Depression

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Depression (olika betydelser).
Depression
Latin: depressio
Vincent van Gogh, som möjligen själv led av depression och som begick självmord, målade 1890 denna bild av en man som kan uppfattas symbolisera den hopplöshet som upplevs vid depression.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10F32, F33
ICD-9296
OMIM608516
DiseasesDB3589
Medlineplus003213
eMedicinemed/532 
MeSHsvensk engelsk

Depression eller depressionssyndrom är en psykisk sjukdom som, med psykiatrisk terminologi, ingår i de affektiva störningarna. Depressionerna kan klassificeras i någon av flera undergrupper. Vid depression finns en förhöjd risk för självmord.

Vid en depression lider den drabbade av en sänkning av det allmänna stämningsläget i psyket och bär på en känsla av sorg, detta även utan att det kan finnas en utlösande faktor eller att den utlösande faktorn inte står i rimlig proportion till känslan. Detta skiljer depression från exempelvis sorg, anpassningsstörning, utbrändhet eller vanlig ledsenhet som är enkelt att ta sig ur själv. En depression kan emellertid utlösas av svåra händelser eller stress hos en person med latent depression.

Ofta känns livet meningslöst och personen ser begränsade möjligheter att ta sig ut ur mörkret. Fenomenet har berörts i litteraturen sedan flera tusen år, ofta under beteckningen melankoli.

Depression kan utlösas av psykiska faktorer, eller uppstå som ett symptom på en annan kroppslig sjukdom (organisk psykisk störning) eller biverkning av droger eller läkemedel (drogutlöst psykisk störning) som har psykiska effekter eller biverkningar. Genetiska faktorer kan bidra till ökad risk att drabbas. Vissa grupper är mer drabbade än andra, där äldre är särskilt utsatta. Utmattningsdepression är en annan form som accepteras som diagnos i Sverige.

Symtom

Som diagnos eller psykisk störning räknas depression till affektiva störningar och innebär ett stämningsläge som depression om personen är sorgsen och nedstämd, har avtrubbad affekt, viljelös (förlorar intresset för saker personen brukar vara intresserad av, är orkeslös och trött utan fysisk åkomma), men flera andra symtom är vanliga som gråt, trötthet och genomgående besvikelse. Styrkan på nedstämdheten kan variera under dygnet; ofta är depressionen värst på morgonen och det är vanligt att personen vaknar tidigare än vanligt.[1] Ungefär 90% av personer med depression har någon form av sömnstörning,[2] och sömnstörningar är vanligare bland affektiva störningar än vid andra psykiska problem.[3]

Depressionssymtom är vanligt förekommande och behöver inte vara sjukdomsrelaterade.[4] Det finns samband i båda riktningarna mellan depressiva symtom och missbruk, socioekonomiska problem, personlighetsfaktorer och fysiskt handikapp.[4] Depressionssymtom förekommer vid nästan alla psykiska sjukdomar, liksom vid ett antal kroppsliga sjukdomar.[4] Depressionssymtom påverkar livskvalitet och funktionsförmåga.[4] Grupper av depressionssymtom bildar syndrom.[4]

Symptomen kan yttra sig i att personen gråter ofta, blir mer apatisk och psykomotoriskt hämmad. Dock kan depressionen också yttra sig mycket individuellt, att personen blir irriterad eller aggressiv, får psykomotorisk agitation, börjar dricka mer alkohol än annars, eller att neurotiska drag förstärks. Vanligt är att personer med depression förlorar aptiten, blir pessimistiska eller självmordsbenägna, får drag av självskadebeteende, får omotiverade skuldkänslor, lägre självkänsla eller minskat sexualintresse.[1] Dessutom förekommer kognitiva störningar (såsom koncentrations- och minnessvårigheter) samt kroppsliga symtom (såsom smärtor, trötthet och en känsla av att vara sjuk).[4] Kliniska diagnoser ställs med hjälp av sjukhistoria och psykiskt status, där förekomsten av symtomen vägs samman.[4] För att klassificeras som en depression måste tillståndet ha varat under minst ett par veckor.[1]

Anorexi, att få minskad aptit, är ett av depressionens kardinalsymtom. Dock förekommer undantagsvis ökad hunger (hyperfagi), detta vid så kallad atypisk depression.[5] Sådan atypisk depression kännetecknas vidare av ökat sömnbehov (hypersomni), reaktiv sinnesstämning, känslighet inför att bli avvisad, och tyngdkänslor i armar och ben.[6]

Människor som lider av depression har ofta andra fysiska och psykiska sjukdomar. Det finns en tämligen stor samsjuklighet mellan depression och ångeststörningar samt somatoforma störningar,[7] med missbruk och personlighetsstörningar, samt med hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, och flera andra kroniska sjukdomar. Andelen personer som lider av depression stiger, och svårighetsgraden ökar, av fattigdom och sociala problem.[8]

Typer av depression

Depressioner kan klassificeras efter svårighetsgrad, orsak, och efter varaktighet.

Grader av depression

En teckning som beskriver ett deprimerat ansiktsuttryck.

Det finns olika grader av depression:

  • Mild depression, med eller utan somatiska syndrom (viktförändring, psykomotorisk hämning, sömnstörning, minskad aptit).[1]
  • Egentlig depression, under vilket personen vanligen har svårt att genomföra de vardagliga aktiviteterna på grund av stämningsläget. Symtomen är allvarligare och fler än vid mild depression.[1]
  • psykotisk depression eller reaktiv depressiv psykos, en svår och ihållande depression som med tiden uppvisar psykosens positiva symtom (hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar). Ibland övergår den psykomotoriska hämningen till stupor.[1]

Funktionella och symtomatiska depressioner

Huvudartiklar: Organiska psykiska störningar och drogutlösta psykiska störningar

Den funktionella depressionen har psykiska orsaker. Depressioner i olika svårighetsgrad kan också vara symtomatiska, det vill säga uppkomma till följd av kroppsliga sjukdomar som påverkar hjärnan eller centrala nervsystemet, eller till följd av droger. Många endokrina sjukdomar kan ge symptom på depression, till exempel hypotyreos och Cushings syndrom. Män med testosteronbrist kan få depression.[9] För kvinnor kan östrogenet ha betydelse för utvecklingen av depression.[10]

Tillstånd av depression kan också uppkomma av fysiologiska förändringar. Depressioner som uppkommer i anslutning till förlossning kallas postpartumdepression. Det kan ingå i symtombilden vid PMS.

Former

Depressioner kan vara bipolära eller unipolära, det vill säga varvas med mani eller uppträda utan förhöjt stämningsläge. Bipolära depressioner är ett stämningsläge vid bipolär sjukdom, och kan då uppkomma med eller utan psykos. Unipolära depressioner kan vara episodiska (uppträda en gång) eller recidiverande (vara återkommande, till exempel årstidsbundet). Såväl de episodiska som de recidiverande depressionerna kan vara reaktiva, det vill säga utlösta av något utifrån kommande, eller endogena, kommande inifrån. Icke-reaktiva depressioner är oftast de svårare fallen. Svårare depressionstillstånd är bl.a. depression med vanföreställningar och eventuellt andra psykotiska symtom. Om en depression utlöses av en mycket omvälvande händelse, används diagnosen anpassningsstörning. Kroniska förstämningssyndrom är som regel av lättare slag än depressioner. Dit hör dystymier och cyklotymier.[1]

Orsaker

Varför depressioner uppkommer är inte klarlagt. En vanlig förklaring är psykologisk där man betonar betydelsen av påfrestningar. Några sådana påfrestningar kan vara svåra livsomständigheter, stress, förlossning, pubertet, ensamhet, en kroppslig sjukdom eller biverkningar av medicinering. Individer kan vara särskilt känsliga för påfrestningar, stress - sårbarhetsmodellen. En annan typ av förklaring utgår från biologiska avvikelser hos den deprimerade personen. En tredje grupp av förklaringar ser depression som en form av adaptation.

Psykologiska hypoteser

Deprimerade patienter berättar ofta att de inte finner några rimliga alternativ att handla efter - alla vägar förefaller enbart negativa. Detta kan leda till en känsla av att intet kan göras - det leder till en inlärd hjälplöshet. Ofta är några av patientens tolkningar inte helt rimliga, vilket är en utgångspunkt för kognitiv terapi.

En psykoanalytisk hypotes är att det föreligger någon form av psykisk konflikt, kanske delvis omedveten. Kring depressionen ser man i den psykoanalytiska kliniken ofta en situation där depressionen har sin början i en sorg som inte kunnat läkas ut, ofta på grund av att patienten hyser också negativa tankar mot den sörjda. Längtan och kärlek står sida vid sida med ilska på ett för individen psykiskt "icke tolererat" vis. När processen fortskrider söker patienten undfly konflikten via identifikation med den sörjde, så blir följden att den saknade inte sörjs och den ilskan fortsatt riktas mot den sörjde fast nu i den sörjandes gestalt.[11]

Enligt inlärningspsykologi finns förklaringen i samspelet mellan individ och miljö. En modell föreslår att livshändelser, till exempel trauma eller förlust, biologisk predisposition eller små dagliga problem och stressmoment, leder till att individen upplever att färre aktiviteter ger positiva konsekvenser (till exempel känslor av glädje eller kompetens), eller att det man gör inte ger lika stora positiva konsekvenser. Strategier som initialt används för att stävja negativa känslor ger en omedelbar lättnad och används därför i allt större utsträckning. Det är naturligt att en individ som upplever en minskad glädje i aktiviteter att dra sig undan. Enligt inlärningsteori fungerar dessa strategier dock inte på lång sikt, utan försätter individen i en djupare depression. Denna modell ligger till grund för behandling med beteendeaktivering, en form av kognitiv beteendeterapi, KBT.

Rent konkret är de psykologiska faktorerna information som hjärnan tar emot från yttervärlden. Inne i hjärnan sker informationsförmedlingen från nervcell till nervcell med hjälp av signalsubstanser. Dessa aktiverar receptorer som påverkar nervcellens elektriska laddning genom jonkanaler för Na+, K+, Ca++ eller Cl-. Ju högre spännigsskillnad desto lättare skickas en nervimpuls. Receptorerna kan också aktivera G-proteiner som påverkar vilka gener cellen använder. Generna kan exempelvis koda för jonkanaler, receptorer, eller styra syntesen av signalsubstanser.

Ett mellanting mellan psykologisk och biologisk hypotes går ut på att hjärnan skyddas av depressionen genom att en skadligt hög aktivitet i hjärnan kraftigt dämpas genom depressionen. Detta är intressant om man skulle kunna förebygga det svåra lidande som en depression innebär, genom att undvika ångest, stress och annan överaktivitet.[källa behövs]

Biologiska hypoteser

En populär hypotes är att hjärnans signalsubstanser är ur system. Man kan hos deprimerade patienter mäta upp förändringar i förhållandet mellan olika signalsubstanser. Man kan också notera påtagliga psykiska förändringar när man utifrån tillför signalsubstanser eller påverkar dem indirekt. Signalsubstanserna (som också är hormoner) överför impulser mellan nervcellerna. De viktigaste signalsubstanserna i det här sammanhanget är serotonin, dopamin och noradrenalin. De förmedlar impulser som är inblandade i den hjärnaktivitet som tar sig uttryck i känslolivet, tankeverksamheten, sömnen, aptiten och sexualiteten. Problemet är att det inte finns någon enda beskrivning av hur ett sådant system skulle tänkas fungera.[vem?] Det hindrar inte att mediciner riktade mot nervernas signalsubstanser har effekt. Medicinens effekt påvisar inte närvaron av ett system, än mindre beskriver det ett sådant.

Vidare finns studier som tyder på ett samband med förhöjda nivåer kynurenin relativt tryptofan, med en minskad benägenhet att bilda kynurensyra, detta till skillnad från schizofreni som har förhöjda nivåer kynurensyra.[12] Detta skulle kunna styrka serotoninhypotesen, eftersom tryptofan bildar både serotonin och niacin och kynurenin bildas vid niacinsyntesen. Det finns flera studier som tyder på att det finns samband mellan depression och inflammation, vilket har lett till antagandet att depression skulle kunna uppstå till följd av dåligt reglerat immunsystem. Sambandet är tydligare för män, vilka oftare har inflammationsmarkörer (främst adipocytokiner) än kvinnor.[13] En mera sentida hypotes är att det finns samband med brist på vitamin D.[14] Det finns också ett kemiskt samband mellan brist på vitamin D, inflammation, och bistande serotoninaktivitet, samt ett kausalt samband mellan D-vitaminbrist och självmord.[15][16]

En teori ligger i att majoriteten av depressiva patienter har störningar i det hormonella system som styr kroppens svar på stress (HPA-axeln/stressaxeln). Forskning har visat att individer med depression ofta har höga halter av kortisol och andra stresshormoner i blodet, såsom kortikotropinfrisättande hormon och vasopressin. Detta även hos fertila kvinnor som generellt sett reagerar i mindre grad endokrint än män på stress[ifrågasatt uppgift]. Kvinnor som är deprimerade har sänkta östrogenvärden och förhöjda androgenvärden, medan manliga patienter har sänkta testosteronvärden.[17]

Tidigare antogs att depression hade ett samband med högt blodtryck, men senare forskning har visat att det tvärt om korrelerar med lågt blodtryck.[18][19] Korrelationen handlar framför allt om förmågan att erfara positiva känslor.[20]

Flera vetenskapliga studier [21][22][23][24][25][26] har hittat statistiska samband mellan depression och vissa jordbruksprodukter och bekämpningsmedel.

Depression som adaptation

Depression är delvis ärftlig[27]. Samtidigt är depression påfallande vanlig. Från ett evolutionärt perspektiv är detta paradoxalt eftersom det medför tydliga nackdelar med att vara nedstämd och inaktiv. En möjlig förklaring är att tendenser till depression också medför fördelar. Om en individ har en inriktning på livet som inte längre är meningsfull, då är det lämpligt att stanna upp och lämna tid för omorientering. Så är exempelvis fallet när en partner avlider. Alternativet, att fortsätta livet som vanligt är mindre ändamålsenligt. Flera författare framhåller därför att ärftliga anlag till depression finns kvar i befolkningen eftersom de ökar våra livschanser [28][29]

Förekomst

Depression är en av de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar. Vid ett givet tillfälle är 4 procent av alla vuxna män och 7 procent av alla vuxna kvinnor drabbade av kliniskt betydelsefull depression [30]. Minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män kommer någon gång i livet att få en behandlingskrävande depression. Dock kan siffrorna variera mellan olika undersökningar beroende på hur man avgränsar det som man kallar depression.[31]

Prevention

Levnadsvillkor

Åtgärder som förbättrar utsatta gruppers livssituation kan sannolikt förebygga förekomsten av depression i befolkningen. För detta talar den tydligt ökade förekomsten av depression som påvisas i socialt utsatta grupper[32] och den ökade förekomsten av depression i höginkomstländer med stora inkomstskillnader[33]. Experimentella undersökningar av frågan har dock inte redovisats.

Tidiga uppväxtförhållanden

Stora påfrestningar under uppväxten förefaller öka risken för depression i vuxen ålder[34]. Därför har det intresse att klargöra om stöd till föräldrar under barnets uppväxt reducerar förekomst av depression i vuxen ålder. En finsk[35] och en australisk[36] studie tyder på detta. Föräldrastöd, som utformats efter kognitiva och beteendepsykologiska principer, förefaller även enligt vissa studier kunna reducera förekomst av depression under uppväxten[37].

Insatser i skolan

Flera insatser avsedda för barn i skolan har utvecklats baserade på kognitiva och beteendepsykologiska principer. Effekterna har studerats i kontrollerade försök. En systematisk översikt tyder på att insatserna reducerar förekomsten av depression efter ett år och, enligt två studier, även efter 3 år[38]. Baserat på liknande teoretiska principer har program utvecklats för att träna barn i förmågan att hantera känslor, sk. emotionellt lärande. En systematisk översikt behandlar 213 sådana försök, främst genomförda i USA men även genomförda i Europa[39]. Översikten tyder på att dessa insatser minskar förekomsten av depressiva symptom. Studierna har dock inte utförts så att de klargör om förekomsten av klinisk depression reduceras.

Ökad fysisk aktivitet

Huvudartikel: Motion på recept

Ett begränsat antal studier av hög kvalité visar att ökad fysisk aktivitet bland ungdomar förefaller att minska förekomsten av depression[40]. Fysisk aktivitet som genomförs i naturen förefaller ha bättre effekt än om aktiviteten genomförs inomhus[41].

Behandling

Antidepressiva läkemedel

Huvudartikel: Antidepressiva läkemedel

Depression kan behandlas med antidepressiva läkemedel. De vanligaste formerna av läkemedel är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska (TCA) preparat.

Vid allvarligare fall av depressioner ökar suicidrisken vid insättande av läkemedel, särskilt hos patienter som varit mycket hämmade av sin depression. Hämningar släpper innan läkemedlet gett någon effekt på depressionen som vanligast tar cirka två veckor[42].

I Sverige är inte läkemedelsbehandling till barn och ungdomar godkänt av Läkemedelsverket. Eftersom riskerna med obehandlad depression är så stora skrivs trots detta läkemedel ut. Det saknas fullgod forskning på hur barn och ungdomar reagerar på medicinering, kortsiktligt och långsiktligt. Dokumenterade biverkningar av antidepressiva läkemedel (SSRI) vid djurförsök innefattar försämrad längdtillväxt och störningar i den sexuella utvecklingen, och bland de yngre som föreskrivits antidepressiva läkemedel finns en ökad förekomst av självmordsbeteenden och självdestruktivitet. Läkemedel skrivs därför endast ut om depressionen är medelsvår och andra behandlingar inte gett någon förbättring av tillståndet, då riskerna vägs mot fördelarna.[43]

Många äldre personer med depression blir inte tillräckligt hjälpta av antidepressiva läkemedel. För dem som ändå förbättrats av sådana läkemedel kan ett återinsjuknande förebyggas, vid fortsatt behandling i upp till ett år. En annan typ av läkemedel, duloxetin, har något bättre effekt än placebo hos äldre personer, men kan ge besvärande biverkningar.[44] Vissa andra behandlingar har effekt hos äldre. För personer över 65 år som samtidigt är svårt sjuka, så kallade sköra äldre, är depressionsbehandling otillräckligt studerat. Mer kunskap behövs om hur sådan behandling ska anpassas till dessa individers behov.[44] Läkemedelsbehandling för omvärderas enligt individuella behov hos äldre.[44]

Psykoterapi

Huvudartikel: Psykoterapi

Det är vanligt att erbjuda psykoterapi, där kognitiv beteendeterapi (KBT) är den form av terapi där det finns mest omfattande vetenskapligt stöd för att insatsen har effekt[45]. Det finns flera varianter av KBT. En sådan metod är beteendeaktivering som fokuserar mindre på tankar och mer på beteende. En annan variant är mindfulness baserad KBT som förefaller ha god effekt vid återfall av depression[46]. KBT kan med god effekt erbjudas via internet som internetterapi. Det finns studier som visar på att behandling med psykoterapi, utifrån sju olika terapiformer, vid måttlig depression ej påvisar någon egentlig skillnad avseende effektstyrka mellan de olika behandlingsmetoderna. [47]

En forskningsstudie från 2012 visar att psykodynamisk korttidsterapi vid mild till måttlig depression ger goda resultat. [48]

Övrig behandling

  • ECT (Electrokonvulsiv therapi) används oftast vid svårare fall (ofta s.k. terapiresistent) av depression. Effekten av ECT är mycket kraftfull och omedelbar, men är ämnad som akutbehandling då den inte är långsiktig.
  • Repetitiv transkraniell magnetstimulering (rTMS) kan användas som alternativ till ECT vid depressionsbehandling då ECT inte är önskvärt. rTMS lindrar i vissa fall symptomen av depressionen, men effekten är något sämre än ECT.[49]
  • Djup transkraniell magnetstimulering (dTMS) är en vidareutveckling som är tänkt att kunna ge bättre effekt än rTMS. Evidensläget år 2015 var otillräckligt för att bedömma om effekten av dTMS med H-spole var bättre.[49] Inga allvarliga komplikationer eller biverkingar hade då rapporterats efter behandlingstillfällen med dTMS med H-spole.[49]
  • Kroppslig aktivitet rekommenderas ofta som del av behandlingen av depression. Effekt har säkerställts i 13 kontrollerade försök.[50]
  • Hos personer över 65 år kan psykologisk behandling i form av problemlösningsterapi minska depressionssymtom, men tillgången till sådan behandling är begränsad.[44]
  • tDCS (Transcranial direct current stimulation), en mildare form av strömstimulering av hjärnan, har visats ha en effekt vid mild och medelsvår depression. Behandlingen görs upprepade gånger och patienten behöver inte vara sövd under sessionen.
  • Johannesört har viss effekt som behandling mot mild eller medelsvår depression.[51][52] Den anses dock inte vara effektiv alls för behandling mot djupare depressioner.[52]
  • Ketamin som engångsinjektion kan vara effektiv som behandling vid medelsvår och svår depression, men det vetenskapliga underlaget är begränsat.[53]I Sverige erbjuds det huvudsakligen till dem med terapiresistens eller självmordsbeägenhet, som alternativ till ECT.[53] Det saknas evidens för antidepressiva effekter av ketamin på lång sikt.[53] Över 100 kliniska pågående studier var registrerade år 2017 för att undersöka effekten av ketamin vid depression, bipolär sjukdom, och en rad andra sjukdomar.[53]

Särskilda grupper

Utmattningsdepression och arbetsmiljöns roll

Utmattningssyndrom (även utmattningsdepression) accepterades år 2005 i Sverige som diagnos (ICD-10-koden F43.8) av Socialstyrelsen.[4]

I en systematisk litteraturöversikt från 2014 fann SBU att ett antal arbetsmiljöfaktorer kunde påverka risken att utveckla depression samt associerad utmattningsdepression:[4]

  • Personer som upplever en arbetssituation med små möjligheter att påverka, i kombination med alltför höga krav, utvecklar mer depressionssymtom.[4]
  • Personer som upplever bristande medmänskligt stöd i arbetsmiljön utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. De som upplever mobbning eller konflikter i sitt arbete utvecklar mer depressionssymtom än andra, men det går inte att avgöra om det finns något motsvarande samband för symtom på utmattningssyndrom.[4]
  • Personer som upplever att de har pressande arbete eller en arbetssituation där belöningen upplevs som liten i förhållande till ansträngningen utvecklar mer symtom på depression och utmattningssyndrom än andra. Detta gäller även för dem som upplever osäkerhet i anställningen, t. ex. oro för att arbetsplatsen ska läggas ner.[4]
  • I vissa arbetsmiljöer har människor mindre besvär. Personer som upplever goda möjligheter till kontroll i det egna arbetet och de som upplever att de behandlas rättvist utvecklar mindre symtom på depression och utmattningssyndrom än andra.[4]
  • Kvinnor och män med likartade arbetsvillkor utvecklar i lika hög grad depressionssymtom respektive symtom på utmattningssyndrom.[4]

Äldre

Depression är en vanlig och allvarlig sjukdom som förekommer i högre grad bland befolkningen som är 65 år och äldre.[44][54] Dessutom ökar risken för depression ju äldre och skörare individen är.[44] Depression utgör en av de viktigaste faktorerna som negativt påverkar livskvalitén hos vuxna såväl som äldre.[44] Både symptom och behandling av äldre skiljer sig från den övriga vuxna befolkningen.[44]

Som vid många andra sjukdomar är det vanligt att äldre med depression inte uppvisar den klassiska bilden.[44] Därtill försvåras diagnossättning av att äldre samtidigt ofta har flera läkemedel och andra samtida sjukdomar.[44] Behandlingen skiljer sig i att studier av SSRI-preparat har visat sämre och ofta otillräcklig effekt hos äldre, samtidigt som andra preparat med tydligare effekt har biverkningar som kan vara särskilt svåra att hantera hos äldre.[44] Duloxetin är ett SNRI-preparat med effekt på återkommande depression hos äldre, men har biverkningar som yrsel, muntorrhet, diarré och förstoppning.[44]

Äldre med depression erbjuds mycket sällan någon form av psykologisk behandling, och evidensläget kring vilka behandlingar som fungerar är ofullständigt.[44] Problemlösningsterapi var 2015 den enda terapi med bevisad effekt, vilken kan jämföras med en enklare form av kognitiv beteendeterapi (KBT).[44] Elektrokonvulsiv behandling (ECT eller elchocksbehandling) behandling har använts på äldre och är effektivt mot depressiva symptom, om något mindre än den hos den övriga vuxna befolkningen.[44]

Risken av depressionsbehandling hos äldre kontra nyttan är i dagsläget inte helt klar.[44] I väntan på mer kunskap om hur depressionsbehandling på bästa sätt ska utformas för äldre är det särskilt viktigt att följa upp behandlingsresultatet noggrant, och att ompröva behandlingen om den inte hjälper.[44]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c d e f g] The ICD-10 Classification of Mental and Behavioural Disorders, Clinical descriptions and diagnostic guidelines
  2. ^ Tsuno, Norifumi, Alain Besset, and Karen Ritchie. "Sleep and depression." Journal of Clinical Psychiatry (2005).
  3. ^ Benca, Ruth M., et al. "Sleep and psychiatric disorders: a meta-analysis." Archives of General Psychiatry 49.8 (1992): 651.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/arbetsmiljons-betydelse-for-symtom-pa-depression-och-utmattningssyndrom/. Läst 14 november 2017. 
  5. ^ Kasckow, J. W., D. Baker, and T. D. Geracioti Jr. "Corticotropin-releasing hormone in depression and post-traumatic stress disorder." Peptides 22.5 (2001): 845-851.
  6. ^ Nierenberg, Andrew A., et al. "Course and treatment of atypical depression." Journal of Clinical Psychiatry (1998).
  7. ^ A troubled youth: Relations with somatization, depression and anxiety in adulthood Piet JM Portegijs, Felici MH Jeuken, Frans G van der Horst, Herro F Kraan and J Andre Knottnerus, Family Practice Oxford Journals Vol 13, No. 1
  8. ^ Sammanfattning av SBU:s rapport om: Behandling av depressionssjukdomar 2004, s.9
  9. ^ http://www.webmd.com/depression/news/20030103/testosterone-may-help-depressed-men
  10. ^ http://www.webmd.com/women/guide/estrogen-and-womens-emotions
  11. ^ Freud, Sigmund: Sorg och melankoli (1917). i Samlade skrifter, band 9. 2003: Natur och Kultur
  12. ^ Dantzer, Robert, et al. "Inflammation-associated depression: from serotonin to kynurenine." Psychoneuroendocrinology 36.3 (2011): 426-436
  13. ^ Vogelzangs, Nicole, et al. "Association of depressive disorders, depression characteristics and antidepressant medication with inflammation." Translational psychiatry 2.2 (2012): e79.
  14. ^ Bertone‐Johnson, Elizabeth R. "Vitamin D and the occurrence of depression: causal association or circumstantial evidence?." Nutrition reviews 67.8 (2009): 481-492.
  15. ^ Umhau, John C., et al. "Low vitamin D status and suicide: a case-control study of active duty military service members." PloS one 8.1 (2013): e51543.
  16. ^ Grudet, Cécile, et al. "Suicidal patients are deficient in vitamin D, associated with a pro-inflammatory status in the blood." Psychoneuroendocrinology (2014).
  17. ^ Swaab DF et al, The stress system in the human brain in depression and neurodegeneration, Ageing Res Rev. 2005 May;4(2):141-94
  18. ^ E Barrett-Connor, L A Palinkas, Low blood pressure and depression in older men: a population based study, BMJ1994;308:446
  19. ^ Hildrum B et al, Effect of anxiety and depression on blood pressure: 11-year longitudinal population study, Br J Psychiatry. 2008 Aug;193(2):108-13
  20. ^ Jorm AF, Association of hypotension with positive and negative affect and depressive symptoms in the elderly, Br J Psychiatry. 2001 Jun;178:553-5
  21. ^ Psychiatric disorders among Egyptian pesticide applicators and formulators.By Amr MM, Halim ZS, Moussa SS. In Environ Res. 1997;73(1-2):193-9.PMID 9311547
  22. ^ Depression and pesticide exposures among private pesticide applicators enrolled in the Agricultural Health Study. By Beseler CL, Stallones L, Hoppin JA, Alavanja MC, Blair A, Keefe T, Kamel F. In: Environ Health Perspect. 2008 Dec; 116(12):1713-9.PMID 19079725
  23. ^ A cohort study of pesticide poisoning and depression in Colorado farm residents. By Beseler CL, Stallones L. In Ann Epidemiol. 2008 Oct; 18(10):768-74. PMID 18693039
  24. ^ Mood disorders hospitalizations, suicide attempts, and suicide mortality among agricultural workers and residents in an area with intensive use of pesticides in Brazil. By Meyer A, Koifman S, Koifman RJ, Moreira JC, de Rezende Chrisman J, Abreu-Villaca Y. In J Toxicol Environ Health A. 2010; 73(13-14):866-77. PMID 20563920
  25. ^ Suicide and potential occupational exposure to pesticides, Colorado 1990-1999 , By Stallones L. In J Agromedicine. 2006; 11(3-4):107-12. PMID 19274902
  26. ^ Increased risk of suicide with exposure to pesticides in an intensive agricultural area. A 12-year retrospective study. Di Parrón T, Hernández AF, Villanueva E. In Forensic Sci Int. 1996 May 17; 79(1):53-63. PMID 8635774
  27. ^ Levinson, D. F. (2006). ”The genetics of depression: a review”. Biological psychiatry 60 (2): sid. 84-92. 
  28. ^ Nesse, RM (2009). Explaining depression: neuroscience is not enough, evolution is essential. I: Understanding depression: A translational approach (Parlate et al red). Oxford University Press. sid. 17-35 
  29. ^ Keller MC, Nessem RM (2005). ”Is low mood an adaptation? Evidence for subtypes with symptoms that match precipitants”. J Affect Disord 86 (1): sid. 27-35. 
  30. ^ Lehtinen, V. Joukamaa, M. (1994). ”Epidemiology of depression: prevalence, risk factors and treatment situation”. Acta Psychiatrica Scandinavica 89 (s377): sid. 7-10. 
  31. ^ Socialstyrelsen – Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 Arkiverad 19 november 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  32. ^ Andersen, I. Thielen, K. Nygaard, E. Diderichsen, F. (2009). ”Social inequality in the prevalence of depressive disorders”. J Epidemiol Community Health 63 (7): sid. 575-81. 
  33. ^ Cifuentes, Manuel Sembajwe, Grace Tak, SangWoo Gore, Rebecca Kriebel, David Punnett, Laura (2008). ”The association of major depressive episodes with income inequality and the human development index”. Social Science & Medicine 67: sid. 529-539. doi:4. 
  34. ^ Maughan, B. McCarthy, G. (1997). ”Childhood adversities and psychosocial disorders”. Br Med Bull 53 (1): sid. 156-69. 
  35. ^ Aronen, E. T. Arajarvi, T. (2000). ”Effects of early intervention on psychiatric symptoms of young adults in low-risk and high-risk families”. Am J Orthopsychiatry 70 (2): sid. 223-32. 
  36. ^ Cullen, K. J. Cullen, A. M. (1996). ”Long-term follow-up of the Busselton six-year controlled trial of prevention of children's behavior disorders”. J Pediatr 129 (1): sid. 136-9. 
  37. ^ Furlong, M. McGilloway, S. Bywater, T. Hutchings, J. Smith, S. M. Donnelly, M. (2012). ”Behavioural and cognitive-behavioural group-based parenting programmes for early-onset conduct problems in children aged 3 to 12 years”. Cochrane Database Syst Rev 2: sid. CD008225. 
  38. ^ Merry, S. Hetrick, S. Cox, GR Brudevold-Iversen, T Bir, J. McDowell, H. (2011). ”Psychological and/or educational interventions for the prevention of depression in children and adolescents”. Cochrane Database Syst Rev 12: sid. CD003380. 
  39. ^ Durlak, J. A. Weissberg, R. P. Dymnicki, A. B. Taylor, R. D. Schellinger, K. B. (2011). ”The impact of enhancing students' social and emotional learning: a meta-analysis of school-based universal interventions”. Child Dev 82 (1): sid. 405-32. 
  40. ^ Biddle, S. J. Asare, M. (2011). ”Physical activity and mental health in children and adolescents: a review of reviews”. Br J Sports Med 45 (11): sid. 886-95. 
  41. ^ Thompson Coon, J. Boddy, K. Stein, K. Whear, R. Barton, J. Depledge, M. H. (2011). ”Does participating in physical activity in outdoor natural environments have a greater effect on physical and mental wellbeing than physical activity indoors? A systematic review”. Environ Sci Technol 45 (5): sid. 1761-72. 
  42. ^ Allgulander, C. (2008). Introduktion till klinisk psykiatri. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
  43. ^ http://www.lakemedelsverket.se/upload/halso-och-sjukvard/behandlingsrekommendationer/depressionbarn.pdf
  44. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q] SBU. Behandling av depression hos äldre. En systematisk litteraturöversikt (SBU-rapport nr 233). Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), Stockholm. 2015. ISBN 978-91-85413-76-8. http://www.sbu.se/233. Läst 30 oktober 2015 
  45. ^ SBU (2004). Behandling av depressionssjukdomar. SBU. http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Gul/Behandling-av-depressionssjukdomar/ 
  46. ^ Chiesa, A. Serretti, A. (2011). ”Mindfulness based cognitive therapy for psychiatric disorders: a systematic review and meta-analysis”. Psychiatry research 3 (3): sid. 441-453. 
  47. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19045960
  48. ^ http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=Rosso%2C+G.%2C+Martini%2C+B.%2C+%26+Maina%2C+G.+(2012).+Brief+dynamic+therapy+and+depression+severity
  49. ^ [a b c] Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Effekter av djup transkraniell magnetstimulering med H-spole”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/effekter-av-djup-transkraniell-magnetstimulering-med-h-spole/. Läst 2 juni 2017. 
  50. ^ Krogh, J. Nordentoft, M. Sterne, J. A. C. Lawlor, D. A. (2011). ”The effect of exercise in clinically depressed adults: systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials”. The Journal of clinical psychiatry 72 (4): sid. 529-538. 
  51. ^ Linde, K. Berner, M. M. Kriston, L. (2008). ”St John's wort for major depression (Review)”. Cochrane Database Syst Rev 4. 
  52. ^ [a b] ”St. John's wort” (på engelska). University of Maryland Medical Center. http://umm.edu/health/medical/altmed/herb/st-johns-wort. Läst 23 mars 2017. 
  53. ^ [a b c d] ”Ketamin vid svårbehandlad depression”. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services. http://www.sbu.se/sv/publikationer/sbu-kommentar/ketamin-vid-svarbehandlad-depression/. Läst 26 juni 2017. 
  54. ^ Services, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU); Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social. ”Behandling av depression hos äldre”. www.sbu.se. http://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-utvarderar/behandling-av-depression-hos-aldre-/. Läst 16 juni 2016. 

Källförteckning

Vidare läsning

Läkartidningen har 2013 publicerat en översikt tidigare och aktuell behandling

Externa länkar


v • r
Psykiska störningar och beteendestörningar
Affektiva
Drogutlösta
Fysiologiska
Postnatala
Sexuella
Sömnstörningar
Ätstörningar
Hos vuxna
Beteende
Personlighet
Utvecklingsrelaterade
Autismspektrum
Utan intellektuell funktionsnedsättning (nivå 1 · nivå 2)  · Med intellektuell funktionsnedsättning (nivå 1 · nivå 2 · nivå 3) · Tidigare diagnoser, fortsatt i begränsat bruk (Aspergers syndrom) · Tidigare diagnoser, tanga ur bruk (Autism · Atypisk autism)
Beteende
Neurotiska
Dissociativa
Somatoforma
Ängsliga
Organiska
Demens
Övriga
Psykotiska
Schizofreni
Vanföreställningar
Övergående
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Depression&oldid=42222468”