de Havilland Mosquito

Från Wikipedia
(Omdirigerad från De Havilland DH 98 Mosquito)
Hoppa till: navigering, sök
de Havilland Mosquito
Mosquito B. Mk XVI ML963
Beskrivning
Typ Nattjakt- och bombflygplan
Besättning 2
Första flygning november 1940
I aktiv tjänst 1941–1953
Tillverkare de Havilland
Data
Längd 13,57 meter
Spännvidd 16,52 meter
Höjd 5,3 meter
Vingyta 42,18 m²
Tomvikt 6,5 ton
Max. startvikt 11,35 ton
Motor(er) 2 × Rolls Royce Merlin 76/77 vätskekylda V-12
Dragkraft 2 × 1 710 hk
Prestanda
Max. hastighet 688 km/h vid 8 535 m
Räckvidd med max. bränsle 2 400 km, vid full last
Max. flyghöjd 11 280 meter
Stigförmåga 14,5 m/s
Lastförmåga
Lastförmåga 8,2 ton
Beväpning
Beväpning 4 × 20 mm
Bomber 1 800 kg
Raketer 8 × RP-3

de Havilland Mosquito var ett brittiskt stridsflygplan som användes under andra världskriget. Det var ett av de mest mångsidiga flygplanen under kriget och användes som bomb-, jaktbomb-, spanings-, nattjakt-, och torpedflygplan.

Mosquiton var unik såtillvida att den var tillverkad i trä. Det gjorde att Storbritanniens omfattande möbelindustri kunde tas i anspråk för tillverkningen samtidigt som den inte var lika beroende av strategiskt viktiga råvaror som aluminium. Planet producerades på ett 40-tal fabriker i Storbritannien, Kanada och Australien. Totalt tillverkades 7 781 i olika varianter.

Utveckling[redigera | redigera wikitext]

Den 24 augusti 1936 utfärdade Luftministeriet en specifikation på ett nytt medeltungt bombflygplan som skulle kunna flyga i 450 km/h med en räckvidd på 4 800 km med 1 800 kg last. Den viktigaste egenskapen var att den skulle kunna flyga snabbt för att minimera tiden över målområdet och att den skulle vara flexibel för att kunna anpassas för flera olika uppdrag. de Havilland som tidigare helt hade inriktat sig på den civila marknaden presenterade ett förslag som kombinerade de bästa egenskaperna av deras tävlingsflygplan de Havilland DH.88 och passagerarflygplanet de Havilland Albatross. Luftministeriet var dock mycket skeptiska till ett flygplan tillverkat i trä trots att Geoffrey de Havilland kunde bevisa att laminerat trä var lika starkt som aluminium. de Havilland kunde också snart konstatera att den specificerade räckvidden/bomblasten/farten inte var möjlig att uppnå med bara två stycken Rolls-Royce Merlin-motorer. Man valde därför att frångå specifikationen och på egen hand utveckla en bantad version utan defensiv beväpning med bara två besättningsmän. Fokus lades i stället på att göra flygplanet så snabbt som möjligt för att kunna undgå bekämpning. I oktober 1938 presenterade man ett nytt förslag för Luftministeriet, men även det blev avslaget.

När andra världskriget bröt ut i september 1939 ökade behovet av stridsflygplan och i december samma år lyckades de Havilland få ett kontrakt på 50 stycken bombflygplan. När den första prototypen flög första gången den 25 september 1940 överträffade den alla förväntningar. Den var mer lättmanövrerad än tidigare bombflygplan och var till och med snabbare än jaktflygplanet Supermarine Spitfire.

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 1948 och 1954 ingick de Havilland DH 98 Mosquito i Flygvapnet som nattjaktflygplan och benämndes J 30. 1945 års försvarskommitté rekommenderade att Flygvapnet skulle utrusta en flottilj för nattjakt. Först planerades en modifiering av Saab 18, men då andra världskriget var över fanns det stora överskottslager att tillgå och inköp av begagnade flygplan blev billigare än modifieringskostnaden.

Sverige införskaffade 1948 sextio individer av "de Havilland Mosquito Mk XIX", en radarförsedd nattjaktversion. Flygplanen, som benämndes J 30, var utrustade med en amerikansk spaningsradar som möjliggjorde för piloterna att själva leta upp fiender. Samtliga flygplan baserades på Västmanlands flygflottilj (F 1) i Västerås.

Fram till 1953 havererade totalt 23 flygplan. Flygvapnet misstänkte att roderfladder var orsaken till haverierna medan piloterna ansåg att flygplanen inte höll för påfrestningarna. (Flygvapengeneralen Björn Bjuggren skriver i sina memoarer att några av planen havererade när den vipparm som svängde nosradarskärmen fram och tillbaka lossnade och började dunka rytmiskt mot noskonen. Slagfrekvensen var sådan att planet kom i självsvängning och sprack.) Sven-Olof Olson, sedermera generallöjtnant och flygvapenchef flög planet under en nattjaktöving 1951 över Norberg i Västmanland när planet plötsligt blev manöverodugligt. Navigatören beordrades att lämna planet i fallskärm och Olson var beredd att följa efter. Planet stabiliserades dock och Olson tog åter kontroll över det och lyckades landa på flottiljen igen. Tack vare detta hittades felet. Olson erhöll Stockholmstidningens medalj samt 1 000 kr.

På grund av bristande materialhållfasthet med ett flertal haverier till följd, flera av dem med dödlig utgång, fasades typen ut redan 1953 och ersattes av jetdrivna de Havilland DH 112 Venom (även känd som J 33). Man misstänkte att bland annat roderfladder var orsaken till några haverier och att flygplanstypen som var uppbyggd av plywood och balsa inte klarade det svenska klimatet. De Havilland DH 98 Mosquito blev sålunda det sista propellerjaktplanet i Flygvapnet.

Ett udda uppdrag för Mosquiton var kurirflygningarna mellan England och Sverige i vilka passagerarna tvingades ligga i det i och för sig ombyggda bombrummet under överflygningarna. För att inte bryta mot några neutralitetsavtal var flygplanen obeväpnade och civilregistrerade i England.

Benämning Antal Tjänstetid Typ Basering
Storbritannien Sverige
NF Mk XIX J 30 60 1948–1954 Nattjaktflygplan F 1

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Salomon, Ib (2010). ”Bombplan av trä blev britternas trumfkort”. Världens historia (nr. 9): sid. s. 42-49. ISSN 0806-4709. 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (2005). Svenskt militärflyg: Svenska militära flygplan och helikoptrar 1911–2005. Nässjö: Air Historic Research AB. sid. 103. ISBN 91-975467-1-2 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]