|
|
| Allmänt |
| Namn, kemiskt tecken, nummer |
erbium, Er, 68 |
| Ämnesklass |
lantanoider |
| Grupp, period, block |
3, 6, f |
| Densitet |
ca 9,0 kg/m3 (273 K) |
| Utseende |
Silvrigt vit
 |
| Atomens egenskaper |
| Atommassa |
167,26 u |
| Atomradie (beräknad) |
175 (226) pm |
| Kovalent radie |
157 pm |
| Elektronkonfiguration |
[Xe]6s24f12 |
| e− per skal |
2, 8, 18, 30, 8, 2 |
| Oxidationstillstånd (oxid) |
3 (basisk) |
| Kristallstruktur |
Hexagonal |
| Ämnets fysiska egenskaper |
| Aggregationstillstånd |
fast |
| Smältpunkt |
1 795 K (1 522 °C) |
| Kokpunkt |
2 783 K (2 510 °C) |
| Molvolym |
18,4 ·10-6 m3/mol |
| Ångbildningsvärme |
292,88 kJ/mol |
| Smältvärme |
17,15 kJ/mol |
| Ljudhastighet |
2 830 m/s vid 293,15 K |
| Diverse |
| Elektronegativitet |
1,24 (Paulingskalan) |
| Värmekapacitet |
170 J/(kg·K) |
| Elektrisk ledningsförmåga |
1,17·106 S/m (Ω−1·m−1) |
| Värmeledningsförmåga |
14,3 W/(m·K) |
| 1a jonisationspotential |
589,3 kJ/mol |
| 2a jonisationspotential |
1 150 kJ/mol |
| 3e jonisationspotential |
2 194 kJ/mol |
| 4e jonisationspotential |
4 120 kJ/mol |
| Stabilaste isotoper |
| Isotop |
Förekomst |
Halv.tid |
Typ |
Energi (MeV) |
Prod. |
| 160Er |
syntetisk |
28,58 timmar |
ε |
0,330 |
160Ho |
| 162Er |
0,14 % |
162Er, stabil isotop med 94 neutron(er) |
| 164Er |
1,61 % |
164Er, stabil isotop med 96 neutron(er) |
| 165Er |
syntetisk |
10,36 timmar |
ε |
0,376 |
165Ho |
| 166Er |
33,6 % |
166Er, stabil isotop med 98 neutron(er) |
| 167Er |
22,95 % |
167Er, stabil isotop med 99 neutron(er) |
| 168Er |
26,8 % |
168Er, stabil isotop med 100 neutron(er) |
| 169Er |
syntetisk |
9,4 dygn |
β- |
0,351 |
169Tm |
| 170Er |
14,9 % |
170Er, stabil isotop med 102 neutron(er) |
| 171Er |
syntetisk |
7,516 timmar |
β- |
1,490 |
171Tm |
| 172Er |
syntetisk |
49,3 timmar |
β- |
0,891 |
172Tm |
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Erbium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Oxiden, som är rosenröd, utstrålar vid glödgning ett mycket intensivt grönaktigt ljus och fanns vanligen i de saltblandingar, som användes för tillverkning av Auers glödstrumpa för gasljus.
Erbium förekommer i enstaka, mera sällsynta bergarter, som de skandinaviska gadolinit och ytterjord, eller som samarskit i North Carolina, USA.[1]
Erbium har fått sitt namn efter Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Grundämnet upptäcktes av svensken Carl Gustaf Mosander år 1843.
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
