Vaxholms grenadjärregemente

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Vaxholms grenadjärregemente
(I 26)
AM.007621.jpg
Vapensköld för Vaxholms grenadjärregemente
Officiellt namnKungl. Vaxholms grenadjärregemente
Datum1902–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareHallands bataljon,
Värmlands fältjägarkår
EfterföljareGöta livgardes fästningsbataljon
Del avIV. arméfördelningen [a]
HögkvarterVaxholms garnison
FörläggningsortRindö
FärgerMellanblå     
Marsch"Schneidige Truppe" (Lehnhardt) [b]
Befälhavare
RegementschefOlof Thörnell [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg

Vaxholms grenadjärregemente (I 26), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnisonRindö.[2][3][4]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Genom 1901 års härordning beslutades att Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon skulle avvecklas, och istället skulle de två förbanden bilda 1902 ett nytt regemente, Vaxholms grenadjärregemente. Regementet tilldelades beteckningen № 26 och utgjordes till en början av två bataljoner, men ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det erhöll sitt värnpliktiga manskap från Stockholms inskrivningsområde. Regementet ingick i Vaxholms fästnings besättning.[5] År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Vaxholms grenadjärregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 26. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena från deras eventuella reservregemente. Där huvudregementet till exempel hade beteckningen I 11 och reservregementet hade beteckningen I 111.

Som ett led i försvarsbeslutet 1925 kom regementet att avvecklas den 31 december 1927. Dock kom det uppstå den 1 januari 1928 som en reducerad skärgårdsinfanteribataljon ingående i Göta livgarde (I 2) under namnet Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V). Bataljonen bibehöll sin förläggning i Vaxholm och kom att bestå av en bataljonstab samt tre kompanier (Livkompaniet, 2. kompaniet och Ksp-kompaniet).[6] Bataljonen lydde under två myndigheter, där administration och utbildning låg under Göta livgardes ansvar. För krigsplanläggning och mobilisering lydde bataljonen under kommendanten i Vaxholms fästning, vilken var en officer från Marinen. Genom försvarsbeslutet 1936 kom bataljonen att avvecklas tillsammans med Göta livgarde den 30 september 1939.[6]

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Regementet var inledningsvis samgrupperade med Positionsartilleriregementet i Kvarteret Krubban, ett kasernområde Storgatan i Stockholm som ursprungligen uppförts till Livgardet till häst. Vaxholms grenadjärregemente var förlagda till den västra flygeln. Den 1 september 1906 förlades regementet till Rindön öster om Vaxholm.[4] Regementsbebyggelsen för I 26 på Rindö stod klar 1907, och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. År 1941 blev det före detta Vaxholms grenadjärregementes byggnader en del av Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).[7]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets färg var mellanblå och det förde både Värmlands fältjägarkårs och Hallands bataljons fanor.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–1927.[3]

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Vaxholms grenadjärregemente 1902-01-01 1927-12-31
Beteckningar
№ 26 1902-01-01 1914-09-30
I 26 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsort(er) och övningsfält
Stockholms garnison (F) 1902-01-01 1906-08-31
Vaxholms garnison (F) 1906-09-01 1927-12-31
Myttinge skjutfält (Ö) 1906-09-01 1927-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.[1]
  3. ^ Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 46
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 109-110
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 16
  5. ^ Westrin (1921), s. 929
  6. ^ [a b] Östlund (1980), s. 83-89
  7. ^ Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]