Hoppa till innehållet

Annalisa Ericson

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Annalisa Ericsson)
För skidåkaren, se Anna-Lisa Eriksson.
Annalisa Ericson
Annalisa Ericson 1931
Annalisa Ericson 1931
FöddAnnalisa Ericson
14 september 1913
Djurgården, Stockholm, Sverige
Död21 april 2011 (97 år)
Oscars församling, Stockholm, Sverige
Andra namnAnna Lisa Schildt
Aktiva år1920–2004
MakeGunnar Wijkström
(1939–1942)
Uno von Segebaden
(1942–ca 1947)
Jurgen Schildt
(1964–1990; hans död)
Betydande roller
Lisa Larsson i Kyss henne! (1940)
Nanette i Blåjackor (1945)
Gulli i Tappa inte sugen (1947)
Kajsa Hillman i Ryttare i blått (1959)
Hedersutmärkelse 2001
IMDb SFDb

Annalisa Ericson, sist folkbokförd som Anna Lisa Schildt, född 14 september 1913 i Stockholm, död 21 april 2011[1] i Stockholm, var en svensk skådespelare, dansös och revyartist. Hon var ett av de stora affischnamnen inom svensk film under flera decennier, främst 1930-, 1940- och 1950-talen; hon har dansat på både Operan och Oscarsteatern, spelat revy med Ernst Rolf och Kar de Mumma samt filmat med såväl Nils Poppe som Ingmar Bergman.

Ericson var yngsta dotter till regementsmusikern Gusten Ericson och dennes hustru Annie. Under uppväxten var familjen bosatt på en rad adresser på Södermalm och Östermalm i Stockholm.

På hösten 1919 började hon på Kungliga Operans balettskola. Förutom sedvanlig dansutbildning fick eleverna kvällstid statera i olika operor som Aida och La Bohème. Med åren fick hon större uppgifter, till exempel Humperdincks opera Kungabarnen. 1921 fick hon en liten roll i Ernst Rolfs revy på Intiman, Kvinnan du gav mig. När samma revy uppfördes i Kristiania sommaren efter fick Ericson vara med även då.

1929 blev hon anställd på Kungliga Operan som danselev[förtydliga]. Anställningen varade endast ett år.[2]

Efter att ha slutat på Operan – hon fick sparken för att hon var för tjock[3] – försökte Ericson komma in på Dramatens elevskola men blev inte antagen. Hon började istället som teaterelev på Oscarsteatern som då hyrdes av Gösta Ekman, John Brunius och Pauline Brunius. Andra elever på Oscarsteatern var Sigge Fürst, Tord Stål och Sture Lagerwall. Hon medverkade också i Ernst Rolfs vårrevy på Storan 1931. Ericson hade också anmält sig till Svensk Filmindustris statistregister och fick vara statist i ett par filmer. 1932 fick hon ett ettårskontrakt med SF för att göra den kvinnliga huvudrollen som Anna i Värmlänningarna. Annas sångpartier dubbades dock av operasångerskan Helga Görlin, vilket inte hindrade att Ericson fick bra kritik för sin sångröst.[4] Efter Värmlänningarna satte SF henne i en statistroll i långfilmen Atlantäventyret.[5]

Efter Ekman-Brunius hade Oscarsteatern övertagits av direktör Axel Hjalmar Lundholm som satte upp operetten Ökensången som blev succé. Därefter medverkade hon i Kar de Mumma-revyn Ett leende årSödra teatern tillsammans med bland andra Thor Modéen och Sickan Carlsson. Ericson skulle medverka i sammanlagt 11 av Kar de Mummas revyer. Ericson förblev Oscarsteatern trogen där hon medverkade i de operetter och sånglustspel som uppfördes. I operetten En kvinna som vet vad hon vill fick hon spela dotter till den sex år äldre Zarah Leander. Förutom teaterarbete på vår och höst deltog hon i sommarturnéer där en grupp skådespelare reste runt i Sverige och spelade operett. Ericson hade också erbjudande att inleda en karriär i Tyskland och skrev kontrakt med filmbolaget Bavaria. Ericson skulle ta sång- och danslektioner i Tyskland från hösten 1939 men på grund av den politiska utvecklingen blev det aldrig aktuellt med någon utlandskarriär.[6]

Sina filmroller under 1930-talet efter Värmlänningarna beskrev Ericson som skräproller. Hon sade att hon fick de roller som Sickan Carlsson tackat nej till.

Ericson i musikalen Teaterbåten 1942.

1941 satte teatermannen Gustaf Wally upp Lajos Lajtais nyskrivna operett Blåjackor. Ericsons danspartner blev Nils Poppe och deras akrobatiska dans koreograferades av Albert Gaubier. Sommaren 1941 gav sig Ericson ut på en tvåmansturné tillsammans med danserskan May Nordqvist. Under turnén träffade hon sin blivande make Uno von Segebaden och efter deras bröllop våren 1942 bosatte sig paret i Ljungbyhed. På hösten 1942 återvände Ericson till Stockholm där hon medverkade i Teaterbåten. 1943 kunde paret bosätta sig i Stockholm och efter sonens födelse kunde Ericson med hjälp av en barnsköterska återvända till teatern. På hösten 1944 var hon med i Lajos Lajtais operett Serenad. Bland dansnumren som åter koreograferats av Albert Gaubier fanns ett där den korta Ericson dansade jitterbugg med den långe Gustaf Wally.[7]

Vad gäller långfilmer hade Ericson med tiden fått mer framträdande roller. I Nyordning på Sjögårda har hon den kvinnliga huvudrollen och när Blåjackor skulle bli film fick Ericson åter dansa med Nils Poppe. De två medverkade också i SerenadMalmö stadsteater. De fick åter dansa tillsammans när Lorden från gränden hade svensk premiär på Södra teatern 1947. Föreställningen blev en stor succé men när denna filmatiserades 1949 med Ericson och Poppe i rollerna blev det inte lyckat. 1946 hade Chinateatern premiär på operetten Behärska dig kvinna och denna filmatiserades som Tappa inte sugen där Ericson och Poppe dansar klädda i jackett och med varsin käpp i handen.[8]

1950- och 1960-talet

[redigera | redigera wikitext]

På hösten 1951 var det premiär för Kiss Me, Kate på Oscarsteatern och Ericson spelade rollen som Bianca. Ericson medverkade därefter i en rad revyer på Blancheteatern och Folkan. Till Kar de Mumma-revyn 1956, Vi roar oss kungligt skrev Ulf Peder Olrog låten Den saltaste bönan som blev något av en signaturmelodi för henne. Hon medverkade också i det första reguljära tv-programmet i Sverige, En skål för televisionen. Efter att ha medverkat i Kar de Mumma-revyerna årligen fram till 1958 beslutade Ericson att förnya sig och fick istället engagemang på Scalateatern i början av 1960-talet. Därefter engagerades hon av Riksteatern som turnerade runt landet med komedier och operetter.[9] Vad gäller hennes filmkarriär fick hon spela en roll med större dramatisk tyngd än vanligt när hon medverkade i Hampe Faustmans film Kvinnohuset. Filmen blev nedsablad av kritikerna men Ericsons insats fick beröm. Hon medverkade också i Knäppupp-filmen I rök och dans samt i tre deckarfilmer av Arne Mattsson.

1970 var det premiär för krogshowen Muntra fruarna på nattklubben i Valand i Göteborg med Ericsson, Maj Lindström och Berith Bohm. Följande år turnerade hon med Riksteatern i pjäsen Kung för en natt. Som motspelare hade hon Lasse Lönndahl och pjäsen blev en av hennes större publikframgångar. På hösten samma år återvände hon till Vasateatern och spelade i Alan Ayckbourns fars Hur andra älskar med bland andra Inga Gill och Karl-Arne Holmsten. Efter att ha medverkat i Stig Bergendorffs och Gösta Bernhards revymusikal Operation Liv och Lust lovade hon sig själv att sluta med teatern. Detta löfte höll hon till 1980 när hon medverkade i revyn Sex damer i leken på Intiman.[10]

När PRO startade en talangtävling, Seniorchansen, var Ericson programledare för den tv-sända finalen tillsammans med Sickan Carlsson och Ulf Larsson 1993–1995. 2004 medverkade hon i Lena Söderbloms novellfilm Annalisa och Sven där hon tillsammans med Sven Lindberg gör en nytolkning av Romeo och Julia.[11]

Privatliv och memoarer

[redigera | redigera wikitext]

Våren 1939 gifte hon sig med godsägarsonen Gunnar Wijkström; de skildes 1940. Pingsten 1942 gifte hon sig med löjtnant Uno von Segebaden. (Vigselförrättare var för övrigt Ericsons konfirmationslärare Erik Bergman.) 1943 föddes sonen Claes, men makarna separerade 1947. På 1950-talet lärde hon känna filmkritikern Jurgen Schildt och de gifte sig i juli 1964. Hon är begravd i Engelbrektskyrkans kolumbarium.[12]

Ericson skrev två självbiografier, Mina sju liv (1982) och Lätta bubblor (1998).

Ericson tilldelades en rad priser under sitt liv. Hon fick Karl Gerhards Hederspris 1962.[13] 2001 belönades hon med en hedersguldbagge för sina insatser inom svensk film och samma år tilldelades hon Poppepriset.[14] 2006 instiftade hon Annalisa-priset som ska gå till en kvinnlig artist som gjort iögonfallande och begåvade insatser inom sång, dans och teater. Den första pristagaren var skådespelaren Sara Lindh.[15]

Annalisa Ericson Sällskapet

[redigera | redigera wikitext]

Annalisa Ericson Sällskapet var ett filmsällskap för personer intresserade av svensk film från 1930-, 1940- och 1950-talet i allmänhet och Annalisa Ericson i synnerhet. Sällskapet bildades i september 2009 och hade som målsättning att erbjuda medlemmarna "filmvisningar, musiksammankomster, föreläsningar och andra evenemang med Annalisa Ericson som övergripande tema". Det övergripande syftet var att hedra och lyfta fram de stora insatser som Annalisa Ericson gjort inom svensk film och teater. Verksamheten lades ner omkring 2011.[16]

Efter Ericsons död uppstod stridigheter om testamentet mellan en stiftelse som Annalisa Ericson upprättade 2005 och sonen Claes von Segebaden.[17]

Produktioner

[redigera | redigera wikitext]

Filmografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1920 Barnroller Kvinnan du gav mig, revy
Ernst Rolf
Intima teatern
1921 Barnroller Kvinnan du gav mig, revy
Ernst Rolf
Kristiania, Oslo
1922 Törnrosa Prinsessan Törnrosa
Röda kvarn
Lill-Karen Kronbruden
Ture Rangström
Harry Stangenberg Kungliga Operan
Sorgen Madama Butterfly
Giacomo Puccini, Luigi Illica och Giuseppe Giacosa
Erik Linden Kungliga Operan
Lisa Barnens juldröm
Kungliga Operan
Barnroller Skvallerspegeln, revy
Karl-Ewert
Kristallsalongen
1926 Kvastbindarens dotter Kungabarnen
Kungliga Operan
1927 Kungasonen Emund Adils och Elisiv
Wilhelm Peterson-Berger
Wilhelm Peterson-Berger Kungliga Operan
1930 Brita Karlavagnen
Tor Hedberg
John W. Brunius Oscarsteatern
1931 Medverkande Rolfs vårrevy, revy
Ernst Rolf
Stora Teatern, Göteborg
Medverkande Rolfs och Karl Gerhards revy
Ernst Rolf och Karl Gerhard
Chinateatern
Daisy Nio till sex
Aimée Stuart och Philip Stuart
Pauline Brunius Oscarsteatern
Louise, kammarjungfru Mozart
Sacha Guitry
Ragnar Hyltén-Cavallius Oscarsteatern
Luise Liliom
Ferenc Molnár
Sandro Malmquist Glada Åsnans Teater
Peter Pan Peter Pan
J.M. Barrie
Palle Brunius Oscarsteatern[18]
1932 Azuri Ökensången
Oscar Hammerstein, Otto Harbach, Frank Mandel och Sigmund Romberg
Nils Johannisson Oscarsteatern
1933 Medverkande Ett leende år, revy
Gösta Stevens och Kar de Mumma
Björn Hodell Södra Teatern[19]
Corinne Nina Rosa
Sigmund Romberg, Albert Willemetz och Mouezy Eon
Adolf Niska Cirkus, Stockholm
Pepita, kammarjungfru Nymånen
Oscar Hammerstein, Laurence Schwab,
Frank Mandel och Sigmund Romberg
Harry Stangenberg Oscarsteatern
1934 Anina Djävulsryttaren
Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Emmerich Kálmán
Nils Johannisson Oscarsteatern
Anitta, kammarjungfru Paganini
Franz Lehár, Paul Kneppler och Beda Jenbach
Harry Stangenberg Oscarsteatern[20]
Anette Tre små flickor
Hermann Feiner, Bruno Hardt-Warden och Walter Kollo
Nils Johannisson Oscarsteatern
Skobiträdet Irma Min syster och jag
Ralph Benatzky och Robert Blum
Lars Egge sommarturné i Folkparkerna
Sylvie Lilla helgonet
Hervé, Henri Meilhac och Albert Millaud
Nils Johannisson Oscarsteatern[21]
Haiderl Tschöll Jungfruburen
Alfred Maria Willner, Heinz Reichert, Franz Schubert och Heinrich Berté
Nils Johannisson Oscarsteatern
Mizzi Pottenstein Furstinnan Jadja
Alfred Grünwald, Ludwig Herzer och Robert Stolz
Nils Johannisson Oscarsteatern[22]
Lucy En kvinna som vet vad hon vill
Louis Verneuil, Alfred Grünwald och Oscar Straus
Nils Johannisson Oscarsteatern[23]
1935 Miss Madeleine Maya
Imre Harmath, Rudolf Schanzer, Ernst Welisch och Szabolcs Fényes
Nils Johannisson Oscarsteatern
Dansösen Barberina Casanova
Johann Strauss den yngre och Ralph Benatzky
Harry Stangenberg Oscarsteatern
Jolan Zigenarkärlek
Franz Lehár, Alfred Maria Willner och Robert Bodanzky
Lars Egge Sommarturné i Folkparkerna
Klärchen Vita hästen
Ralph Benatzky, Erik Charell och Hans Müller
Lars Egge Folkparksturné
Daisy Parker Bal på Savoy
Alfred Grünwald, Fritz Löhner-Beda och Paul Abraham
Gustaf Bergman Stora Teatern, Göteborg
Wanda Rose Marie
Rudolf Friml, Herbert Stothart, Otto Harbach och Oscar Hammerstein
Gustaf Bergman Stora Teatern, Göteborg
Lindanserskan Esmeralda Brudköpet
Bedřich Smetana och Karel Sabina
Gustaf Bergman Stora Teatern, Göteborg
1936 Sari Zigenarprimas
Julius Wilhelm, Fritz Grünbaum och Emmerich Kálmán
Max Hansen Oscarsteatern
Annie Hm, sa greven, revy
Kar de Mumma
Harry Roeck Hansen Blancheteatern[24][25]
Amerikanskan Oh, du milde Antonius
A Fenclo, Georg Brada och Jara Beneš
Carl Johannesson
Karl Kinch
Oscarsteatern[26]
1937 Moder Svea Sverige åt Svensson, revy
Kar de Mumma
Björn Hodell
Leif Amble-Naess
Södra Teatern[27]
Medverkande Sommarvarieté på Royal Royal
1938 Medverkande Dom säger på stan, revy
Karl Gerhard, Kar de Mumma med flera
Leif Amble-Naess Folkan
1939 Prinsessan Dolly Min syster och jag
Ralph Benatzky och Robert Blum
Karl Kinch Folkan
Katten i säcken
Ladislaus Szilagyi och Michael Eisemann
Emanuel Gregers Vasateatern[28]
1941 Johanne Äventyr på fotvandring
Jens Christian Hostrup
Nils Johannisson Riksteatern
1942 Nanette Blåjackor
Lajos Lajtai, André Barde och Lauri Wylie
Leif Amble-Næss Oscarsteatern[29]
Ellie May Chipley Teaterbåten
Jerome Kern och Oscar Hammerstein II
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[30]
1943 Stephanie Roberta
Jerome Kern och Otto Harbach
Leif Amble-Naess Oscarsteatern
1944 Medverkande Älsklingar på vågen, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Turné
Medverkande Wallyrevyn
Leif Amble-Naess Cirkus, Stockholm[31]
Peggy Potter Serenad
Staffan Tjerneld och Lajos Lajtai
Leif Amble-Naess Oscarsteatern[32]
Peggy Potter Serenad
Staffan Tjerneld och Lajos Lajtai
Oscar Winge Malmö stadsteater
1946 Huvudrollen Behärska dig kvinna
Stanley Lupino och Edward Horans
Johan Jacobsen Chinateatern[33]
1947 Sally Lorden från gränden
L. Arthur Rose och Noel Gay
Nils Poppe Södra Teatern
1949 Medverkande Lev livet letter
Edderkoppen i Oslo
1950 Emy Where is Charley
Frank Loesser och George Abbott
Leif Amble-Naess Södra Teatern
Medverkande Skyll er själva, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
1951 Medverkande Galoppmarknad, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
Lois Lane/Bianca Kiss Me, Kate
Cole Porter, Samuel Spewack och Bella Spewack
Sven Aage Larsen Oscarsteatern[34]
1952 Sally Smith Lorden från gränden
L Arthur Rose och Noel Gay
Nils Poppe Norrköping-Linköping stadsteater
1953 Medverkande Nu blommar Kar de Mumman, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
1954 Medverkande Än blommar de, Kar de Mumma, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Blancheteatern
1955 Medverkande Flyttkalas, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Folkan
1956 Medverkande Vi roar oss kungligt
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Kar de Mumma-revy, Folkan
1957 Medverkande Ett uppskattat nöje, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Folkan
1958 Medverkande Har den äran, revy
Kar de Mumma
Leif Amble-Naess Folkan
1960 Drottning Hortense Kung för en natt
Hans Lang
Eva Sköld Scalateatern
1961 Helen Alltsedan Adam och Eva
Poul Sørensen och Erik Fiehn
Egon Larsson Scalateatern[35]
1962 Blanny Gröna hissen
Avery Hopwood
Leif Amble-Næss Scalateatern
1964 Helen Alltsedan paradiset
John Boynton Priestley
Gösta Cederlund Riksteatern
1965 Mary McKellaway Mary, Mary
Jean Kerr
Leif Amble-Naess Riksteatern
1968 Stephanie Kaktusblomman
Pierre Barillet och Jean-Pierre Gredy
Leif Amble-Naess Riksteatern
1969 Karen Nash
Uturiel Tate
Norma Hubley
Plaza Svit
Neil Simon
Leif Amble-Naess Riksteatern
1970 Muntra fruarna
Herman Ahlsell Valand i Göteborg
1971 Gladys Hur andra älskar
Alan Ayckbourn
Per Gerhard Vasateatern[36]
1972 Gladys Hur andra älskar
Alan Ayckbourn
Olof Thunberg Riksteatern
1977 Helen Adam och Eva
Poul Sørensen och Erik Fiehn
Gösta Bernhard Riksteatern
1978 Medverkande Kabaret Musslan
Riksteatern
Betty Kimball Operation Liv och lust
Stig Bergendorff och Gösta Bernhard
Gösta Bernhard Riksteatern
1980 Sex damer i leken
Peter Flack
Birgitta Götestam Intiman
1981 Sex damer i leken
Peter Flack
Birgitta Götestam Hjalmar Bergmanteatern, gästspel

Radioteater (roller)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi
1940 Hon Den undrande skogen
Arne Wahlberg
Ernst Hauke[37]
1941 Den unga flickan Bliv er själv eller pengarna tillbaka! Ett besök på psykiska korrektionsinstitutet, radiokabaret
Nils-Georg, Einar Hylin och Nils Söderman[38]
1958 Kajsa Hillman Flyg fula fluga...
Folke Mellvig
Carl-Otto Sandgren[39]
1961 Kajsa Hillman Ur askan i elden
Folke Mellvig
Börje Mellvig[40]
  • 1982 – Mina sju liv
  • 1998 – Lätta bubblor

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Dödsannons publicerad i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter den 30 april 2011
  2. ^ Ericson (1982), s 9–47.
  3. ^ ”Saltaste bönan jobbar vidare”. Dagens Nyheter. 23 april 2011. http://www.dn.se/kultur-noje/saltaste-bonan-jobbar-vidare. Läst 23 april 2011. 
  4. ^ I Aftonbladet den 11 oktober 1932 skrev signaturen Griggs: Med Anna-Lisa Ericsson har Svensk Filmindustri gjort ett fynd, denna lilla aktris var stundtals strålande som Anna och visade sig dessutom besitta en välskolad sångröst.
  5. ^ Ericson (1982), s. 48–78.
  6. ^ Ericson (1982), s. 79–112.
  7. ^ Ericson (1982), s. 123–158.
  8. ^ Ericson (1982), s. 157–173.
  9. ^ Ericson (1982), s. 186–249.
  10. ^ Ericson (1982), s. 262–280.
  11. ^ Annalisa och Sven (2004) Svensk Filmdatabas
  12. ^ ”Annalisa Ericson”. Find a Grave. 25 april 2011. https://sv.findagrave.com/memorial/68915634/annalisa-ericson. Läst 15 februari 2023. 
  13. ^ Ericson (1982), s. 242.
  14. ^ [a b] Annalisa EricsonSvensk Filmdatabas
  15. ^ Sara Lindh fick Annalisa-priset. Svenska Dagbladet. 28 februari 2006. http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11969894.asp. Läst 24 juni 2011. 
  16. ^ http://pilsnerfilm.ifokus.se/articles/4f40d00fd3b4fd363b004454-annalisa-ericson-sallskapet-upphor
  17. ^ ”Strid om arv efter Annalisa Ericson”. Svenska Dagbladet. 4 april 2012. http://www.svd.se/kultur/strid-om-arv-efter-annalisa-ericson_6976985.svd. Läst 4 april 2012. 
  18. ^ ”'Peter Pan' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 4. 18 december 1931. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1931-12-18/344/4. Läst 7 januari 2016. 
  19. ^ Erik Nyblom (2 januari 1933). ”Söndagens revypremiärer”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1933-01-02/1/6. Läst 4 januari 2016. 
  20. ^ ”Paganini”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25052&pos=116. Läst 10 juni 2015. 
  21. ^ ”Teater Musik Film: Rollerna i 'Lilla Helgonet'”. Dagens Nyheter: s. 8. 29 augusti 1934. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-08-29/233/8. Läst 9 mars 2019. 
  22. ^ Från Stockholms teatrar i Ord och Bild: illustrerad månadsskrift (1935) s. 120
  23. ^ L. (6 oktober 1934). ”Teater Musik Film: 'En kvinna som vet vad hon vill'”. Dagens Nyheter: s. 9. https://arkivet.dn.se/tidning/1934-10-06/271/9. Läst 9 mars 2019. 
  24. ^ ”Hm, sade greven”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF22205&pos=94. Läst 28 juli 2015. 
  25. ^ Oscar Rydqvist (9 april 1936). ”'Hm, sade greven' på Blancheteatern”. Dagens Nyheter: s. 1. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-04-09/97/1. Läst 9 januari 2016. 
  26. ^ Curt Berg (19 september 1936). ”Säsongspremiär på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 15. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1936-09-19/255/15. Läst 30 augusti 2015. 
  27. ^ Oscar Rydqvist (2 januari 1937). ”'Sverige åt Svensson' på Södra teatern”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1937-01-02/1/14. Läst 9 januari 2016. 
  28. ^ Oscar Rydqvist (31 december 1939). ”'Katten i säcken' på Vasateatern”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1939-12-31/354/12. Läst 27 augusti 2015. 
  29. ^ ”'Blåjackor' på Oscarsteatern”. Dagens Nyheter: s. 22. 20 februari 1942. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1942-02-20/50/22. Läst 15 augusti 2015. 
  30. ^ Teaterbåten på Oscarsteatern, programhäfte, 1942
  31. ^ Sten af Geijerstam (27 maj 1944). ”Wally bjuder till fest på Cirkus”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-05-27/142/6. Läst 6 februari 2016. 
  32. ^ Y.F. (22 september 1944). ”Svensk operett på Oscars”. Dagens Nyheter: s. 6. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1944-09-22/258/6. Läst 2 februari 2016. 
  33. ^ C.B-n (13 september 1946). ”Musical comedy på China”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1946-09-13/249/12. Läst 30 augusti 2015. 
  34. ^ ”Kiss me, Kate”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Performance&id=PERF25016&pos=85. Läst 9 juni 2015. 
  35. ^ Folke Hähnel (8 september 1961). ”Paradisiskt på Scala”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-09-08/243/14. Läst 22 augusti 2015. 
  36. ^ Bengt Jahnsson (30 september 1971). ”Rasande rolig buskis”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-09-30/265/18. Läst 17 april 2016. 
  37. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 21. 4 november 1940. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1940-11-04/302/21. Läst 29 januari 2016. 
  38. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 1 februari 1941. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1941-02-01/30/22. Läst 30 januari 2016. 
  39. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 22. 27 december 1958. https://arkivet.dn.se/tidning/1958-12-27/350/22. Läst 19 december 2021. 
  40. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 31. 18 november 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/31. Läst 19 december 2021. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]