Säkert ursprungsland

Lägg till länkar
Från Wikipedia

Ett säkert ursprungsland är ett land som myndigheterna i någon av medlemsstaterna inom Europeiska unionen anser är säkert för asylsökande. Dess medborgare antas därför i allmänhet inte ha asylskäl.[1][2] Enligt asylprocedurdirektivet har asylsökande från säkra ursprungsländer fortfarande rätt till en rättssäker och enskild prövning av sina asylskäl, men asylprövningen kan ske enligt ett påskyndat förfarande.[3] Bestämmelserna får tillämpas endast för de egna medborgarna i det säkra ursprungslandet eller statslösa personer som tidigare har haft sin hemvist där.[2]

Varje medlemsstat ska enligt asylprocedurdirektivet fastställa närmare regler och föreskrifter för tillämpningen av säkra ursprungsländer i sin nationella lagstiftning.[2] Det är upp till varje medlemsstat att, i enlighet med de kriterier som anges i direktivet, fastställa en lista över säkra ursprungsländer. Denna lista ska meddelas Europeiska kommissionen och uppdateras löpande mot bakgrund av utvecklingen i de angivna ursprungsländerna.[4]

Enligt asylprocedurdirektivet får ett land betraktas som ett säkert ursprungsland endast om det inte förekommer någon förföljelse, tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller hot på grund av urskillningslöst våld till följd av en väpnad konflikt. Enligt direktivet ska särskilt följande beaktas vid denna bedömning:[5]

Enligt protokollet om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater ska unionens medlemsstater betraktas som säkra ursprungsländer i förhållande till varandra för alla rättsliga och praktiska syften som rör asylärenden. I regel ska medlemsstaterna därför inte pröva asylansökningar som lämnas in av personer som är medborgare i någon av de andra medlemsstaterna. Protokollet föreskriver dock att medlemsstaterna, som ett undantag från denna huvudregel, får pröva asylansökningar som lämnas in av personer som är medborgare i medlemsstater som är föremål för ett artikel 7-förfarande.[6] Även tredjeländer som beviljats kandidatstatus efter att ha uppfyllt det politiska kriteriet av Köpenhamnskriterierna anses som regel vara säkra ursprungsländer.[7] Europeiska kommissionen föreslog i september 2015 att samtliga kandidatländer skulle föras in på en gemensam lista över säkra ursprungsländer för hela unionen.[8][9] Detta förslag drogs tillbaka i juni 2019 till förmån för ett nytt förslag som istället innebär en ändring av asylprocedurdirektivet.[10][11]

Lista över säkra ursprungsländer[redigera | redigera wikitext]

Totalt 20 medlemsstater har valt att använda sig av begreppet säkert ursprungsland. Nedan anges de säkra ursprungsländer som dessa medlemsstater har anmält till Europeiska unionens asylbyrå.[7][12] Resterande medlemsstater har valt att inte fastställa några säkra ursprungsländer. Notera att frånvaron av ett land på listan över säkra ursprungsländer inte nödvändigtvis betyder att landet anses vara icke-säkert, utan det kan också bero på att det låga antalet asylsökande från landet i fråga har gjort att den inte har upptagits på listan.

I vissa undantagsfall omfattas endast vissa delar av nedannämnda länders territorier som säkra ursprungsländer och i andra fall tillämpas inte heller bestämmelserna för asylsökande som är kvinnor och/eller HBTQ-personer.

Säkra ursprungsländer Belgien
BE 		Cypern
CY 		Danmark
DK 		Estland
EE 		Finland
FI 		Frankrike
FR 		Grekland
EL 		Irland
IE 		Italien
IT 		Kroatien
HR 		Luxemburg
LU 		Malta
MT 		Nederländerna
NL 		Slovakien
SK 		Slovenien
SI 		Sverige
SE 		Tjeckien
CZ 		Tyskland
DE 		Ungern
HU 		Österrike
AT
Albanien Albanien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Algeriet Algeriet Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Andorra Andorra Ja
Armenien Armenien Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Australien Australien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Bangladesh Bangladesh Ja Ja Ja Ja
Benin Benin Ja Ja Ja Ja
Bosnien och Hercegovina Bosnien och Hercegovina Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Botswana Botswana Ja
Brasilien Brasilien Ja Ja
Chile Chile Ja Ja
Costa Rica Costa Rica Ja
Egypten Egypten Ja Ja
Etiopien Etiopien
Filippinerna Filippinerna Ja
Gabon Gabon Ja
Gambia Gambia Ja Ja
Georgien Georgien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Ghana Ghana Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Indien Indien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Island Island Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Israel Israel
Jamaica Jamaica Ja Ja
Japan Japan Ja Ja Ja Ja Ja
Kanada Kanada Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Kap Verde Kap Verde Ja Ja Ja Ja
Kenya Kenya Ja Ja
Kina Kina
Kosovo Kosovo Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Liechtenstein Liechtenstein Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Marocko Marocko Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Mauritius Mauritius Ja Ja
Moldavien Moldavien Ja Ja Ja Ja
Monaco Monaco Ja
Mongoliet Mongoliet Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Montenegro Montenegro Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Namibia Namibia Ja
Nepal Nepal Ja Ja
Nigeria Nigeria Ja
Nordmakedonien Nordmakedonien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Norge Norge Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Nya Zeeland Nya Zeeland Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Pakistan Pakistan Ja Ja
Ryssland Ryssland Ja
San Marino San Marino Ja
Schweiz Schweiz Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Senegal Senegal Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Serbien Serbien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Seychellerna Seychellerna Ja
Sri Lanka Sri Lanka Ja
Storbritannien Storbritannien Ja Ja
Sydafrika Sydafrika Ja Ja
Sydkorea Sydkorea Ja
Tanzania Tanzania
Togo Togo Ja Ja
Trinidad och Tobago Trinidad och Tobago Ja
Tunisien Tunisien Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Turkiet Turkiet Ja Ja Ja Ja
Ukraina Ukraina Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Uruguay Uruguay Ja Ja
USA USA Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja
Vatikanstaten Vatikanstaten Ja
Vietnam Vietnam Ja
Övriga tredjeländer

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Safe country of origin” (på engelska). Europeiska kommissionen. https://ec.europa.eu/home-affairs/pages/glossary/safe-country-origin_en. Läst 17 januari 2022. 
  2. ^ [a b c] ”Artikel 36 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 80. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
  3. ^ ”Artikel 31.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 78–79. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
  4. ^ ”Artikel 37 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 80. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
  5. ^ ”Bilaga I i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd”. EUT L 180, 29.6.2013, s. 87. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32013L0032. 
  6. ^ ”Protokoll 24 fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt”. EUT C 202, 7.6.2016, s. 304–305. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=OJ:C:2016:202:FULL. 
  7. ^ [a b] ”‘Safe country of origin’ concept in EU+ countries” (på engelska). Europeiska unionens asylbyrå. https://easo.europa.eu/sites/default/files/publications/EASO-situational%20update-safe%20country%20of%20origin-2021.pdf. Läst 17 januari 2022. 
  8. ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU”. Europeiska kommissionen. 9 september 2015. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:a5874209-56cc-11e5-afbf-01aa75ed71a1.0021.02/DOC_1&format=PDF. Läst 17 januari 2022. 
  9. ^ ”Bilaga till förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU”. Europeiska kommissionen. 9 september 2015. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:a5874209-56cc-11e5-afbf-01aa75ed71a1.0021.02/DOC_2&format=PDF. Läst 17 januari 2022. 
  10. ^ ”Tillbakadragande av kommissionens förslag (2019/C 210/07)”. EUT C 210, 21.6.2019, s. 13–14. EUR-Lex. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:52019XC0621(01). 
  11. ^ ”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av ett gemensamt förfarande för internationellt skydd i unionen och om upphävande av direktiv 2013/32/EU”. EUR-Lex. 13 juli 2016. https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:2c404d27-4a96-11e6-9c64-01aa75ed71a1.0022.02/DOC_1&format=PDF. Läst 17 januari 2022. 
  12. ^ ”Säkert ursprungs­land”. Migrationsverket. 19 juli 2021. https://www.migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Sakert-ursprungsland.html. Läst 28 juni 2023. 
Europeiska flaggan EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Säkert_ursprungsland&oldid=54508186”