Burundi

Republika y'u Burundi
Flagga Statsvapen
Valspråk: Unité, Travail, Progrès (franska: Enighet, Arbete, Framsteg)
Nationalsång: 'Burundi bwacu'
Huvudstad	Bujumbura  3° 30′ S, 30° 00′ E
Största stad	Bujumbura
Officiella språk	kirundi, franska
Statsskick	Republik
President	Pierre Nkurunziza
Regeringschef	Pierre Nkurunziza
Självständighet	från Belgien
• deklarerad	1 juli 1962
• erkänd	1 juli 1962
Yta	27 830 km² (142:a)
• varav vatten	7,8%
Demografi
• folkmängd	8 090 068 (91:a)
• befolkningstäthet	248,4 inv/km² (34:e)
BNP (PPP)	(2003)
• totalt	$669 milj  (163:e)
• per capita	$170
Valuta	Burundisk franc (BIF)
Tidszon	UTC+2
Topografi
• högsta punkt	Mont Heha 2 670 m ö.h.
• största sjö	Tanganyikasjön
• längsta flod	Nilen
Nationaldag	1 juli
Landskod	BI, BDI
Landsnummer	257

Burundi, formellt Republiken Burundi, är en stat i Östafrika gränsande till Kongo-Kinshasa, Rwanda och Tanzania.

Historia

Burundi

De första tutsierna antas ha invandrat från Etiopien på 1400-talet och besegrade urinvånarna hutuerna. Burundi (i äldre kartböcker från kolonialtiden även kallat Urundi) var en del av kolonin Tyska Östafrika, men blev med Rwanda ett belgiskt mandatområde mellan 1919 och 1945. FN hade mandatet från 1945 till 1962. 1962 blev Burundi ett självständigt kungadöme, för att 1966 bli republik, men styret blev samtidigt militärdiktatur.

Burundis första demokratiskt valda president mördades i oktober 1993, efter fyra månader på sin post. Sedan dess har omkring 200 000 burundier försvunnit i utbrett, ofta intensivt, etniskt våld mellan hutuer och tutsier. Många hundratusen har flytt, antingen inom landet eller till grannländerna, framför allt Tanzania. Burundisk militär blandade sig i konflikten i Kongo-Kinshasa 1998. Nyligen har flera av dessa trupper kallats tillbaka till Burundi för att ta hand om rebellaktiviteter. Burundis regering skrev under ett avtal om eldupphör i december 2002 med tre av fyra hutu-rebellgrupper och FN finns på plats med fredsbevarande styrkor. Trots detta har det varit problem med att genomföra avtalet och stridigheterna pågår fortfarande.

Geografi

• Lägsta punkt: Tanganyikasjön, 772 meter över havet
• Naturtillgångar: nickel, uran, torv, kobolt, koppar, platina, vanadin, odlingsbar mark, vattenkraft

Klimat och miljö

I Burundi råder ekvatorklimat, men den årliga genomsnittstemperaturen varierar med höjden över havet, från 23 till 17^oC. Den genomsnittliga årsnederbörden är ungefär 1500 mm och regntiden infaller dels från februari till maj, dels från september till november. Det förekommer översvämningar, jordskred och torrperioder.

Några av landets miljöproblem är jorderosion och för stor skogsavverkning. Det återstår endast lite skogbevuxen mark, eftersom det mesta av skogen avverkats för användning som bränsle. Detta hotar även det djurliv som finns i skogen.

All elektricitet framställs av vattenkraft.

Landanvändning

Nästan hälften av markytan (44 procent) i Burundi är odlingsbar. I dag är 9 procent av marken uppodlad och 36 procent används som betesmark. Jorderosion till följd av exploatering av ny mark är dock redan ett problem.

En obetydlig del av marken, 140 kvadratkilometer, är konstbevattnad.

Vatten

Landet får i genomsnitt omkring 1 500 mm regn årligen, huvudsakligen under två regnperioder (februari-maj och september-november). De största vattnen i landet är Tanganyikasjön i sydväst och Kagerafloden. Landets totala vattenyta är 2 180 kvadratkilometer.

Omkring 40 procent av de urbana hushållen hade år 2001 färskvatten indraget. 77 procent av befolkningen i staden och 42 procent av befolkningen på landet hade tillgång till färskvatten.

Den totala genomsnittliga färskvattenförbrukningen är 38 kubikmeter vatten per person och år (2000), att jämföra med Sveriges 296 kubikmeter. 77 procent av färskvattnet går till jordbruk, 6 procent till industrin och 17 procent till hushåll.

Naturtillgångar

Burundi har delvis exploaterade naturtillgångar i form av nickel, uran, kobolt, koppar, platina och vanadin. Man har flera elproducerande vattenkraftverk. Det finns odlingsbar mark som inte är uppodlad.

Administrativ indelning

Burundi är indelat i 17 provinser: Bubanza · Bujumbura Mairie · Bujumbura Rural · Bururi · Cankuzo · Cibitoke · Gitega · Karuzi · Kayanza · Kirundo · Makamba · Muramvya · Muyinga · Mwaro · Ngozi · Rutana · Ruyigi

Politik

Burundi är, jämfört med Rwanda, ett demokratiskt land som hade val 2005 där Hutu-rebellen från Burundiska inbördeskriget, Pierre Nkurunziza vann.

Ekonomi

Burundi är ett landlåst, naturresursfattigt land med en underutvecklad industrisektor. Landets ekonomi domineras av jordbrukssektorn som genererar 35% av BNP och sysselsätter över 90 % av befolkningen. Burundis främsta exportvara är kaffe och te, som står för 90 % av inkomsterna från utrikeshandeln, även om exporten är en relativt liten del av BNP. Dominerande exportmottagare är Schweiz, Storbritannien, Belgien och Pakistan. Importhandeln domineras av Saudiarabien, Belgien, Kenya och Uganda.

Burundis exportinkomster och dess förmåga att betala för importvaror beror framförallt på väderförhållanden och internationella kaffe och tepriser. Tutsi minoriteten, som utgör ca 14 % av befolkningen, dominerar kaffehandeln. Huvudsakliga matgrödor är kassava, sötpotatis och ris. Planer finns att utveckla bomull- och risodling på Imboslätten samt att etablera bevattningssystem för ris och socker i Mossuoområdet. Mineralproduktion är låg, men stora fyndigheter av vandin och uran undersöks. Olja har upptäckts under Tanganyikasjön och i Ruzizidalen.

Burundis BNP växte årligen med ca 4 % mellan 2006-2009. Politisk stabilitet och ett fredsavtal i inbördeskriget har förbättrat biståndsflödet och den ekonomiska aktiviteten. Biståndsberoende väntas bestå en lång tid framöver, dels för utvecklingsprojekt men även för att täcka budget- och handelsunderskott.

Underliggande problem som en hög fattigdom, låg utbildningsnivå, ett svagt rättssystem och en låg administrativ kapacitet riskerar att rasera planerade ekonomiska reformer. 2007 gick landet med i Östafrikanska gemenskapen, vilket väntas öka den regionala handelsvolymen. Burundis stora utmaning för ekonomisk tillväxt blir att behålla tillräcklig skattedisciplin och fred under nästa nationella val som är planerat till 2010 Det är under perioder och vissa regioner brist på mat, medicin och elektricitet. Endast hälften av barnen går i skolan.

Den största fackliga centralorganisationen heter Confédération des Syndicats du Burundi och har omkring 12 000 medlemmar.

Demografi

Aids är ett stort hälsoproblem i Burundi. 2001 var över 8 % av den vuxna befolkningen smittad och antalet dödsfall fram till samma år var 40 000.

• Befolkningens medelålder: 16,3 år (2002)
• Spädbarnsdödlighet: drygt 7 % (2003)
• Befolkningens medellivslängd: 43,2 år (2003)
• Etniska grupper: hutu 85 %, tutsi 14 %, twa (pygméer) 1 %
• Religiös tillhörighet: katoliker 62 %, inhemska religioner 23 %, muslimer 10 %, protestanter 5 %
• Språk: kirundi, franska, swahili (vid Tanganyikasjön och i området runt Bujumbura)
• Analfabetism: 2003 var knappt hälften av den vuxna befolkningen analfabeter

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2009	153 av 179
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2008	94 av 173
Transparency International	Korruptionsindex 2008	158 av 180
United Nations Development Programme	Human Development Index 2006	172 av 179

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Burundi
  Bilder & media