Tristan Tzara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tristan Tzara
Lajos Tihanyi: Tristan Tzara (1927).
Lajos Tihanyi: Tristan Tzara (1927).
Född 16 april 1896
Moinești, Rumänien
Död 25 december 1963
Paris, Frankrike
Yrke Författare
Nationalitet Rumänien rumänsk
Frankrike fransk
Verksam 1911-1963
Genrer poesi, drama, essä
Make/maka Greta Knutson (1925-1942)
Barn Christophe Tzara

Tristan Tzara, ursprungligen Samy eller Samuel Rosenstock, född 16 april 1896 i Moinești i Bacăuprovinsen, i den historiska regionen Moldova i furstendömet Rumänien, död 25 december 1963 i Paris, var en rumänsk och fransk avantgardepoet som i unga år var med om att grunda dadaismen 1916 i Zürich. Under en period runt 1930 stod han de efterföljande franska surrealisterna nära, men anses solitär och trogen en egen poetisk vision under hela sitt liv.

Liv[redigera | redigera wikitext]

Samuel Rosenstock var av judisk börd. Hans far var en förmögen handelsman. Efter några grundläggande skolår i födelsestaden skickades den unge Samuel till Bukarest för högre studier. Här fick han undervisning i bl. a. franska, matematik och musik. Efter studentexamen tog han kurser i matematik och filosofi vid huvudstadens universitet. Hösten 1915 begav han sig till Zürich för fortsatta studier vid universitetet där. Detta var under första världskriget och han befann sig i det neutrala Schweiz huvudstad, där han blev en i kretsen kring Hugo Balls litterära Cabaret Voltaire och en centralgestalt i framväxten av dadaismen. Franskan var och förblev hans författarspråk från och med nu.

Till Paris flyttade han i december 1919. Fram till maj 1921 skapade han där tillsammans med bland andra André Breton och Louis Aragon en mängd dadaistiska upptåg. Därefter övergick Breton och Aragon till utvecklandet av surrealismen. Tillsammans med en grupp surrealister såg de till att högljutt avbryta en föreställning av Tzaras pjäs Le Coeur à gaz i juli 1923, för att demonstrera sin litterära oavhängighet av dadaismen.

Maison Tzara i parisstadsdelen Montmartre.

1925 gifte sig Tristan Tzara med den svenskfödda bildkonstnären och poeten Greta Knutson. Samma år fick den österrikiske arkitekten Adolf Loos i uppdrag att rita deras hus, Maison Tzara, vilket under några år blev en samlingspunkt för konstnärer och författare. Sonen Christophe föddes 15 mars 1927. Makarna var gifta fram till 1942.

Det dröjde till 1929 innan Tzara blev en del av surrealistgruppen. I likhet med Aragon och Paul Éluard blev han senare också medlem av Franska kommunistpartiet och var under ett par år inblandad i understödet till republiken i spanska inbördeskriget. Under den tyska ockupationen av Frankrike från 1940 och fram till krigsslutet var Tzara aktiv inom den franska motståndsrörelsen.

Tristan Tzara dog i lungcancer. Svärdottern Claude Sarraut berättar i en memoarbok hur Christophe Tzara, som var utbildad läkare, hjälpte honom att dö, genom att ge honom en sista dödlig dos med morfin.[1] Han ligger begravd på Montparnassekyrkogården i Paris.

Till hundraårsdagen av Tristan Tzaras födelse uppfördes 1996 ett dadamonument av den rumänskfödde, tyske skulptören Ingo Glass längs Bacăuvägen i födelsestaden Moineşti. DADA står det på en 25 meter lång sträcka med 10 meter höga och 2, 6 meter breda bokstäver i armerad betong, vilka tillsammans väger 120 ton.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Författarnamnet Tristan Tzara växte fram under studieåren vid läroverket och universitetet i Bukarest då han publicerade en hel del dikter på rumänska.[2] Förnamnet Tristan sägs referera till hjälten i den gamla keltiska sagan om Tristan och Isolde så som denna återges i Richard Wagners opera med samma namn. Efternamnet Tzara [Ţara] betyder "jord" eller "land" på rumänska.[3]

I Zürich var han bland annat redaktör för tidskriften Dada (1917-21), där alla hans dadamanifest ursprungligen publicerades. Dada utkom bara i sju nummer, men uppmärksammades internationellt.

1931 gav han ut den långa, närmast episka dikten L'Homme approximatif, ett mästerverk som markerar en höjdpunkt inom den litterära surrealismen. Ett av hans främsta diktverk från efterkrigstiden, La Face intérieure, påbörjades efter den spanska republikens nederlag och fortsatte att författas under tiden som motståndsman. Det är daterat 1938-43, men utgivet först tio år senare.

Under 1950-talet utförde han litteraturhistoriska och språkhistoriska arbeten av betydelse. Han fördjupade sig i François Villons poesi och såg bland annat till att rader som tidigare tillskrivits en viss Jean Vaillant återbördades till Villon. Han upptäckte även 1600 anagram i Villons verk och lyckades förlänga hans levnadsålder med två år.[4] Enligt François Buot, som skrivit en biografi över Tzara, lämnade han efter sig ett lika digert arbete om François Rabelais, vilket ännu inte har utgivits.

Hans samlade verk gavs ut mellan 1975-91 i sex volymer.

Ett svenskt dikturval utgavs 2004. Detta inleds med den tidiga diktsviten Program för biograf Abstrakta Hjärtat från första året i Paris, år 1920. De sju dadamanifest som publicerades i bokform på franska första gången 1924 finns allihop översatta till svenska i standardverket Moderna manifest (1973). Utdrag ur den långa surrealistiska dikten Den ungefärliga människan (L'Homme approximatif) finns med i antologin Vithåriga revolvrar (1966) tillsammans med en del andra dikter.

Verkförteckning (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • La Première aventure céleste de monsieur Antipyrine, illustrerad av Marcel Janco (Zürich, 1916) Online (International Dada Archive)
  • Dada, tidskrift 1917-21 (7 nr) Online (I.D.A.).
  • Vingt-cinq poèmes, illustrerad av Hans Arp, (Zürich: Collection Dada, 1918) Online (I.D.A.))
    • Femogtyve digte, en dansk tolkning av Manni Crone och Roland Paardekooper (Forlaget Bebop, 2003)
  • Cinéma calendrier du cœur abstrait maisons (Paris, 1920), illustrerad med träsnitt av Hans Arp
    • Program för biograf Abstrakta Hjärtat, ingår i DADA ÄR ALLT! (Bakhåll, 2004)
  • Le Coeur à barbe, tidskrift (1 nr) Tristan Tzara (red.) (Paris, 1922) Online (I.D.A.)
  • De nos oiseaux (1923)
  • Sept manifestes Dada, med teckningar av Francis Picabia (1924)
  • Mouchoir de nuages (1924)
  • Indicateur des chemins du coeur (1928)
  • L'Arbre des voyageurs (1930)
  • L’Homme approximatif (1931)
    • Approximate Man, en engelsk tolkning av Mary Ann Caws. Ingår i: "Approximate Man" and Other Writings (Detroit: Wayne State University Press, 1973; Boston: Black Widow Press, 2005)
  • Où boivent les loups (1932)
  • Minuits pour géants (1932)
  • Le Désespéranto (1933)
  • L'Antitête (1933)
  • Grains et issues (1935)
  • La Main passe (1935)
  • Midis gagnés (1939)
  • Le Coeur à gaz (1946, pjäs skriven 1921)
  • Entre-temps (1946)
  • La Signe de vie (1946)
  • Terre sur terre (1946)
  • Le Surréalisme et l'après-guerre (1947)
  • La Fuite (1947)
  • Phases (1949)
  • Parler seul (1950)
  • De Mémoire d'homme (1950)
  • La Face intérieure (1953)
  • Miennes (1955)
  • Le Secret de Villon (Œuvres complètes 6, 1991))
  • Œuvres complètes, 6 volymer (Flammarion, 1975-1991)

Svenska[redigera | redigera wikitext]

Antologier[redigera | redigera wikitext]

  • Fransk surrealism (redigerad av Gunnar Ekelöf, spektrum, 1933)
  • Dada (i urval och översättning av Ingemar Johansson) (Bakhåll, 1985)
  • Vithåriga revolvrar (svensk tolkning av Artur Lundkvist och Åsa Scherdin-Lambert) (FIB:s lyrikklubb, 1966), s. 73-95
  • Moderna manifest. 1: Futurism och dadaism (under redaktion av Gunnar Qvarnström) (Almqvist & Wiksell, 1973)

I tidskrifter och dagstidningar [5][redigera | redigera wikitext]

  • "På vägen av havets stjärnor" (översättning Eugen Wretholm). I tidskriften Poesi, 1950: nr 2, s. 64-68
  • "Apollinaire - den dräpte skalden" (anonym översättning). I tidskriften Röster i radio, 1954: nr 11, s. 9, 14
  • "Sånger och osånger" (översättning Arne Häggqvist). I tidskriften Bonniers litterära magasin, 1964: nr 1, s. 43
  • "Att göra en dadaistisk dikt: ur Sju dadamanifest" (översättning Torsten Ekbom). I dagstidningen Dagens nyheter, 9 aug 1965
  • "Orsak att leva" (översättning Lasse Söderberg). I tidskriften Lyrikvännen, 1973: nr 4, s. 31
  • "[Två dikter]" (översättning Lasse Söderberg resp. Claes Ejdemyr). I Lyrikvännen, 1978: nr 1, s. 41-42

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • François Buot: Tristan Tzara: l'homme qui inventa la révolution dada (Paris: Éditions Grasset, 2002)
  • Mary Ann Caws: "Introduction". Ingår i Tristan Tzara: "Approximate Man" & Other Writings (Black Widow, 2005)
    • "Dada's Temper, Our Text: An Essay". Ingår i samma volym (Black Widow, 2005)
  • Steven E. Colburn: "Tristan Tzara". Ingår i Rosemary M. Canfield Reisman (red.): Surrealist Poets (Salem Press, 2012)
  • Peter Glas: "Efterord". Ingår i Tristan Tzara: Dada är allt! (Bakhåll, 2004)
  • Bengt Holmqvist: Den moderna litteraturen (Bonniers, 1966), sid. 119-123; 137-140
  • Artur Lundkvist: Poeter i profil: tolv poetporträtt (1958)
  • Claude Sarraut: Before you forget everything! (2010)
  • Lasse Söderberg: "Efterord". Ingår i Greta Knutson: Månstycken (Ellerströms, 2006)

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Claude Sarraut (2010)
  2. ^ Tzaras ungdomsdikter på modersmålet rumänska, skrivna 1911-15, då han alltså var 15-19 år gammal, utgavs 1934 under titeln Primele Poème.
  3. ^ Buot (2002), s. 20-22.
  4. ^ Om Tzaras verk Le Secret de Villon.
  5. ^ Bygger på bibliografin "Dadister och surrealister på svenska" i Bakhåll. 1994 (även kallad "Stora katalogen"), s. 31-33.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]