Östersund

Östersund
Land	Sverige
Landskap	Jämtland
Län	Jämtlands län
Kommun	Östersunds kommun och Krokoms kommun
Area	2 684 hektar Varav 29 i Krokoms kommun hektar (2005)
Folkmängd	43 796 Varav437iKrokomskommun (2005)
Tidszon	CET (UTC+1)
- sommartid	CEST (UTC+2)
Geonames	2685750
Wikimedia Commons: Östersund

Frösöbron går över Östersundet

Östersund är en tätort (stad) i Jämtland. Östersund är residensstad för Jämtlands län och centralort för Östersunds kommun. Staden ligger vid Storsjön och är Storsjöbygdens och Jämtlands enda stad. Östersund är Sveriges 24:e största tätort med 43 796 invånare (2005).

Östersund har fått sitt namn efter det smala sund som skiljer ön Frösön från fastlandet, Östersundet, vilket idag är så smalt som 150 meter på sina ställen.

Stadsbild

Storsjöodjuret, Storsjön och Östersund i bakgrunden, sett från Frösön

Östersund lades ut med nord-sydgående gator och väst-östgående gränder. Ordet gränd betecknar numera för en östersundare en gata som går ned mot Storsjön. Från innerstaden kan man se ut över Storsjön, Frösön och den jämtska fjällvärlden, något som möjliggjorts genom topografin och rutnätsplanen. Regelbundenheten som finns i Östersunds gatusystem och grändernas lutning ned mot Storsjön har givit upphov till de för staden så karakteristiska "fönstren mot väster". Gränderna, som ofta är att betrakta som synnerligen branta, har gjort att husen i innerstaden ser ut att klättra mot högre höjder. Många av dessa gamla hus i gränderna är mycket väl anpassade byggnadstekniskt till lutningen. Östersunds första stadsplan blev utlagd så att största möjliga yta skulle utgöra grönområden. Staden blev således planlagd som en grön stad och tomter delades in i byggnads- och "kryddgårdstomter". Tomterna kom att ligga växelvis inom både samma kvarter och i förhållande till angränsande kvarter. Dessa är numera bebyggda men de områden som avsattes för stora grönområden som Kyrkparken, Österängsparken och Badhusparken utgör fortfarande stadens gröna profil. Än idag finns många staket som avgränsade huset kvar, med träd och grönska mellan husen. I Badhusparken fanns tidigt ett badhus, men detta revs 1881 på grund av järnvägen och istället uppfördes ett stort och ståtligt utsmyckat kallbadhus med två våningar på pålar en bit ut i Storsjön. Detta kallbadhus revs emellertid 1938 då ett varmbadhus kom till.

Östersunds rådhus är byggnadsmässigt den främsta företrädaren för den nationalromantiska arkitekturen i Östersund. Rådhuset liknar i sig en fästning och återknyter särskilt till Jämtland. Klockstapeln är en typisk jämtsk sådan, den lokale skulptören Olof Ahlberg gjorde skulpturdetaljer och ornamenten är gjorda i jämtsk kalksten. Frans Bertil Wallbergs rådhus sågs av samtida kollegor som det bästa av modern svensk arkitektur. Till höger om rådhuset stod en gång Flickskolan.

När Östersund började växa i slutet av 1800-talet uppfördes hus främst i trä, även om sten också började bli vanligt i de centrala delarna. Husen som uppfördes under den här tiden var präglade av nygotik och nyrenässans. Många tornprydda hus uppfördes under samma tid, som till exempel Hotell Grand vid Stortorget. I början av 1900-talet rådde en ny tid och den gick hårt fram på bland annat Prästgatan. Trähus byttes ut mot stenhus då det var i stenhus en stads välstånd mättes. Samtidigt anlades militärkaserner i anslutning till den äldre bebyggelsen. Även jugendstilen slog igenom och kompletterade den nationalromantiska arkitekturen.

På 1930-talet kom funktionalismen till Östersund och framför allt till områden utanför själva staden, som växte. 1940-talet präglades av bilismen och staden kom att planeras för i första hand bilen och i andra hand människan. Senare började de sanitära frågorna att dyka upp, varvid ett reningsverk bildades och avloppsvattnet slutade rinna rakt ut i Storsjön. 1960- och 1970-talen präglades främst av miljonprogrammet, samtidigt som äldre hus såsom Hotell Grand revs (för att ge plats åt nuvarande Storsjöteatern) tillsammans med Cellfängelset (i början av Prästgatan), Västra stationen (vid Badhusparken) och Flickskolan (där dagens länsbibliotek är). I lokaltidningarna kallade man det hela för "rivningsvansinne" och "saneringsvälten". Man ville även riva Gamla Teatern för att bredda Rådhusgatan men då fick östersundarna nog och den byggnaden står kvar idag.

Stortorget i centrala Östersund är ett av sex "slutna torg" som anlagts i Sverige. De andra återfinns i Uppsala, Karlstad, Vimmerby, Piteå och Haparanda. Torget skapades genom inskärningar i fyra kvarter för att medvetet skapa ett så kallat friluftsrum med öppningar åt vardera håll. Stilen kan i sig härledas till renässansens stadsbyggnadslära. Torget har emellertid förlorat sin ursprungliga form då det "öppnades upp". Torget har länge verkat som stadens huvudsakliga marknadsplats och hjärtpunkt, det är även här som den tusenåriga Gregoriemarknaden hålls varje år i mars månad. Även stadsfestivalen Storsjöyran har Stortorget som sin centralpunkt.

Bebyggelsen längs Storgatan anses med stadsmiljöer från 1880-talet vara en av de mest välbevarade i hela landet. Träfasaderna är detaljrika och husen relativt låga, korta och smala. Ett stort arbete lades ned på de här husen och balanserar väl mellan detalj och helhet. Parallellt med Storgatan går Prästgatan, Östersunds handelsgata. Husen mellan de båda gatorna är ofta sammanbyggda och gatorna bildar små rum dit friska vindar har relativt svårt att nå. Dessa rum stimulerar även det sociala livet på gatorna.

Det senaste projektet som i framtiden spås förändra Östersunds stadsbild är Björntanden, en stor anläggning som planeras att uppföras på Östberget på Frösön. Bakom själva anläggningen står investeraren Bert Sjödin och finansmannen Maths O. Sundqvist, Östersunds kommun planerar att uppföra en gondolbana från fastlandet över Storsjön och upp till Östberget. Anläggningen som kommer att inrikta sig på konferens och hotellverksamhet har utformats av arkitekt Gert Wingårdh.

Stadsdelar och bostadsområden

Östersunds kommunflagga, med älgen, Jämtlands landskapsdjur används ofta jämte Storsjöodjuret som symbol för staden.

Innan Östersund etablerades var bosättningen i området sparsam. I Odensala och Torvalla fanns det sedan tidigare bosättningar, men dessa två blev en del av Östersund långt senare och är idag två stora stadsdelar. Förutom dem så finns stadsdelarna Odenskog, Lillänge, Karlslund, Lugnvik, Erikslund, Körfältet, Odenslund, Söder och Odensvik samt den nya Stadsdel Norr. På Frösön som numera ingår i staden finns de tre stadsdelarna Hornsberg, Mjälle samt Valla. Till Östersunds tätort hör också Byskogen som ligger i Krokoms kommun. De centrala delarna av Östersund ingår i stadsdelen Staden som har kommit att bli synonymt med Östersund för många personer som bor i närliggande orter och byar.

Historia

Försök till ökat inflytande

Ända sedan 1500-talet då Sverige blev ett självständigt land har dess makthavare försökt utvidga inflytandet över Jämtland. Först politiskt, utan resultat, och därefter ekonomiskt. Städer anlades vi Norrlandskusten för att behärska den i Jämtland utbredda forbondehandeln. Härnösand anlades först år 1585 följt av Sundsvall år 1621. De små städerna hade emellertid föga framgångar med detta då förbindelsen mellan Tröndelagen och Jämtland hade alltför starka rötter ute i bygderna, samtidigt som motståndet mot statens försök att centralstyra handeln var stort.

Frösö kyrka härstammar från slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Frösön betraktas av många som stadens vagga, då ön utgjorde Jämtlands centralort i århundraden.

Planer om att anlägga en svensk stad eller köping i Jämtland fanns hos myndigheter redan efter att Sverige erhöll landskapet från Danmark-Norge år 1645. Drottning Kristina krävde att en skans skulle upprättas på Andersön strax efter övertagandet, för att tillsammans med Frösö skans säkra den svenska kontrollen över Jämtland. Hennes avsikt var att "Jämtarnas stad" skulle ligga inom denna skans. För att bygga skansen beordrades lokalbefolkningen till tvångsarbete år 1651 men efter protester och brist på kapital avslutades arbetet år 1654. Strax därefter, år 1655, skedde en kraftig revolt i Storsjöbygden och efter att Danmark-Norge återerövrade Jämtland temporärt år 1677, där de dansk-norska trupperna sågs som befriare, lades planerna om en stad i Jämtland på is.

81 år senare, år 1758, fick planerna om en stad i Jämtland nytt liv. Initiativet kom från en privatperson, men från myndigheternas håll såg man inte ett behov av att anlägga en stad i Jämtland. Förslaget gjorde dock att debatten om huruvida Jämtland skulle ha en stad eller inte tog fart på riktigt. Från de redan nämnda norrländska städerna restes krav om att en stad skulle anläggas i Jämtland för att förhindra de jämtska forböndernas lukrativa gränshandel över Kölen. Jämtarna negligerade ofta jordbruket för att ägna sig åt långväga handelsresor samt landsbygdshandel. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. Ur militärstrategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon stormakt.

Staden grundas

Kyrkparken vid Gamla Kyrkan (till vänster i bild) i centrala Östersund, precis som namnet antyder så är gamla kyrkan Östersunds första kyrka. Kyrkan hade tidigare en dominerande roll i stadsbilden då stadsbebyggelsen var lägre.

Östersund grundades år 1786 av kung Gustaf III efter att Odensalaböndernas utmarker vid Östersundet införskaffades för ändamålet.

En av dessa bondgårdar ägdes av majoren Johan Ihre (1740-83) (son till språkforskaren Johan Ihre d.ä.). Major Ihre härstammade från släkten Hangvar från Gotland. Gården låg isolerad på sluttningen där staden Östersund nu ligger och tillhörde byn Odensala (jfr ovan) och Brunflo socken. Ihres gård låg där det nuvarande residenset ligger. I nuvarande Residensgränd flöt en bäck, vilken mynnade i Östersundet strax söder om nuvarande brofästet. På bäckens ena sida låg mangårdsbyggnaden och på andra sidan låg bryggstuga, kornlada, stall samt ladugård. Nedanför Ihres bondgård gick den gamla stolpbron över till Frösön.

Det enda som i övrigt fanns på området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. Handeln i Jämtland gick inte att stoppa från Norrlandskusten, alla handelshinder, såsom gränskontroller, straff, handelsförbud och tull hade inte givit ett önskat resultat. Jämtarna var alltför sluga och vissa menar att det signaturmässiga jämtska uttrycket bällt du luur'n (förmådde du lura honom) kommer från jämtarnas försök att slippa betala tull för varor tillförskaffade i Norge. Samma utveckling skedde i övriga Norden, i nuvarande Finland grundades Tammerfors, Kuopio och Kaskö. Östersund är dock den enda stad i nuvarande Sverige som grundades på 1700-talet. Även Danmark-Norge hade en likartad utveckling och samma år som Östersund så grundades även Reykjavik på Island. Östersund erhöll 20 års skattefrihet och blev befriades från handelsreglementen och skråordningar.

Wargentinsskolan i centrala Östersund har direkta har anor från trivialskolan på Frösön, som grundades för att försvenska Jämtland.

Det var lantmätaren, tillika astronomen och hembygdsforskaren, Johan Törnsten (1738-1796) som fick Gustaf III:s uppdrag att anlägga staden Östersund. Törnsten, som var född i Nätra, bosatte sig i Brunflo när han fått uppdraget. Trots att han inte var populär bland stans borgare fick han en gata uppkallad efter sig, Törnstensgränd. Originalet av Törnstens stadsplanering finns även att återfinna, om något grovdetaljerad, i stenplattorna vid Rådhusets ingång.

Liksom för alla andra städer som grundades efter beslut i den kungliga huvudstaden gick utvecklingen oerhört trögt. Staten försökte förmå handelsmännen från Frösön att flytta till fastlandet. Men någon vilja till det fanns inte, Frösön hade utgjort Jämtlands hjärta i över 600 år och var en rik socken. Marken på Frösön var även bördig och långt mer lämpad för jordbruk än träskmarkerna på andra sidan Östersundet. Staden kom således att utvecklas mycket långsamt, under sina första 50 år ökade Östersunds befolkning med i snitt åtta personer per år. Staden blev residensstad i och med att Jämtlands län inrättades 1810 och en länsstyrelse kom till. Östersund förblev dock en bondby, knappt 400 invånare hade staden 1820. 1840-talet blev något bättre, Jemtlands Tidning bildades, den första kyrkan invigdes, landshövdingen fick ett stort residens, Frösö Trivialskola blev förlagd till staden och ett lasarett kom till. Staden blev därefter något större då skogshanteringen tog fart på 1850- och 1860-talet.

Folkrörelsetidens godtemplarstad

För mer information angående folkrörelsetiden i Jämtland se Jämtlands samtidshistoria

Utan tvärbanan från kust till kust hade Östersund inte varit mycket till stad idag. Här är Östersunds järnvägsstation från 1879

Det var först när järnvägen kom år 1879 som staden snabbt började växa och passera Frösön i storlek. Tack vare "bondehövdingen" Nils Larson i Tullus kom järnvägsbanan att dras genom staden istället för utanför som planerat. Mellanriksbanan blev klar 1882 och knöt Östersund närmare Trondheim och Sundsvall. Östersund kom därefter att växa snabbare än någon annan stad i Sverige. På endast tio år hade staden gått förbi 20 svenska städer i storlek befolkningsmässigt. Staden lockade nya invånare, främst från den jämtska landsbygden, men även nybyggare från övriga Sverige.

Med nybyggarna kom nya influenser till Jämtland och landskapet gick kraftigt in i folkrörelsetiden. I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk. I Jämtland och Härjedalen var det den frisinnade Godtemplarrörelsen (en del av nykterhetsrörelsen) som kom att dominera totalt. Den kom efter Väckelserörelsen som utmanade stadens etablissemang genom anläggande av missionshus och baptisttkapell.

Den tredje stora folkrörelsen, arbetarrörelsen, hämmades mycket av den frisinnade nykterhetsrörelsen men blev även den ett viktigt inslag i stadens utveckling. Redan 1890 hölls en första majdemonstration.

Den första nykterhetslogen etablerades 1882 och ett halvår senare fanns det åtta stycken. Jämtland utmärkte sig som "ett tacksamt fält för ordens arbete". Ett år senare, 1883, var 700 av stadens 3 000 invånare engagerade inom rörelsen. Den snabba framgången för rörelsen skapade en unik entusiasm och rörelsens kom att omfatta alla delar av samhället. Det anordnades egna bröllop, julmarknader, nöjesetablissemang och caféer startades, banker, en försäkringskassa, bibliotek med mera grundades. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenhuset som uppfördes 1885 i staden, Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus. När godtemplarrörelsens galjonsfigur Joseph Malins besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenhuset till det allra största i hela världen. Det rådde ingen tvekan - Östersund var Godtemplarstaden.

Godtemplarnas budskap var mycket enkelt; alkoholen var roten till all ondska. Många lockades således till den organisation som lovade frälsning från alkohol. Lockelsen bidrog även till att mystiska ritualer och ceremonier utvecklades jämte logearbetet samt det glada och nyktra nöjeslivet. En ledargestalt för rörelsen i staden var Johan Lindström Saxon som förespråkade en radikal individualism. Varje enskild individ skulle själv reformera sitt levnadsätt för att samhället på så vis skulle nå en moralisk utopi. Ett "naturenligt lenvadsätt" befrämjades tillsammans med välgörenhet, allmänbildning med mera. När staden år 1886 firade 100 årsjubileum blickade Saxon framåt och profeterade hur staden skulle se ut 1986.

”	Då fins ej biskop mer med kors i bringan, ej präst, landshöfding, ej en kung så rik. Onödigt blifvit har den hela bingan, ty Sverige då, förstås är republik. Då ligger Frösö läger uti ängar med skörd så rik, ej mer fins militär, och folkets börs är ständigt fyld med pengar — med rösträtt hedrad själfva apan är.	„
– Johan Lindström Saxon, Om hundra år

Saxon profeterade storslaget att det ståtliga godtemplarhuset skulle bli en medborgarskola för framtiden. Statskyrkan var avskaffad, alkohol förbjudet, allmän och lika rösträtt var tillsammans med världsfred verklighet och Östersund skulle självklart, med tanke på hur staden utvecklades, vara unionen Sverige-Norges huvudstad.

”	Se, efter som Östersund ligger midt i landet, bör det ock vara hufvudstad. För övrigt ha vi ju nu telefoner öfver hela verlden, och elektriska banor till Nordkap och den betydande handelsstaden Trelleborg, förutom ballongfarten, som kom i bruk för några år sedan.	„
– Johan Lindström Saxon, Om hundra år

Jämtland med Östersund som navel blev nykterhetsrörelsens, i förhållande till befolkningen, starkaste fäste i världen. Genom nykterhetsrörelsen utvecklades andra föreningar med ideella syften såsom fredsföreningar (den svenska fredsrörelsen firade 1903 sitt 20-årsjubileum i Östersund), rösträttsföreningar, vegetariansällskap och ungdomsrörelsen, som kom från Norge.

Inga industrier

Jamtli var ett resultat av hembygdsrörelsen

Östersund utvecklades under samma period till Jämtlands handelscentrum med den uråldriga Gregoriemarknaden som höjdpunkt. Från och med 1870-talet ökade den dagliga handeln och handlandet nästan sjufaldigades fram till 1910. Marknaden förbjöds 1914 av den statliga myndigheten Kommerskollegium. Totalt i motsats till vad Saxon profeterade så blev inte armén avskaffad. I själva verket blev Östersund en betydande garnisionsstad då A4 grundades 1893. I samband med det uppgraderades Jämtlands fältjägarkår till Jämtlands fältjägarregemente. Detta i led med den utbredda rädslan för anfall från Ryssland där Jämtland-Tröndelag och Norrbotten blev de mest prioriterade regionerna försvarsmässigt. Någon huvudstad blev Östersund aldrig då Sverige och Norge gick skilda vägar 1905. Unionsupplösningen bidrog till att befästa Östersund som en militärstad. Fältjägarregementet I 5 förlades till staden 1910 och en flygflottilj, F 4 kom till Frösön 1926.

Jämtsk fäbod bakom en traditionell gärdsgård på Jamtli historieland i Östersund

Östersund levde i symbios med den närliggande bygden, såväl ekonomiskt som kulturellt och den för Jämtland och Östersund tämligen riksunika hembygdsrörelsen bröt mark i början av 1900-talet. 1908 bildades föreningen Jämtslöjd och blev följelsagare till fornminnesföreningen och 1912 började man planera ett friluftsmuseum — Jamtli. Museet fick senare under mellankrigstiden sällskap i form av Länsmuseet och Landsarkivet. Ett viktigt inslag i kulturen blev Jämtlands bibliotek som år 1912 flyttades från Frösön till staden. Östersund kom då att inhysa ett av norra Skandinaviens mest värdefulla bibliotek.

Tiden före första världskriget var en för Östersund mycket viktig tid då grunden för det som har präglad staden lades. De ideella strävanden som befolkningen hade och gav uttryck i genom det storskaliga föreningslivet skapade en enorm entusiasm, inte bara i Östersund utan i hela Jämtland. "Om det så hade gällt att flytta Åreskutan sten för sten, hade vi trott att det var möjligt" berättade senare en gammal godtemplare. Även omfattande nybyggnadsarbete blev nödvändigt då stadens befolkning ökade. Det var i samband med detta som Östersunds rådhus uppfördes 1912 efter ritningar av arkitekt Frans Bertil Wallberg.

Bland godtemplarna blev hembygdsforskning populärt och rörelsen blev sammanflätad med hembygdsrörelsen. Godtemplarrörelsen såg industrialiseringen som ett allvarligt hot mot hembygden och det gamla by och bondesamhället. Då majoriten av Östersunds befolkning hade sina rötter på landsbygden rådde inga stad-landsbygdsspänningar inom Jämtland. Rörelsernas gemensamma arbete gjorde att staden och dess borgerliga styre hade en extremt avvisande hållning gentemot industrier. Istället ville man framställa Östersund som ett centrum för friluftsaktiviteter, kultur, utbildning och turism. Man ville inte att industrier skulle hota den goda miljön, den rena luften, naturen och de kulturhistoriska traditionerna.

Storstrejk och nödår

Allting var emellertid inte positivt i staden. Tecken på svårare tider uppenbarade sig. Arbetsmarknadskonlikten från 1909 och storstrejken utgjorde i sig kulmen på ökande motsättningar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Inga större sammanstötningar skedde men strejken var däremot ett enormt nederlag för arbetarrörelsen.

År 1917 pågick första världskriget på kontinenten och i samband med februarirevolutionen 1917 som inledde den ryska revolutionen påverkades stämningen även i Östersund. Ransonering ledde till brist på livsmedel och en revolution fruktades. Hungerdemonstrationer förekom i staden av i första hand soldater. På första maj det året samlades 4 000 demonstranter framför rådhuset i Östersund och krävde bland annat sänkt pris på mjölk och ved.

Östersunds stadskarta 1922

En av Östersunds stadsbussar

Året därefter spred sig Spanska sjukan som en löpeld över landet. 1 200 jämtar dog men långt fler insjuknade. Stadsläkaren i Östersund meddelade att "Östersund torde utan gensägelse ha varit mer än någon annan svensk stad av sjukdomen hemsökt", varvid Östersund har kallats för "Spanska sjukans huvudstad". Gamla skolan (det som idag är Östersunds turistbyrå) blev ett provisoriskt sjukhus och då inget kriscentrum fanns gick olika aktörer in för att hjälp befolkningen. Även myndigheterna gjorde vad de kunde genom att förbjuda publika sammankomster samtidigt som teatersalonger och biografer stängdes. Skildringen från hösten 1918 vittnar om stämningsläget i staden.

”	Dag efter dag gnisslade de gamla likvagnarna fram genom gatorna, ackompanjerade av Chopins sorgemarsch och kyrkklockornas ödsliga och hotfulla klang. Så tog farsoten den civila befolkningen; söndag efter söndag hölls tacksägelse över ett 20-tal döda på en befolkning om 12- à 13 000 själar, ambulansens klocka klämtade i utdöda gator, allt nöjes- och föreningsliv avstannade, alla modeaffärer skyltade endast med sorgsaker och där två eller tre voro församlade talades endast om hemsökelsen	„
– Veckojournalen 45/1918

Mellankrigstiden

Trots den stora depressionen och flera kriser som resulterade i hög arbetslöshet fortsatte Östersund under mellankrigstiden att växa. Bland annat blev municipalsamhället Odenslund en del av staden 1918. Näringslivet påverkades inte nämnvärt under tiden och Östersund fortsatte att vara en av Sveriges minst industrialiserade städer. Staden fortsatte att inrikta sig på parti- och grosshandel och blev ett centrum för detta i norra Sverige samt övre delarna av mellersta Sverige. Stadens centrala läge förstärktes då Inlandsbanan drogs genom Jämtland från norr till söder och omgivningen knöts allt närmare staden. Den första delen av Inlandsbanan, Strömsund-Östersund, blev klar 1912 Sträckan Brunflo-Sveg färdigställdes tio år senare, 1922.

Under mellankrigstiden kom även bilen och bussen till staden på allvar. Den första reguljära busslinjen inrättades på 1920-talet mellan Östersund och Brunflo. Fram till mitten av 1930-talet var över 40 busslinjer verksamma i Östersund. Busstorget, Gustav III:s torg, blev en central punkt i staden.

Kulturlivet förändrades. Östersunds Rundradiostation började sända 1927 och biograferna blev en för många självklar del av nöjeslivet. Även idrotten fick nu sina första stora anläggningar. 1917 invigdes Hofvallen och på 1930-talet byggdes ett badhus, en travbana och tennishallen.

Den stora kyrkan uppfördes i tegel vid Österängsparken år 1940, under andra världskriget. Kyrkan påminner om Engelbrektskyrkan i Stockholm, vilket beror på att arkitekt Lars Israel Wahlman ritade dem båda.

Godtemplarrörelsen vann överlägset i Östersund och Jämtlands län vid folkomröstningen om rusdrycksförbud 1922. I länet röstade 72,2 procent för ett förbud (63,5 procent av männen och 83,2 procent av kvinnorna). Det blev emellertid inget förbud då Sverige som helhet röstade emot ett sådant. Trots stödet lokalt började Godtemplarrörelsen att minska i omfattning. Rörelsen har däremot lyckats väl med att sätta sin prägel på staden. Det var något av ett epokskifte när skylten för Godtemplarhuset år 1947 byttes ut mot "teater" i det som numera är Gamla Teatern, som fortfarande är världens största ordenhus.

Allmän och lika rösträtt infördes 1921. I samband med rösträttsreformen 1919 erhöll Socialdemokraterna 10 mandat i Östersunds stad vilket var lika många som de frisinnade och fyra mindre än Högerpartiet. Någon majoritet fick Socialdemokraterna emellertid inte, trots att man regerade nationellt till och från under hela 1920-talet. Östersunds frisinnade fortsatte att inneha ordförandeposten i drätselkammaren vilket man haft sedan 1918 genom järnhandlaren Olof August Persson (grundaren av Gärdin & Persson).

Efterkrigstiden

Östersund fortsatte att växa efter andra världskriget. Lugnvik inkorporerades 1954 och Östersund kom likt Jämtland i övrigt att påverkas av Rehn-Meidner-modellen, men i motsatt effekt. Den keynesianska politiken sjösattes för att göra arbetskraften i Sverige mer rörlig. Övriga Jämtland drabbades hårt då folk flyttade från landsbygd till stad, från inland till kust och från norr till söder. I egenskap av tätort drog Miljonprogrammet igång i staden och stadsdelar som Körfältet kom till.

Den negativa synen på industrier ändrades då Socialdemokraterna kom till makten i drätselkammaren för första gången 1952 och med stöd av den statliga lokaliseringspolitiken lockades industrier till Östersund. Industriområden inrättades i Lugnvik och Odenskog.

Östersund blev huvudstad i en republik som Saxon Lindström spådde 1886, Republiken Jamtland. Republiken Jamtlands flagga kan skådas året runt på Stortorget i centrala Östersund.

Utvecklingen var som redan nämnt inte lika positiv i Jämtland i övrigt och som en motaktion mot den förda politiken grundades Republiken Jamtland och frihetsfesten Storsjöyran 1963.

Östersund fortsatte att växa och år 1970 införlivades Frösö köping i staden som året efter fick namnge storkommunen Östersunds kommun som bildades efter 1971-1974 års kommunreform. I likhet med övriga Sverige började den offentliga sektorn att utökas kraftigt därefter. I Sverige som helhet utgjorde år 1960 den offentliga sektorn 31 procent av bruttonationalprodukten. Fram till mitten av 1980-talet hade siffran mer än fördubblats till hela 65 procent. I Östersund var det här som jobben ökade under tidpunkten; inom landsting, stat och den nya kommunen. Huvudorsaken till den snabba ökningen av den offentliga sektorn var de ökade transfereringar till hushållen som skedde jämte ökade ränteutgifter och offentlig konsumtion. Det hela betalades med omfattande skattehöjningar. Hela 1970-talet var en expansiv period. Förutom de nya industriområdena blev Frösöbron en realitet, så även polishuset, sporthallen, Z-kupolen (som brann ned 1989), Storsjöteatern, Folkets hus, stadsdelskyrkor som till exempel Marielundskyrkan, varuhus med mera. Länsstyrelsen och lasarettet byggdes ut och stora bostadsområden växte fram i de redan nämnda delarna Körfältet och Lugnvik, men även Odensala.

Redan på 1940-talet försökte staden att få en "humanistisk högskola" förlagd till Frösön. Motsättningar mellan städer i Norrland var stora och det var Umeå som slutligen gick segrande ur striden 1962. Östersund fick dock en socialhögskola 1971.

Mittuniversitetets campus i Östersund

Efter att järnridån föll i och med att Berlinmuren revs 1989 och Sovjetunionen kollapsade 1991 försvann Sveriges största nationella hot. Behovet av försvaret i Jämtland debatterades under hela 1990-talet. År 1996 samlades till exempel 31 600 namnunderskrifter in för att motverka en nedläggning av regementena och lämnades över till försvarsministern Thage G Peterson. Regementena var emellertid inte räddade utan beslutet sköts upp. Det slutgiltiga beslutet om nedläggning kom 2004 och när försvarsminister Leni Björklund meddelade regeringens beslut blev hon utbuad av missnöjda jämtar utanför rådhuset i Östersund.

Nedläggningen har dock skapat en större framtidstro i staden med ökat företagande och en växande privat sektor, vilket är något som omställningsmedlen staden erhöll och de omlokaliserade statliga myndigheterna bidragit till. De äldre militärområdena har öppnats upp och två nya stadsdelar kom till. Den 1 januari 2005 fick staden även ett universitet, Mittuniversitetet.

Klimat

Vinterklimatet är mildare än det annars normala för breddgraden, främst beroende på västvindar från Atlanten genom Storlienpasset. Denna i någon mån maritima karaktär gör också att somrarna är ganska svala, trots att Östersund är beläget i inlandet. Då Jämtlandsfjällen tar emot större delen av all nederbörd som kommer från havet har Östersund och Storsjöbygden ett mindre regnunderskott. Sommaren 2007 vann Östersund Sveriges solliga med sina 654 soltimmar.

Temperaturerna nedan är uppmätta mellan år 1823 och år 1827.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Medeltemperatur (°C) -12.64 -9.28 -3.49 0.56 6.32 12.49 14.39 13.31 7.35 4.11 -1.62 -6.14

Östersunds årliga nederbörd, samt de lägsta och de högsta medeltemperaturerna för ett helt år.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec   Normaldygnets maximitemperaturs medelvärde −5 −3 0 5 12 16 18 17 12 6 0 −3   Normaldygnets minimitemperaturs medelvärde −10 −9 −6 −2 3 8 10 10 6 2 −3 −8  Nederbörd 19 16,3 14 19,8 22,5 47 60,9 48,3 33,6 24,6 19,3 18  Diagram temperaturer i °C • månadsnederbörd i mm     19   -5 -10     16   -3 -9     14   0 -6     20   5 -2     23   12 3     47   16 8     61   18 10     48   17 10     34   12 6     25   6 2     19   0 -3     18   -3 -8

Kommunikationer

Flygplatsen ligger 11 kilometer från centrum på Frösön. Den 6 december 2006 bytte den namn från "Östersund flygplats" till "Åre Östersund Airport" (ofta kallad Åre Östersund Flygplats) . Det gjordes för att öka attraktionsgraden för inkommande skidturister. Den är en av de fåtal svenska flygplatser som har betydande inkommande utrikes turistcharter, och den enda med betydande tillväxt inom den sektorn.

Genom och förbi staden passerar europavägarna E14 och E45, vars sträcka i Sverige benämns Inlandsvägen, samt riksväg 87. Dessutom har man järnvägsförbindelser. Mittnabotåget är namnet på den gränsöverskridande trafiken på Mittbanan till Trondheim. Man har även turisttrafik på Inlandsbanan, och fjärrtåg (inklusive nattåg) till Stockholm, Göteborg och Malmö. Inom staden tar man sig enklast fram med någon av Stadsbussarnas nio linjer.

• 
  Påstigning på flygfältet
• 
  Åre-Östersund flygplats
• 
  Ett Regina-tåg som trafikerar Sundsvall-Östersund

Handel och näringsliv

Prästgatan i centrala Östersund

Likt övriga Jämtland domineras Östersund av småföretag. Staden är hela Jämtlands läns handelscentrum och har över 300 affärer. Detaljhandeln i staden omsätter 30 procent mer än vad befolkningsunderlaget borde ge. Handeln i stadskärnan består främst av gågatan Prästgatan där stora varuhus som Mittpunkten (tidigare Domus), Åhléns (ursprungligen Tempo) och Kärnan återfinns. I stadskärnan finns även stora klädesbutiker såsom H&M, Kappahl, Lindex med flera, runt 50 restauranger, skoaffärer, sportbutiker som Stadium och Intersport, dagligvaruaffärer och mycket annat. Även Storgatan som går parallellt nedanför Prästgatan är en gata kantad av affärer, restauranger och caféer, Storgatan är emellertid inte en gågata. Östersund är den stad i Sverige som har flest meter skyltfönster per invånare. Den främste personen inom Östersunds näringsliv under 1900-talet var häst- och sedermera bilhandlaren Sven O. Persson, grundaren av Persson Invest, Byggelit och Bilbolaget. Numera är den mest utmärkande näringslivspersonen finansmannen Maths O. Sundqvist som äger många fastigheter i staden, däribland hela Stadsdel norr genom bolaget Fabös, tillsammans med Peab.

Östersund är en utpräglad handelsstad och i staden hålls som redan nämn den årligt återkommande Gregoriemarknaden som har 1000-åriga anor i tre dagar i början av mars. Trots att den förbjöds 1914 kom den fortfarande att hållas i staden i ett par år.

Lillänge är ett externt köpcentrum i stadsdelen Odenskog.

1950 hölls en ny Gregoriemarknad men det var först vid stadens 200-årsjubileum 1986 som den kom tillbaka på riktigt och har sedan dess hållits årligen. År 1948 då marknaden ej var verksam i staden fanns det visioner om att återknyta till stadens marknadstraditioner i en modern tappning, varvid den stora varumässan Expo Norr initierades 1950 för att befästa staden som norra Sveriges ledande handelsstad. Mässan är precis som Gregoriemarknaden årlig men hålls under sommaren och inte under vintern. Antal besökande till Expo Norr uppgår varje år till drygt 30 000 personer.

I Östersund ligger Mittuniversitetet som utgör en rekryteringsbas för några av de företag som är verksamma i Östersund. Universitetet sysslar särskilt med affärsutveckling, elektronikproduktion samt mjukvaruutveckling. I likhet med många andra residensstäder hör offentliga arbetsgivare som kommun och landsting till de största arbetsgivarna.

Vid sidan om handel och offentlig service finns komponenttillverkare till verkstadsindustri med multinationella kunder på listan. Två Östersundsföretag är marknadsdominerande på snökanoner. De traditionella näringarna har kompletterats med IT och telecom på senare år. Flera stora företag och koncerner finns också i Östersund som till exempel Solectron, Cybercom (fd. auSystems, fd. Teleca), Svenska Dagbladets kundtjänst, Volex, Husqvarna, Swedbanks Telefonbank och Telia. Andra tillverkande företag är Jonsson&Paulsson, Byggelit, Areco och Lenko. Några större företag som har sitt huvudkontor i staden är bland annat Inlandsbanan AB och Milko.

Av alla företag i Östersunds kommun (varav en kraftig majoritet av dem återfinns i Östersund) är 52 procent "mycket positivt inställda till globalisering" vilket placerar Östersund på åttonde plats i hela landet.

Offentlig förvaltning

Ända sedan staden grundades har den haft ett fokus på offentlig förvaltning. Ett fokus som befästes då Jämtland och Härjedalen blev ett eget län 1810, då Östersund blev residensstad och således även säte för länsstyrelsen i Jämtlands län. Även landshövding Maggi Mikaelssons residens finns i staden. Jämtlands läns landsting har även numera sitt säte i Östersund, då Frösön som landstinget av gammal tradition varit lokaliserad till kom att räknas till staden på 1970-talet.

Östersund har på senare tid fått ett antal statliga myndigheter utlokaliserade. Sedan tidigare har Glesbygdsverket och ITPS sina huvudkontor i Östersund. Numera är även Folkhälsoinstitutet och SIKA lokaliserat till Östersund. Arbetslivsinstitutet och Nutek har också kontor i Östersund.

Samiska organisationer

I Östersund ligger även många samiska myndigheter och organisationer. I Samernas Hus hittar man Sametinget, som har en del av sin verksamhet i Östersund, och Gaaltije - Sydsamiskt kulturcentrum. I Östersund finns även Sameteatern och Samiskt Informationscentrum. Länsstyrelsen i Jämtlands län har även sin rennäringsenhet och här finns även Rennäringsdelegationen. På sydsamiska heter Östersund Luvlieluspie och Östersunds kommun föreslås bli en av kommunerna i ett utökat samiskt förvaltningsområde. Det innebär att man kan använda det sydsamiska språket i kontakter med bla myndigheter i Östersund. Östersund är också en av de föreslagna orterna för en ny Sametingsbyggnad.

Kultur och nöjesliv

Östersund är en av Sveriges kafétätaste städer. Kaféerna har i sig en lång tradition i staden och var tidigt viktiga samlingsplatser för nöjes-, förenings- och sällskapsliv. I och med det blev det naturligt för dem som gästade staden tillfälligt, som militärer och landsbygdsbor, att tillsammans med stadsbor umgås på ett kafé.

Kulturarenor

I Östersund finns det flera museer, det mest kända är Jamtli  -  Jämtlands Läns Museum. Där finns en konstsamling med över 2 000 konstverk, ett historieland och mycket mer. Museet arrangerar tillställningar såsom Jamtlinatt, Midsommar, Julmarknad och Jamtli Vinterland. Det är ett av Östersunds mest populäraste turistmål. Utöver Jamtli finns även Jämtlands flyg- och lottamuseum här.

Gammalt foto på S/S Östersund

Andra kända sevärdheter är S/S Thomée och S/S Östersund, två ångbåtar som trafikerat Storsjön i över 100 år. I Östersund finns även Gaaltije - Sydsamiskt kulturcentrum.

Efter att Widénska teaterhuset vid Gränsgatan brann ned 1886 flyttade verksamheten in i Östersunds största samlingslokal, Godtemplarhuset. Turnerande teatersällskap kom och besökte Östersund och föreställningarna var nästan alltid fullsatta. Huset blev centrum för teater och kulturell verksamhet. Det anrika huset motsvarade emellertid inte alltid de krav som scenisk aktivitet ställde. I slutet av 1930-talet fanns det således planer på att uppföra ett nytt teaterhus. Men andra världskriget satte stopp för nybyggnadsplanerna. Istället beslöt sig staden att köpa huset från den försvagade godtemplarrörelsen. I planerna ingick en rivning av huset för att ersätta det med ett medborgarhus, så blev det dock inte utan renoveringar påbörjades och Teatern invigdes 1947. Under tiden som följde var scenen spelplats för såväl riksteaterns uppsättningar som lokala revyer. När Storsjöteatern uppfördes 1979 flyttade teaterverksamheten dit och Teatern blev Gamla Teatern. Storsjöteatern finns vid Stortorget i staden. Huset har två scener och arrangerar ett flertal konserter och utställningar varje år. På Storsjöteatern hålls även föreläsningar, seminarier, mässor, konferenser och events.

Evenemang

Björn Dixgård och Mando Diao på Storsjöyran 2006

I Östersund hålls varje år Storsjöyran som är Skandinaviens äldsta samt Sveriges största gatufestival. Festivalen har sin kärna i Badhusparken och på Stortorget i centrala Östersund. Storsjöyran startades år 1963 i samband med att Republiken Jamtland utropades, en republik som Östersund är huvudstad i. Festivalen tog sin nuvarande form 1983. Yran är nu en av Skandinaviens största musikfestivaler med ca 55 000 betalande besökare och sammanlagt ca 300 000 besök under "Yranveckans" 10 dagar. Samtidigt som yran pågår förtäcks hela staden i republikens flaggas färger; blå, vit och grön.

Lokalmedia

Östersunds och Jämtlands äldsta tidning är Jämtlands Tidning (JT) som grundades 1845. JT upphörde 1957.

Den största dagstidningen är Östersunds-Posten (ÖP), vars upplaga uppgår till 30 000 exemplar och som fram till år 2005 var ägt av Centertidningar. Idag har Mittmedia köpt tidningen. ÖP:s huvudkonkurrent är Länstidningen Östersund (LT), som har en upplaga på 15 100 exemplar, från vilken den politiske chefredaktören sparkades 2005 efter tjugo års anställning. I det skedet hade tidningens upplaga minskat under drygt tio år. LT är unik i Sverige då den som enda tidning tagit sig ur ett presstödsberoende. Mycket av framgången tillskrivs dåvarande redaktionschefen Christer Sjöström som belönades med stora journalistpriset för sina insatser. 2006 fick tidningen åter presstöd efter upplageraset.

En gratisutdelad månadstidning, 100 procent Östersund, har en upplaga på 41 000 exemplar. Lokaltidningen ger ut sin gratistidning Storsjön i staden.

Utbildning

Mittuniversitet

Mittuniversitet

Mittuniversitetet har sitt största Campus i Östersund (sett till antal studenter) där hälsovetenskap, samhällsvetenskap och socialt arbete är de dominerande verksamheterna, men även viss IT och naturvetenskaplig utbildning bedrivs. Den samhällsvetenskapliga forskningen (företagsekonomi, psykologi, sociologi och statsvetenskap) har sin tyngdpunkt i Östersund liksom forskningen i socialt arbete, medan forskningen inom hälsovetenskap är delad mellan Östersund och Sundsvall. Östersund har två stora gymnasieskolor, Palmcrantzskolan och Wargentinsskolan.

Vinterstaden och idrott

Fil:Folk på is, Badhusparken, Östersund.jpg

Storsjön och Badhusparken i Östersund med Frösön i bakgrunden

Sedan 1996-1997 har näringslivet i staden tillsammans med kommunen marknadsfört Östersund som Vinterstaden, i ett led att göra vinterhalvåret i staden populärare. Verksamheten bedrivs främst i badhusparken vid Storsjön. Vintersport har i sig långa anor i staden. Tidigt anordnades kälkåkningstävlingar nedför stadens gränder, något mer seriös blev verksamheten då staden anordnade de nationella skidtävlingarna 1894 och staden har därefter intagit ställningen som den ledande svenska orten för skididrott.

Vid Östersunds skidstadion står Arctura (termosen), Jämtkrafts ackumulatortank

Gustavsbergsbacken på Frösön med utsikt över hela Östersund

En vintersportstad är även vad Östersund är, i staden finns Nationellt vintersportcentrum som är ett samarbete mellan idrottsrörelsen, Mittuniversitetet, Östersunds kommun och landstinget. Där bedrivs forskning och utveckling inom fysiologins område, samt tester och träningsrådgivning för elitaktiva. Sveriges Olympiska Kommitté använder labbet för tester av sina talang och toppgrupper. Och flera vinteridrottslandslag testas där.

På Östersunds skidstadion finns sammanlagt 89 km längdspår och om det är barmark finns en 7 km lång rullskidsbana. Skidklubben Östersunds Skidlöpareklubb har dominerat Skid-sm på herrsidan under 2000-talet. Staden har flera gånger varit arrangör för världscuptävlingar i längdåkning och skidskytte och 2008 kommer Världsmästerskapen i skidskytte att hållas i staden för andra gången, den första gången var år 1970. År 2004 arrangerade Östersund Världsmästerskapen i skidorientering tillsammans med Åsarna i södra Jämtland.

Östersund har tillsammans med Åre kandiderat för Olympiska vinterspelen år 1994, 1998 och 2002.

Basketlaget Jämtland Basket är hemmahörande i Östersund, liksom även Östersunds fotbollsklubb (ÖFK) och Östersunds Hockeyklubb (ÖHC) och Frösöns Innebandy lag i Div 1 Norra (FII) . Det finns även mindre klubbar som till exempel Ope IF och IFK Östersund. Östersunds curlingklubb har ett världslag i curling, Lag Lindholm med Peja Lindholm som lagkapten.

Det finns också flertalet kampsporter representerade i Östersund via en handfull organisationer som erbjuder träning i Jodo, Iaido, Karate, Judo, Bujinkan, Tae Kwon Do, Aikido med flera.

St Olavsloppet, en landsvägsstafett i löpning mellan Östersund och Trondheim, arrangeras varje sommar liksom Storsjöcupen som är en internationell ungdomscup i fotboll som spelas på Odensala Sportfält. På Frösön ca 10 minuter från centrum ligger gustavsbergsbacken en slalombacke där du har utsikt över hela staden.

Personer med anknytning till Östersund

Anna Ottosson

Martin Abrahamsson Gunnar Andersson Kim Anderzon David Bexelius Doremus Bennerman Ulf Dahlen Alx Danielsson Alexander Edler John Ericsson Mathias Fredriksson Thobias Fredriksson Kenneth Hugdahl

Rolf Lassgård Carina Lidbom Peja Lindholm Staffan Ling Karin Mattsson Camilla Nilsson Annika Norlin Ylva Nowen Anna Ottosson Mikael Rahm Anders Södergren Mikael Tornving

Referenser

Tryckta källor

• Sten Rentzhog, red (1999). Jämten 2000 Framtidstro. Östersund: Jämtlands Läns Museum 
• Jörgen Björklund, red (1986). Östersunds historia III. Östersund: Jämtlands läns museum 
• Lars Rumar (1998). Historia kring Kölen (Andra upplagan). Östersund: Jämtlands läns museum/Jamtli 

Se även

• Jämtland

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Östersund.
  Bilder & media
• Stadsportalen - Allt om Östersund på ett ställe för dig som bor, arbetar eller besöker Östersund
• Vinterstaden
• Östersunds kommun
• Mitt Östersund Stadsguide med evenemang, väderprognos, bioprogram och lokala nyheter
• Guiden till evenemang och kultur "pagang.nu"
• Gaaltije - Sydsamiskt Kulturcentrum
• Samiskt Informatinscentrum
• Wiktionary har ett uppslag om östersund.
  Ordbok