Cesium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Cesium
Cs-TableImage.png
Tecken
Cs
Atomnr.
55
Grupp
1
Period
6
Block
s
Allmänt
Ämnesklass alkalimetaller
Densitet 1879 kg/m3 (273 K)
Hårdhet 0,2
Utseende metalliskt ljusgul
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 132,90545 u
Atomradie (beräknad) 260 (298) pm
Kovalent radie 225 pm
van der Waalsradie inga data pm
Elektronkonfiguration [ Xe ]6s1
Elektronkonfiguration
e per skal 2,8,18,18,8,1
Oxidationstillstånd (O) 1, (stark bas)
Kristallstruktur Kubisk rymdcentrerad
Kristallstruktur
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Magnetiska egenskaper icke magnetisk
Smältpunkt 301,59 K (28 °C)
Kokpunkt 944 K (678 °C)
Molvolym 70,94 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 67,74 kJ/mol
Smältvärme 2,092 kJ/mol
Ångtryck 2,5 kPa vid ___ K
Ljudhastighet inga data m/s vid 293,15 K
Diverse
Elektronegativitet 0,79 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 240 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 4,89·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 35,9 W/(m·K)
1a jonisationspotential 375,7 kJ/mol
2a jonisationspotential 2234,3 kJ/mol
3e jonisationspotential 3400 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
133Cs 100% 133Cs, stabil isotop med 78 neutroner
134Cs syntetisk 2,0648 år ε
β-
1,229 MeV
2,059 MeV
134Xe
134Ba
135Cs spår 23·106 år β- 0,269 MeV 135Ba
136Cs syntetisk 13,6 dagar β- 0,8633 MeV 136Ba
137Cs syntetisk 30,17 år β- 1,176 MeV 137Ba
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Cesium är ett mycket reaktivt grundämne som tillhör gruppen alkalimetaller.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Cesium upptäcktes 1860 med hjälp av spektralanalys av de båda tyska kemisterna Gustav Kirchhoff och Robert Bunsen. Ämnet fick namn av latinets caesius, himmelsblå. Namnet syfter på de karakteristiska linjerna i spektrumet. Metalliskt cesium framställdes av Carl Setterberg år 1882. [1]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Cesium är självantändligt i luft och reagerar mycket kraftigt med vatten. Den radioaktiva isotopen Cs-137 är en del av restprodukterna från kärnkraftverkens reaktorer.

Om cesium antänds i luft brinner den med en klar blå låga. Om cesium får kontakt med vatten sker emellertid en explosiv reaktion:

2Cs+2H2O →2CsOH+H2

varvid vätet reagerar med luftens syre och i sin tur blir till vatten i en kraftigt exoterm reaktion.

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Cesium förekommer i jordskorpan med ca 1 ppm i t. ex. pollucit och rhodizit. Den stabila isotopen Cs-133 är den vanligast naturliga förekommande. Cesium kan framställas genom reduktion av cesiumklorid med kalcium under reducerat tryck vid ca 750 °C. [1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Den största användningen av cesium är i form av cesiumformiat, vilket används i borroljor inom oljeindustrin. Cesium används också som ljuskänslig beläggning i fotoceller, och cesiumföreningar ingår i vissa specialglas.

Cesiumbromid och cesiumjodid används i scintillationsdetektorer för mätning av radioaktiva sönderfall. Cesium används även i atomur, s. k. cesiumur, vilka använder resonansfrekvensen hos 133Cs som referenspunkt. Radioisotopen 137Cs har mycket liten praktisk användning. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]