Polonium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Polonium
Po-TableImage.png
Tecken
Po
Atomnr.
84
Grupp
16
Period
6
Block
p
Allmänt
Ämnesklass halvmetaller
Densitet 9196 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 6,5
Utseende silverfärgad
Atomens egenskaper
Atommassa 209 u
Atomradie (beräknad) 109 (135) pm
Elektronkonfiguration [Xe]4f145d106s26p4
e per skal 2, 8, 18, 32, 18, 6
Oxidationstillstånd (O) 4, 2 (amfoterisk)
Kristallstruktur primitiv kubisk (α-Po) romboedrisk (β-Po)
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 527 K (254 °C)
Kokpunkt 1235 K (962 °C)
Molvolym 22,97 m3/mol
Smältvärme 60,1 kJ/mol
Ångtryck 0,0176 Pa vid 527 K
Diverse
Elektronegativitet 2,0 (Paulingskalan)
Elektrisk ledningsförmåga 2,19·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 20 W/(m·K)
1a jonisationspotential 812,1 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
208Po syntetisk 2,898 år α
ε
5,215
1,401
204Pb
208Bi
209Po Syntetisk 103 år α
ε
4,979
1,893
205Pb
209Bi
210Po 100% 138,376 dagar α 5,407 206Pb
212Po Syntetisk 0,29 µs α 8,78 208Pb
214Po Syntetisk 164 µs α 7,68 210Pb
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Polonium är ett radioaktivt metalliskt sällsynt grundämne. Polonium är kraftigt alfastrålande och används därför som strålkälla. De flesta poloniumisotoper är kortlivade stadier i sönderfallskedjor för tyngre ämnen. I naturens tre långa sönderfallskedjor återfinns 210Po, 214Po och 218Po i kedjan 238U-206Pb, 212Po och 216Po i kedjan 232Th-208Pb, och 215Po i kedjan 235U-207Pb.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Polonium är det enda metalliska grundämnet vars α-modifikation har en primitivt kubisk enhetscell med en atom i. En sådan kristallstruktur finns för övrigt bara hos antimons och fosfors högtrycksmodifikationer.

Vid inandning av den radioaktiva gasen radon är det radonets sönderfallsprodukter som innebär de allvarligaste strålningsriskerna. Av dessa ger poloniumisotoperna 212Po, 214Po, 216Po och 218Po upphov till α-strålning, därför är de mycket skadliga om de kommer ut i kroppens vävnader.

I människokroppen uppges polonium ha en biologisk halveringstid på cirka 50 dagar, vilket innebär att alla viktiga sönderfallsprodukter vid den tiden har utsöndrats eller fått sin verkan reducerad till hälften genom sönderfall[1].

Historia[redigera | redigera wikitext]

Polonium upptäcktes 1898 av Marie Curie när hon undersökte pechbländets radioaktivitet[2]. Grundämnet är uppkallat efter Marie Curie efter hennes ursprungsland Polen, som vid tiden för grundämnets upptäckt inte erkändes som ett oavhängigt land.

Kända förgiftningsfall[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1957 och 1969 avled fysikprofessorn Dror Sadeh och flera av dennes medarbetare på Weizmann-institutet i Israel, vilket har ansetts bero på påverkan av radioaktivt polonium[3].

Den före detta ryske säkerhetsagenten Alexander Litvinenko förgiftades hösten 2006 med ämnet vilket ledde till hans död några veckor senare. Han fick i sig en över hundra gånger dödlig dos av 210Po.[4]

2004 insjuknade och avled den palestinska ledaren Yasser Arafat plötsligt. Länge spekulerades det om att det skulle röra sig ett giftmord. De misstankarna stärktes 2012 efter att Institut de Radiophysique i Schweiz undersökt hans kläder och andra tillhörigheter vilka visade på spår av polonium-210.[5] Efter att resultaten blev kända startades en mordutredning.[6]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Gefahrenhinweise zu Polonium 210
  2. ^ Polonium Nationalencyklopedin Läst 8 december 2014
  3. ^ Michael Karpin, The bomb in the basement: How Israel went nuclear and what that means for the world, Simon and Schuster, 2006, ISBN 0-7432-6594-7
  4. ^ Dagens nyheter: Historien om Alexander Litvinenko, publicerad 22 januari 2007
  5. ^ http://uk.reuters.com/article/2012/07/03/us-palestinians-arafat-idUKBRE8621CL20120703
  6. ^ http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-19402767

Se även[redigera | redigera wikitext]