Rikard III (pjäs)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Rikard III ur "First Folio"

Rikard III är en pjäs av William Shakespeare som porträtterar den engelske kungen Rikard III på ett föga smickrande vis. Pjäsen skrevs troligen 1591.

Handling[redigera | redigera wikitext]

I öppningsscenen möter man hertigen av Gloucester, den blivande kung Rikard III. Han ger en omedelbar karakteristik av sin natur: "Jag har mig föresatt att bli en skurk. Och hata dessa dagars usla nöjen." Pjäsen skildrar Gloucesters blodiga väg till kungakronan och slutstriderna i rosornas krig mellan ätterna Lancaster och York. Gloucester tillhör huset York men det gör även de flesta av hans offer.

När pjäsen börjar har Gloucesters bror just krönts till kung Edvard IV. Den avsatte kungen Henrik VI har mördats i Towern av Gloucester och den tredje brodern Clarence. Tidigare har Henriks ende son, som också hette Edvard, dödats av Gloucester i slaget vid Tewkesbury. Kung Edvard fängslar sin bror Clarence i Towern där han senare mördas på order av Gloucester eftersom han står före i tronföljden. För att komma närmare tronen friar Gloucester till lady Anne, änka efter prins Edvard, den son till Henrik VI som Gloucester dödade i strid. Förutom att Gloucester alltså mördat hennes svärfar, Henrik VI, så hade han även dödat hennes far i slaget vid Barnet. Trots alla dessa illgärningar går Anna med på bröllopet. Genast avslöjar Gloucester för publiken att han kommer att göra sig av med henne så fort hon tjänat sitt syfte.

Snart härefter är kung Edvard IV döende och på dödsbädden utnämner han Gloucester till lordprotektor över sina båda söner, prinsarna Edvard och Rikard. När prins Edvard anländer till London i följe av släktingar till sin mor för att krönas, låter Gloucester fängsla släktingarna. Gloucester startar tillsammans med sin kusin Buckingham en kampanj för att vinna förtroende, han spelar from och ödmjuk. Tillsammans sprider Gloucester och Buckingham ut ett rykte att den unge kung Edvard V och hans bror prins Rikard är illegitima och därför inte har någon rätt till tronen. Lorderna går med på att göra Gloucester till kung om han lovar att skona Edvards och Rikards liv. För deras beskydd placeras de i Towern, där Gloucester snart låter mörda dem.

Gloucester blir alltmer paranoid. När Gloucester inte ger Buckingham ett utlovat län, byter denne sida och går över till Henrik, hertig av Richmond, som återkommit från en tid i exil. Gloucesters blickar faller nu på Elisabet, Edvard IV:s änka, vars söner Gloucester alltså mördat, och han förgiftar sin hustru Anne. Han lyckas även fånga in sin forne bundsförvant Buckingham och låter avrätta honom. Gloucester möter sina fiender i slaget vid Bosworth Field. Han överges av sina allierade. Ensam på slagältet utropar han den berömda bönen: "En häst, en häst, mitt kungarike för en häst!" Efter slaget blir Richmond kung; Henrik VII, den förste i ätten Tudor.

Rikard III som karaktär[redigera | redigera wikitext]

Shakespeares porträttering av Rikard och hans "skräckvälde" är inte smickrande och moderna historiker anser att den är en förvrängning av den historiska sanningen. Shakespeares historiska pjäser var självklart inte avsedda att vara historiskt riktiga utan som underhållning. Precis som i Macbeth avbildas Rikards skurkaktighet på ett överdrivet sätt för att erhålla så dramatisk effekt som möjligt. Många tidigare författare hade beskrivit Rikard som en skurk och Shakespeare följde därmed denna tradition.

Men det är också viktigt att fråga sig varför just denne kung kom att bli en symbol för skurkaktighet under den elizabetanska eran. Kritiker har menat att denna mörka avbildning av Rikard beror på att regenten, Elisabet I, var sondotter till Henrik VII av England. Och Henrik var just den lancastriske earl av Richmond, som hade besegrat den siste yorkiske kungen och grundat Tudordynastin. Shakespeares pjäs visade därför en version av Rikard som den härskande familjen var intresserad av att föra fram.

Shakespeares huvudkälla för sin pjäs var Raphael Holinsheds krönika, men det verkar även troligt att han använde verk av Thomas More, författare till den oavslutade History of King Richard III utgiven av svågern John Rastell efter Mores död. Mores verk är inte historia enligt ett modernt synsätt. Det är en färgstark och litterär redogörelse som innehåller både delar av autentiska händelser såväl som påhittade detaljer i ungefär lika delar. More hade många källor som var fientligt inställda till den föregående regimen, såsom John Morton. men liksom Shakespeare är hans huvudkälla den egna fantasin, över en tredjedel av texten består av påhittade tal.

I Henrik VI del tre, hade Shakespeare redan börjat att bygga upp rollfiguren Rikard som en skurk, trots att han omöjligen kunnat vara inblandad i de beskrivna händelserna. Han deltar, enligt pjäsen, i slag som utspelades då han enligt historien bara var en pojke[förtydliga].

Uppsättningar[redigera | redigera wikitext]

Den första uppsättningen av Shakespeares originaltext efter hans död ägde rum 1845 på Sadler's Wells Theatre i London. Samma år satte Charles Kean upp pjäsen på Park Theatre, också i London, med bildmässig realism, vilket blev vida populärt. Föreställningen gick även på turné i USA. En omtalad uppsättning var Leopold JessnersSchauspielhaus Berlin 1919. I en scenografi med den berömda trappan underströks det expressionistiska ytterligare av att York och Lancaster var klädda i vitt respektive rött. 2011 regisserade Sam Mendes Kevin SpaceyOld Vic i London, ännu en föreställning som skickades på turné i USA.

Uppsättningar i Sverige sedan år 1900[redigera | redigera wikitext]

Filmatiseringar (urval)[redigera | redigera wikitext]

Det har gjorts många filmatiseringar av Rikard III.

Utspelar sig i ett fiktivt fascistiskt England på 1930-talet.
Utspelar sig i nutidens Beverly Hills.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Richard III (play), 21 juni 2015.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]