Hoppa till innehållet

Dalsland

Dalsland
Landskap
Dalslands vapen.svg
Vapen för landskapet Dalsland tolkat efter dess blasonering.
Sverigekarta-Landskap Dalsland.svg
Dalslands läge i Sverige.
LandSverige Sverige
LandsdelGötaland
LänVästra Götalands län och Värmlands län
StiftKarlstads stift, Skara stift och Göteborgs stift
Största sjöVänern
Högsta punktBaljåsen, 302 m ö.h.
Yta3 715 km²
Folkmängd49 655 (2021-12-31)[1]
Befolkningstäthet13,4 invånare/km²
LandskapssångSåg du ett land
LandskapsblommaFörgätmigej
Landskapsdjur
Fler symboler...
Korp
Sjön Stora Le vid Nössemark.
Socknar i Dalsland samt i närliggande områden i Vänersborgs och Grästorps kommun. Socknars namn är skrivet i liten storlek, något större storlek är kommunerna som fanns år 1952. De forna kommunernas gränser markeras i rosa, dagens i rött, länsgräns i mörkrött och landskapsgräns i blått. Den dalsländska socknen Valbo-Ryr i sydväst ligger i Munkedals kommun.

Dalsland är ett landskap i Götaland i västra Sverige. Det ligger väster om Vänern och gränsar i norr till Värmland, i nordväst till Norge, i väster till Bohuslän och i söder till Västergötland. Dalsland kallas ibland för ”ett Sverige i miniatyr”[2]. Landskapsblomman är förgätmigej, och ibland har Dalsland kallats "det glömda landskapet".[3]

Huvudartikel: Dalslands historia

Enligt Heimskringla regerade Erik Emundsson över Dalsland, Västergötland, Bohuslän och Värmland i slutet av 800-talet. Harald Hårfager ska dock ha erövrat allt land väster om Göta älv och Vänern, inklusive Värmland i samband med att han enade Norge. Tidpunkten för när Dalsland blev svenskt är osäker men det bör ha skett före år 1000. Hundra år senare hävdade Magnus Barfot åter de norska anspråken på Dalsland men Inge den äldre vägrade godkänna dessa krav och strider uppstod. Magnus brände och härjade i de dalsländska och värmländska skogsbygderna och fortsatte över Vänern till Kållandsö där han byggde en enkel fästning. Sedan Magnus lidit flera nederlag slöts fred under trekungamötet i Kungahälla 1101. Magnus gifte sig då med Inges dotter Margareta Fredkulla och ska ha fått Dalsland som hemgift. Men Magnus dog redan 1103 och Norge förlorade Dalsland.

Indelningar före 1720

[redigera | redigera wikitext]

Området räknades före 1552 till Västergötlands landskap och lagsaga, liksom Nordmarks härad i Värmland.

Det äldre historiska namnet på området var Dal.[4][5] Namnet Dalsland uppträder första gången 1508 och avsåg då endast Nordals och Sundals härad, kring den bördiga Dalboslätten, landet norrom kallades "Markerna" – ett uttryck som lever kvar i ortnamn som Nössemark, Ärtemark, Nordmarks härad (i Värmland) och Aremark (i Norge).

År 1552 överfördes området till Värmlands lagsaga. År 1560 tillföll området hertig Magnus furstendöme och senast 1568 återgick det till Västergötlands lagsaga. År 1593 tillföll området hertig Karls furstendöme och då åter Värmlands lagsaga. Åren 1606–1608 lydde landskapet under hertig Johan av Östergötland. Området tillfördes Älvsborgs län och Västergötlands och Dals lagsaga när dessa bildades 1634.

Området tillhörde ursprungligen Skara stift men överfördes till Karlstads stift (då kallat superintendatur) när detta bildades 1658.

Indelningar från 1720

[redigera | redigera wikitext]

Län och stift

[redigera | redigera wikitext]

Större delen av Dalsland ligger från 1998 i Västra Götalands län (dessförinnan i Älvsborgs län). En del i norra Dalsland, Dalboredden (delar av Silleruds och Svanskogs socknar), ligger i Värmlands län.

Valbo-Ryr i sydvästra Dalsland tillhör Foss församling i Göteborgs stift (också låg i Göteborgs och Bohus län före 1998) och stadsdelen Katrinedal (dalslandsdelen av Vänersborgs församling) ligger i Skara stift. Resten av landskapet tillhör sedan 1658 Karlstads stift, efter att tidigare ha tillhört Skara stift.

Karta över landsvägarna genom Älvsborgs län och Dalsland år 1731.
Karta över landsvägarna genom Älvsborgs län och Dalsland år 1731.

Härader och städer

[redigera | redigera wikitext]

Enda staden Åmåls stad fick stadsrättigheter 1643 och hade egen magistrat och rådhusrätt till 1948 då staden lades under Tössbo och Vedbo tingslag.[6]

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter

[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1971

[redigera | redigera wikitext]

Följande kommuner ligger i sin helhet i Dalsland:

Dessutom ligger en stor del av Vänersborgs (Frändefors, Brålanda, Gestads och Sundals-Ryrs socknar), en mindre del av Munkedals (Valbo-Ryrs socken) samt minimala delar av Säffle (del av Svanskogs socken) och Årjängs (del av Silleruds socken) kommuner i landskapet.

Dalsland kallas ofta för "ett Sverige i miniatyr", efter ett uttalande av prins Eugen.[2] I Dalsland finns gott om sjöar, slätter och även ett fjäll, Kroppefjäll. I västra Götaland används benämningen fjäll även för låga bergsplatåer som Kroppefjäll och Kynnefjäll, dock här med betydelsen vildmark. En sevärdhet är akvedukten i Håverud. Dalsland har 5 000 kända fornlämningar. Landskapets största utsträckning från norr till söder är 99 km och från öster till väster 59 km. Invånare i Dalsland kallas dalslänningar.

Detta avsnitt är en sammanfattning av Religion i Dalsland.

Majoriteten av dalslänningarna tillhör Svenska kyrkan. Andra trossamfund som Pingströrelsen och Equmeniakyrkan finns också representerade i landskapet.

Folkdräkter från Dalsland

[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Folkdräkter från Dalsland

Det finns elva folkdräkter från Dalsland, sju kvinnodräkter och fyra mansdräkter[7].

Kommunikationer

[redigera | redigera wikitext]

Huvudvägarna är E45 och länsvägarna 164, 166, 172 och 173.

Bergslagernas Järnvägar (BJ) var ett enskilt järnvägsbolag som under 1870-talet byggde järnvägen mellan Göteborg och Falun. Genom Dalsland drogs järnvägen 1879 utefter Vänerns västra strand. Idag ägs denna järnväg av Svenska staten och delen genom Dalsland ingår i det som Trafikverket kallar Norge/Vänerbanan. Det går tåg Karlstad-Göteborg som inom Dalsland stannar i Åmål och Mellerud.

Dalslands Järnvägar (DJ) var det ursprungliga namnet på järnvägen mellan norska gränsen och Mellerud (Sunnanå hamn). Svensk gränsstation var Mon väster om Ed och norsk gränsstation var Kornsjø. Banan byggdes av ett privat bolag Dalslands Järnväg och öppnades år 1879. Som för BJ ingår delen genom Dalsland i Norge/Vänerbanan. Det går tåg Oslo-Göteborg som inom Dalsland stannar i Ed.

Dal-Västra Värmlands Järnväg (DVVJ) byggdes på sträckan MellerudBengtsforsArvika. Banan blev i sin helhet färdig 1928. Södra delen av banan gick utefter Dalslands kanal. Idag bedrivs trafik sommartid på södra bandelen (Mellerud–Bengtsfors). Viss godstrafik förekommer på södra delen av banan upp till Billingsfors.

Uddevalla-Lelångens Järnväg (ULB), eller Lelångenbanan, var en järnväg med sträckningen Uddevalla–Bengtsfors. Järnvägen var smalspårig med en spårvidd om 891 mm och öppnades för trafik år 1895. Trafiken upphörde på 1960-talet.

Det finns inga flygplatser i Dalsland med reguljärflyg. Flygplatser som ligger närmast Dalsland är Trollhättan-Vänersborgs flygplats, Göteborg-Landvetter flygplats och Karlstads flygplats[8]

Centralorter i landskapet

[redigera | redigera wikitext]

Landskapets centralorter enligt SCBs mätning 2015:

Nr Tätort Folkmängd
1 Åmål 9 373
2 Mellerud 3 797
3 Bengtsfors 3 125
4 Ed 2 994
5 Färgelanda 1 986

Några kända dalbor

[redigera | redigera wikitext]

Dialekten kallas dalsländska och räknas till götamålen. Den har flera gemensamma drag med västgötska.[9]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2021”. Statistiska centralbyrån. 22 mars 2022. https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/folkmangd-och-befolkningsforandringar---helarsstatistik/folkmangd-i-landskapen-den-31-december-2021/. Läst 24 oktober 2022. 
  2. ^ [a b] Kungahuset.se: Dalsland Arkiverad 14 augusti 2021 hämtat från the Wayback Machine., läst 14 augusti 2021
  3. ^ Sven Malm (17 maj 1992). ”Dalsland är en blyg förgätmigej - Det glömda landskapet vill vara mer än akvedukten i Håverud”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/1992-05-17/65. 
  4. ^ ”Kulturbruket på Dal”. www.kulturbruketpadal.se. https://www.kulturbruketpadal.se/. Läst 27 september 2021. 
  5. ^ ”En resa på Dal Filmarkivet.se — Hundra år i rörliga bilder”. www.filmarkivet.se. https://www.filmarkivet.se/movies/en-resa-pa-dal/. Läst 27 september 2021. 
  6. ^ Elsa Trolle Önnerfors. Domsagohistorik - Åmåls tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)”. Arkiverad från originalet den 6 september 2021. https://web.archive.org/web/20210906055026/http://www.bebyggelseregistret.raa.se/bbr2/show/bilaga/showDokument.raa;jsessionid%3D6FC97022B6AED73AC17144DE08FBAA9A%3FdokumentId%3D21000001447280%26thumbnail%3Dfalse. Läst 28 maj 2013. 
  7. ^ Centergran, Ulla (1993). Dräkter i våra bygder - Förteckning över det vi brukar kalla folkdräkter. sid. 36-37 
  8. ^ ”Sveriges flygplatser”. LFV affärsverket. Arkiverad från originalet den 15 december 2012. https://web.archive.org/web/20121215035411/http://www.lfv.se/sv/Om-oss/Sveriges-flygplatser/. Läst 6 december 2012. 
  9. ^ ”Dalsland”. www.isof.se. https://www.isof.se/lar-dig-mer/kunskapsbanker/lar-dig-mer-om-svenska-dialekter/utforska-sveriges-dialekter/gotamal/dalsland. Läst 27 september 2021. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]
  • Alexandersson, Arne (1989). Det gamla Dal : kulturhistoriska bilder från Kroppefjäll och slättdal. Ed: Zakariasson. Libris 894723 
  • Almered, Berit (1991). Dalsland. Stockholm: Brevskolan. Libris 7431174. ISBN 91-574-3091-8 
  • Andersson, Gunder; Karlsson, Lena S (2008). Äventyret Dalsland : utflykter i tid och rum. Stockholm: Carlsson. Libris 10864633. ISBN 978-91-7331-205-9 
  • Dalsland : [ett bildverk]. Allhems bildböcker, 99-1379483-8. Malmö: Allhem. 1959. Libris 1580658 
  • Ferling, Roy; Englund, Olof (1992). Dalsland. Sveriges landskap, 99-0548585-6. Stockholm: Natur och kultur. Libris 7231669. ISBN 91-27-61450-6 
  • Fredriksson, Stig (2002). Dalsländskt leverne under 300 år : 1600-1900. Västra Frölunda: S. Fredriksson. Libris 9507667. ISBN 91-631-4389-5 
  • Hagmar, Pia; Öhberg Bengt (1995). Skärvor från Dalsland. Göteborg: Tre böcker. Libris 7592931. ISBN 9170291721 
  • Hallin, Margareta; Ferling, Roy (1988). Hembygdsgårdar i Dalsland. Känn ditt Dalsland, 0284-6683 ; 2. Åmål: Dalslands turistråd. Libris 904681 
  • Jägergren, Bengt (2006). Dalsland. Stockholm: Bilda. Libris 10216035. ISBN 91-574-7843-0 
  • Lignell, Anders (1851-1852). Beskrifning öfver grefskapet Dal. Stockholm. Libris 383349 
  • Matz, Edvard (1975). Sällsamheter i Bohuslän och Dalsland : en bok om historiska platser, om saga och sägen och litterära miljöer. Stockholm: Rabén & Sjögren i samarbete med Svenska turistfören. Libris 3246372 
  • Odenbring Widmark, Marie (2008). Gårdar i Dalsland - en bebyggelsehistorisk översikt. Agrarhistoria i Västra GötalandLänsstyrelsen Västra Götalands län, publikation, 1403-168X ; 2008 :85. Göteborg: Länsstyrelsen Västra Götalands län. Libris 11443696. ISBN 9789163338991 
  • Svenska turistföreningens årsskrift. 1936, Dalsland. Stockholm: Svenska turistföreningen. 1936. Libris 428564. https://runeberg.org/stf/1936/ 
  • Svenska turistföreningens årsskrift. 1981, Dalsland. Stockholm: Svenska turistföreningen. 1981. Libris 3686068 
  • Waern, Kolbjörn; Holmberg, Kerstin (2009). Vägar med kulturmiljövärden i Dalsland. Publikation / Vägverket, 1401-9612 ; 2009 :36. Göteborg: Region Väst, Vägverket. Libris 13535978 
  • Widmark, Dag (1999). Dalslands industrier från 1600-tal till sekelskiftet 2000. Trollhättan: Innovatum Kunskapens hus. Libris 7453562. ISBN 91-630-7693-4 
  • Widmark, Dag (1997). Industrilandskapet Dalsland i historisk belysning. Kulturmiljövårdens rapportserie från Älvsborgs länsmuseum, 1104-7399 ; 6. Vänersborg: Älvsborgs länsmuseum. Libris 2368107 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]