Andra livgrenadjärregementet

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Andra livgrenadjärregementet
(I 5)
Great coat of arms of Sweden (without mantle).svg
Officiellt namnKungl. Andra livgrenadjärregementet
Datum1816-1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollUtbildningsförband
StorlekRegemente
FöregångareLivgrenadjärregementet (det äldre)
EfterföljareLivgrenadjärregementet (det yngre)
Del avII. arméfördelningen [a]
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
ValspråkNulli secundus
("Aldrig underlägsen någon")
FärgerRött     
Marsch"Es lebe hoch" (Schlögel) [b]
SegernamnBreitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Kliszów (1702)
Rakowitz (1705)
Malatitze (1708)
Befälhavare
RegementschefPatrik Ludvig Teodor Falkman [c]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1906AM.022248.jpg

Andra livgrenadjärregementet (I 5), var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1816–1927. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping. Åren 1816–1927 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Andra livgrenadjärregementet bildades I samband med att det ursprungliga Livgrenadjärregementet (det äldre) delades 1816 i två delar, Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet. Regementets historik sträcker sig till de östgötafänikor som uppsattes 1551 och som i början av 1600-talet blev Östgöta infanteriregemente.

År 1791 sammanslogs Östgöta infanteriregemente med Östgöta kavalleriregemente och bildade Livgrenadjärregementet (det äldre). Infanteridelen i Livgrenadjärregementet benämndes Livgrenadjärregementets rotehållsdivision medan kavalleridelen benämndes Livregementets rusthållsdivision

År 1816 fick samtliga svenska regementen ett ordningsnummer, där Andra livgrenadjärregementet tilldelades № 5. År 1914 justerades samtliga ordningsnummer inom Armén. För Andra livgrenadjärregementet innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 5. Justeringen av beteckningen gjorde för att särskilja regementena mellan truppslagen, men även från deras eventuella reserv- och dubbleringsregemente.

I samband med försvarsbeslutet 1925 kom Första livgrenadjärregementet (I 4) och Andra livgrenadjärregementet (I 5) återigen att slås samman, för att från den 1 januari 1928 bilda Livgrenadjärregementet (det yngre) (I 4). Förbandsbeteckning I 5 som blev ledig i rullorna, övertogs av Jämtlands fältjägarregemente.[5]

Ingående enheter[redigera | redigera wikitext]

Kompanier[redigera | redigera wikitext]

  1. Livkompaniet
  2. Tjusts kompani
  3. Linköpings kompani
  4. Västanstångs kompani
  1. Bergslags kompani
  2. Vifolka kompani
  3. Skänninge kompani
  4. Vadstena kompani

Förläggningar och övningsplatser[redigera | redigera wikitext]

Både Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet delade på samma mötesplats vid Malmen utanför Linköping. I oktober 1922 förlades båda regementena till ett nyuppfört dubbelkasernområde i Linköping. Vilket uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissement. De två kasernområdena åtskildes av en väg, och var i stort sett en spegelbild av varandra, med varsin matsal, varsitt förråd, varsitt sjukhus och varsina mässar o.s.v. På den västra delen av dubbelkasernområdet förlades i oktober 1922 Andra livgrenadjärregementet.[4] När sedan regementet upplöstes 1927, kom staben för det nya Livgrenadjärregementet att förläggas till den västra delen. Hösten 1927 förlades en truppslagsskola, Infanteriets officersaspirantskola, till den västra delen. Vilken verkade där fram till 1940, då den flyttades till Karlstads garnison.[6] Från 1939 var hela Livgrenadjärregementet lokaliserade till den västra delen. Den västra delen utökades i antalet kaserner, och 1943 stod tre nya kaserner i sydvästra delen färdiga. I februari 1985 tillkom staben för Östergötlands försvarsområde, och sommaren samma år tillkom trängbataljonen ur Svea trängregemente. Trängbataljonen, vilken blev en del av Livgrenadjärregementet, förlades till den sydvästra delen av dubbelkasernområdet.[7] Efter att hela garnisonen avvecklades 1997, såldes dubbelkasernområdet till det statliga fastighetsutvecklingsbolaget Vasallen.[8]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Regementets fana är vit prydd med stora riksvapnet, dock utan mantel samt serafimerkedjan. Istället för serafimerkedjan är ett svärd placerat under riksvapnet. Svärdet är tecknet för Sveriges högsta krigsutmärkelse, se Svärdsorden. I varje hörn av fanan snedställd lågande röd granat, vilket även är regementets igenkänningstecken. År 1882 och 1901 justerades fanan, då regementets segernamn tillfördes fanan.[2]

Från den 1 januari 1928 kom traditionsansvaret över regementet föras vidare av Livgrenadjärregementet. Det nya regementet övertog bland annat förbandsmarschen från Andra livgrenadjärregementet. Från den 1 juli 1994 fördes även traditionsansvaret av Livgrenadjärbrigaden, fram till att regementet och brigaden avvecklades den 31 december 1997.[2]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1816–1927. Sekundchef var en titel som användes fram till den 31 december 1974 vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Åren 1816–1818 var kronprinsen regementschef. Åren 1818–1927 var H M Konungen regementschef.[3]

Regementschefer[redigera | redigera wikitext]

Sekundchefer[redigera | redigera wikitext]

  • 1816–1817: C E Skiöldebrand
  • 1817–1825: C Hallencreutz
  • 1825–1844: C D Cronhielm
  • 1844–1853: J F Boy
  • 1853–1862: P C Lovén
  • 1862–1871: E M af Klint
  • 1871–1888: G H Spens
  • 1888–1892: H Gadd
  • 1892–1905: Lars Fredrik Lovén
  • 1905–1916: Magnus Blomstedt
  • 1916–1922: Gustaf Bouveng
  • 1922–1927: Patrik Ludvig Teodor Falkman

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Kungl. Andra livgrenadjärregementet 1816-10-01 1927-12-31
Beteckningar
№ 5 1816-10-01 1914-09-30
I 5 1914-10-01 1927-12-31
Förläggningsorter och övningsfält
Malmen (F) 1816-10-01 1922-10-??
Linköpings garnison (F) 1922-10-?? 1927-12-31

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1833–1901 var regementet underställt chefen för 2. militärdistriktet, åren 1902–1927 II. arméfördelningen
  2. ^ Förbandsmarschen antogs 1888. Åren 1928–1997 användes marschen av Livgrenadjärregementet. [1]
  3. ^ Falkman blev sista chefen för regementet.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg (2007), s. 68
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 41-42
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 246
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 9
  5. ^ Holmberg (1993), s. 15
  6. ^ Holmberg (1993), s. 58
  7. ^ Holmberg (1993), s. 41
  8. ^ Berg (2004), s. 458-459

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Stenhammar, Waldemar, red (1933). Kungl. Andra livgrenadjärregementet. Andra Livgrenadjärregementet 1816-1927. Stockholm. Libris länk 
  • Stenhammar, Waldemar; Stenbock, Reinhold (1941). Kungl. Andra livgrenadjärregementet: biografiska anteckningar om officerare med vederlikar. Linköping: I. Egerström. Libris länk 
  • Stenhammar, Waldemar, red (1926). Kungl. Andra livgrenadjärregementet. Östgöta kavalleriregemente under frihetstiden och Gustaf III:s regering : [1721-1791]. Linköping. Libris länk 
  • Stenhammar, Waldemar, red (1918). Kungl. Andra livgrenadjärregementet. Östgöta kavalleriregemente i Karl XII:s krig : [1700-1721]. Linköping. Libris länk 
  • Stenhammar, Waldemar, red (1932). Kungl. Andra livgrenadjärregementet. Livgrenadjärregementets rusthållsdivision : 1791-1816. Linköping. Libris länk 
  • Mankell, Julius (1866). Anteckningar rörande svenska regementernas historia (2. uppl.). Örebro: Lindh. sid. 121-138. Libris länk. http://runeberg.org/mjantreg/ 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]