Gadolinium

Från Wikipedia
Version från den 3 juli 2017 kl. 23.50 av Conexum (Diskussion | Bidrag) (+Auktoritetsdata)
Gadolinium
Nummer
64
Tecken
Gd
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Gd

Cm
EuropiumGadoliniumTerbium
[Xe] 4f7 5d1 6s2
64Gd



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa157,25 u
UtseendeSilvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet7901 kg/m³ (273 K)
AggregationstillståndFast
Smältpunkt1585 K (1312 °C)
Kokpunkt3523 K (3250 °C)
Molvolym19,90 × 10-6 /mol
Smältvärme10,05 kJ/mol
Ångbildningsvärme359,4 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie188 (233) pm
JonisationspotentialFörsta: 593,4 kJ/mol
Andra: 1170 kJ/mol
Tredje: 1990 kJ/mol
Fjärde: 4250 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration[Xe] 4f7 5d1 6s2
e per skal2, 8, 18, 25, 8, 2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd3 (svag bas)
Elektronegativitet1,20 (Paulingskalan)
Diverse
KristallstrukturHexagonal
Ljudhastighet2680 m/s
Elektrisk konduktivitet0,736·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Gadoliniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
152Gd 0,20 % 1,08·1014 år α 2,205 148Sm
154Gd 2,18 %
Stabil
155Gd 14,80 %
Stabil
156Gd 20,47 %
Stabil
157Gd 15,65 %
Stabil
158Gd 24,84 %
Stabil
160Gd 21,86 % 1,3·1020 år β- 160Dy
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gadolinium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper

Gadolinium är en silvervit, mjuk och smidbar metall. Den oxideras i luft, reagerar långsamt med vatten och är löslig i syror.

Förekomst

Gadolinium förekommer i jordskorpan i mängder motsvarande 6,4 gram/ton. År 1880 upptäcktes elementet i form av sin oxid av schweizaren Marignac i mineralet gadolinit från Ytterby, Stockholms län. Det är namngivet efter den finländske kemisten Johan Gadolin (1760 - 1853).

I ren form har gadolinium framställts i modern tid. Vanligaste metoden är reduktion av trifluoriden med metalliskt kalcium.

Användning

Gadolinium används bland annat som inblandning i kärnbränsle, då i form av gadoliniumoxid, Gd2O3 (så kallad brännbar absorbator). Syftet med att blanda in det i kärnbränsle är dess egenskaper att fånga upp neutroner, samtidigt som det långsamt förbrukas. På så sätt begränsas effekttätheten i färskt kärnbränsle och effektfördelningen mellan färskt och utbränt bränsle blir jämnare.

Inom sjukvården är gadoliniumföreningar viktiga som kontrastmedel vid MR-diagnostik.

Vidare kan gadolinium användas inom ståltillverkningen där en liten inblandning av gadolinium ökar beständigheten hos järn- och kromlegeringar.

Källor

Bra Böckers lexikon, 1975