Övergångsmetall

Övergångsmetaller eller övergångselement (även transitionsmetaller respektive transitionselement) är grundämnena i periodiska systemets mellersta del. Hittills känner man till 64 övergångselement, och alla är metaller.

Beskrivning

Två något olika avgränsningar finns, en där grupp 3 till grupp 12 ingår, och en där grupp 3 till grupp 11 ingår. Den tidigare motsvarar d-blocket och f-blocket. Den senare definitionen används av IUPAC och motsvarar de element som bildar minst en jon med delvis fyllt underskal av d-elektroner. Grundämnena i grupp 12, zink, kadmium och kvicksilver, har fyllda d-elektrondelskal både i atom- och jonform och därmed egenskaper som delvis skiljer sig från de andra grundämnena i d-blocket. Det syntetiska grundämnet copernicium tillhör samma grupp och har troligtvis liknande egenskaper, men det är så kraftigt radioaktivt att dess kemiska egenskaper inte har kunnat bestämmas i någon högre grad.

Grundämnena i f-blocket, lantanoider och aktinoider, kallas inre övergångselement. I dessa är det yttersta d-underskalet delvis fyllt, och det ytternsta f-underskalet fylls stegvis när man rör sig åt höger i periodiska systemet. I de andra övergångselementen fylls det yttersta d-underskalet stegvis när man rör sig åt höger.

Övergångsmetaller bildar lätt komplex, och dessa har ofta kraftigt färgade föreningar.

Övergångsmetallernas kemiska tecken och atomnummer

Grupp	Period 4	Period 5	Period 6	Period 7
3	Sc 21	Y 39	La 57	Ac 89
			Ce 58	Th 90
			Pr 59	Pa 91
			Nd 60	U 92
			Pm 61	Np 93
			Sm 62	Pu 94
			Eu 63	Am 95
			Gd 64	Cm 96
			Tb 65	Bk 97
			Dy 66	Cf 98
			Ho 67	Es 99
			Er 68	Fm 100
			Tm 69	Md 101
			Yb 70	No 102
			Lu 71	Lr 103
4	Ti 22	Zr 40	Hf 72	Rf 104
5	V 23	Nb 41	Ta 73	Db 105
6	Cr 24	Mo 42	W 74	Sg 106
7	Mn 25	Tc 43	Re 75	Bh 107
8	Fe 26	Ru 44	Os 76	Hs 108
9	Co 27	Rh 45	Ir 77	Mt 109
10	Ni 28	Pd 46	Pt 78	Ds 110
11	Cu 29	Ag 47	Au 79	Rg 111
12	Zn 30	Cd 48	Hg 80	Cn 112

Källhänvisningar

• Nationalencyklopedin 20. Bra Böcker. 1989. sid. 526. ISBN 91-7024-621-1 
• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 40. ISBN 91-34-50893-7