Egon Schiele

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Egon Schiele
Egon Schiele 079.jpg
Självporträtt (1912)
Född 12 juni 1890
Tulln an der Donau
Död 30 oktober 1918 (28 år)
Wien
Nationalitet  Österrike-Ungern
År aktiv 1906-1918
Fält Måleri, teckning
Utbildning Wiens konstakademi 1906-1909
Rörelse Expressionism

Egon Schiele, född 12 juni 1890 i Tulln an der Donau, död 30 oktober 1918 i Wien, var en expressionistisk bildkonstnär i Österrike-Ungern. Schiele räknas vid sidan av Gustav Klimt och Oskar Kokoschka som den mest betydande figurative konstnären i Wien tiden strax före och under första världskriget. Hans korta liv och intensiva stil gjorde honom till något av en ikon bland tidens bohemer.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Egon Schiele var son till Marie och Adolph Schiele. När han var femton år gammal dog hans far i syfilis och Schiele blev myndling under sin farbror som, trots att han var bekymrad över sin skyddslings bristande intresse för studier, erkände hans konstnärliga talang. Schiele började 1906 på Kunstgewerbeschule,[1] Wiens konstfackskola, men redan samma år klarade han inträdesproven till den ännu mer prestigefyllda Wiens konstakademi, där han började 16 år gammal.

Vid akademien uppstod så småningom problem och Schiele lämnade skolan 1909. Då deltog han emellertid redan i utställningar och kände Gustav Klimt, hans stora inspirationskälla och vän. Sedan han befriats från akademins anakronistiska och konservativa miljö började Schiele utforska människan och sexualiteten i sin konst och i hans samtid blev många chockerade över rättframheten i hans konstnärskap.

En av Schieles modeller, Valerie (Wally) Neuzil, blev hans närmaste vän och till slut hans älskarinna. Tillsammans flyttade de till Neulengbach 35 kilometer väster om Wien till ett landskap som både tillhandahöll inspiration och billig logi. Deras okonventionella livsstil uppskattades dock inte av lokalbefolkningen och Schiele fick till slut tillbringa 24 dagar i fängelse sedan han anklagats för att ha förfört minderåriga. Brottsrubiceringen ändrades dock till "spridning av pornografiskt material till barn". Schiele bröt sitt fyraåriga förhållande med Neuzil för att 17 juni 1915 gifta sig med Edith Harms, en kvinna som levde tvärs över gatan från Schieles ateljé.

Under första världskriget lyckades Schiele fortsätta sin konstnärliga karriär och under denna tid visade han sig vara en fantastiskt produktiv konstnär som fullständigt behärskade sina fulla potential. Wiensecessionens utställning 1918, där Schiele var en av de mest framträdande deltagarna och också utformade utställningens affisch, innebar en stor framgång för honom. Under sitt sista levnadsår ställde han därefter även ut i Zürich, Prag och Dresden. År 1918 insjuknade Edith i spanska sjukan. Hon var då gravid i sjätte månaden och avled 28 augusti. Egon Schiele insjuknade själv i samma sjukdom och dog tre dagar efter sin hustru. Under dessa tre dagar mellan deras död ritade Schiele några teckningar av sin hustru, vilka är hans sista verk. Han blev 28 år.

1930 uppkallades en gata efter konstnären, Egon Schiele-Gasse i Wiens stadsdel Hietzing.

Några år senare, vid det nationalsocialistiska maktövertagandet i Tyskland 1933 och vid Anschluss av Österrike 1938, stämplades Schieles konst som "degenererad" i likhet med hela konstriktningen expressionism.

Museer[redigera | redigera wikitext]

  • Albertina. Den grafiska avdelningen innehar en stor samling teckningar och akvareller av Egon Schiele; man förvaltar även Egon Schiele-arkivet (Max-Wagner-Stiftung).
  • Belvedere äger också en stor samling, bland annat tolv centrala verk i storformat.
  • Leopold Museum. Med sina 41 oljemålningar och 188 grafiska blad hyser Leopold Museum i Wien den största schielesamlingen av alla. 2011 inrättades även ett "dokumentationscentrum" över Egon Schiele (autografer, fotografier och litteratur, sammanställt av Rudolf Leopold). I museets bibliotek finns en omfångsrik samling schielelitteratur.[2]
  • Egon Schiele-Museum i hemstaden Tulln.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Lewis Crofts. The Pornographer of Vienna. Biografisk roman. ISBN 1-905847-12-2
  • Albert Paris Gütersloh: Egon Schiele. Essä. (1911)
  • Joanna Scott. Arrogance. Biografisk roman. ISBN 0-312-42388-8

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nuvarande Universität für angewandte Kunst Wien (angewandt=tillämpad). Se här
  2. ^ ORF:s webbplats, 7 april 2011

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]