Eero Saarinen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ishallen Ingalls Rink på Yale University. Formen har gett ishallen smeknamnet "Valen".

Eero Saarinen, född 20 augusti 1910 i Kyrkslätt, död 1 september 1961 i Ann Arbor, Michigan, var en finländsk-amerikansk arkitekt. Eero Saarinen var en arkitekt i funktionalistisk anda, arbetade med många olika material till exempel glas, stål och aluminium. Bland Saarinens mest kända byggnader hör TWA Flight Center och Gateway Arch. Han var son till arkitekten Eliel Saarinen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eero Saarinen föddes i Kyrkslätt och flyttade tillsammans med familjen till USA 1923. Från tretton års ålder växte han upp i Bloomfield Hills i Michigan. Hans far Eliel Saarinen startade en andra karriär i USA. Sonen kom att i början av sina karriär att arbeta tillsammans med sin far. Eero Saarinen studerade möbeldesign vid Cranbrook Academy of Art där han blev vän med Charles Eames och Ray Eames. Han studerade 1929 vid Académie de la Grande Chaumière i Paris. Han avslutade sina studier med arkitektur vid Yale, studier som avslutades 1934. Efter studierna uppehöll han sig i Nordafrika och Europa. 1940 blev han amerikansk medborgare.

Efter Saarinens död färdigställdes hans tio pågående projekt av kollegorna Kevin Roche och John Dinkeloo. Saarinen avled under en operation för att ta bort en tumör i hjärnan.

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

Saarinen blev uppmärksammad internationellt för sitt arbete med Crow Island School i Winnetka (1940) Hans första större projekt var General Motors Technical Center i Warren, Michigan som han skapade tillsammans med fadern mellan åren 1948-1956. Byggnaderna är långa och låga i stål och glas, invid en stor spegeldamm. Framgången ledde till nya uppdrag och skapandet av huvudkontor för företag som John Deere, IBM, och CBS. Saarinen ritade även USA:s moderna ambassader i Oslo och London.

Under 1950-talet följde även uppdrag från amerikanska universitet och skapandet av campus och enskilda byggnader. Eero Saarinen verkade även under i hemlandet FInand under sin vistelse där i mitten av 1930-talet. Svenska Teatern i Helsingfors utvidgades år 1935 under ledning av Saarinen och Jarl Eklund. Då ändrade man byggnadens dekorerade fasad till en slät funkisfasad. Efter faderns död grundade han den egna byrån Eero Saarinen and Associates.

Han blev berömd på egen hand efter att 1948, lämnat ett förslag till en 192 m hög parabolisk båge i Saint Louis, som blev förverkligad 1963, som Gateway Arch. Hans specialitet blev under 1950-talet väldiga betongkonstruktioner i organiska former, som han bland annat förverkligade i Trans World Airlines terminalJohn F. Kennedy International Airport i New York.

Möbler[redigera | redigera wikitext]

Tulpanstolen

Eero Saarinen var även känd som möbelformgivare av organiska möbler i plywood och plast. Det var som möbelformgivare han först uppmärksammades när han tillsammans med Charles Eames deltog i tävlingen "Organic Design in Home Furnishings" 1940 där de mottog förstapris. Saarinen fick en stor framgång med den enbenta "Tulpanstolen" från 1956. Tulip chair (tulpanstolen) designades för Knoll mellan åren 1955 och 1956.[1] Stolen har vunnit ett antal priser bland annat Museum of Modern Art Award, 1969, Federal Award for Industrial Design, 1969 och Design Center Stuttgart Award, 1962.[2] Saarinen arbetade under flera år med Knoll.

Byggnadsverk[redigera | redigera wikitext]

Kresge-Auditorium MIT

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tulip Armchair (model 150)”. The Museum of Modern Art. 2010. http://www.moma.org/collection/object.php?object_id=2565. Läst 6 december 2010. 
  2. ^ ”Knoll Studio Tulip Chair”. knoll.com. 2010. http://www.knoll.com/products/product.jsp?prod_id=39. Läst 6 december 2010.