Klara kyrka
| Klara kyrka | |
| Kyrka | |
 Klara kyrka i feburari 2013
| |
| Land |  Sverige
|
|---|---|
| Län | Stockholms län |
| Ort | Stockholm |
| Trossamfund | Svenska kyrkan |
| Stift | Stockholms stift |
| Församling | Stockholms domkyrkoförsamling |
| Plats | Stockholms innerstad |
| - koordinater | 59°19′52″N 18°3′42″Ö / 59.33111°N 18.06167°Ö |
| Bebyggelse‐ registret |
21300000004807 |
 Klara kyrka, planritning
| |
S:ta Clara kyrka eller Klara kyrka är en kyrka i Stockholm. Kyrkan är en av de mest centralt belägna kyrkorna i Stockholms innerstad. Tidigare var den församlingskyrka i Klara församling, men denna församling införlivades 1989 i Stockholms domkyrkoförsamling, och kyrkan är nu distriktskyrka med en EFS-förening som ansvarig för kyrkans liv och verksamhet.
Kyrkobyggnaden började uppföras under 1500-talets andra hälft av den holländske byggmästaren Hendrik van Huwen och sedan dess har många arkitekter varit inblandande i byggnadens vidare gestaltning, bland annat Willem Boy, Göran Josuae Adelcrantz, Carl Fredrik Adelcrantz, Carl Hårleman och senast (1963–1965) Artur von Schmalensee. Med sitt 116 meter högt torn är Klara kyrka Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka.
Kyrkobyggnaden
Klara kyrka ligger vid Klara Västra Kyrkogata i Stockholms city. Kyrkogården, som i stort sett har samma sträckning som på 1600-talet, är nästan helt kringbyggd av modern bebyggelse. På kyrkogården finns en rad gravkor uppförda under 1700-talet, begravningskapellet är från 1889.
På platsen grundlades under 1280-talet S:ta Clara nunnekloster och klosterkyrka. Gustav Vasa lät riva klostret och kyrkan 1527, två altarskåpsdörrar finns dock bevarade. Den nuvarande kyrkan lät uppföras av Johan III, som anlitade den holländske byggmästaren Hendrik van Huwen, troligtvis var även Willem Boy anlitad, i egenskap av kungens främste arkitekt.
Kyrkan är uppförd av tegel. Den har latinsk korsplan, polygonal koravslutning och ett västtorn med spira. Det enskeppiga kyrkorummet täcks av kryssvalv. Sakristior är vidbyggda öster och väster om norra korsarmen, trapphus är tillfogade till tvärskeppsgavlarna och polygonala tillbyggnader finns på båda sidor om tornet. Långhus med kor, tvärskepp och torn uppfördes 1572–1590. År 1651 uppfördes den västra sakristian, påbyggd 1835. Agneta Wrede lät bygga den södra porten, vilken pryds av vapnen för ätterna Wrede och Lillie.[1]
Södra korsarmens trapphus uppfördes 1726, sannolikt ritat av Göran Josuae Adelcrantz. Kyrkan drabbades av en eldsvåda (se Klarabranden 1751), den återuppbyggdes följande år efter överintendent Carl Hårlemans ritningar, norra trapphuset tillkom och taket fick sin nuvarande form. Tornet och fasaderna fick nuvarande utseende vid Helgo Zettervalls restaurering 1884–1886, då tillkom även tornutbyggnaderna. Interiören präglas i dag av Agi Lindegrens restaurering 1906–1907. Olle Hjortzberg försåg valven med målningar.
Altartavlan från 1766 är målad av Jonas Hoffman, altaruppsatsen från 1787–1790 är utförd av C F Adelcrantz och dopfunten av Thor Thorén 1908. Altaruppsatsen flankeras av två knäböjande änglar, huggna 1904 efter gipsoriginal av Johan Tobias Sergel. Predikstolen är troligen utförd 1753 efter Carl Hårlemans ritningar.
Kyrkan omges av förråd, ekonomibyggnad, ett antal gravkor och Klara skolas byggnad från 1700-talets mitt.
Verksamhet
Klara kyrka är bas för ett omfattande hjälparbete bland behövande i Stockholms city. Det handlar om att ge mat och kläder till hemlösa, missbrukare och flyktingar, att stödja prostituerade, stressade och sjuka med samtal och bön, och att besöka fängelser. Det ordnas även ett soppkök på kyrkogården några gångar i veckan. I Klara kyrka finns diakoner, präster och många frivilliga som ägnar mycket tid och energi åt detta arbete, som utifrån avtal med Domkyrkoförsamlingen samordnas av föreningen S:ta Clara kyrkas vänner, ansluten till Evangeliska fosterlandsstiftelsen.[2] Vänföreningen utgör också basen i den gudstjänstfirande församlingen, och organiserar ungdomsgrupper, böne- och bibelstudiegrupper samt kurser om grunderna för kristen tro.
Interiör
-
Takvalv -
Predikstolen -
Altaret och altartavlan -
Orgeln
Tornet
Tornet är uppmurat av rött tegel med band av svart, glänsande klinker och avslutas med en hög kopparklädd tonhuv, som omges av fyra mindre torn. I november 1932 blev det då största plåttäckningsarbetet i Sverige klart, då kyrkans 1 400 m² stora torntak hade täckts med 1 600 kopparplåtar, med en totalvikt av 10 000 kg.[3] Tornspetsen utgörs av en spira i smide med en förgylld tupp. Restaureringen 1963–1965 av bland annat Artur von Schmalensee var av mer teknisk art. I samband med det installerades ett nytt, elektriskt verk till tornuret. Numera skyddas tornet mot brand genom en sprinkleranläggning. Tornet är 116 meter högt och därmed Sveriges och Skandinaviens näst högsta kyrka och en av Sveriges högsta byggnader.
Exteriör
-
Spiran -
Tornhuv, mittenpartiet -
Övergång mellan torn och huv -
Interiör
-
Tornet, vy rakt upp -
Storklockan -
Trappan till rummet med urverket -
Tornuret från insidan
Klockspelet och tornuret
Klockspelet i Klara kyrka invigdes den 9 september 1965 och har 35 bronsklockor med kromatiskt omfång av tre oktaver. Vid konserterna spelas det manuellt med både händer fötter från ett litet rum i tornet. I rummet finns ett så kallat stockklaviatur och organisten måste bära hörselskydd under spelningen. Klockorna hänger direkt över hans huvud.
Den största klockan väger 1 700 kg, och den minsta 20 kg. Klockspelets totalvikt är 8 600 kg. Klockspelet donerats av Gösta Åhlén och hans hustru, son till Johan Petter Åhlén. Storklockan bär inskriptionen: Dagens timmar ila - mitt i gärning bråd - hjärtat har sin vila - i en nyfödd nåd. (Anders Frostenson).[4]
Nuvarande tornur drivs elektriskt och installerades av Westerstrand & Söner i samband med restaureringen på 1960-talet. Det gamla urverket står kvar och hade tillverkats av välkända Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28.
Gravar
På Klara kyrkogård, som omger Klara kyrka, återfinns gravarna för C. M. Bellman, Anna Maria Lenngren, Carl Gustaf af Leopold, Gustaf Åkerhielm och Anna Christina Warg (Cajsa Varg). Inuti kyrkan finns dessutom ett flertal epitafier. Kyrkogården är inhägnad med ett järnstaket.
Källor
- Beskrivningen av kyrkobyggnaden baseras i huvudsak på Riksantikvarieämbetets kyrkobeskrivning (1996-11-29) av A. Hållén.
- SvK (27)–1927
- SvK (23)–1927
- Roland Odlander, Santa Klara kyrka,1966
- Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar, 1999
- ^ Wrede, Agneta i Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor (1864)
- ^ Kerstin Doyle (1 september 2009). ”S:ta Clara kyrkas vänner tog över verksamheten”. Dagen. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176512. Läst 1 november 2009.
- ^ Gustaf V och hans tid 1928-1938, Erik Lindorm 1979 ISBN 91-46-13379-8 s.251
- ^ Klockspelet i S:ta Clara kyrka.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Klara kyrka.- Stockholmskällan har media som rör Klara kyrka
- Eriksson, Monica (1991). ”"At Sanct Cathrina och ther af förlorat hatten": om kyrkor som brunnit i Stockholm”. Stadsvandringar (Stockholm : Stockholms stadsmuseum, 1976-) 1991 (14),: sid. 9-19 : ill.. ISSN 0349-1870. ISSN 0349-1870 ISSN 0349-1870. http://www.stockholmskallan.se/index.php?sokning=1&action=visaPost&countPlace=0&mediaId=9849. Libris 8410553
- Sankta Clara kyrkas webbplats, där även föreningen S:ta Clara kyrkas vänner presenterar sin verksamhet.
| ||||||||||||||||||||
