Schweiziska köket
Schweiziska köket omfattar den matkultur som finns i Schweiz. Köket består av en mängd maträtter från olika schweiziska regioner. Influenser har kommit från grannländer såsom det italienska, tyska och franska köket. Maten är ofta näringsrik och hälsosam, med många ost- och fiskrätter och många brödsorter. Olika sorters fonduer är populära. Rösti härstammar från Schweiz.
Köket delas in i två skolor; haute cuisine och "riktig" matlagning. Haute cuisine består av gourmetmåltider som togs till landet från Frankrike, med mycket grädde, såser, dyra ingredienser såsom tryfflar. Denna matlagning tar generellt lång tid. Den andra, traditionella skolan, består av de rätter som växt fram ur historien med lokala varor. Man använde enkla råvaror för att få finare maträtter, såsom grytor och bröd, ofta serverat med mjölk, ost och smör.[1]
Innehåll |
Måltider [redigera]
Schweizare äter vanligtvis en relativt stor frukost. Müsli, friterat äpple med bröd och omelett är vanligt. Denna efterföljs av lunchen, som är dagens huvudmål. Då serveras ofta grönsaks- eller ostsoppa, följt av en rätt på kött, fågel eller fisk serverat med rösti i tyska eller franska regioner, eller pasta i de italienska. Runt fyra på eftermiddagen tar många schweizare en kaffepaus med bakverk och kakor. På kvällen äter man en lätt måltid, ofta omelett i franska delar av landet, antipasto i italienska och korv och kallskuret i tyska delar. Vid familjesammankomster och fester är fondue vanligt. I skogstäta områden är svamp vanligt i maten på hösten, exempelvis i en quiche.[1]
Ost [redigera]
Den största delen av de schweiziska ostarna görs på komjölk. Antalet getter i landet har minskat från 420 000 i början av 1900-talet till 74 000 år 2005. 1999 tillverkade man 134 000 ton komjölkost, och 245 ton ost från get- och fårmjölk.[2] Schweiz producerar många olika ostar, såsom emmentaler, gruyère, vacherin och appenzeller. Den rundpipiga osten kallades första gången den omnämndes, av Plinius den äldre under 000-talet, Caseus Helveticus, det vill säga, ost från helvetierna, en stam som levde i Schweiz på den tiden. Cottage cheese var länge den enda ostsorten, men när man i Schweiz under 1400-talet kom på att man kunde använda löpe för att göra hårdost, blev det vanligt, eftersom hållbarheten i och med fastheten ökade markant, framförallt bland resande.[3]
Vid hospits ägda av munkar kring bergspassager var tvungna att lagra ost under en tid av året då de var insnöade. När Napoleon I genomreste ett av dessa, Den store S:t Bernards hospitium i Bourg-Saint-Pierre, i maj 1800 med 40 000 trupper på väg mot Italien, förtärde han och hans trupper utöver 21 724 vinflaskor och 800 kg kött, över ett och ett halvt ton ost. Kostnaden uppgick till 40 000 franc, vilket han lovade betala, men senare slingrade sig undan. När Frankrikes president, François Mitterrand, besökte hospitset 1984 påminde invånarna honom om incidenten. Han återgäldade efter det 18 500 franc och byggde en swimmingpool i staden, vartefter invånarna ansåg problemet avklarat.[4][3]
Efter att den schweiziska ostkulturen var etablerad i Europa, tog många av de som under 1800-talet emigrerade till USA med sig kunskaperna, vars ättlingar fortfarande idag till en viss grad tillverkar ost. Andra satte upp ostindustrier i andra länder, såsom Ryssland, vilket resulterade i tilsiterosten.[3]
Choklad [redigera]
Schweiz är internationellt erkänd för sin kvalitativa choklad, med märken och sorter såsom Toblerone, Nestlé, Lindt & Sprüngli, Philippe Suchard (skaparen av Milka), Moreau och Teuscher. 1875 lyckades schweizaren Daniel Peter som första person tillverka mjölkchoklad. 1879 kom en annan schweizare, Rodolphe Lindt, på conchningmetoden, som än idag används av chokladtillverkare, och som gör att oönskade smakämnen trycks ut ur kakan.[5] Mjölkchokladen är idag omtyckt över hela världen.[1]
Drycker [redigera]
Alkoholfria eller -svaga drycker [redigera]
Även om kranvattenkvalitén är hög dricker man mycket mineralvatten. I tysktalande Schweiz dricks en del äppeljuice (Süssmost) och cider (Saure Most). På hösten säljs Sauser (uttalas ['su:ser]) - en jäst druvsaft med låg alkoholhalt och kolsyra. Rivella gör läskedrycker som innehåller mjölkserum.
Öl [redigera]
Framför allt i tysktalande Schweiz dricks mycket öl. Det finns inga exportmärken, men en del städer, som Basel och Solothurn, har småbryggerier som betjänar en eller ett par restauranger och några affärer.
Viner [redigera]
-
Se även: Schweiziska viner.
Schweiz är indelat i 8 vinområden. Den totala produktionen av vin uppgår till något mindre av 2 % av världens totala vinproduktion, och man har ungefär 15 000 hektar planterade vindruvor. En stor del av landets vin kommer från Valais.[6] Runt 2 % av det producerade vinet, som uppgår till 1 miljon hektoliter (ungefär hälften rött vin, hälften vitt), exporteras till andra länder, då huvudsakligen Tyskland. Resten dricks i landet. Importen uppgår till 1,8 miljoner hektoliter, av vilka 70 % är rödvin. 2007 var den totala konsumtionen på ungefär 283 miljoner liter. Trots att importen har ökat, har vindrickandet per capita sjunkit stadigt, och var 2009 34 liter, jämfört med Tysklands 29 liter och Frankrikes 53 liter. Jämfört med andra alkoholdrycker är vinet näst mest drucket, efter öl med 57 liter per capita och år.[7]
Den vanligaste vita druvsorten är Chasselas som ger ett torrt, ganska neutralt, vin som dricks ungt som aperitif och till osträtter. Sylvaner ger i Valais kraftfullare viner som säljs under namnet Johannisberg. Viktiga blå druvor är Pinot Noir, Gamay och, i Ticino, Merlot.
Av historiska skäl har importtullarna på vin från den italienska provinsen Sondrio varit låga. Valtellina eller Veltlin av Nebbiolo, passar till många av Graubündens traditionella rätter.
Spritdrycker [redigera]
Där vin odlas, destilleras ofta resterna av vintillverkningen till marc och grappa.
Framför allt i Valais, nordvästra och centrala Schweiz destilleras frukt och örter till eau-de-vie. Vanliga beteckningar är Kirsch (körsbär), Williams (päron) och Kräuter (örter). Det finns några kontrollerade ursprungsbeteckningar som Damassine (AOP), Abricotine / Eau-de-vie d’abricot du Valais (AOP) och Eau-de-vie de poire du Valais (AOP)[8]. God eau-de-vie dricks rumstempererad efter kvällsmaten.
Östra Schweiz producerar likörer som Appenzeller och Röteli.
Referenser [redigera]
- ”Schweiz”. Mat. Åbo akademi. 13 maj 2003. http://www.vasa.abo.fi/users/hlaitila/schweiz/mat.htm. Läst 21 mars 2010.
- ”Schweiz”. foodetc.se. http://www.foodetc.se/schweiz.htm. Läst 21 mars 2010.
Noter [redigera]
- ^ [a b c] ”Swiss food” (på engelska). Food in Europe. World Food and Wine. http://www.world-food-and-wine.com/swiss-food.html. Läst 21 mars 2010.
- ^ ”The milk and the holes” (på engelska). Swiss cheese. Swissworld.org. http://www.swissworld.org/en/switzerland/swiss_specials/swiss_cheese/the_milk_and_the_holes/. Läst 21 mars 2010.
- ^ [a b c] ”History of Cheesemaking” (på engelska). Swiss cheese. Swissworld.org. http://www.swissworld.org/en/switzerland/swiss_specials/swiss_cheese/history_of_cheesemaking/. Läst 21 mars 2010.
- ^ ”Mise en Page” (på engelska). Pilgrimage publications. sid. 74. http://www.pilgrimagepublications.com/downloads/companiontext.pdf. Läst 21 mars 2010.
- ^ ”Kakao, Choklad och praliner - fakta om ursprung och historia”. Kutter konfekt. http://kutterkonfekt.se/choklad-praliner-historia-ursprung-tradition-fakta.shtml. Läst 21 mars 2010.
- ^ Cervin, Michael. ”Confined success” (på engelska). Into Wine. http://www.intowine.com/swiss-wines-confined-success. Läst 21 mars 2010.
- ^ Austrade (19 mars 2009). ”Wine to Switzerland”. Australian Government. http://www.austrade.gov.au/Wine-to-Switzerland/default.aspx. Läst 21 mars 2010.
- ^ ”Appellations d'origine et indications géographiques”. Swiss federal office for agriculture (BWL/OFAG). http://www.blw.admin.ch/themen/00013/00085/00094/index.html?lang=fr.
|
|||||||||||||||||||
|
|||||
