Skandium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skandium
Sc-TableImage.png
Tecken
Sc
Atomnr.
21
Grupp
3
Period
4
Block
d
Allmänt
Ämnesklass övergångsmetaller
Densitet 2985 kg/m3 (273 K)
Utseende silvrigt vit
Utseende
Atomens egenskaper
Atommassa 44,955910 u
Atomradie (beräknad) 160 (184) pm
Kovalent radie 144 pm
Elektronkonfiguration [Ar]3d14s2
e per skal 2, 8, 9, 2
Oxidationstillstånd (O) 3 (svagt basisk)
Kristallstruktur hexagonal
Ämnets fysiska egenskaper
Aggregationstillstånd fast
Smältpunkt 1814 K (1541 °C)
Kokpunkt 3103 K (2830 °C)
Molvolym 15,00 ·10-6 m3/mol
Ångbildningsvärme 314,2 kJ/mol
Smältvärme 14,1 kJ/mol
Ångtryck 22,1 Pa vid 1812 K
Diverse
Elektronegativitet 1,36 (Paulingskalan)
Värmekapacitet 568 J/(kg·K)
Elektrisk ledningsförmåga 1,77·106 S/m (Ω−1·m−1)
Värmeledningsförmåga 15,8 W/(m·K)
1a jonisationspotential 633,1 kJ/mol
2a jonisationspotential 1235,0 kJ/mol
3e jonisationspotential 2388,6 kJ/mol
4e jonisationspotential 7090,6 kJ/mol
5e jonisationspotential 8843 kJ/mol
6e jonisationspotential 10679 kJ/mol
7e jonisationspotential 13310 kJ/mol
8e jonisationspotential 15250 kJ/mol
9e jonisationspotential 17370 kJ/mol
10e jonisationspotential 21726 kJ/mol
Stabilaste isotoper
Isotop F % Halv.tid Typ Energi (MeV) Prod.
45Sc 100 % 45Sc, stabil isotop med 24 neutroner
46Sc syntetisk 83,79 dygn β- 2,220 46Ti
SI-enheter & STP används om ej annat angivits.

Skandium är ett grundämne och tillhör gruppen jordartsmetaller.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Skandium är en mjuk, silverglänsande metall som oxiderar långsamt i luft. en påminner i sina egenskaper om lantanoiderna. Metallen och dess föreningar är inte giftiga och lagras inte i kroppen. [1]

Skandium är pyrofor och reagerar lätt med utspädda mineralsyror och vatten. [1]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Ämnet förekommer i sällsynta mineraler från Skandinavien och klassas tillsammans med yttrium som en sällsynt jordartsmetall. Allmänt i jordskorpan är förekomsten 5 - 25 ppm. [1]

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Skandium erhålls som biprodukt vid utvinning av uran och volfram. Man erhåller metallen genom att reducera skandiumfluorid med metalliskt kalcium. [1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Existensen av skandium förutsågs av Dmitrij Mendelejev och grundämnet upptäcktes 1879 av Lars Fredrik Nilson (professor i kemi i Uppsala) i mineral från Ytterby gruva i Stockholms skärgård. Ämnet är uppkallat efter Skandinavien och metallen renframställdes först 1937. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011

Se även[redigera | redigera wikitext]