Scottish Aviation Bulldog

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Scottish Aviation Bulldog
Scottish Aviation Bulldog, SK 61C.jpg
Bulldog i Svenska arméflygets färger.
Beskrivning
Typ Skol- och eldledningsflygplan
Besättning 2
Första flygning 19 maj 1969
I aktiv tjänst 1971 –
Versioner Se varianter
Tillverkare Scottish Aviation
Data
Längd 7,08 meter
Spännvidd 10,06 meter
Höjd 2,28 meter
Tomvikt 649 kg
Max. startvikt 1 066 kg
Motor(er) Lycoming I0-360-A1B6
Dragkraft 200 hk
Prestanda
Max. hastighet 241 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 000 km
Max. flyghöjd 4 900 meter
Stigförmåga 5,25 m/s
Beväpning
Bomber 2 × 113 kg (250 lb)
Robotar 2 × Robot 53 Bantam (för robotträning)
Övrigt Källa:[1]

Scottish Aviation Bulldog är ett brittiskt tvåsitsigt skolflygplan konstruerades av Beagle Aircraft och tillverkat av Scottish Aviation.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Under 1960-talet utvecklade Beagle Aircraft flygplanet Beagle Pup som en modern ersättare för de Havilland Tiger Moth och Piper Super Cub. Beagle Pup blev populär och såldes till flera flygklubbar och flygskolor. Den var dock dyr att bygga vilket ledde till att Beagle Aircraft drabbades av ekonomiska problem och gick i konkurs i december 1969. Innan dess hade man dock byggt en prototyp av en militär version av Pup kallad Bulldog. Rättigheterna till Bulldog köptes upp av Scottish Aviation som påbörjade serieproduktion för det svenska Flygvapnet som första köpare.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Libanon[redigera | redigera wikitext]

Libanons flygvapen beställde 6 stycken Bulldogs 1975 för att ersätta sina North American Texans och de Havilland Chipmunks. En av dem sköts ner under inbördeskriget i Libanon och ytterligare två förlorades i olyckor. De resterande tre fortsatte att användas för flygutbildning vid flygskolan i Rayak långt in på 2000-talet.[2]

Storbritannien[redigera | redigera wikitext]

Brittiska Bulldogs är mer färggrant målade jämfört med de svenska.

År 1972 beställde Royal Air Force 130 stycken Bulldogs och blev därmed den största operatören. De användes för grundläggande flygutbildning av piloter och senare även av ungdomsorganisationen Air Training Corps. RAF sålde sina Bulldogs på civila marknaden 2001 och ersatte dem med Grob Tutors.[3]

Sverige[redigera | redigera wikitext]

I slutet av 60-talet planerade Flygvapnet att anskaffa ett nytt skolflygplan som ersättare för Sk 50. Valet föll på Beagle Bulldog. I samband med denna upphandling beslöt även Armén att anskaffa Bulldog, som ersättare för Fpl 51. Flygvapnet köpte 58 flygplan som fick beteckningen Sk 61A samt Sk 61B medan Armén köpte 20 flygplan som fick beteckningen Fpl 61C. Tanken var att Arméflygets krigsorganisation, om elva artilleriflygplutoner, skulle överta Flygvapnets Bulldogs i händelse av mobilisering. Leveransen av Sk 61A/B påbörjades 1971 och avslutades året därpå medan leveransen av Fpl 61C påbörjades hösten 1972 och avslutades sommaren året därpå. Sk 61A var ett standardskolflygplan, medan Sk 61B (sex stycken) kunde utrustas med Robot 53 för att träna AJ 37-piloter att använda Robot 05. Arméns flygplan överfördes 1989 till flygvapnet där de fick beteckningen Sk 61C. Sista flygningen med Sk 61 skedde 2001. Ett flertal flygplan överfördes till civilt register och övergick till Trafikflyghögskolan, andra såldes på den civila marknaden, bland annat 26 stycken till Avia-rent i Ungern.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Scottish Aviation Bulldog”. flugzeuginfo.net. http://www.flugzeuginfo.net/acdata_php/acdata_bulldog_en.php. Läst 2 oktober 2016. 
  2. ^ ”Lebanese Air Force”. milavia.net. http://www.milavia.net/airforces/reports/lebanese-air-force/. Läst 3 oktober 2016. 
  3. ^ ”UGSAS B.125 Bulldog”. Royal Air Force. http://www.raf.mod.uk/universityairsquadrons/findasquadron/ugsasb125bulldog.cfm. Läst 3 oktober 2016. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]