Mary Cassatt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Mary Cassatt
Mary Cassatt-Selfportrait.jpg
Mary Cassatt, självporträtt, omkring 1878.
Födelsenamn Mary Stevenson Cassatt
Född 22 maj 1844
Allegheny City (idag en del av Pittsburgh), Pennsylvania, USA
Död 14 juni 1926 (82 år)
Château de Beaufresne nära Paris, Frankrike
Nationalitet  USA
Fält Måleri
Motiv kvinnor och flickor i naturmiljöer. Kvinnor i olika sociala kontexter och borgerliga kvinnor i offentligheten
Rörelse Impressionism

Mary Cassatt, född 22 maj 1844 i Allegheny City (idag en del av Pittsburgh), Pennsylvania, död 14 juni 1926Château de Beaufresne nära Paris, var en amerikansk konstnär verksam mellan åren 1868 till 1926. Under sina tidiga år hämtade Cassatt mycket av sin inspiration ur det klassiska måleriet. Hon närmade sig med tiden impressionismen och anslöt sig till impressionisternas tredje salong i april 1877. Under den senare delen av hennes karriär rörde sig Cassatt mot en stil inspirerad av japanskt träsnitt.[1]. Mary Cassatt, tillsammans med Berthe Morisot har kommit att bli de kvinnor som främst förknippas med impressionismen.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt och utbildning[redigera | redigera wikitext]

Föräldrarna Robert Simpson Cassatt och Katherine Johnston Cassatt tillhörde societeten i Allegheny City, nuvarande Pittsburgh, och lade stor vikt vid sina fem barns utbildning och kulturella fostran. 1851, när Mary Cassatt var sju år, flyttade familjen till Darmstadt där den äldste sonen studerade till ingenjör. Under en kortare period, i början av europavistelsen, bodde de även i Paris.[3] Fyra år senare återvände de till USA, och slog sig ned i Philadelphia. Stadens digra konstutbud var troligtvis en orsak till att Cassatt började intressera sig för måleriet.[4]

År 1860, vid 16 års ålder, skrev Cassatt in sig vid Pennsylvania Academy of the Fine Arts och blev snabbt ansedd som en av de mest talangfulla eleverna i sin klass.[5] Kring årsskiftet 1865-1866 flyttade hon till Paris för att fortsätta sina studier, men fann sig vara utestängd från École des Beaux-Arts, som enbart tog emot manliga studenter. Cassatt gjorde som flera andra kvinnliga konststudenter i Paris: Hon erhöll tillstånd att kopiera målningar på Louvren, gick målerikurser avsedda för kvinnliga elever, samt tog privatlektioner bland annat hos den beryktade Jean-Léon Gérôme.[6]

År 1870 återvände hon till USA som följd av det Fransk-tyska kriget. Två år senare begav hon sig tillbaka till Europa och slog sig ner i Parma i Italien där hon studerade grafiska tekniker. År 1873 bedrev hon studier i både Madrid och Sevilla där hon framförallt intresserade sig för Velázquez och Rubens.[7]

Tidig karriär[redigera | redigera wikitext]

År 1868 mottogs Cassatt för första gången på den årliga Salongen med verket "The Mandolin Player" vilket även kom att bli hennes konstnärliga genombrott.[8] Fram till år 1874 accepteras Cassatts målerier vid Salongen då hon ännu inte börjat experimentera med stildrag som senare blir typiska för impressionismen.[7] Vid 1875 års salong skickar Cassatt in två bidrag, varav ett refuseras med motiveringen att juryn fann hennes penseldrag allt för okontrollerade och färgpaletten för ljus.[9] Året senare 1876, bestämmer sig Cassatt för att skicka in det refuserade bidraget, men där hon målat bakgrunden i en mörkare nyans, och blir antagen.[10]

Impressionismen[redigera | redigera wikitext]

Redan vid salongen 1874 kom Edgar Degas i kontakt med Mary Cassatts måleri då han hänfördes av hennes "Portrait of Mme. Cortier". Cassatts första möte med impressionismen skedde ett år senare, 1875, i ett gallerifönster där konsthandlaren hängt upp ett par pasteller av Degas. I ett brev nämner hon händelsen som "…I used to go and flatten my nose against that window and absorb all I could of his art. It changed my life. I saw art then as I wanted to see it."[11] I april, 1877 bjuder Degas in Cassatt till att visa sina verk vid impressionisternas tredje egna utställning.[7]

Det kanske mest slående med Cassatts målningar är hennes strävan att fånga händelser i ett så oförställt tillstånd som möjligt. Detta kännetecknade såväl impressionismen såsom den litterära naturalismen, som Cassatt var mycket intresserad av.[12] Teatern och operan var två motiv som Cassatt ofta återkom till, där hon observerade det sociala spelet hos publiken. Metoden att alltid bära med sig ett ritblock och dokumentera händelser gav, till skillnad från ateljémåleriet, hennes oljemålningar den spontanitet som annars går att finna i den snabba skissen.[13]

Japanskt träsnitt[redigera | redigera wikitext]

Våren 1890 hade École des Beaux-Arts en omfattande utställning med japanska träsnitt, som Cassatt besökte vid ett flertal tillfällen. Det japanska träsnittet inspirerade flera av hennes samtida konstnärskollegor (framförallt av den impressionistiska skolan), däribland Monet, Degas, James McNeill Whistler och Van Gogh. Cassatt kom däremot att bli den första att framgångsrikt reproducera de japanska träsnittets element i en västerländsk tappning.[14] Inspirationen märks främst i anammandet av platta bildytor, djärva konturlinjer och starka färger.[15]

Mary Cassat i modern tid[redigera | redigera wikitext]

Forskning[redigera | redigera wikitext]

Det var först år 1970 som Cassatt fick sin första retrospektiva utställning på National Gallery of Art. Under kvinnorörelsens framväxt på 1970-talet ökade intresset för Mary Cassatts konstnärskap. Feministiska forskare började studera huruvida 1800-talets sociala normer präglat Cassatts måleri, och framförallt varför Cassatt, som många andra kvinnor tenderat att falla bort ur konsthistorien.[16]

Den senare tidens feministiska forskningsmetodik visar på att Mary Cassat, och kollegan Berthe Morisot på grund av sitt kön och klasstillhörighet begränsades i sitt motivval och hur de kunde anamma den impressionistiska stilen. Ett vanligt förekommande motivval för impressionismen var vardagslivet på boulevarderna, på caféerna och vid dansbanorna, sociala rum som kvinnor av högre klass inte hade tillgång till. Därav den återkommande skildringen av kvinnor och barn.[17]

De enstaka målningar av män som finns dokumenterade är främst porträtt och skisser föreställande Cassatts närmaste familjemedlemmar, hennes far och bror. Däremot finns det tre övriga porträtt, en olja Portrait of Marcellin Desboutins, från 1879, och två pasteller Portrait of Moyse Dreyfus, 1879 och Portrait of M.O. de S. från 1909. Orsaken till de få studierna av den manliga kroppen, och porträtterandet av män var helt enkelt att det ansågs oanständigt för en kvinna att vara ensam med en man i studion, såvida det inte var någon familjemedlem.[18]

Tidigare har man sett Cassats skildringar av kvinnor och barn som oproblematiska målerier, men Griselda Pollock menar att Morisot och Cassatts målningar på ett mycket tydligt sätt illustrerar hur femininitet konstrueras och känns igen i bourgeoisiens vardagliga aktiviteter som broderi, stickning, tedrickande och barnpassning.[17] I Cassats målerier skildrar oftast kvinnor upptagna av sina egna aktiviteter, vilket inte enbart bör ses som representationer av dåtidens kvinnliga ideal. Pollock menar att Cassatt har transformerat idealen genom att ge kvinnorna i sina målningar en ikonografi hämtad ur såväl historisk som samtida konst. Cassatt väljer att avbilda sina kvinnor med en yttre sensuell charm, men vars inre själsliv präglas av ett intellektuellt reflekterande över den subjektiva identiteten. En ikonografi ofta förbunden med representationer av män.[19]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Pollock
  2. ^ Chadwick, s 232
  3. ^ Mathews, s 9
  4. ^ Mathews, s 10
  5. ^ Mathews, s 10-11
  6. ^ Mathews, s 13-14
  7. ^ [a b c] Pollock, s 58
  8. ^ Mathews, s 16, 18
  9. ^ Mathews, s 30
  10. ^ Mathews, s 35
  11. ^ Mathews, s 33
  12. ^ Mathews, s 45
  13. ^ Mathews, s 47
  14. ^ Mathews, s 79
  15. ^ Rubin, s 73
  16. ^ Pollock, s 12
  17. ^ [a b] Chadwick, s 238
  18. ^ Pollock, s 23
  19. ^ Pollock, s 22

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]