Johannes Paulus II

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Karol Wojtyła)
Hoppa till: navigering, sök
Johannes Paulus II
Påve Johannes Paulus II
Påve 1978–2005
Namn Karol Józef Wojtyła
Född 18 maj 1920
Död 2 april 2005 (84 år)
Företrädare Johannes Paulus I
Efterträdare Benedictus XVI
Påve i 26 år, 5 månader och 17 dagar
Sankt Johannes Paulus II
Påve, bekännare
Född 18 maj 1920
Wadowice, Polen
Död 2 april 2005 (84 år)
Apostoliska palatset, Vatikanstaten
Vördas inom Romersk-katolska kyrkan
Saligförklarad 1 maj 2011, Petersplatsen av
Benedictus XVI
Helgonförklarad 27 april 2014, Petersplatsen av
Franciskus
Helgedom Sankt Sebastians kapell, Peterskyrkan
Helgondag 22 oktober

Johannes Paulus II, född Karol Józef Wojtyła [ˈkarɔl ˈjuzɛf vɔjˈtɨu̯a] 18 maj 1920 i Wadowice, Polen, död 2 april 2005 i Apostoliska palatset, Vatikanstaten, var en polsk teolog och författare. Han var påve från den 16 oktober 1978 till sin död. Johannes Paulus II saligförklarades den 1 maj 2011[1] och helgonförklarades den 27 april 2014.[2]

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II:s grav i Vatikanska grottorna under Peterskyrkan.

Karol Józef Wojtyła var son till Karol Wojtyła, militär i den österrikisk-ungerska armén, och hans hustru Emilia, född Kaczorowsky. Karol Józef Wojtyła prästvigdes den 1 november 1946 av Adam Stefan Sapieha, ärkebiskop av Kraków.

Som liten pojke var han aktiv inom idrotten och spelade ofta fotboll som målvakt.[3] Han hade också kontakt med Wadowices stora judiska församling. Skolfotbollen arrangerades ofta med judiska och kristna (katolska) lag, och Wojtyła spelade ofta för det judiska laget.[4][3]

Redan långt före sin påvetid var Wojtyła en produktiv författare (även till dikter och skådespel) och var filosofiskt bildad med en personalistisk åskådning, påverkad av den tyske filosofen Max Scheler.

I Kraków utsågs Wojtyła till hjälpbiskop 1958 och sedan till dess ärkebiskop 13 januari 1964. Han utsågs till kardinaldiakon av San Cesareo in Palatio av Paulus VI den 26 juni 1967. Wojtyła deltog i Andra Vatikankonciliet och sedan i konklaven som valde kardinal Luciani (Johannes Paulus I) till påve den 26 augusti 1978. Johannes Paulus I avled efter endast 33 dagars pontifikat, och kardinal Wojtyła valdes därefter till ny påve den 16 oktober 1978 och installerades den 22 oktober. I samband med detta antog den nye påven namnet Johannes Paulus II, till minne av sin företrädare. Valet av Johannes Paulus II till påve innebar att en icke-italienare tillträdde påvestolen för första gången sedan 1523.

Johannes Paulus II var en framstående filosof, och skrev ett flertal böcker i ämnet, talade många olika språk och var kyrkligt konservativ men samtidigt socialt radikal. Han är så vitt känt den förste påve som besökt en synagoga och en moské. Beträffande sin konservativa hållning gällande preventivmedel, homosexualitet och abort blev påven kritiserad av mer liberala krafter. I boken Memoria e identità (utgiven 2005) sade han att homosexuella äktenskap ingår i ”ondskans ideologi”.

Under Andra Vatikankonciliet vägrade han fördöma kommunismen, men genom det motstånd mot denna ideologi som han däremot visade som påve, och den personliga popularitet han då i övrigt åtnjöt hos det polska folket, bidrog han i hög grad till kommunismens fall i Polen. Han kritiserades flera gånger för impopulära biskopsutnämningar.

Johannes Paulus kanoniserade 483 helgon, vilket gjorde honom till den påve som helgonförklarat flest personer, och han saligförklarade 1340. Som påve blev Johannes Paulus II känd för sina resor världen över och för sina många massmediala framträdanden som gav påveämbetet en ny och mera utåtriktad karaktär. Hans besök i Norden 1989 var det första som någon påve gjort på sin post (Hadrianus IV besökte Norden innan han blev påve under 1150-talet). Den 8 juni var han i Sverige, och höll under sin vistelse bland annat en mässa i Globen i Stockholm, vid vilken 16 000 personer närvarade. Han besökte också Heliga Birgittas minnen i Vadstena.

Den 13 maj 1981 blev han utsatt för ett attentatPetersplatsen och skottskadades i buken. En turkisk man, Mehmet Ali Ağca, som var medlem i eller hade starka kopplingar till den turknationalistiska organisationen Grå vargarna, dömdes för dådet. Påven återhämtade sig efter attentatet.

När han blev äldre fick han allt större problem med hälsan och genomled under senvintern 2005 en serie sjukdomsutbrott, bland annat andningsproblem som fick åtgärdas med trakeotomi. I slutet av mars drabbades han så av en elakartad urinvägsinfektion, vilket ledde till livshotande hjärt- och njursvikt. Han avled klockan 21.37 lördagen den 2 april 2005 i Appartamento papale i Apostoliska palatset i Vatikanen.

Johannes Paulus begravdes 8 april 2005. Hans stoft vilar i Peterskyrkans krypta. Vid begravningsgudstjänsten på Petersplatsen, med kardinal Joseph Ratzinger som officiant, deltog omkring 200 statsöverhuvuden och regeringschefer från hela världen samt omkring 300 000 pilgrimer på plats, samt flera miljoner pilgrimer kring storbildsskärmar runt om i Rom. Begravningen var därmed den dittills mest besökta religiösa ceremonin i västvärlden.

Helgonförklaring[redigera | redigera wikitext]

Johannes Paulus II:s vapen.

Påven Benedictus XVI inledde den 13 maj 2005 en saligförklaringsprocess för sin företrädare på påvestolen, trots att det bör ha förflutit fem år efter vederbörandes död.

År 2007 offentliggjordes uppgiften att syster Marie-Simon-Pierre, en fransk nunna, uppgivit att hon den 2 juni 2005 blivit helbrägdad från sin Parkinsons sjukdom av Gud på Johannes Paulus förbön, två månader efter hans död. Det uppgivna miraklet, som var det första steget mot en helgonförklaring, skedde efter att systern bett om den hädangångne påvens förböner. Även påven led av sjukdomen.[5]. Johannes Paulus II helgonförklarades den 27 april 2014.[2] Han benämns nu formellt den helige (= Sankt) Johannes Paulus

Encyklikor[redigera | redigera wikitext]

Officiella besök utanför Italien[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Fournier, Keith (13 april 2011). ”Beginning October 22, 2011 Church will Celebrate Feast of Blessed John Paul II” (på engelska). Catholic Online. Arkiverad från originalet den 19 april 2011. https://web.archive.org/web/20110419235115/http://www.catholic.org/international/international_story.php?id=41013. Läst 1 maj 2011. 
  2. ^ Pope declares John XXIII and John Paul II as saints of the Universal Church Arkiverad 27 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] Stourton 2006, s. 25.
  4. ^ ”CNN Report Pope John Paul II 1920–2005”. CNN. http://edition.cnn.com/SPECIALS/2005/pope/stories/bio1/index.html. Läst 1 januari 2009. 
  5. ^ A Healing Worthy of a Saint. The Washington Post den 31 mars 2007.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Kelly, J.N.D., The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press 1988. ISBN 0-19-282085-0
  • Rendina, Claudio, I papi: storia e segreti. Roma: Newton Compton editori 1999. ISBN 88-8289-070-8

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • O'Connor, Garry, Påven Johannes Paulus II: hans liv och gärning. Övers. Pär Svensson. Stockholm: Forum 2005. ISBN 91-37-12870-1
  • Cavallin, Lars, Påvar i moderna tider., Fredestad förlag 2006, ISBN 91-86428-27-6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Johannes Paulus I
Påve
1978–2005
Efterträdare:
Benedictus XVI