Kurder

Från Wikipedia
Version från den 19 december 2017 kl. 00.42 av Disembodied Soul (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 83.250.144.12 (diskussion) till senaste version av Matanb)
Kurder

Kurdiska flaggan

• Zaryab • Saladin • Ehmedê Xanî • Qazi Mohammed • Soran Ismail • Mustafa Barzani • Sherefxan Bitlisi • Feleknas Uca • Jalal Talabani
Antal sammanlagt
35-38 miljoner[1]
Regioner med betydande antal
Ursprungsländer:
Turkiet Turkiet 18 000 000 - 21 000 000 [2][3][4]
Iran Iran 7 000 000 - 12 000 000[1]
Irak Irak 5 000 000[1]
Syrien Syrien 1 000 000 - 2 000 000 [1]
Afghanistan Afghanistan 200 000[1]
Azerbajdzjan Azerbajdzjan 150 000[1]
Israel Israel 100 000[1]
Libanon Libanon 90 000[1]
Armenien Armenien 70 000[1]
Georgien Georgien 50 000[1]
Turkmenistan Turkmenistan 40 000[1]
Övriga länder:
Tyskland Tyskland 700 000 - 800 000[1]
Frankrike Frankrike 135 000[1]
USA USA 130 000[1]
Storbritannien Storbritannien 100 000[1]
Sverige Sverige 100 000[1]
Nederländerna Nederländerna 80 000[1]
Schweiz Schweiz 75 000[1]
Belgien Belgien 60 000[1]
Österrike Österrike 60 000[1]
Australien Australien 50 000[1]
Kanada Kanada 40 000[1]
Grekland Grekland 30 000[1]
Danmark Danmark 20 000[1]
Italien Italien 10 000[1]
Norge Norge 10 000[1]
Brasilien Brasilien 8 000[1]
Språk

Kurdiska

Religion

islam, yazdanism, zoroastrism, judendom, kristendom

Besläktade folkgrupper

Iranska folk (Perser), Lurer, Pashtuner, Tadzjiker

Kurder är en folkgrupp som huvudsakligen lever i delar av Iran, Irak, Syrien och främst Turkiet. Detta tätaste kurdiska område kallas ofta Kurdistan, men utgör inget egentligt land eller internationellt erkänd nation.[5][6]

Kurdiska minoriteter finns också i Libanon, Armenien, Azerbajdzjan och under senare årtionden i några europeiska länder och USA. De talar kurdiska, som är ett indoeuropeiskt språk i den iranska språkgruppen.

Språk

Huvudartikel: kurdiska

Den äldsta källa som nämner kurderna är sumererna, som kring 3 000 f.Kr. beskrev "landet Karda".[7] Den grekiske historikern Xenofon anses eventuellt ha skrivit om kurderna omkring 400 f.Kr.[8][9][10]Platsen där de bodde kallades för Carduchi, Cardyene eller Cordyene och där bodde ett folk som kallades för Kardukhi.[11]De var krigiska och höll till i bergsområden.[12]

Många olika kurdiska klaner har nämnts i den äldre historien, exempelvis Mittani, som motsvarar dagens Metînî och återfinns i ungefär samma geografiska område nu som då. Även Subaru, dagens Zubarîklan i södra Kurdistan vid Hewlêr/Arbil, som omtalades av sumererna,[källa behövs] återfinns inom samma område. Än idag är det arabiska namnet för kurderna akrad (plural), turkarna säger kürt och perserna kord.

Kurderna talar kurdiska som är ett språk som tillhör den iranska språkgruppen. De två kurdiska huvuddialekterna är sorani som talas i hela södra Kurdistan och kurmanji som talas i norra delarna av Kurdistan. Förutom de två huvuddialekterna talas även lokala dialekter såsom feyli och gorani, som är underdialekter till sorani samt dialekten bahdini som är underdialekt till kurmanji. Många kurder talar även turkiska, persiska eller arabiska som andraspråk beroende på vilken stat de lever i.

Kurderna använder tre olika alfabet. I norra delarna av Kurdistan (Syrien och Turkiet) där de flesta kurder är kurmanjitalande används det latinska alfabetet. I hela södra Kurdistan (Irak och Iran) där de flesta kurder är soranitalande använder de sig av en variant av arabisk skrift. Vissa kurder använder sig även av yekgirtu, till exempel i kurdisk media. Yekgirtu är en form av latinska bokstäver som är förenklat och anpassat till både soranitalande kurder och kurmanjitalande kurder.

Litteratur

Kurderna har i modern tid utvecklat en litteratur på modersmålet. De egna litterära verken är få. I Sverige finns det enbart lexikon på svenska-nordkurdiska och svenska-sydkurdiska. Trots förbudet, så finns det kurdiska författare och poeter, vars verk har blivit upptecknade. Nîzamî Gencewî, نیزامی گه‌نجه‌وی , Ehmedê Xanîs Mem û Zîn och Sharaf al-Din Bitlisis Sharafnama betraktas som litterära mästerverk.

Den muntliga traditionen och berättarkonsten är betydande och framförs ofta i form av sånger av en bard (dengbêj). Det finns även ett sångspråk, gorani, som oftast används i religiösa sammanhang.

Religion

De flesta kurder bekänner sig till den sunnitiska grenen av islam, ungefär 70-75 % av alla kurder är sunnimuslimer enligt 2016 års beräkning, men betydande minoritetsgrupper som feyli kurder bekänner sig även till shiitisk islam. Shiamuslimer utgör ungefär 3-5 % av kurderna. Kurdernas ursprungsreligion var innan islams ankomst zoroastrism. Efter Islamiska statens expansion sedan 2011 rapporteras allt fler fall där kurder konverterar från islam till zoroastrismen.

2015 byggdes det första zoroastriska templet i Sulaymaniyya för de ca 800 000 zoroastriska anhängarna i KRG-regionen.[källa behövs]

I Irak och Syrien bor det uppskattningsvis mellan 1 och 2 miljoner yasidier vilket motsvarar ungefär 8% av den totala kurdiska befolkningen och därmed är yazdanismen idag den största religionen bland kurderna efter islam.

Kurderna firar nyår newroz på vårdagjämningen (I Iran heter högtiden nouruz). Högtiden härstammar från zoroastrismen. Newroz infaller alltid varje år på vårdagjämningen. Till skillnad från de religiösa högtiderna firas newroz överallt i Kurdistan, oavsett religiös tillhörighet.

Sèvresfördragets föreskrifter om ett självständigt Kurdistan (1920).

Historia

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Huvudartikel: Kurdernas historia
Kurdiskt område i Mellanöstern enligt CIA (1992)

Kurder i olika länder

Kurdiska barn i Diyarbakır.

Turkiet

I Turkiet bor det enligt kurdiska uppgifter 19 miljoner kurder. Ny statistisk från år 2012 från den turkiska statistiska centralbyrån visar att det bor mer än 22 miljoner kurder [2][3][4] i landet. Enligt en oberoende uppskattning från 1991 låg siffran på 11 miljoner.[15] Den högsta siffran gör gällande 25 miljoner.[16][17][18]

De utgör hälften av alla kurder och 18-25 eller 30 procent av Turkiets befolkning. Om man även räknar med halvkurder, blir antalet avsevärt större, eftersom blandäktenskap är vanliga. Ismet Inönü, var halvkurd och den numera fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan hävdar att han är halvturk.

Efter den turkiska revolutionen antog Turkiet en författning, som förnekade att det fanns andra inhemska folkgrupper än turkar. Den nationalism som blossade upp på 1800-talet i de olika delarna av Osmanska riket var en viktig anledning till rikets sönderfall. De turkiska myndigheterna använde inte begreppet "kurder" officiellt förrän på 1990-talet.

När den väpnade delen av partiet PKK 1984 började bekämpa statsmakten militärt, proklamerade den turkiska regeringen undantagstillstånd för landets sydöstra delar. Kriget pågick fram till 1999, då PKK:s ledare Abdullah Öcalan sattes i fängelse. År 2004 började kurdiska aktivister på nytt med militära aktioner. Under hela kriget dödades mer än 35 000 människor. Som en del i Turkiets strävan att bli medlem i EU försöker man nu att förbättra situationen för landets minoriteter.

Kurder är aktiva inom alla områden, både i Turkiet och i norra Kurdistan. Omkring 30 procent av ledamöterna i parlamentet är kurder och samma andel gäller även för toppledare i näringslivet. Tre av landets tidigare presidenter har varit av delvis kurdiskt ursprung.[19] Omkring 10 miljoner kurder har flyttat från konfliktområdena i östra Turkiet till städerna i västra Turkiet. Undersökningar har visat att en majoritet av kurderna i Turkiet, 59 procent, är emot en separation och en egen stat.[20]

Irak

Mellan 1970 och 1974 hade kurderna i norra Irak ett begränsat självstyre. Efter Kuwaitkriget 1991 proklamerade Förenta nationerna en skyddszon norr om den 36:e breddgraden. Vid det senaste Irakkriget 2003 kämpade kurdiska militära enheter tillsammans med USA och Alliansen. Efter kriget ökade det kurdiska politiska inflytandet i norra Irak och i hela landet.

Vid parlamentsvalet i Irak i januari 2005 fick Kurdistans demokratiska patriotiska allians 75 platser och partiets ledare, Jalal Talabani, blev Iraks president.

Iran

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Ett helt textstycke utan källor (2016-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Den skillnad som finns mellan kurdernas situation i Iran och deras situationen i Turkiet och Irak har två förklaringar. Kurderna har gemensamma historiska rötter med perserna och det kurdiska språket är närbesläktat med persiska då bägge språken tillhör den iranska språkgruppen. Toleransen mot etniska minoriteter har varit lägre i Turkiet och Irak än i Iran.

Mahabad och Piranshahr bildar regionen Mukriyan [1]

Kurdernas urhem ligger i de östra delarna av Zagrosbergen i nordvästra Iran.[källa behövs] Safaviddynastin styrde över detta område mellan åren 1502 och 1736. De återkommande krigen mellan Persien och Ryssland gjorde att nationalistiska tankegångar fick fäste bland kurderna och därtill kom att regeringen i Teheran tog ett allt fastare grepp över området genom att söndra och härska. De kurdiska stamledarna kämpade sinsemellan om makten. En av dessa var Ismail Aqa, även känd som Simko. Han tog makten efter första världskriget. Men efter Reza Pahlavis militärkupp 1921 återtog centralregeringen kontrollen över området.

Den 25 augusti 1941 ockuperades Iran av Sovjetunionen och Storbritannien. På våren 1943 utbröt ett uppror i norra Iran, som var ockuperat av Sovjetunionen. Den 16 augusti samma år bildades den Kurdiska ungdomskommittén (Komala-i-Zhian-i-Kurd) i staden Mahabad. Komala stod både för kurdisk nationalism och för reformer. Komala ombildades till ett politiskt parti, Kurdiska demokratiska partiet i Iran (KDPI), med Qazi Muhammed som ledare. Med militärt stöd från kurdisk gerilla som flytt från Irak utropades den 15 december 1945 Republiken Mahabad med Muhammed som president.

Den kurdiska republiken hade bildats på Sovjetunionens order. Till följd av hot från USA tvangs Sovjetunionen att ändra sin strategi i Iran.[källa behövs] Man slutade att stödja prosovjetiska småstater och valde att istället stödja prosovjetiska grupper i Iran.[källa behövs] I december 1946 föll den oberoende republiken Azerbajdzjan och en vecka senare även Mahabad. Den 31 mars 1947 hängdes Muhammed på det torg där han tidigare hade utropat republikens självständighet.

Därefter var kurderna passiva fram till 1951, då shahen utmanades av premiärministern Mohammad Mosaddeq. KDPI krävde kurdisk autonomi inom ramen för en konfederation.[källa behövs] Men efter att Mossadeq hade störtats 1953, förbjöds alla kurdiska organisationer, inklusive KDPI.[källa behövs]

Under slutet av 1970-talet skedde ett folkligt uppror i Iran. Kurderna stödde upproret, trots att de flesta kurder är sunni, medan andra iranska minoriteter är shia. Förväntningarna var höga, men ayatollah Khomeini gjorde snart klart att en kurdisk autonomi skulle vara helt oacceptabel, då den stred mot umma, den islamiska trosgemenskapen. Politiska partier är inte tillåtna i Iran, men den nya konstitutionen tillförsäkrade etniska minoriteter rätten till kulturell autonomi och undervisning på sina modersmål. Vid regimskiftet hade lokala politiker kortvarig kontroll över vissa kurdiska områden. På våren 1979 utbröt strider mellan kurderna och den iranska militären vilket ledde till att centralregeringen snabbt återtog kontrollen.

Sedan kriget mellan Iran och Irak hade brutit ut i september 1980 inkallades kurder på båda sidor i striderna. På grund av den militära uppladdningen, kunde Iran 1982 inleda en offensiv mot den opposition som regimen betraktades som antirevolutionärer (zedd-e enqelâb).

I Iran är kurdiska ett tillåtet kulturspråk och musik på kurdiska sänds i iransk statlig tv och radio. Kurdiska barn har kurdiska som hemspråk i grundskolan.[21] Kurdiska och kurdisk realia undervisas även på iranska universitet, däribland Kordestan University i Sanandaj, sedan 2015.[22]

Syrien

Kurder utgör 9% av Syriens befolkning, totalt omkring 1,6 miljoner. Det gör dem till den största etniska minoriteten i landet. De flesta lever i Hasakahprovinsen i östra Syrien, men det bor även kurder längs norra gränsen mot Turkiet och i Aleppo, Damaskus och andra större städer. Befolkningen i Syrien kan vara en underskattad siffra, det finns uppgifter på 2,3 miljoner kurder i Syrien.

Före 1962 fanns det endast ett fåtal beduin-stammar i dessa kurdiska områden. På grund av jordreformen 1962, flyttades beduin-araber till de kurdiskt dominerade områdena. Intill varje kurdisk by inrättades en arabisk by - på så sätt försökte centralregimen att arabisera demografin.

Efter konflikterna i Turkiet på 1900-talet flydde många assyrier/syrianer till Syrien. Men medan syrianerna lyckades att integreras i det arabiska landet, så försökte kurderna att ta makten i al-Hasakah och bryta loss hela provinsen från Syrien. Det medförde att regeringen 1962 drog in medborgarskapet för den femtedel av den kurdiska befolkningen, som sades komma från Turkiet. De och deras ättlingar är än idag statslösa och i princip fångna i detta område, berövade alla sociala rättigheter i strid med internationell lag.[23][24] Delvis för att undvika ytterligare demonstrationer och oro att sprida sig i landet, lovade den syriska regeringen i mars 2011, att tackla detta problem och bevilja dessa cirka 300,000 kurder som förnekats detta, syriskt medborgarskap.[25]

Europa

Kurdiska institutet i Paris bedriver forskning om kurderna och deras kultur. Kurderna är sedan 1980-talet en stor invandrargrupp framför allt i Tyskland. Det är främst kurder från Turkiet som bor i Europa, men på senare tid har allt fler kurder kommit även från norra Irak och från Iran.

Sverige

Se kurder i Sverige

Tyskland

Se kurder i Tyskland

Se även

Referenser

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Källa 2,3,7,10, 14, 15 funkar inte samt 9 är en POV källa och 12 borttagen pga virus. (2016-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] lord Russel-Johnston (7 juli 2006) (på engelska). The cultural situation of the Kurds. Doc. 11006. Europarådet. http://assembly.coe.int/nw/xml/XRef/X2H-Xref-ViewHTML.asp?FileID=11316&lang=EN 
  2. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 november 2012. https://web.archive.org/web/20121124015935/http://www.rudaw.net/english/kurds/5220.html. Läst 12 februari 2013. 
  3. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 september 2012. https://web.archive.org/web/20120923193531/http://theiraqidinar.com/news/over-22-million-kurds-in-turkey-new-statistic-shows-169326. Läst 12 februari 2013. 
  4. ^ [a b] http://www.dn.se/nyheter/politik/kurder-besvikna-pa-eu
  5. ^ ”Who are the Kurds?” (på brittisk engelska). BBC News. 14 mars 2016. http://www.bbc.com/news/world-middle-east-29702440. Läst 7 augusti 2017. 
  6. ^ ”kurder - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kurder. Läst 7 augusti 2017. 
  7. ^ Maroof, Shokhan. Varför en arkeologisk identitet?. Lunds Universitet. http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1323872&fileOId=1323873. 
  8. ^ ”Vilka är kurderna?”. www.alltomvetenskap.se. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/vilka-ar-kurderna. Läst 7 augusti 2017. 
  9. ^ ”kurder - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kurder. Läst 7 augusti 2017. 
  10. ^ ”Kurd | History, Culture, & Language” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Kurd. Läst 7 augusti 2017. 
  11. ^ electricpulp.com. ”CARDUCHI – Encyclopaedia Iranica” (på engelska). www.iranicaonline.org. http://www.iranicaonline.org/articles/Carduchi-latin-form-of-greek-kardokhoi. Läst 7 augusti 2017. 
  12. ^ (Kiel), Wiesehöfer, Josef (på engelska). Carduchi. http://referenceworks.brillonline.com/entries/brill-s-new-pauly/carduchi-e609020. Läst 7 augusti 2017. 
  13. ^ ”Dersim rebellion” (på engelska). Wikipedia. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Dersim_rebellion&oldid=760007118. Läst 27 januari 2017. 
  14. ^ ”Saddam's Iraq: Key Events”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/shared/spl/hi/middle_east/02/iraq_events/html/chemical_warfare.stm. Läst 7 december 2015. 
  15. ^ Nationalencyklopedin uppger denna siffra som en oberoende uppskattning gjord 1991, Ne.se, "Kurder", läst 17 september 2008
  16. ^ ”The Virtually Unknown Genocide of Yezidis by the Turks along with the Armenians, Assyrians and Greeks”. Genocide Prevention Now (5). 2011. http://www.genocidepreventionnow.org/Home/SPECIALISSUE5ARMENIANGENOCIDECOVICTIMS/tabid/101/ctl/DisplayArticle/mid/607/aid/226/Default.aspx. 
  17. ^ ”Lebanon: Kurds Demonstrate at EU Embassy”. Ekurd Daily. 3 mars 2008. http://ekurd.net/mismas/articles/misc2008/3/kurdsworldwide289.htm. Läst 7 december 2015. [trovärdig källa?]
  18. ^ ”Rizgari - Kurdistan government reject Baghdad's security deal with Turkey”. www.rizgari.com. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924091425/http://www.rizgari.com/modules.php?name=News&file=print&sid=10167. Läst 7 december 2015. 
  19. ^ Karlsson, Ingemar. Europa och Turken. sid. 138 
  20. ^ https://web.archive.org/web/20100313185711/http://www.pollmark.com.tr/Haberler.aspx?ID=76
  21. ^ ”In Iran, Kurdish language now offered in schools” (på engelska). http://rudaw.net/english/kurdistan/250420154. Läst 2 april 2016. 
  22. ^ ”Iran includes Kurkish in college curriculum” (på engelska). Press TV. http://217.218.67.231/Detail/2015/07/27/422104/Iran-Kurdish-Rouhani-Fardin-Akhlaqian-Sanandaj. Läst 2 april 2016. 
  23. ^ Washington, D.C.   (2 september 2005). ”Syria's Kurds Struggle for Rights”. Voanews.com. Arkiverad från originalet den 14 september 2008. http://webarchive.loc.gov/all/20080914200349/http://voanews.com/english/archive/2005-09/2005-09-02-voa15.cfm?CFID=46444555&CFTOKEN=26238763. Läst 12 december 2012. 
  24. ^ Vinsinfo. ”The Media Line”. The Media Line. Arkiverad från originalet den 30 september 2011. https://web.archive.org/web/20110930051627/http://themedialine.org/news/news_detail.asp?NewsID=12568. Läst 12 december 2012. 
  25. ^ ”Syria to tackle Kurd citizenship problem - Just In (Australian Broadcasting Corporation)”. Abc.net.au. 1 april 2011. http://www.abc.net.au/news/stories/2011/04/01/3179357.htm?section=justin. Läst 12 december 2012. 

Vidare läsning

  • Alakom, Rohat (2000), Svensk-kurdiska kontakter under tusen år, Avesta
  • Demirbag-Sten, Dilsa (2010). Fosterland. Stockholm: Bonnier. Libris 11653901. ISBN 978-91-0-012367-3 
  • Demirbag-Sten, Dilsa (2005). Stamtavlor. Stockholm: Norstedt. Libris 9863565. ISBN 91-1-301102-2 
  • Folket som inte får finnas. Faktaserie / Ung vänster, 1650-2655 ; 7. Stockholm: Ung vänster. 2001. Libris 3391817 
  • Görgü, Bilal (2006). Bergens förlorade heder. Stockholm: Svartvitt. Libris 10257408. ISBN 91-973746-3-6 
  • Livh, Ann-Margarethe; Aras, Naile, & Nuray, Sarikaya Shirvan (2011). Kvinnornas Kurdistan. [Sverige: Ann-Margarethe Livh, Naile Aras, Shirvan Nuray Sarikaya]. Libris 12293171 
  • Nebez, Jemal; Råbergh, Christian (1988). Kurdernas nationella fråga: autonomi, en oavhängig kurdisk stat eller självbestämmande i frihet för friheten?. Kista: Kurdiska akad. för vetenskap och konst. Libris 7765607. ISBN 91-87610-00-0 
  • Norberg, Agneta (1999). Förtryck och motstånd: ett reportage om Turkiet. Stockholm: Vänsterns solidaritetsforum. Libris 7454343. ISBN 91-630-8880-0 
  • Palinuro, Reshaw (2011). Våga vara modig. Norsborg: Recito Förlag. Libris 12141126. ISBN 978-91-86819-18-7 
  • Reichmann, Hannes; Foggensteiner, Alexander, & Helleskog, Anna (1989). Den kurdiska knuten: folkmord i Golfkrigets skugga. Täby: Tryckeriförl. Libris 7793681. ISBN 91-971201-2-X 
  • Salih, Khaled (2000). Kurdfrågan: en bakgrund. Delstudie / MENA-projektet, 99-3213998-X ; 15. Stockholm: Utrikesdepartementet. Libris 7645074. ISBN 91-7496-212-4 
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kurder&oldid=42239020”