Egon Schiele

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Egon Schiele
Egon Schiele 079.jpg
Självporträtt (1912)
Född 12 juni 1890
Tulln an der Donau
Död 30 oktober 1918 (28 år)
Wien
Nationalitet  Österrike-Ungern
År aktiv 1906-1918
Fält Måleri, teckning
Utbildning Wiens konstakademi 1906-1909
Rörelse Expressionism

Egon Schiele, född 12 juni 1890 i Tulln an der Donau, död 30 oktober 1918 i Wien, var en expressionistisk bildkonstnär i Österrike-Ungern. Schiele räknas vid sidan av Gustav Klimt och Oskar Kokoschka som den mest betydande figurative konstnären i Wien tiden strax före och under första världskriget. Hans korta liv och intensiva stil gjorde honom till något av en ikon bland tidens bohemer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Egon Schiele var son till Marie och Adolph Schiele. När han var femton år gammal dog hans far i syfilis och Schiele blev myndling under sin farbror som, trots att han var bekymrad över sin skyddslings bristande intresse för studier, erkände hans konstnärliga talang. Schiele började 1906 på Kunstgewerbeschule,[1] Wiens konstfackskola, men redan samma år klarade han inträdesproven till den ännu mer prestigefyllda Wiens konstakademi, där han började 16 år gammal.

Klimt och tidiga utställningar[redigera | redigera wikitext]

1907, sökte Schiele upp Gustav Klimt. Klimt var generös med att vara mentor för unga konstnärer, och han blev särskilt intresserad av den unga begåvade Schiele. Han köpte hans teckningar, och erbjöd att byta dem mot sina egna. Han hjälpte också Schiele att hitta modeller och presentera honom för potentiella mecenater. Han visade också Wiener Werkstätte, ett produktionskooperativ för konsthantverk som var kopplat till Secessionen. Nästa år 1908 hade Schiele sin första utställning i Klosterneuburg.

Vid akademien uppstod så småningom problem och Schiele lämnade skolan efter att ha gått ut sitt tredje år där 1909. Då deltog han emellertid redan i utställningar och kände Gustav Klimt, hans stora inspirationskälla och vän. Tillsammans med andra missnöjda studenter grundade han Neukunstgruppe ("Nya Konstgruppen"). Klimt bjöd in Schiele att delta i utställningen Wiens Kunstschau 1909, där han såg verk av bland andra Edvard Munch, Jan Toorop, and Vincent van Gogh. Sedan han befriats från akademins anakronistiska och konservativa miljö började Schiele utforska människokroppens form och sexualitet i sin konst och i hans samtid blev många chockerade över rättframheten och hans uttalade bildspråk i hans konstnärskap.

Från och med nu, deltog Schiele i flera grupputställningar, inklusive de som arrangerades av Neukunstgruppe i Prag, 1910 och Budapest i 1912; Sonderbund, Köln, i 1912; och flera Secessionist utställningar i München, i början av 1911. År 1913 visade Galerie Hans Goltz i München, Schieles första separatutställning. En annan separatutställning visades i Paris 1914.

Tvist, framgång och äktenskap[redigera | redigera wikitext]

1911 mötte Schiele den då sjuttonåriga Walburga (Wally) Neuzil, som bodde tillsammans med honom i Wien där hon stod modell för några av hans mest slående målningar. Mycket lite är känt om henne, förutom att hon tidigare hade stått modell för Gustav Klimt. Kanske hade hon varit Klimts älskarinna? Schiele och Wally ville fly vad de uppfattade som en klaustrofobisk miljö i Wien, och bosatte sig i småstaden Český Krumlov (Krumau) i södra Bohemia. Krumau var Schieles mammas födelsestad, idag finns det ett museum där, Egon Schiele Art Centrum. Trots Schieles familjeband i Krumau, så blev han och hans älskarinna utdrivna ur staden av invånarna som starkt motsatte sig deras livsstil. Hans påstådda anställning av stadens tonårsflickor som modeller var en av anledningarna.

Fängelse och Neulengbach[redigera | redigera wikitext]

Tillsammans flyttade de till Neulengbach, 35 km väster om Wien för att hitta inspirerande omgivningar och en billig ateljé att arbeta i. Eftersom det låg i huvudstaden, blev Schieles ateljé en samlingspunkt för brottsliga barn. Schieles livsstil väckte mycket avoghet bland stadens invånare, och i april 1912 blev han arresterad för att ha förfört en minderårig flicka. När de kom till ateljén för att arrestera honom, beslagtog polisen mer än etthundra teckningar som de ansåg vara pornografiska. Schiele blev satt i fängelse i väntan på rättegång. När hans fall kom upp i rätten, lades anklagelserna om förförelse och bortföring ned. Men konstnären fanns skyldig i att ha visat erotiska teckningar i ett utrymme som var tillgängligt för barn. I domstolen brände domaren en av de anstötliga teckningarna över ett stearinljus. De tjugoen dagarna som han redan spenderat i häktet togs i beaktande och han blev dömd till bara tre dagar i fängelse. När han var i fängelset målade Schiele en serie på 12 målningar med motiv som visade hur svårt och obehagligt det var att vara inlåst en fängelsecell.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

1914 fick Schiele en glimt av systrarna Edith och Adéle Harms, som bodde hos sina föräldrar mitt emot hans ateljé i Hietzing, en förort till Wien (101 Hietzinger Hauptstrasse). De var en protestantisk medelklass familj. Fadern var låssmed och mästare i sitt skrå. 1915 valde Schiele att gifta sig med den mer socialt acceptable Edith, men hade uppenbarligen förväntat sig att fortsätta sin relation med Wally. Men när han förklarade situationen för Wally lämnade hon honom ögonblickligen och de sågs aldrig igen. Det här uppbrottet ledde till att han målade Död och Jungfrun, där Wallys porträtt baserar sig på föregående par, men Schiele är förvånad. I februari 1915 skriver Schiele till sin vän, Arthur Roessler: "Jag tänker med fördel gifta mig. Inte med Wally". Trots en del motstånd från Familjen Harms, så gifte sig Schiele och Edith den 17 juni 1915, på Schieles föräldrars bröllopsdag.

Under första världskriget lyckades Schiele fortsätta sin konstnärliga karriär och under denna tid visade han sig vara en fantastiskt produktiv konstnär som fullständigt behärskade sina fulla potential. Wiensecessionens utställning 1918, där Schiele var en av de mest framträdande deltagarna och också utformade utställningens affisch, innebar en stor framgång för honom. Under sitt sista levnadsår ställde han därefter även ut i Zürich, Prag och Dresden. År 1918 insjuknade Edith i spanska sjukan. Hon var då gravid i sjätte månaden och avled 28 oktober. Egon Schiele insjuknade själv i samma sjukdom och dog tre dagar efter sin hustru. Under dessa tre dagar mellan deras död ritade Schiele några teckningar av sin hustru, vilka är hans sista verk. Han blev 28 år.

1930 uppkallades en gata efter konstnären, Egon Schiele-Gasse i Wiens stadsdel Hietzing.

Några år senare, vid det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland 1933 och vid Anschluss av Österrike 1938, stämplades Schieles konst som "degenererad" i likhet med hela konstriktningen expressionism.

Konstnärligt uttryck och stil[redigera | redigera wikitext]

I sin tidiga produktion var Schiele starkt påverkad av Klimt och Kokoschka. Även om man kan se att Schiele kopierar deras stil först, kan man se att han snart utvecklar sin egen utpräglade stil och formspråk. Schiele's tidigaste verk från åren mellan 1907 och 1909 innehåller starka likheter med Klimt samt inflytande från Art Nouveau.[7] 1910 började Schiele experimentera med nakenstudier och inom ett år utvecklade han sin egen stil. Han målade utmärglade, sjukligt färgade figurer, ofta med starka sexuella övertoner. Schiele målade också många barn under det här året.[8]

Museer[redigera | redigera wikitext]

  • Albertina. Den grafiska avdelningen innehar en stor samling teckningar och akvareller av Egon Schiele; man förvaltar även Egon Schiele-arkivet (Max-Wagner-Stiftung).
  • Belvedere äger också en stor samling, bland annat tolv centrala verk i storformat.
  • Leopold Museum. Med sina 41 oljemålningar och 188 grafiska blad hyser Leopold Museum i Wien den största schielesamlingen av alla. 2011 inrättades även ett "dokumentationscentrum" över Egon Schiele (autografer, fotografier och litteratur, sammanställt av Rudolf Leopold). I museets bibliotek finns en omfångsrik samling schielelitteratur.[2]
  • Egon Schiele-Museum i hemstaden Tulln.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lewis Crofts. The Pornographer of Vienna. Biografisk roman. ISBN 1-905847-12-2
  • Albert Paris Gütersloh: Egon Schiele. Essä. (1911)
  • Joanna Scott. Arrogance. Biografisk roman. ISBN 0-312-42388-8

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nuvarande Universität für angewandte Kunst Wien (angewandt=tillämpad). Se här
  2. ^ ORF:s webbplats, 7 april 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]