Rutenium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rutenium
Ru-TableImage.png
Tecken
Ru
Atomnr.
44
Grupp
8
Period
5
Block
d
Allmänt
Ämnesklass övergångsmetaller
Densitet 12370 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 6,5
Utseende Silvrig metallisk
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 101,07 u
Atomradie (beräknad) 130 (178) pm
Kovalent radie 126 pm
Elektronkonfiguration [Kr]4d75s1
e per skal 2, 8, 18, 15, 1
Oxidationstillstånd (O) 8, 6, 4, 3, 2 (svag syra)
Kristallstruktur hexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 2607 K (2334 °C)
Kokpunkt 4423 K (4150 °C)
Molvolym 8,17 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 595 kJ/mol
Smältvärme 24 kJ/mol
Ångtryck 1,4 Pa vid 2523 K
Ljudhastighet 5970 m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 2,2 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 238 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 13,7×106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 117 W/(m·K)
1a jonisationspotential 710,2 kJ/mol
2a jonisationspotential 1620 kJ/mol
3e jonisationspotential 2747 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
96Ru 5,52 % 96Ru, stabil isotop med 52 neutroner
98Ru 1,88 % 98Ru, stabil isotop med 54 neutroner
99Ru {{{förekomst}}} 99Ru, stabil isotop med 55 neutroner
100Ru 12,6 % 100Ru, stabil isotop med 56 neutroner
101Ru 17,0 % 101Ru, stabil isotop med 57 neutroner
102Ru 31,6 % 102Ru, stabil isotop med 58 neutroner
104Ru 18,7 % 104Ru, stabil isotop med 60 neutroner
106Ru syntetisk 373,59 dagar β- 0,039 106Rh
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Rutenium är ett metalliskt grundämne som tillhör gruppen lätta platinametaller med symbol Ru och atomnummer 44. Rutenium är även en restprodukt från fissionerad uran-235.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Rutenium upptäcktes av den ryske kemisten Karl Ernst Claus 1844 och var den sjätte och sista av platinametallerna som upptäckts. Namnet rutenium kommer från nylatinets Ruthenia (Rutenien). [1]

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Rutenium förekommer endast med ca 0,004 ppm i naturen och tillsammans med andra platinametaller, t. ex. som legering med iridium. Det kan framställas ur anodslam, en biprodukt vid rening av råkoppar. [1]

Separationen från andra metaller sker genom destillation av rutenium(VIII)oxid och metallen utvinns genom reduktion av (NH4)3RuCl6 med vätgas. [1]

Ca 12 ton rutenium produceras varje år med en beräknad total tillgång av 5 000 ton i världen. [2]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Rutenium används inom kemisk industri, t. ex. som katalysator vid syntes av långkedjiga kolväten och inom elektronikindustrin till hårda kontaktlegeringar. Vidare används rutenium till smycken, pennspetsar, glödtrådar och keramikglasyrer. Rutenium är också en viktig komponent i Grätzel-celler, en typ av solcell. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011
  2. ^ Emsley, J. (2003). "Ruthenium". Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford, England, UK: Oxford University Press. pp. 368–370. ISBN 0-19-850340-7.

Se även[redigera | redigera wikitext]