1921), s. 929
^ von Konow (1987), s. 18
^ [a b] Östlund (1980), s. 83-89
^ Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Östlund, Nils, red (1980). Kungl. Göta livgarde 1901-1980: ett regemente i tiden går ur tiden. Enköping: Göta livgardes historiekomm. Libris 8202864
Westrin, TH., red (1921). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 31 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. Libris 8072220. http://runeberg.org/nfck/0491.html
(12 januari 2007). "Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm". Vasallen - Nyréns Arkitektkontor. Läst 20 mars 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Vaxholms grenadjärregemente.
Bilder & media

[1] Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.

[3] Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.^[1]

[4] Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.

[2] Sandberg (2007), s. 46

[Braunstein_(2003),_s._109-110-5] [a b] Braunstein (2003), s. 109-110

[Kjellander_(2003),_s._324-6] [a b] Kjellander (2003), s. 324

[Holmberg_(1993),_s._16-7] [a b] Holmberg (1993), s. 16

[8] Westrin (1921), s. 929

[9] von Konow (1987), s. 18

[Östlund_(1980),_s._83-89-10] [a b] Östlund (1980), s. 83-89

[11] Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10

[a]

[b]

[c]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[1]