Italiens historia

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Den här artikeln behandlar Italiens historia.

Italien har bidragit till att forma den kulturella och samhälleliga utvecklingen i hela medelhavsområdet och har haft stort inflytande över europeisk kultur i övrigt. Betydande kulturer och civilisationer har existerat där sen förhistorisk tid. Greker bosatte sig på den italienska halvöns sydspets under 900- och 800-talet f.Kr. Efter Magna Graecia dominerade etruskerna och icke minst romarna denna del av världen i flera århundraden. Under medeltiden och renässansen var Italien ett kärnområde för europeisk religion, filosofi, vetenskap och konst.

Etruskerna[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Etrusker

Etruskerna kom till Italien landvägen över Alperna under 1000-talet f.Kr. och bredde snart ut sig till mellersta Italien. Etruskerna blev aldrig fler än italerna men kom med tiden att härska över dessa, främst med hjälp av sin tekniskt sett överlägsna civilisation.

Romarna[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Roms historia, Romerska riket, och Italia
Karta över Italien till kejsar Augustus tid

Italiens äldsta historia dominerades av grekerna och etruskerna. Senare fick etruskerna konkurrens om de centrala och norra delarna av halvön av romare.

Medeltid[redigera | redigera wikitext]

476 störtades den siste romerska kejsaren av germanen Odoacer som härskade över Italien fram till 493. Odoacer behöll i stort sett alla romerska seder och kulturella drag. Hans styre avslutades när ostrogoterna, under ledning av Theoderik den store, erövrade Italien. Detta ledde till det gotiska kriget under vilket de östromerska arméerna vann en pyrrhusseger över goterna i Italien. Det gotiska kriget förstörde Italiens infrastruktur och möjliggjorde erövringar av den mer barbariska germanska stammen, langobarderna. Langobarderna etablerade ett kungarike i norra Italien och i tre distrikt i södra delen. Efter den langobardanska invasionen underställdes påvarna (exempelvis St. Gregorius) nominellt det östra kejsardömet. 756 besegrade frankiska styrkor langobarderna och gav påvedömet juridisk auktoritet över större delen av centrala Italien, därmed skapandes kyrkostaten.

Se även ostrogoter, Venedig och Genua

Renässans och modern tid[redigera | redigera wikitext]

Se även renässansen och Napoleonkrigen

Italiens enande[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Italiens enande och Kungariket Italien
Karta över Italien före första världskriget

Kungariket Sardinien kom att leda enandet i norr. De bildade allians med Frankrike mot Österrike. Frankrike och Sardinien vann ett krig mot Österrike och erhöll vissa delar av dagens Italien.

I söder intog Garibaldi från Sicilien de södra delarna och överlämnade styret av dessa stater till Sardinien. 1861 utropas kungadömet Italien.

1866 tog Italien Preussens sida i ett krig mot Österrike. Preussen vann detta krig vilket medförde att Italien erhöll Venedig.

1870 utbröt ett krig mellan Preussen och Frankrike, som en del av Tysklands enande. Italien tog åter Preussens sida och efter vinst erhöll Italien Rom, som blev huvudstad 1870.

Italien och första världskriget[redigera | redigera wikitext]

Österrikarna organiserade sig och svarade med en attack riktad mot Venedig. Kriget slutade med vapenstilleståndet november 1918. Efter kriget fick Italien allt land söder om Brennerpasset och territorier kring Trieste. Trots det rådde det oroligheter och missnöje. Man menade att man borde fått mer land av Österrike-Ungern med tanke på insatsen mot dem under kriget. Det var i detta klimat Benito Mussolini kom till makten 1922.

Italien och andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Italien under ledning av Benito Mussolini var en av axelmakterna under andra världskriget. Mussolini trodde att kriget skulle gå snabbt och att man skulle kunna utöka sina kolonier på bekostnad av de allierade. Efter en mindre inledande offensiv besegrades Italien snart i Nord- och Östafrika av de brittiska styrkorna. Italiens områden i Östafrika ockuperades snart helt men i Nordafrika stannade motoffensiven upp då styrkor skickades till Grekland då man invaderade landet via Albanien i oktober 1940. Italienarna lyckades med stor hjälp av tyskarna driva ut britterna från Grekland och de italienska trupper var en stor del av de som ockuperade landet.

Italienska fronten 1916-17

I Medelhavet misslyckades den italienska flottan att besegra de brittiska flottstyrkorna (en bidragande faktor till detta var brist på bränsle och det förödande anfallet mot Taranto) vilket ledde till att britterna kunde förse sina trupper i Nordafrika med förråd och fortsätta kriget där.

Sedan de tysk-italienska styrkorna i Nordafrika slutligen besegrats av britterna och av de amerikanska styrkorna som hade landsatts i Operation Torch 1943, och sedan de allierade erövrat Sicilien, var stödet för Mussolini och kriget svagt bland det italienska etablissemanget. För de allierades del påbörjades en lång offensiv som gick relativt långsamt bland annat på grund av den bergiga terrängen som var lätt att försvara. De tysk-italienska styrkorna besegrades inte förrän våren 1945.

Italien efter andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Första italienska republiken och Andra italienska republiken

1946 ersattes monarkin med en republik. I början av 1990-talet skakades Italien av en omfattande politisk kris och korruptionshärva vilket fick till följd att den första republiken gick i graven och ersattes med en andra. Italien är en av Natos och EU:s (EEC:s) ursprungliga medlemmar.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]