Max Ernst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skulptur av Max Ernst

Max Ernst, född 2 april 1891 i Brühl, Nordrhein-Westfalen, Tyskland, död 1 april 1976 i Paris, Frankrike, var en tysk målare, grafiker och skulptör inom dadaism och surrealism.

Liv och verk[redigera | redigera wikitext]

Max Ernst studerade först filosofi i Bonn, innan han som helt oskolad konstnär besökte Paris 1913 och lärde känna August Macke, Robert Delaunay och av större betydelse - Apollinaire och Jean Arp.

Efter första världskriget grundade Ernst 1919 en dadagrupp i Köln. Vid det laget hade han sett verk av de Chirico, Klee, Picasso och dadaisterna i Zürich, och sammanfogade i sina målningar upphittade föremål (träbitar, tapeter m.m.) med målade föremål till en fantastisk drömvärld, vars oroande tvetydighet underströks av titlarna - Den lilla tårkörteln som säger tick-tack (1920) och Två barn hotade av en näktergal (1924).

Ernsts separatutställning i Paris 1921 höjdes till skyarna av dadaisterna.[1] Han uppfann "frottaget" - ett parallellt fenomen till André Bretons kommande automatiska skrift och Paul Éluards försök att avskaffa konstnärens aktiva deltagande i ett konstverks tillblivelse.

De målningar och skulpturer som gör att Ernst idag betraktas som en av de mest inflytelserika konstnärerna inom den internationella surrealismen får sitt uttryck antingen från en irrationell sammanställning av föremål, till exempel Om detta skall människorna aldrig få veta (1923) eller från mer fantasifulla mardrömsimprovisationer med organiska former, Horden (1927).

1937 medtogs verk av Max Ernst på den nationalsocialistiska konstutställningen Entartete Kunst i München.

Ernst tillbringade krigsåren i USA och slog sig sedan ned i Frankrike. 1961 publicerade han An Informal Life of Max Ernst. Var gift med konstnären Dorothea Tanning (1910-2012).

Max Ernst vilar på Père-Lachaise i Paris.

Filmer[redigera | redigera wikitext]

  • Tillsammans med den tyske filmaren Peter Schamoni gjorde Max Ernst 1966 en dokumentärfilm som heter Maximiliana - Die widerrechtliche Ausübung der Astronomie. Ein Film über Ernst Wilhelm Leberecht Tempel. ("Maximiliana - Det lagstridiga utövandet av astronomi. En film om Ernst Wilhelm Leberecht Tempel".
  • 1991 kom Peter Schamonis dokumentärfilm Max Ernst: Mein Vagabundieren - Meine Unruhe ("Mitt kringflackande - Min rastlöshet").

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Programbladet till denna Exposition Dada Max Ernst författades av André Breton som vid denna tid ännu var dadaist själv. Här är programbladet online (International Dada Archive).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]