Östen Undén

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Östen Undén


Ämbetsperiod
18 oktober 1924–7 juni 1926
Statsminister Hjalmar Branting
Rickard Sandler
Företrädare Erik Marks von Würtemberg
Efterträdare Eliel Löfgren
Ämbetsperiod
31 juli 1945–19 september 1962
Statsminister Per Albin Hansson
Tage Erlander
Företrädare Christian Günther
Efterträdare Torsten Nilsson

Född 25 augusti 1886
Karlstad, Värmland
Död 14 januari 1974 (87 år)
Bromma, Stockholms län
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke Professor i juridik

Bo Östen Undén, född 25 augusti 1886 i Karlstad i Värmlands län, död 14 januari 1974 i Bromma i Stockholm, var en internationellt uppmärksammad svensk professor i juridik, rektor vid Uppsala universitet, universitetskansler, socialdemokratisk politiker och under lång tid Sveriges utrikesminister.

Undén var konsultativt statsråd 1917–1920 och 1932–1936, justitieminister 1920, utrikesminister 1924–1926 och 1945–1962, tillförordnad statsminister 6–11 oktober 1946 samt ledamot av riksdagen (första kammaren) 1934–1965.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Östen Undéns gravvård på Uppsala gamla kyrkogård.
Östen Undéns minnesmärke på bergstoppen Professor Unden i Rodopibergen, Bulgarien.

Östen Undén var son till apotekaren Viktor Undén (1844–1923) och Beata Kaijser (1854–1944). Hans äldre bror, Torsten Undén, blev efter flera år i Utrikesdepartementet envoyé i Riga och minister i Wien 1928. Hans äldre syster Greta Undén var gift med apotekaren Stellan Gullström, som en kort tid var liberal riksdagsledamot.

Undén studerade humanistiska ämnen och juridik vid Lunds universitet, där han inskrevs 1904, och tillhörde den radikala studentföreningen D.Y.G.. 1909 blev han medlem i Lunds arbetarekommun. Han studerade nationalekonomi för Knut Wicksell, filosofi för Hans Larsson, och efter en fil.kand. påbörjade han sina juridiska studier för bland andra Johan Thyrén. Sommaren 1908 gjorde han praktik vid en advokatbyrå som engagerat sig för LO.

Undén gifte sig 1912 med fil.mag. Agnes Elisabeth Jacobsson, syster till filosofen och senare landshövdingen Malte Jacobsson. Samma år disputerade han i juridik och blev docent på sin avhandling. Redan 1916 blev han sekreterare i konstitutionsutskottet, och året därefter utnämndes han till professor i civilrätt och internationell privaträtt vid Uppsala universitet.

1917 utnämndes Undén till konsultativt statsråd i Nils Edéns regering, det dittills yngsta statsrådet någonsin och skulle därefter ingå i alla socialdemokratiska ministärer till 1962, bortsett från åren före och under andra världskriget. Med tiden blev Undén en av de mest betydande sakkunniga inom folkrätten, och intresset för internationell rätt och utrikespolitik tilltog. I Brantings och Sandlers ministärer var Undén justitie- och utrikesminister, och var dessutom svensk delegat i Nationernas Förbund. I NF hade han en framträdande roll som skiljedomare i Haag, där han bland annat hade ett mål mellan Bulgarien och Grekland, om frågan vilken nation som ett visst landområde skulle tillfalla. Som tack för hans dom, uppkallades en bergstopp i Rodopibergen i Bulgarien till "Professor Undén" efter honom.

1929–1932 var Undén rektor för Uppsala universitet, och universitetskansler 1937–1951. Han deltog i Ådalskommisionen som tillsattes för att utreda skotten i Ådalen 1931. Efter andra världskriget blev han åter utrikesminister, en post han kom att behålla i 17 år innan han avgick vid 76 års ålder, och som han de första åren skötte parallellt med befattningen som universitetskansler. Såsom regeringens andre excellens fungerade han som tillförordnad statsminister från Per Albin Hanssons död den 6 oktober 1946 tills Tage Erlander utnämndes den 11 oktober.

Undéns bostad i Uppsala kallas allmänt Undénska villan.

Undén riktade skarp kritik mot den svenska politiken under andra världskriget och ogillade den tyska livsrumsfilosofin och våldspolitiken. Han har dock blivit kritiserad för baltutlämningen som verkställdes under hans andra utrikesministerperiod.

Under sin tid som utrikesminister hade Undén i uppdrag att deltaga i det svenska invalet i FN hösten 1946. Undén höll inträdestalet på franska, det allmänt erkända och använda diplomatspråket vid denna tid, även om 99,9 procent av åhörarna var amerikaner. Skribenten Olof Rydbeck förmodar däremot att hållandet av talet på franska var en politisk markering.[1] Som utrikesminister kallade Undén även Sovjetunionen ett ”rättssamhälle” och skällde ut Raoul Wallenbergs anhöriga när de gav uttryck för misstanken att de sovjetiska myndigheterna for med osanning rörande Wallenbergs öde. Samme Undén kallade USA och väst för ”den så kallade fria världen”.[2]

Undén arbetade aktivt för att hindra kärnvapenspridning och utarbetade den så kallade Undénplanen. Den framlades som ett förslag för FN:s generalförsamling 1961. Tage Erlander berömmer Undén i sina memoarer, och skriver att Undén var en kraftkälla som redan innan han blev utrikesminister starkt påverkade Sveriges utrikespolitik genom att dra upp grunderna till neutralitetspolitiken, och att han, påverkad av Axel Hägerström, lade fram idéer för hur äganderätten kunde omformas genom reformer i stället för genom socialisering. När Gunnar Adler-Karlsson 1966 lanserade begreppet funktionssocialism härleder han tankarna till Undén. Funktionssocialismen är fundamental för den svenska socialdemokratins ekonomiska politik.

Som utrikesminister hade Undén fram till 1962 sin tjänstebostad i utrikesministerhotelletBlasieholmen i Stockholm.

Undén skrev en rad vetenskapliga juridiska arbeten, särskilt inom folkrätt och civilrätt. Han debatterade mot Gustaf Petrén i Svensk juristtidning på 1950-talet beträffande domstolarnas rätt till lagprövning; lagprövningsrätten, som Undén avvisade och Petrén ansåg gällde i praxis, grundlagsfästes senare i 11 kap. 14 § regeringsformen, en paragraf som trädde i kraft 1980.

Undén invaldes 1940 som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien.

Undén är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.

I västra Lund, området Värpinge, ligger Östen Undéns gata.

Bibliografi (i urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Arrendators rättigheter enligt 1907 års allmänna arrendelag : en populär framställning
  • Internationell äktenskapsrätt enligt gällande svensk lag
  • Föräldrar och barn enligt gällande svensk rätt
  • Kommentar till lagfartsförordningen
  • Neutralitet och folkrätt
  • Om hyresgästs besittningsskydd
  • Om panträtt i rättigheter
  • Staters internationella ansvarighet för domstolsavgöranden
  • Studier i internationell äktenskapsrätt
  • Svensk sakrätt
  • Tankar om utrikespolitik
  • Översikt över den svenska patenträtten

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rydbeck, Olof (1990). I maktens närhet: diplomat, radiochef, FN-ämbetsman. Stockholm: Bonnier. Sid. 81. Libris 7147974. ISBN 91-0-047951-9 
  2. ^ Per Bauhn, Baksidan av konsensus, Axess Magasin Nr. 4, 2011

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gunnar Adler-Karlsson, Funktionssocialism (1967)
  • Anno 74 (Sthlm 1975), s. 121 f
  • Tage Erlander, Samtal med Arvid Lagercrantz, 1960-talet (Sthlm 1982), s. 185
  • Olof Rydbeck, I maktens närhet, (Sthlm 1990)
  • Östen Undén, Anteckningar I-II, utgivna genom Karl Molin för Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia.
  • Uno Willers, "Undén, Östen", Svenska Män och Kvinnor Del 8 (Sthlm 1955)
  • Tvåkammarriksdagen 1867-1970 (Almqvist & Wiksell International 1990), band 4, s. 404

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Hjalmar Hammarskjöld
Sveriges juristkonsult
1917–1920
Efterträdare:
Louis De Geer d.y.
Företrädare:
Eliel Löfgren
Sveriges justitieminister
1920
Efterträdare:
Assar Åkerman
Företrädare:
Erik Marks von Würtemberg
Sveriges utrikesminister
1924–1926
Efterträdare:
Eliel Löfgren
Företrädare:
Ludvig Stavenow
Rektor för Uppsala universitet
1929–1932
Efterträdare:
Otto Lagercrantz
Företrädare:
Åke Holmbäck
Sveriges juristkonsult
1932–1936
Efterträdare:
Nils Quensel
Företrädare:
Gustaf Vilhelm Lizell
Inspektor vid Värmlands Nation i Uppsala
1935–1937
Efterträdare:
Arvid Runestam
Företrädare:
Christian Günther
Sveriges utrikesminister
1945–1962
Efterträdare:
Torsten Nilsson
Företrädare:
Per Albin Hansson
Sveriges statsminister
Tillförordnad

1946
Efterträdare:
Tage Erlander