Från Wikipedia
|
|
| Allmänt |
| Namn, kemiskt tecken, nummer |
gadolinium, Gd, 64 |
| Ämnesklass |
lantanoider |
| Grupp, period, block |
3, 6, f |
| Densitet |
7901 kg/m3 (273 K) |
| Utseende |
Silvrigt vit
 |
| Atomens egenskaper |
| Atommassa |
157,25 u |
| Atomradie (beräknad) |
188 (233) pm |
| Elektronkonfiguration |
[Xe]6s25d14f7 |
| e− per skal |
2, 8, 18, 25, 8, 2 |
| Oxidationstillstånd (oxid) |
3 (svag bas) |
| Kristallstruktur |
Hexagonal |
| Ämnets fysiska egenskaper |
| Aggregationstillstånd |
solid |
| Smältpunkt |
1585 K (1312 °C) |
| Kokpunkt |
3523 K (3250 °C) |
| Molvolym |
19,90 ·10-6 m3/mol |
| Ångbildningsvärme |
359,4 kJ/mol |
| Smältvärme |
10,05 kJ/mol |
| Ångtryck |
24400 Pa vid 1585 K |
| Ljudhastighet |
2680 m/s vid 293,15 K |
| Diverse |
| Elektronegativitet |
1,20 (Paulingskalan) |
| Värmekapacitet |
230 J/(kg·K) |
| Elektrisk ledningsförmåga |
0,736·106 S/m (Ω−1·m−1) |
| Värmeledningsförmåga |
10,6 W/(m·K) |
| 1a jonisationspotential |
593,4 kJ/mol |
| 2a jonisationspotential |
1170 kJ/mol |
| 3e jonisationspotential |
1990 kJ/mol |
| 4e jonisationspotential |
4250 kJ/mol |
| Mest stabila isotoper |
| Isotop |
Förekomst |
Halv.tid |
Typ |
Energi (MeV) |
Prod. |
| 152Gd |
0,20 % |
1,08·1014 år |
α |
2,205 |
148Sm |
| 154Gd |
2,18 % |
154Gd, stabil isotop med 90 neutron(er) |
| 155Gd |
14,80 % |
155Gd, stabil isotop med 91 neutron(er) |
| 156Gd |
20,47 % |
156Gd, stabil isotop med 92 neutron(er) |
| 157Gd |
15,65 % |
157Gd, stabil isotop med 93 neutron(er) |
| 158Gd |
24,84 % |
158Gd, stabil isotop med 94 neutron(er) |
| 160Gd |
21,86 % |
1,3·1020 år |
β- |
|
160Dy |
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits |
Gadolinium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Gadolinium används bland annat som inblandning i kärnbränsle, då i form av gadoliniumoxid, Gd2O3 (så kallad brännbar absorbator). Syftet med att blanda in det i kärnbränsle är dess egenskaper att fånga upp neutroner, samtidigt som det långsamt förbrukas. På så sätt begränsas effekttätheten i färskt kärnbränsle och effektfördelningen mellan färskt och utbränt bränsle blir jämnare.
