Schengenregelverket

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Schengenavtalet)
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Europeiska unionsrätten
Schengenregelverket
Schengenregelverket
Utfärdat av rådet
Undertecknat i Schengen, Luxemburg
Rättslig grund protokoll 19 fogat till fördragen[1]
Depositarie Luxemburgs regering
Offentliggjort i EGT L 239 2000
Celexnummer 42000A0922
Juridiskt bindande ja, med direkt effekt
Undertecknat 1985-06-14 : 1990-06-19
Utfärdat 1997-10-02 (som unionsrätt)
Ikraftträdande 1999-05-01 (som unionsrätt)


Annan lagstiftning



















Utgör en del av kompletterande lagstiftning
Status: Gällande unionsrätt

Schengenregelverket är en lagsamling inom europeiska unionsrätten bestående av de unionsakter som reglerar Schengensamarbetet. Efter att från början ha varit en samling av mellanstatliga avtal, blev Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999.[1] Hela Schengenregelverket, inklusive nya unionsakter som Europeiska unionens institutioner antar, utgör därmed en integrerad del av unionsrätten och måste godtas fullt ut av varje ny medlemsstat som ansluter sig till unionen.[2]

Schengensamarbetet inrättades genom Schengenavtalet, som undertecknades den 14 juni 1985 av företrädare för Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland i närheten av orten Schengen i Luxemburg.[3] Den 19 juni 1990 undertecknades Schengenkonventionen av företrädare för samma stater. Konventionen innehåller bestämmelser om tillämpningen av Schengenavtalet och det gradvisa avskaffandet av de systematiska personkontrollerna vid de inre gränserna. En verkställande kommitté inrättades också genom konventionen.[4] Sedan dess har flera andra europeiska stater tillträtt avtalet och konventionen genom anslutningsavtal; Italien den 27 november 1990,[5] Portugal och Spanien den 26 juni 1991,[6][7] Grekland den 6 november 1992,[8] Österrike den 28 april 1995,[9] samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996.[10][11][12] Stater som tillträtt regelverket senare har gjort det genom unionsakter och inte genom mellanstatliga akter.

Genom Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, fogades ett protokoll till Europeiska unionens fördrag om införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar. Samtidigt ersattes Verkställande kommittén av Europeiska unionens råd. Rådet antog, i enlighet med protokollet, ett beslut den 20 maj 1999 som fastslog vilka akter Schengenregelverket omfattade och som således blev en del av unionsrätten.[13] Dessa unionsakter offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 22 september 2000.[14] Införlivandet innebär att samarbetet ska genomföras inom unionens institutionella och rättsliga ramar och i enlighet med de relevanta bestämmelserna i unionens fördrag.[15]

Historia[redigera | redigera wikitext]

1944 undertecknade Belgiens, Nederländernas och Luxemburgs exilregeringar ett avtal som innebar att gränskontrollerna mellan de tre staterna upphörde. Detta avtal trädde i kraft 1948. Den 13 juli 1984 undertecknade även Frankrike och Tyskland ett avtal som innebar att de systematiska personkontrollerna mellan de båda staterna skulle upphöra.[16]

Eftersom större delen av Europeiska gemenskaperna därmed ingick i någon passunion väcktes idén om en gemensam passunion inom gemenskaperna. Detta blockerades emellertid av Storbritannien, som inte ville ge upp sina egna passkontroller, och av Danmark, som inte ville ge upp passfriheten mot Sverige och Norge, som inte var medlemmar i EG.

Därför beslutade Frankrike, Tyskland och Benelux-staterna att inrätta en helt egen passunion. Första steget för detta samarbete togs genom undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 i närheten av staden Schengen, Luxemburg.[17] Detta var början på inrättandet av Schengenregelverket.

Genom fördraget om Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 november 1993, inrättades den fria rörligheten för unionsmedborgare, från att bara ha gällt arbetstagare. Fördraget föreskrev emellertid att den fria rörligheten skulle genomföras genom sekundärrätt. Redan samma år väckte Europaparlamentet en passivitetstalan mot kommissionen för att inte ha utarbetat något förslag för att genomföra den fria rörligheten. Den 12 juli 1995 presenterade kommissionen ett förslag till rådets direktiv om avskaffande av kontroll av personer vid de inre gränserna. Förslaget innebar mer eller mindre att de bestämmelserna som fanns i det redan existerande Schengensamarbetet även skulle tillämpas inom unionen.[18] I och med förslaget avskrev domstolen passivititetstalan.[19] Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén behandlade förslaget, men det antogs aldrig av rådet. Istället införlivades Schengenregelverket i sin helhet genom antagandet av Amsterdamfördraget, som undertecknades 1997 och trädde i kraft den 1 maj 1999. På grund av motstånd från Storbritannien, kvarstod både Irland och Storbritannien utanför Schengenregelverket, trots att det införlivades inom unionens ramar. Samtidigt delades den fria rörligheten för unionsmedborgare upp, så att bestämmelserna om fri rörlighet över gränserna omfattade alla medlemsstater inom ramen för bestämmelserna om unionsmedborgarskapet (detta gav sedermera upphov till rörlighetsdirektivet), medan bestämmelserna om avskaffandet av gränskontrollerna (Schengenregelverket) blev en egen del inom det som senare blev området med frihet, säkerhet och rättvisa, och som inte omfattar Irland och Storbritannien.

Rättslig grund[redigera | redigera wikitext]

Den rättsliga grunden för införlivandet av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar återfinns i protokollet om Schengenregelverket införlivat inom Europeiska unionens ramar, som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.[1] Nya unionsakter som antas inom Schengensamarbetet har dock sin rättsliga grund istället i bestämmelserna om området med frihet, säkerhet och rättvisa i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I artikel 67.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastslås att unionen ska säkerställa att inga personkontroller förekommer vid de inre gränserna:

Unionen ska säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer vid de inre gränserna, (...)
— Artikel 67.2 i EUF-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Den rättsliga grunden för Schengensamarbetet preciseras ytterligare i artikel 77 i samma fördrag:

1. Unionen ska utforma en politik med syftet att
a) säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna,
b) säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning i fråga om passage av de yttre gränserna,
c) stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna.

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder om
a) den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid,
b) kontroll av de personer som passerar de yttre gränserna,
c) villkoren för att medborgare i tredjeländer ska få resa fritt inom unionen under en kortare tid,
d) alla nödvändiga åtgärder för att stegvis upprätta ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna,
e) slopad kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna.

3. Om en åtgärd från unionens sida är nödvändig för att underlätta utövandet av den rätt som avses i artikel 20.2 a, och om inte befogenheter för detta ändamål föreskrivs i fördragen, får rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande anta bestämmelser om pass, identitetskort, bevis om uppehållstillstånd eller andra jämförbara dokument. Rådet ska besluta med enhällighet efter att ha hört Europaparlamentet.

4. Denna artikel ska inte påverka medlemsstaternas befogenheter att fastställa sina geografiska gränser i enlighet med internationell rätt.
— Artikel 77 i EUF-fördraget efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Unionsakter[redigera | redigera wikitext]

Schengenregelverket består å ena sidan av de akter som har antagits genom ett mellanstatligt förfarande innan införlivandet av dem genom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999, å andra sidan av de unionsakter som sedan dess har antagits av Europeiska unionens institutioner genom ett lagstiftningsförfarande i enlighet med unionens fördrag.

Akter antagna innan införlivandet[redigera | redigera wikitext]

Schengenavtalet[redigera | redigera wikitext]

Regelverket om Schengensamarbetet har sitt ursprung i ett avtal mellan Frankrike och Tyskland som slöts den 13 juli 1984 i Saarbrücken, Tyskland. Avtalet innebar att de systematiska personkontrollerna mellan staterna skulle upphöra.[16] Sedan tidigare existerade en passunion inom Benelux. På grund av motstånd från Storbritannien, som inte ville ge upp sina egna passkontroller, kunde någon passunion inte inrättas inom Europeiska gemenskaperna. Därför beslutade Frankrike, Tyskland och Benelux-staterna att ingå en egen passunion. Första steget för detta samarbete togs genom undertecknandet av Schengenavtalet den 14 juni 1985 i närheten av staden Schengen, Luxemburg.[17]

Schengenavtalet innebar vissa förberedelser inför avskaffandet av de systematiska personkontrollerna, till exempel fastslogs gemensamma regler för hur passkontrollerna skulle gå till. Ett samarbete inleddes också mellan medlemsstaternas polis- och tullmyndigheter. På längre sikt åtog sig medlemsstaterna att harmonisera lagstiftningen kring narkotika, skjutvapen och sprängämnen. Avtalet innebar också en harmonisering av viseringspolitiken.[3]

Schengenkonventionen[redigera | redigera wikitext]

För att implementera de långsiktiga bestämmelser som föreskrevs i Schengenavtalet, signerades den 19 juni 1990 en konvention om tillämpningen av Schengenavtalet, den så kallade Schengenkonventionen. Schengenkonventionen innehöll betydligt mer detaljerade bestämmelser om bland annat de systematiska personkontrollernas avskaffande, förstärkta yttre gränser och ökat polisiärt samarbete. Dessutom inrättades Verkställande kommittén, vars främsta uppgift blev att utarbeta mer detaljerade gemensamma viseringsbestämmelser.[4]

Precis som Schengenavtalet antogs konventionen utanför ramarna för Europeiska gemenskaperna och signerades av samma medlemsstater som avtalet. Enligt konventionen kunde dock varje medlemsstat i Europeiska gemenskaperna också ansluta sig till konventionens bestämmelser,[4] vilket innebar att samarbetet stod öppet för bland annat Grekland, Italien, Portugal och Spanien.

Schengenkonventionens bestämmelser implementerades den 26 mars 1995 av de ursprungliga signatärstaterna. Därmed var passunionen en realitet.

Anslutnings- och associeringsavtal[redigera | redigera wikitext]

Efter Schengenkonventionens ikraftträdande anslöt sig Italien den 27 november 1990,[5] Portugal och Spanien den 26 juni 1991,[6][7] Grekland den 6 november 1992,[8] Österrike den 28 april 1995,[9] samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996.[10][11][12]

Beslut av Verkställande kommittén och Centralgruppen[redigera | redigera wikitext]

Till Schengenregelverket räknas även de beslut som antagits av Verkställande kommittén och Centralgruppen. Även förklaringar antagna av Centralgruppen räknas till regelverket.

Akter antagna efter införlivandet[redigera | redigera wikitext]

Vid utarbetandet av Amsterdamfördraget nåddes en överenskommelse mellan Schengenstaterna och Storbritannien som innebar att Schengensamarbetet skulle införlivas inom Europeiska unionens ramar, men utan att Storbritannien skulle behöva delta. Genom Amsterdamfördragets ikraftträdande blev därmed hela Schengenregelverket en del av Europeiska unionens rätt, och också en del av den lagstiftning som varje ny medlemsstat måste anta. Samtidigt ersattes Verkställande kommittén av Europeiska unionens råd.

Beslut om anslutning och associering[redigera | redigera wikitext]

Vid unionens utvidgning 2004 och 2007 utgjorde Schengenregelverket en del av det regelverk som de nya medlemsstaterna var tvungna att anta vid sin anslutning. Även om nya medlemsstater är fullt juridiskt bundna vid bestämmelserna, är det först efter beslut av rådet som de implementerar avskaffandet av de systematiska personkontrollerna. Detta skedde för Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Polen, Tjeckien och Ungern den 21 december 2007.[20]

Schengenkodexen[redigera | redigera wikitext]

Schengenkodexen trädde i kraft 2006 och ersatte vissa delar av Schengenavtalet. Den innehåller främst bestämmelser om de yttre gränserna, men även vissa bestämmelser om de inre gränserna.

Viseringskodexen[redigera | redigera wikitext]

Viseringskodexen innefattar bestämmelser om den gemensamma viseringspolitiken inom Schengenområdet.

Andra unionsakter[redigera | redigera wikitext]

Schengenregelverket inkluderar även andra unionsakter, däribland de som rör Schengens informationssystem och utvecklingen av detta system.

Territoriellt tillämpningsområde[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Schengenområdet
Schengenområdet
  Officiella medlemsstater
  Associerade medlemsstater
  Stater som inte implementerat
  Stater med särskild status

Schengenregelverket omfattade från början enbart Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland. Under 1990-talet anslöt sig följande europeiska stater: Italien den 27 november 1990,[5] Portugal och Spanien den 26 juni 1991,[6][7] Grekland den 6 november 1992,[8] Österrike den 28 april 1995,[9] samt Danmark, Finland och Sverige den 19 december 1996.[10][11][12] Den 26 mars 1995 implementerades bestämmelserna i de ursprungliga signatärstaterna samt Portugal och Spanien. Därefter implementerades regelverket i Italien den 26 oktober 1997, Österrike den 1 december 1997, Grekland den 26 mars 2000, Danmark, Finland och Sverige den 25 mars 2001 samt Estland, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien, Slovenien, Polen, Tjeckien och Ungern den 21 december 2007.[20] Bulgarien, Cypern, Kroatien och Rumänien har ännu inte implementerat regelverket fullt ut.

Irland och Storbritannien åtnjuter specialstatus inom området med frihet, säkerhet och rättvisa,[21] inklusive Schengensamarbetet.[22] Storbritannien har dock valt att tillämpa vissa delar av Schengenregelverket från och med den 22 december 2004.[23][24] Även Irland har begärt att få delta i vissa delar av samarbetet,[25] men har valt att inte tillämpa bestämmelserna. Schengensamarbetet sker för Danmarks del, till skillnad från övriga medlemsstater, på mellanstatlig basis och inte inom unionens ramar, eftersom landet står utanför området med frihet, säkerhet och rättvisa.[26] Storbritannien tillåter inresa och uppehälle med EU:s nationella identitetskort, däremot kräver vissa länder såsom Sverige pass för att tillåta utresa ut ur Schengenområdet, exempelvis till Storbritannien. Island och Norge blev via ett särskilt avtal associerade till Schengensamarbetet och implementerade regelverket samtidigt som de andra nordiska medlemsstaterna.[27] Detta berodde på att de nordiska staterna redan ingick i en nordisk passunion. Även Schweiz är via ett särskilt avtal associerat till Schengensamarbetet och fullt integrerat i de praktiska tillämpningarna.[28] Liechtensteins associering till Schengensamarbetet godkändes av rådet den 7 mars 2011 efter en långdragen process,[29] och implementerades fullt ut den 19 december 2011.[30]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 290-292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  2. ^ ”Artikel 7 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 292. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  3. ^ [a b] ”Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 13-18. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  4. ^ [a b c] ”Konvention om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 19-62. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  5. ^ [a b c] ”Avtal om Italienska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 63-68. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  6. ^ [a b c] ”Avtal om Portugisiska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 76-82. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  7. ^ [a b c] ”Avtal om Konungariket Spaniens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 69-75. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  8. ^ [a b c] ”Avtal om Hellenska republikens anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken anslutit sig genom avtal undertecknat i Paris den 27 november 1990 samt Konungariket Spanien och Portugisiska republiken genom avtal undertecknade i Bonn den 25 juni 1991”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 83-89. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  9. ^ [a b c] ”Avtal om Republiken Österrikes anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990, till vilken Italienska republiken, Konungariket Spanien och Portugisiska republiken samt Hellenska republiken anslutit sig genom avtal undertecknade den 27 november 1990, den 25 juni 1991 respektive den 6 november 1992”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 90-96. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  10. ^ [a b c] ”Avtal om Konungariket Danmarks anslutning till konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 97-105. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  11. ^ [a b c] ”Avtal om Republiken Finlands anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 106-114. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  12. ^ [a b c] ”Avtal om Konungariket Sveriges anslutning till tillämpningskonventionen till Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, undertecknad i Schengen den 19 juni 1990”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 115-123. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  13. ^ ”Rådets beslut av den 20 maj 1999 om fastställande av Schengenregelverket, i enlighet med relevanta bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och Fördraget om Europeiska unionen, i syfte att besluta om den rättsliga grunden för samtliga de bestämmelser och beslut som utgör Schengenregelverket (1999/435/EG)”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 1-16. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:176:0001:0016:SV:PDF. 
  14. ^ ”Avtal mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om det gradvisa avskaffandet av kontroller vid de gemensamma gränserna”. EGT L 239, 22.9.2000, s. 1-473. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:239:0001:0473:SV:PDF. 
  15. ^ ”Artikel 1 i protokoll 19 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 290. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  16. ^ [a b] ”Accord entre le Gouvernement de la République française et le Gouvernement de la République fédérale d'Allemagne relatif à la suppression graduelle des contrôles à la frontière franco-allemande, signé à Sarrebruck le 13 juillet 1984” (på engelska). CVCE. 1984-07-13. http://www.cvce.eu/obj/agreement_between_france_gradual_abolition_checks_franco_german_border_saarbrucken_july_1984-fr-46468e59-54ec-41c1-a15e-258d92568910. Läst 2010-12-27. 
  17. ^ [a b] ”The Schengen area” (på engelska). CVCE. http://www.cvce.eu/collections/unit-content/-/unit/02bb76df-d066-4c08-a58a-d4686a3e68ff/50c23742-6a21-483e-aebd-3aaf21b44bf9/Resources#f035454a-8746-492a-95e1-e7ec2db71430_en&overlay. Läst 2014-02-21. 
  18. ^ ”Förslag till rådets direktiv om avskaffande av kontroll av personer vid de inre gränserna”. EGT C 289, 31.10.1995, s. 16-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:1995:0347:FIN:SV:PDF. 
  19. ^ ”Beslut av den 11 juli 1996 i mål C-445/93: Europaparlamentet mot Europeiska gemenskapernas kommission med stöd av Republiken Frankrike och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland”. EGT C 336, 9.11.1996, s. 15. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:1996:336:0015:0015:SV:PDF. 
  20. ^ [a b] ”Rådets beslut av den 6 december 2007 om fullständig tillämpning av bestämmelserna i Schengenregelverket i Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien (2007/801/EG)”. EUT L 323, 8.12.2007, s. 34-39. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007:323:0034:0039:SV:PDF. 
  21. ^ ”Protokoll 21 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 295-298. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  22. ^ ”Protokoll 20 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 293-294. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  23. ^ ”Rådets beslut av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2000/365/EG)”. EGT L 131, 1.6.2000, s. 43-47. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:131:0043:0047:SV:PDF. 
  24. ^ ”Rådets beslut av den 22 december 2004 om att vissa bestämmelser i Schengenregelverket skall börja tillämpas på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (2004/926/EG)”. EUT L 395, 31.12.2004, s. 70-80. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2004:395:0070:0080:SV:PDF. 
  25. ^ ”Rådets beslut av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2002/192/EG)”. EGT L 64, 7.3.2002, s. 20-23. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2002:064:0020:0023:SV:PDF. 
  26. ^ ”Protokoll 22 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 83, 30.3.2010, s. 299-303. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2010:083:0201:0328:SV:PDF. 
  27. ^ ”Avtal mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket”. EGT L 176, 10.7.1999, s. 36-49. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:1999:176:0036:0049:SV:PDF. 
  28. ^ ”Rådets beslut av den 27 november 2008 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Schweiziska edsförbundet (2008/903/EG)”. EUT L 327, 5.12.2008, s. 15-17. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:327:0015:0017:SV:PDF. 
  29. ^ ”Accession of Liechtenstein to the EU/Switzerland agreement on the Schengen acquis” (på engelska). Europeiska unionens råd. 2011-03-08. http://consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/lsa/119656.pdf. Läst 2011-03-08. 
  30. ^ ”Rådets beslut av den 13 december 2011 om fullständig tillämpning av Schengenregelverkets bestämmelser i Furstendömet Liechtenstein (2011/842/EU)”. EUT L 334, 16.12.2011, s. 27-28. EUR-Lex. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2011:334:0027:0028:SV:PDF. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.