Järntorget, Göteborg
.jpg) En kvällsbild från ovan av Järntorget. | |
| Namn efter | Nya Järnvågen |
|---|---|
| Namngivet | 1867 |
| Tidigare namn | "Masthuggstullen", "Bierhalleplatsen" (1850-talet–), "Möbeltorget" och "Trätorget" |
| Läge | |
| Plats |  Haga, Pustervik och Masthugget, Göteborg |
| Anknyter till | Första Långgatan, Linnégatan, Andra Långgatan, Landsvägsgatan, Haga Östergata, Nya Allén/Norra Allégatan, Stora Badhusgatan, Olof Palmes plats |
| Yta | 1 036 m² (1900) |
| Betydelse | |
| Monument | Järntorgsbrunnen, byst av Dan Andersson |
| Användning | kollektivtrafikcentrum, Folkets hus |
| Byggnader | Folkets hus, Göteborg, Ny tid-huset |
Järntorget, eller Jerntorget fram till åtminstone år 1900,[1] är ett torg i stadsdelarna Haga och Masthugget i centrala Göteborg. Det är ett av stadens viktigaste torg och en knutpunkt för kollektivtrafiken i västra delen av staden. Vid torget finns bland annat Folkets hus och flera tidigare redaktionshus för tidningar. Denna norra del av torget heter från i augusti 1986 Olof Palmes Plats.[2]
Numera är Järntorget även en livlig del av nöjeslivet i Göteborg, i direkt anslutning till butiksgator i Haga och Masthugget. Järntorget fick sitt namn 1867 efter Nya Järnvågen, då en del av verksamheten i den närbelägna Göteborgs hamn. Fram till omkring 1902, kallades torget även Masthuggstullen,[3] Möbeltorget och Trätorget samt Bierhalleplatsen. Fram till 1923 låg västra delen av torget i stadens Elfte Rote i Masthugget, medan den södra delen tillhörde Västra Haga.[4]
Placering[redigera | redigera wikitext]
Torget är beläget i övergången mellan centrala och västra Göteborg. Här gränsar de olika stadsdelarna Haga, Masthugget och Pustervik till varandra. Från Järntorget utgår Första och Andra Långgatan västerut genom Masthugget och mot Majorna. Torget är en viktig knutpunkt för kollektivtrafiken. Järntorget var 1 036 kvadratmeter stort år 1900.[5]
Historik och namn[redigera | redigera wikitext]
Mellan åren 1785 och 1892 fanns här den järnvåg[6][7][8]där allt järn skulle vägas och kontrolleras, därav torgets namn sedan 1867. Platsen där Nya Järnvågen hade sina sex olika byggnader var längs den västra kajen vid Pustervikshamnen.[9] Järnvågens verksamhet upphörde 31 december 1892,[10] efter beslut av stadsfullmäktige i maj 1889 och sedan skyldigheten för exportörerna att väga järneffekter och liknande upphört redan 1864.[11]
Historiskt var platsen innan Järntorget anlades en öppen, oreglerad plats, och tidigare möttes här Masthuggsvägen, Smala Vägen och Breda Vägen (numera "långgatorna") samt Landsvägsgatan och Nya Allén. På 1820- och 1830-talet liknade platsen närmast ett moras, med en väg som gick på den östra sidan genom den senare Järntorgsgatan och var en fortsättning av Landsvägsgatan. Vid gamla Tullen, eller Masthuggstullen, gick den in på torgets södra sida och förenades med Breda vägen, ungefär där Linnégatan nu ligger. Här mötte en tvärgata vid torgets västra sida, som ledde från Smala vägen vid Järnvågsporten. Den del av Masthuggsvägen, senare Järntorgsgatan, ledde till en gammal knaglig bro över kanalen vid Rosenlund. Bron kallades Röda bryggan innan den 1834 omlades och först fick namnet Nya vägen, senare Pusterviksvägen. Det berättas att platsen spred en olidlig stank, anlagd i sumpträsket mellan Rosenlund och Järnvägen. Först 1862, då den vidsträckta Wauxhallsträdgården[12] lades igen vid torgets västra gräns och hörnhuset vid Andra Långgatan uppfördes, kom stenhusbebyggelsen kring torget igång.[13] På en karta från 1816 ser man hur Djupedalsbäcken rinner fram längs nuvarande Linnégatan och fram till en damm i torgets södra del. Därefter viker den av mot torgets östra del och mynnar ut i Pusterviken.[14] År 1782 finns ingen platsbildning eller bebyggelse på området för det blivande Järntorget.[15]
I folkmun kallades platsen oftast för Masthuggstullen, efter det tullhus som låg strax sydväst om Nya Alléns mynning. Sedan tullhuset rivits i mitten av 1850-talet fick platsen heta Bierhalleplatsen, efter en på 1840-talet uppförd friluftsservering med namnet Bierhalle. Här serverades för övrigt det öl av tysk härkomst som åldermannen vid bryggeriämbetet, Johan Albrecht Pripp, börjat brygga.
Trots namnändringen till Järntorget 1867 kallades torget av allmänheten för både Möbeltorget och Trätorget. Från år 1850, men framför allt åren 1876-1902 (då handeln flyttades till Drottningtorget) var torget en saluplats för möbler och bearbetade trävaror, vilka främst kom från de berömda lindomesnickarna. Under många år var en stor del av Göteborgs möbelförsäljning koncentrerad till trakterna kring Järntorget.
Redan i slutet av 1800-talet oroades man över torgets "nattliv, synd och nöjen," och i den konservativa tidningen Morgonposten klagade man år 1897; "Minst till sin fördel ter sig Järntorget om lördagsaftnarne och söndagarne då här samlas gerna väl frispråkiga sällskap, på väg till eller från mer eller mindre alkoholhaltiga nöjen."
De två mindre, likadana husen direkt norr om fontänen, uppfördes 1924–1925 i 1920-talsklassicism av firma Byggmästare Erik Lundin[16] efter ritningar av arkitekt Hugo Jahnke. Det ena var en kiosk och det andra en taxistation.[17]
Järntorgsbasaren vid torgets norra del, brinner ner den 19 april 1934 och miljonvärden går till spillo.[18]
Spårvägen[redigera | redigera wikitext]
Järntorget byggdes om 1923–1924, då en vändslinga anlades. Linje 9 startade i slutet av juli 1924 och Långedragslinjen fick då sin ändhållplats vid den sydöstra sidan av torget, bland träden vid tidningen Ny tids redaktion.[19]
Djupedalsbäcken[redigera | redigera wikitext]
Där Linnégatan nu dragits fram rann en bäck som hette Djupedalsbäcken — namnet efter den tidigare, närbelägna fastigheten Djupedalen på Kommendantsängen. Äldsta kända namnet på vattendraget är Ryssbäcken (1624), senare Rydsbäcken, Slottsskogsbäcken[20] eller Frigångsbäcken. Det var det vattendrag som rann genom Slottsskogen och fyllde fågeldammarna utefter dåvarande Karlsrogatan med vatten. Bäcken tog sig fram genom en nivåskillnad på 12 meter mellan Linnégatan och Järntorget. Redan 1868 övertäcktes bäckens utlopp vid Järnvågen, till en kostnad av 2 400 Riksdaler.[21]
I slutet av år 1878 beslutades att Djupedalsbäcken skulle fyllas igen och att vattnet skulle ledas bort genom en dubbel 3 x 4,5 fot och 1 300 fot lång kulvert, som skulle mynna ut i Göta älv vid Östra Järnvågshamnen (nordväst om Järntorget). I tidningen Göteborgs-Posten kunde man den 18 juli 1879 läsa:
| ” | Arbetet med bäckens uttappning och den förstnämnda kulvertens byggande är sedan någon tid nu i full gång. Från Järntorget skall framdeles en större allégata dragas inom en del av det område kulverten kommer att upptaga ut till Slottsskogsparken | „ |
| – Göteborgs-Posten, 18 juli 1879, [22][23] | ||
Centrum för arbetarrörelsen[redigera | redigera wikitext]
Den 19 augusti 1866 bildades Göteborgs arbetareförening, och för 25 000 kronor upplät staden hörntomten Järntorget/Södra Allégatan till föreningens planerade byggnad. Järntorget har historiskt varit ett centrum för arbetarrörelsen. Längs torgets östra sida låg tidigare Arbetareföreningens hus, uppfört 1874, med samlingslokaler och teater. Huset byggdes ut 1909 till sitt slutliga utförande (invigdes 26 september),[24] vilket även gav lokaler till Arbetareinstitutet, tidningen Ny Tid och senare Nya teatern. I slutet av 1940-talet flyttade arbetarrörelsen över till det nya Folkets hus på torgets norra sida, ritat av Nils Einar Eriksson och uppfört i två etapper mellan 1948 och 1956, dock officiellt invigt av dåvarande statsministern Tage Erlander den 8 februari 1952. Denna del av torget heter från den 27 augusti 1986, Olof Palmes Plats. I Folkets hus finns idag bland annat fackföreningsexpeditioner, LO, Socialdemokraterna, ABF, Folkteatern, Syndikalisterna och Göteborgs Filmfestival. Där finns också en av landets finaste biograflokaler, Draken. I källaren fanns tidigare dans- och konsertlokalen Vågen, känd bland annat från Nationalteaterns skiva Livet är en fest. I trapphuset i höghusdelen finns en svit väggmålningar av Lars Gillis, från första till åttonde våningen, med motiv från den göteborgska arbetarrörelsen. Framför huset finns byster av Hjalmar Branting och Charles Lindley samt två skulpturgrupper, varav den större skildrar brödupproret i Haga 1917 och den mindre restes till minne av Göteborgs Arbetareförenings 100-årsjubileum 1966.
"Brända tomten"[redigera | redigera wikitext]
Den 18 april 1935 vid niotiden på kvällen, utbröt en våldsam brand i 31 kvarteret Barkassen, en trähusbebyggelse norr om Järntorget. Hela det stora området av Järntorgsbasarerna som låg mellan Vägaregatan, Järntorget och Bäraregatan avbrändes så gott som fullständigt. Tomten fick därefter namnet "Brända tomten." Sjutton olika firmor hade verksamhet på tomten, och samtliga förstördes helt. Ett 70-tal brandmän bekämpade elden, som var under kontroll först på långfredagens morgon. Några brandmän skadades lindrigt. De materiella skadorna uppgick till cirka en miljon kronor. Branden hade startat i ett möbellager i hörnet av Järntorget och Järntorgsgatan. Tomten röjdes av efter ett år, och på våren 1947 påbörjades arbetet med det nya Folkets hus, efter att Byggnadsföreningen Folkets hus i Göteborg u. p. a. bildats den 31 juli 1941 av Göteborgs fackföreningar. Tomtmarken uppläts av staden den 20 februari 1943. Arkitekt Nils Einar Eriksson, fick på hösten 1944 uppdraget att rita Folkets hus. Det nio våningar höga så kallade "Fackföreningshuset" var inflyttningsklart vid årsskiftet 1948-49, och hela komplexet invigdes den 8 februari 1952. Byggnaden ersatte det gamla Folkets hus vid Skanstorget, som var i bruk 1898 till 1908.[25]
.jpg)
Järntorgstrakten har härjats av fler storbränder: 9 juli 1910 (tre kvarter), 1915, 1917, 1920, 1924, 1934 och den 25 augusti 1947; ett pyromandåd som startade på åtta olika ställen. De 150-åriga stångjärnsmagasinen Nya verket, Kronan och Spiran, våghuset Örnen och kontorsbyggnaden förstördes.[26][27][28]
"Ny Tid-huset"[redigera | redigera wikitext]
Tvärs över torget, på den södra sidan, ligger Louis Enders praktfulla hus i vad som kallas 1890-talsstil med lökkupoler på tornen från 1893[29] Huset totalrenoverades 1997 och fick då helt nya kupoler. Det kallades tidigare för "Ny Tid-huset" eftersom arbetarrörelsetidningen Ny Tid hade sina lokaler där från 1927. I hörnet mot Landsvägsgatan låg ölstugan Tullen fram till 1918 i lokaler som idag inrymmer puben Bishops Arms. Diktaren Dan Andersson, som finns som byst av Britt-Marie Jern[30] på torget, arbetade på Ny Tid 1917-1918, och tillbringade ofta kvällarna på Tullen, som han i dikten "Avskedssång till finnmarksskalden broder Joachim" (1917) kallar "Tullens svarta krog".[31]
År 1959 flyttade Ny Tid över i det då nybyggda huset på torgets östra sida, där Arbetareföreningens Hus tidigare låg. Aftonbladet öppnade i huset en redaktion i Göteborg 1961 med Gunnar Rosell som chef, där han bland annat var värd för ett besök av Nikita Chrusjtjov. Här fanns senare redaktionen för Arbetet Väst fram till tidningens nedläggning år 2000. Järntorgets tradition som tidningskvarter vidmakthölls dock under några år av GT, som fram till 2006 huserade på torgets västra sida men nu har flyttat till andra lokaler i staden. I det förra Arbetethuset finns idag bland annat ABF, Arbetarrörelsens folkhögskola.
Ombyggnad år 2000[redigera | redigera wikitext]
Åren 1999-2000 blev Järntorget föremål för en större ombyggnad, vilket innebar att vid torgets södra och östra sidor biltrafiken utestängdes och spårvägens vändslinga togs bort. Det har därefter blivit en av stadens populäraste mötesplatser med flera uteserveringar. Järntorgsområdet har under senare år också blivit ett av stadens kulturtätaste områden med ett flertal teatrar, gallerier, tidskriftsredaktioner, förlag, scener med mera.
Konstnärlig utsmyckning[redigera | redigera wikitext]
- Charles Lindley. Byst i brons.
- Dan Andersson. Byst i brons.
- Genom arbete i arbete. Skulpturgrupp. Till minne av dem som kämpade för bröd, rättvisa och frihet. Vad de vann ärvde vi. Arvet förpliktar.
- Hjalmar Branting. Byst i brons.
- Järnbärare. Skulptur i brons med tre järnbärare.
- Järntorgsbrunnen eller De fem världsdelarna invigdes den 12 oktober 1927 och utfördes av konstnären Tore Strindberg. Fem kvinnofigurer i brons representerar världsdelarna.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Göteborgs Adress- och Industrikalender år 1899, [Tjugondeandra Årgången], utgiven av Fred. Lindbergs Kalenderexpedition, Göteborg 1899, s. 7ff.
- ^ Baum, Greta (2001). Göteborgs gatunamn 1621 t o m 2000. Göteborg: Tre böcker. sid. 223. Libris 8369492. ISBN 91-7029-460-7
- ^ Den oreglerade platsen, innan torget anlades, kallade så under 1700-talet och långt in på 1800-talet. Namnet kommer av det tullhus, som låg mittför mynningen på Nya Allén. De hade som uppgift att bevaka all trafik åt Masthuggstorget. Tullhuset stod kvar in på 1800-talet. Källa: GP, 17 december 1986, "Mötesplatsen vid Masthuggsvägen."
- ^ Karta öfver Göteborg : sammandragen år 1888 af Ludvig Simon, [Rotekarta över Göteborg 1888, 100 x 210 cm] N P Pehrssons förlag och egendom, Skala 1 : 4 000
- ^ Statistisk Årsbok för Göteborg, [Första årgången 1900], Kommittén för Göteborgs stads kommunalstatistik 1902, s. 6
- ^ Fredberg, C R A (1921). Det gamla Göteborg del I. sid. 450
- ^ Carlson, Gösta; Falklind, Hans (1987). Sekelskiftets Göteborg i färg. sid. 9. ISBN 91-970916-1-8
- ^ Scander, Ralf m.fl (1982). Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982. sid. 32
- ^ Plan af Götheborg med Nya Utvidgningen, [graverad plankarta], Geo. Löwegren 1815
- ^ Scander, Ralf m.fl (1982). Kronologiska anteckningar om viktigare händelser i Göteborg 1619-1982. sid. 67
- ^ Göteborgs Köp- och Handelsgille - Handelssocietet - Handelsförening - Handelskammare 1661-1911: Minnesskrift, Hugo Fröding, Göteborg 1911, s. 172
- ^ Trädgården omfattade ungefär de fyra kvarter som numera avgränsas av Första Långgatan, Värmlandsgatan, Tredje Långgatan och Linnégatan/Järntorget.
- ^ GHT, [u.å.] "Järntorget - virkesböndernas samlingsplats på 1890-talet."
- ^ Kartha öfver Alla Tomter och Lägenheter uti För Staden Masthugget. Författad Åren 1815 och 1816.
- ^ Charta Öfwer Sjö och Stapelstaden Götheborg, Christ. Hillerström, 1782.
- ^ Gamla Masthuggspojkar 1985 : Gamla Masthuggspojkars Tidning, [årgång 39], Jubileumsnummer, utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar, Göteborg 1985 ISSN 1401-8071, s. 22
- ^ Från Börsen till Park Avenue: Intressanta göteborgsbyggnader uppförda mellan 1850 och 1950, uppställda i kronologisk ordning och avbildade på vykort, Ove Nylén, Haspen Förlag 1988 ISBN 91-970916-3-4, s. 88
- ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Björn Harald, Axel Möndell, Doug. Wallhäll, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Göteborg 1952, s. 476
- ^ Forsberg, Anders (2007). Linje 9 : Långedragslinjen. Trafik-Nostalgiska Förlag. sid. 27. ISBN 91-85305-49-9
- ^ Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län II : ortnamnen på Göteborgs Stads område (och i Tuve socken) jämte gårds- och kulturhistoriska anteckningar, [Tredje häftet], Hjalmar Lindroth, Institutet för ortnamns- och dialektforskning vid Göteborgs Högskola, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1929, s. 135, 138.
- ^ Göteborgs Stadsfullmäktiges handlingar år 1868, N:is 1 - 35, Göteborg 1868, "Utgifter", s. 11
- ^ Göteborgsbilder 1850-1950, red. Harald Lignell, Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri, Göteborg 1952 s.201
- ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, utgiven av Göteborgs Drätselkammares Gatunamnberedning 1945 s.123
- ^ Lignell, Harald (red.) (1952). Göteborgsbilder 1850-1950. Göteborg: Bokförlaget Nordisk Litteratur, Ludw. Simonson Boktryckeri. sid. 394
- ^ Folkets hus – Göteborg, Göteborg 1952
- ^ Ny Tid, augusti 1947, "När Järntorgskvarteret härjades och blev den brända tomten."
- ^ Karta över Göteborg med omnejd i 20 blad, skala 1:4 000 : Centrala Göteborg : Blad N:o 55, upprättad för Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 av Andre Stadsingenjören Arvid Södergren
- ^ Bilden av Göteborg II: färgfotografier 1910 - 1970: västerut - södra Älvstranden, Robert Garellick, Göteborg 2008 ISBN 978-91-633-2988-3, s. 26f.
- ^ JUGENDARKITEKTUR I GÖTEBORG, Göteborgs Universitet, 2018, sidan 40.
- ^ goteborg.se: Britt-Marie Jern
- ^ Avskedssång till Finnmarksskalden broder Joachim vid hans avresa från Göteborg en höstkväll av Dan Andersson i Projekt Runeberg
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Baum, Greta (2001). Göteborgs Gatunamn 1621-2000
- Öhnander, Bengt A. (1988). Göteborg berättar
- Garellick, Robert (1997). Göteborg före grävskoporna
- Göteborgsguiden. STF/Gbg. Info.avd. 1979
- Göteborg förr och nu. Göteborgs Hembygdsförbund. 1962
- Scander, Ralf m.fl (1982). Kronologiska anteckningar om viktiga händelser i Göteborg
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Se 360 VR Panorama av Järntorget här!
Wikimedia Commons har media som rör Järntorget, Göteborg.
| |||||||
| |||||||
| |||||||
| |||||||
| |||||||
