Jaroslav Hašek
Wikipedia
Jaroslav Hašek, född 30 april 1883, död 3 januari 1923, var en tjeckisk författare som är mest känd för sin bok Den tappre soldaten Švejk.
Hašek har hämtat mycket av karaktärerna och miljön till sin bok dels från sin egen tid i armén, dels från sin vistelse på mentalsjukhus. Švejk är ansedd vara en aning småbegåvad, men han blir ändå inkallad att tjänstgöra i den österrikiska armén under första världskriget. Hašek beskriver honom i boken som en odisciplinerad lögnhals, fyllhund, och en uppenbar dumskalle, men som ändå hela tiden överlistar sina överordnade och armén.
Den sluge alternativt imbecille Svejk drar, till synes helt oskyldig, in sin omgivning i den ena knepiga situationen efter den andra. Komiken består i hur en godhjärtat person kan ställa till oreda i den politiska djungel som en armé på marsch in i ett krig utgör.
Av många anses boken om Svejk som en av de främsta antimilitaristiska skrifterna. Genom humor framställs militarismen som löjeväckande och människofientlig.
Boken förbjöds i den tjeckoslovakiska armén 1925. Den polska översättningen konfiskerades 1928, den bulgariska förbjöds 1935 och i de nazistiska bokbålen 1933 var den ett givet nummer.
[redigera] Bibliografi
- Den tappre soldaten Svejks äventyr under världskriget, 1930-31, 3 volymer (Osudy dobrého vojáka Svejka za svetové války 1921), senaste upplaga 2005
- Den tappre soldaten tar kommandot: valda noveller, 1982
- Kaptenens arméhund: Jaroslav Hasek berättar fyra historier, 1996 (ur Reelní podník: grotesky a mystifikace: tretí dekameron, 1977), illustrationer: Josef Lada
