Delsjön

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För sjön i Bräcke kommun, se Delsjön, Jämtland.
Stora och Lilla Delsjön
Stora och Lilla Delsjön på kartan över Västra Götaland
Red pog.svg
Stora och Lilla Delsjön
Delsjöns i Västra Götaland
Läge Göteborgs kommun, Sverige
Yta 2,0 km² [1][2]
Höjd 57 m ö.h. [3][4]
Maxdjup 18 resp 23 m[1][2]
Volym 12 100 000 m³ [1][2]
Flöden
Utflöden Mölndalsån
Delsjön
Delsjön
57°41′N 12°2′Ö / 57.683°N 12.033°Ö / 57.683; 12.033Koordinater: 57°41′N 12°2′Ö / 57.683°N 12.033°Ö / 57.683; 12.033

Delsjön, består av två sammanhängande sjöar, Stora och Lilla Delsjön i östra Göteborg. Delsjöbäckenet bildar ett system med 13 sjöar.[5] Stora Delsjön har en frekventerad badplats i sin nordvästra del.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första gången sjön omnämndes var 1312, Dilsiö. År 1650 stavades namnet Delesiön. Dele- kan betyda spene, juver, vilket kan hänga samman med formen på de smala landtungorna i sjön. Fast Dele- kan även syfta på häradsgränsen i södra delen av sjön.

I slutet av 1800-talet låg det en badbrygga och ett badhus mitt på stranden vid Teknikbacken.[6]

Geologi[redigera | redigera wikitext]

Högsta punkten i delsjöterrängen är med 114 meter över havet en kraftig bergklack, genomdragen av grönsten, väster om Stora Delsjön utmed skogspromenaden. Utsikten mot öster ger en bra uppfattning av områdets morfologi. Cirka 300 meter väster om utsiktspunkten finns den så kallade Runohällen, med vissa tecken i en berghäll. Carl von Linné tolkade 1746 dessa som "villrunor", men det har visat sig vara naturliga sprickbildningar i berget, fyllda med kvarts som numera vittrat bort. Bergtungan som går ut över sjön består av ögongnejs, med stora fältspatögon. I norr är sjön uppdämd av en grusvall - Teknikbacken kallad - som inlandsisen skapade vid ett avbrott i avsmältningen. Detta är bara en av flera dämmande israndsbildningar i området, vilka går under namnet Göteborgsstråket. [7]

Vattenförsörjning[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1870 försågs Göteborg med vatten från främst Kallebäcks källa — som invigdes 1787 — men även ur stadens kanaler hämtades fortfarande vatten. Sammanlagt 15 allmänna vattenposter och 15 enskilda servisledningar var i slutet av 1860-talet anslutna till stadens vattenledningssystem. I takt med stadens befolkningsökning, debatterades vattenförsörjningsfrågan livligt. Frågan om en ny vattenledning till staden väcktes 1854, och en kommitté tillsattes den 6 maj 1858 "för anskaffandet av ändamålsenlig vattenledning och förbättrat vattenavlopp." De tidigaste förslagen var: Göta älv, ovanför Lärjeåns utlopp, Delsjöarna och Surtesjön samt Kåsjön. Dessa mynnade ut i alternativen Göta älv eller Delsjöarna, och den 27 december 1866[8] beslöt stadsfullmäktige att Delsjöalternativet var det bästa. Nederbördsområdet som försörjer sjön med regnvatten är cirka 914 hektar. Sjöarna anses ge ett gott dricksvatten, men vid varma årstider får vattnet lätt en för hög temperatur och vid kalla en allt för låg temperatur. En fadd sjösmak kan uppstå efter långvarig isbeläggning av sjöarna.[9]

År 1871 var en första utbyggnad av Delsjöverket vid Bengtstorpet[10] i Stora Delsjöns norra del[11] klar, med ett nät av gjutjärnsrör, en vattenreservoar vid Viktoriagatan i Landala samt att ytterligare ett antal fastigheter anslöts med servisledningar. Delsjöarnas vattenmagasin fortsatte därefter att exploateras, och i början av 1890-talet uppgick den årliga kapaciteten till 4 miljoner kubikmeter, vilket medförde en driftskostnad på 2,3 miljoner kronor. År 1894 togs det första reningsverket vid Alelyckan i bruk. Stadens vattenkonsumtionen översteg 8 miljoner kubikmeter 1914, där hälften kom från älven och hälften från Delsjöarna.[12]

Vatten leds sedan 1968 i en 9,2 kilometer lång tunnel från Alelyckan vid Göta älv till hävertstationen Kotången på en udde i Lilla Delsjön, och därifrån vidare till Lackarebäcks vattenverk. Tunneln går cirka 40 meter under jord, och påbörjades i december 1963. Bakgrunden var att flera alternativ till stadens vattenförsörjning hade utretts, eftersom det efter andra världskriget blivit problem med en tilltagande föroreningen av råvatten från Göta älv. Ett lång gånget förslag om att hämta råvatten från sjön Lygnern, cirka 3,6 kubikmeter per sekund till en kostnad av cirka 150 miljoner kronor, principgodkändes i mars 1958. Även Vättern fanns med som ett alternativ till vattentäkt för hela Västsverige. Då Va-verket bildats i Göteborg 1959, togs nya förslag fram.

Den 25 november 1961 skrev Göteborgs-Tidningen med rubriken Columbi ägg: "-- vattenteknikernas blickar åter dragits till Göta älv och en kväll föddes tanken på att använda Delsjöarna som magasin, där älvvattnet kunde få klarna och 'mogna' från 5—6 månader och kanske ett helt år. På den tiden skulle bakteriehalten sjunka hundrafaldigt och Göteborg få ett råvatten i klass med vilket annat normalt insjövatten som helst. Det var ungefär lika enkelt som Columbi ägg." Detta låg helt i linje med vad Va-verket redan diskuterat, och i januari 1962 fick man klartecken från stadskollegiet att gå vidare med Delsjöalternativet. Hela utbyggnaden skulle kosta cirka 156 miljoner, och den 11 oktober 1962 kunde Göteborgs stadsfullmäktige enhälligt besluta om att genomföra den dittills dyraste investering som man gjort. Det tog 26 månader för tvåhundra arbetare att spränga bort 150 000 kubikmeter berg. Norrlänningar utgjorde 75% av styrkan, med sin erfarenhet från kraftverksbyggen.

Vattnet i tunneln regleras främst genom självfall eller hävert, då vattnet från älven till Härlanda tjärn trycks 60 meter upp i en 6,5 kilometer lång tunnel med ett tvärsnitt på 10-12 meter. Tunneln går cirka 100 meter under Säveån, med sin lägsta punkt. Vid Härlanda pumpstation stiger vattnet i stora så kallade svallschakt. För att komma de ytterligare 70 meter i höjd till Lilla Delsjön som krävs, finns tre pumpar med en kapacitet av 0,8 kubikmeter per sekund vardera. Vattnet pumpas därefter vidare till utloppet vid Kotången i Lilla Delsjön, en sträcka på 2,7 kilometer. Det tar cirka 25 timmar för vattnet att nå Härlanda tjärn från Alelyckan.

Väl framme i Delsjöarna får Göta älvvattnet "vila" i minst trettio dagar. En månad är även Delsjöarnas kapacitet som reservmagasin åt Göteborgarna. Via hävert tas vattnet in vid Bratteklevs udde i Stora Delsjön, för att därefter under fyra timmar förflyttas ned till Lackarebäcksverket. Efter att ha tillsatt klor, ammoniak och kalk, pumpas vattnet sedan ut i huvudvattenledningen med en kapacitet av 3 kubikmeter per sekund.[13][14]

Bertilssons stuga[redigera | redigera wikitext]

Vid Lilla Delsjön ligger det populära utflyktsmålet Bertilssons stuga, namngiven efter gymnastikläraren vid Karl Johans- och Nordhemsskolan, Per Daniel (Pelle) Bertilsson som 1932 köpte stugan och i slutet av 1930-talet öppnade kafé här.[15]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgs Gatunamn 1621-2000, Greta Baum 2001 s.74

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Stora Delsjön”. melica.se. http://www.melica.se/lodkartor/kartor/640259127546.pdf. Läst 2011-07-27. 
  2. ^ [a b c] ”Lilla Delsjön”. melica.se. http://www.melica.se/lodkartor/kartor/640193127664.pdf. Läst 2011-07-27. 
  3. ^ ”GeoLocator”. http://tools.freeside.sk/geolocator/geolocator.html. Läst 27 juli 2011. 
  4. ^ En annan källa anger höjden till 66 meter: Göteborgarnas vandringskarta jned Svenska Turistföreningens och Skid- och Friluftsfrämjandets vandringsleder, friluftsgårdar, raststugor samt Göteborgs Distrikts Idrottsförbunds m. fl. idrottsgårdar, klubbstugor, skala 1 : 50 000, Tryckt av Generalstabens litografiska anstalt, Stockholm 1959
  5. ^ Örgryte genom tiderna del II, F. Stenström 1924 s. 36
  6. ^ Göteborgs stadsmuseum
  7. ^ Göteborgstrakten - bygd och natur, red. Claes Claesson, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktiges beredning för natur- och kulturskydd, Göteborg 1951, s. 11
  8. ^ Göteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1867 : Nis 1 - 38, Göteborg 1867, N:o 17, s. 1.
  9. ^ Göteborg : En översikt vid 300-årsjubileet 1923, Göteborgs Jubileumspublikationer, [del XX], huvudredaktör Nils Wimarson, utgiven av Stadsfullmäktiges Jubileumsberedning, Göteborg 1923, s. 395f
  10. ^ Delsjöreservatet : en utredning för Göteborgs stadskollegium. Göteborg: Gako AB. 1969. sid. omslag. Libris 726999 
  11. ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Kålltorp - Lunden : Blad N:o 65, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
  12. ^ Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, del I:I, Göteborg 1863-1913, [Näringsliv och ekonomisk utveckling], professor Artur Attman, utgiven av Göteborgs stadsfullmäktige, Göteborg 1963, s. 343ff
  13. ^ Vattenbyggnadskonst i Göteborg under 200 år, Hans Bjur, Göteborgs VA-verk 1988 ISBN 91-7970-399-2, s. 177ff
  14. ^ Delsjöreservatet : en utredning för Göteborgs stadskollegium. Göteborg: Gako AB. 1969. sid. 99f. Libris 726999 
  15. ^ Göteborgs-Posten, 30 september 1999

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hallén, Per (2007). Storstadens utmark : Delsjöområdets historia under 10 000 år  : fem kulturhistoriska vandringar och en cykeltur. [Göteborg: Per Hallén] i samarbete med Friluftsfrämjandet, Göteborgs distrikt. Libris 10486215. ISBN 978-91-631-9896-0 
  • Hernroth, Uno (1984). Vårt Delsjön : en liten orientering kring golfbanan i Delsjöreservatet. [S. l.]. Libris 531402