Emund den gamle
Emund den gamle var svensk kung från cirka 1050, död cirka 1060. Emund den gamle var son till Olof Skötkonung och Edla (frilla). Han var halvbror till sin företrädare på tronen, Anund Jakob, och gift med Astrid Nialsdotter från Norge. Emund den gamle blev den siste svenske kungen inom Munsöätten.[1]
Innehåll |
[redigera] Källor
Emund är främst känd genom uppgifter från Adam av Bremen men även från Hervararsagan och från Västgötalagens kungalängd. Enligt Hervararsagan var Emund kung endast för en kortare tid:
| ” | Eymundr hét annarr sonr Óláfs sænska, er konungdóm tók eptir bróður sinn. Um hans daga heldu Svíar illa kristnina. Eymundr var litla hríð konungr.[2] | „ |
översättning:
| ” | Olaf den svenske (Olof Skötkonung) hade en annan son som kallades Emund, och som besatte tronen efter sin broder. På hans tid försummade svearna kristendomen. Emund var kung endast för en kort tid.[3] | „ |
[redigera] Tillnamnet Gamle och öknamnet Slemme
På fornsvenska benämns Emund Æmunðær gamlæ eller Æmunðær gammal. Detta tillnamn – den gamle på modern svenska -- fick han eftersom han var ålderstigen när han blev kung.[4] Sannolikt är Emund den gamle identisk med den kung som i Västgötalagens kungalängd kallas Emund Slemme.[5] Detta är dock är omtvistat av några historiker. Detta andra tillnamn Slemme betyder ungefär dålig, okunnig, opålitlig eller usel. Så här motiverades öknamnet i konungalängden:
| ” | Tredje var Emund Slemme, för han var vrång [sliskær] och ej god att tas med i de mål han ville främja. Och han gjorde skäl (råmärke) mellan Sverige och Danmark, så som sägs i landamären. | „ |
| — Västgötalagens kungalängd, [6] | ||
[redigera] Strider angående mission
Emund var döpt men enligt Adam av Bremen var Emunds kristendom inte riktigt seriös. Adams dåliga omdöme torde bero på att Emund aktivt stödde den engelska missionsverksamheten på bekostnad av den från ärkestiftet Hamburg-Bremen. Enligt Adam lät Emund den kristna missionen drivas av den självutnämnde ärkebiskopen Osmundus och kungen avvisade Hamburgstiftets försök att ersätta denne med sin egen biskop. Osmundus hade påverkats av grekisk-ortodox teologi efter en tid i Ryssland. Enligt Adalvard den äldre, en biskop i Sverige utsedd från Bremen, gav Emunds biskop Osmundus en oriktig undervisning i kristendom.[5]
[redigera] Gränsläggningstraktat med Danmark
Enligt Västgötalagens kungalängd formaliserade kung Emund –- som där kallas Emund Slemme -- gränsläggningen mellan Sverige och Danmark. Enligt Gränsläggningstraktaten upprättades överenskommelsen mellan Emund Slemme och den danske kungen Sven Tveskägg. Det gjordes med sex gränsstenar från Halland till Brömsebro. Med små förändringar kom gränsen mot Danmark att gälla fram till 1600-talet.
[redigera] Hypotesen om Emund Eriksson
Eftersom Sven Tveskägg regerade åren 985-1014–- alltså 35 år före Emund den gamle – ger uppgiften om gränsläggningstrakten problem med kronologin. Problemet har vanligen lösts genom att anta att det inte är Sven Tveskägg utan Sven Estridsson (regerade 1047-1074) som avses, men Lauritz Weibull menade istället att Emund Slemme inte är identisk med Emund den gamle utan med Emund Eriksson. I så fall skall gränsdragningen ha skett i början av Sven Tveskäggs regering, eftersom det är säkert att Erik Segersäll var kung 992. Weibull tog dock senare avstånd från sin egen teori, men andra forskare såsom Åke Ohlmarks har fortsatt att hävda den.
[redigera] Barn
Enligt en hypotes av Mats G. Larsson kan Emund den gamle möjligen ha varit far till Ingvar den vittfarne, vilken ledde ett stort vikingatåg i österled och dog i Särkland år 1041.[4]
- Anund Emundsson (även Emund, Ingvar, död före fadern)
- Dotter av okänt namn, svensk drottning och kungamoder
[redigera] Se även
[redigera] Referenser och noter
- ^ Munsöätten kallas vanligen för Ynglingaätten.
- ^ Hervarar saga ok Heiðreks, Guðni Jónsson's og Bjarni Vilhjálmsson's edition at «Norrøne Tekster og Kvad».
- ^ The Saga of Hervör and Heithrek, in Stories and Ballads of the Far Past, translated from the Norse (Icelandic and Faroese), by N. Kershaw.Cambridge at the University Press, 1921.
- ^ [a b] Liljegren, Bengt (2004). Regenter i Sverige. Lund: Historiska Media. ISBN 91-85057-34-7
- ^ [a b] Lagerqvist, Lars O. (1996). Sveriges Regenter. Stockholm: Norsteds. ISBN 91-1-963882-5
- ^ Den Äldre Västgötalagens kungalängd
[redigera] Litteratur
- Lauritz Weibull (1911). ”Den svenska konungalängden under 900-talet”. Kritiska undersökningar i Nordisk Historia
- Mats G. Larsson. 2000. Sveahövdingens budskap, Bokförlaget Atlantis, Stockholm.
| Företrädare: Anund Jakob |
Kung av Sverige 1050–1060 |
Efterträdare: Stenkil |
