Sergej Djagilev

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sergej Djagilev. Porträtt av Valentin Aleksandrovitj Serov 1909

Sergej Pavlovitj Djagilev (Serge Diaghilew), född 19 mars 1872 i Selisjtji, Ryssland, död 19 augusti 1929 i Venedig, var en rysk balettchef och impressario.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Djagilev studerade juridik och musik i Sankt Petersburg. Han grundade där konsttidsskriften Mir Iskusstva ("Konstens värld") med bland annat Konstantin Somov och Léon Bakst som medarbetare. Tidskriften samlade de unga konstnärerna omkring sig och utövade under ett tiotal år stort inflytande. 1908 uppsatte Djagilev i Paris operorna Boris Godunov och Flickan från Pskov och grundade samma år den ryska balettgruppen Ballets Russes, med vilken han med lysande framgång i Västeuropas och Nordamerikas större städer producerade balettverk som Carnaval, Våroffer, Scheherazade, Cléopatra, Petrusjka med flera. Djagilev är skapare av det moderna balettdramat. Bland berömda konstnärer förbunda med Djagilevs trupp märks kompositörerna Milij Balakirev, Nikolaj Tjerepnin och Igor Stravinskij, målarna Léon Bakst och Aleksandr Golovin, designer som Coco Chanel samt dansarna Anna Pavlova, Tamara Karsavina, Michail Fokin och Vatslav Nizjinskij.

Han var intresserad av teater, musik och bildkonst, och hade god smak, djärvhet och förmåga att sätta samman olika konstnärer i gestaltningar. Han gjorde så att den västeuropeiska konstscenen kom i kontakt med den ryska. Det gjorde han genom flera gästspel av opera och balett. Presentationen var i Paris 1909 och leddes av dansarna från Moskva och S:t Petersburg. Det var något som det aldrig skådat.En mycket imponerande förestälninhg. Efterföljande år bildades Ballets Russes de Diaghilev som en återuppföljare av presentationen. Ballets Russes turnerade i tre världsdelar. Den ledde han till sin död då ensemblen upplöstes. Djagilev utgjorde ett samband med Ryssland under första världskriget. Varken han eller hans ensemble vände sedan tillbaka. Deras start blev Monte Carlo. Enrico Cecchetti tränade dansarna under en lång period. Efter ett tag kom dansarna från väst in, men de använde ryska namn, t ex Lydia Sokolova som egentligen hette Hilda Munnings.

Djagilev var en amatör, men gillade att ta fram nya talanger från olika konststilar och få dem att samarbeta.

Några av Djagilevs legendariska dansare var: Vaslav Nisjinskij, Serge Lifar, Leon Woizikovskji, Anton Dolin, Tamara Karsavina, Lydia Lopokova,Olga Spessivtesesa, Lydia Sokolova, Alexandra Danilova och Anna Pavlova. Koreograferna var bland annat Mikhail Fokin, Nisjinsikj och hans syster Bronislava Nisjinska, Leonid Massine och George Balanchine. De arbetade starkt tillsammans med andra konstnärer inom bild som Alexandre Benois, Leon Bakst, Picasso, Matisse, Georges Braque, Giorgio de Chirico och Geogers Rouault och kompositörer som Stravinskij, Prokofjev, Ravel, Debussy, Erik Satie, Manuel de Falla och Francis Poulenc.

Några av hans viktiga uppsättningar var: Sylfidene (Fokin, 1909), Petrusjka (Fokin, 1911), En fauns ettermiddag (Nisjinskij, 1912), Våroffer (Nisjinskij, 1913), Den tresnutede hatt (Massine, 1919), Pulcinella (Massine, 1920), Les Noces (Nisjinska, 1923) og Apollon Musagetes (Balanchine, 1928)

De olika föreställningar fick olika stora konsekvenser. Det sägs att bland annat att Djagilevs premiär 1920 i Paris hade brunnit, och att hälften av alla hans duktiga dansare och andra anhöriga hade omkommit.  Det har utgetts flera böcker som handlar om Djagilevs liv, och även flera stora TV-produktioner och filmer.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]