Svenska polisen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Huvudartikel: Polis
Polisens skylt vid Stockholms central.

Den svenska polisen är uppdelad på 21 regionala polismyndigheter (en för varje län) med Rikspolisstyrelsen som central förvaltningsmyndighet. Till detta kommer även Säkerhetspolisen. Polisman är i Sverige en person som tjänstgör inom polisen med sådan tjänsteställning som anges i Polisförordningen (1998:1558). Förordningen delar in polismän i fyra huvudsakliga kategorier, därtill kommer en femte kategori för vissa särskilda fall. Polisman skall under tjänstgöring ha med sig tjänstekort för polisman, i folkmun kallat polislegitimation, eller polisbricka.

Svenska polisens historia[redigera | redigera wikitext]

Plymouth Valiant polisbil från 1974

Grunden för den polisverksamhet vi har idag kan spåras till 1850 års polisreform som antogs i Stockholm. Under senare delen av 1800-talet antogs liknande reformer även i övriga Sverige. För perioden före 1850, se Stadsvakten i Stockholm.

Polisens organisation[redigera | redigera wikitext]

Den svenska polisen lyder under regeringen och sorterar under Justitiedepartementet. Den består av:

Riksdagen beslutade 2012 att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna i länen den 1 januari 2015 ska slås samman till en enda myndighet: Polismyndigheten. Samtidigt får Säkerhetspolisen ställning som en självständig myndighet. Förändringen koordineras av en kommitté benämnd Polissamordningen, som leds av den särskilde utredaren Thomas Rolén.

Det finns cirka 20 000 poliser i Sverige. Totalt har polismyndigheterna cirka 28 000 anställda.

Polischefer vid nationella myndigheter[redigera | redigera wikitext]

Till kategorin hör rikspolischefen, överdirektören vid Rikspolisstyrelsen och rikskriminalchefen samt säkerhetspolischefen och biträdande säkerhetspolischefen. Samtliga polischefer i kategori 1 anställs genom beslut om förordnande av regeringen.

Polischefer vid lokala polismyndigheter[redigera | redigera wikitext]

Till kategorin hör länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare och polisöverintendent samt polisintendent och polissekreterare. För anställning som polischef i kategori 2 krävs normalt juris kandidatexamen, däremot finns inget krav på polisutbildning.

Länspolismästarna anställs tills vidare men med tidsbegränsat chefsförordnande. Perioden är vanligtvis det maximala sex år och kan förnyas. I Stockholms Län gäller däremot maximalt sex års anställning och alltså inte tills vidare. Samtliga länspolismästare utses av regeringen efter anmälan av Rikspolisstyrelsen.

Beslut om anställning som biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendenter fattas av Rikspolisstyrelsen. Även här tillämpas anställning tills vidare, med tidsbegränsat förordnande som chef vid polismyndighet, polisområde eller annan verksamhetsgren. Förordnandet gäller för högst sex år vid varje tillfälle.

Länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare eller polisöverintendent som inte längre har ett chefsförordnande står till Rikspolisstyrelsens förfogande.

Anställning som polisintendent och polissekreterare beslutas av polismyndighet.

Polisdistrikt[redigera | redigera wikitext]

I Sverige finns 21 polisdistrikt, motsvarande de 21 länen, i varje polisdistrikt finns en Polismyndighet som leds av en länspolismästare.

Den 1 juni 1998 inrättades de nuvarande 21 polisdistrikten som följde länsgränserna, som en del av ett pågående rationaliseringsarbete.

Rikspolisstyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsens huvuduppgift är att samordna och rationalisera polisen. De kan också på uppdrag av regeringen leda polisen verksamhet för att förebygga brott och avslöja brott mot rikets säkerhet. Rikspolisstyrelsen fördelar också de statligt anslagna medlen för polisen mellan de olika polismyndigheterna. Rikspolisstyrelsen leds av en rikspolischef som utses av regeringen.

Statens kriminaltekniska laboratorium[redigera | redigera wikitext]

Statens kriminaltekniska laboratorium är Sveriges kriminaltekniska centrum med experter på diverse vetenskapliga områden. Det ligger i Linköping.

Polismyndighet[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Polismyndighet

Polismyndigheten i ett län utgör enligt polislagen ett polisdistrikt. Myndigheten ansvarar för polisverksamheten i sitt distrikt.[3] Chef för en polismyndighet är en länspolismästare. Den ställföreträdande polischefen ska vara en biträdande länspolismästare eller, om det inte finns en sådan vid polismyndigheten, den befattningshavare som anges i myndighetens arbetsordning.[4]

För ledning av polismyndigheten finns en polisstyrelse. Styrelsen ska bestå av länspolismästaren och högst tretton andra ledamöter, som utses av regeringen för en bestämd tid. För dessa ledamöter ska lika många suppleanter utses. De ledamöter och suppleanter som utses ska vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. De bör utses så att erfarenhet av kommunal verksamhet blir företrädd bland dem. Vidare bör beaktas att de olika delarna av polisdistriktet blir representerade.[5] Genom justitieombudsmannen och riksrevisionen, som båda lyder under riksdagen (inte under regeringen), så finns det även en viss direkt parlamentarisk kontroll av polismyndigheterna.[6]

Svenska polisens arbetsuppgifter[redigera | redigera wikitext]

Svensk polis utför nykterhetskontroll.
Hastighetskontroll med laserpistol vid en skola.
Beriden polis eskorterar Högvakten i Stockholm.

Förutom ren brottsbekämpning handhar polisen även utfärdande av pass och nationella id-kort, trafikfrågor, tillståndsgivning, vapenärenden, hittegods och narkotikafrågor. Man jobbar också med anmälningar vid brottsmisstanke och förebyggande av brott. Vissa arbetsuppgifter som tidigare utfördes av poliser utförs numera allt oftare av ordningsvakter. Orsaken till detta brukar ofta motiveras med resursbrist hos polisen. Eftersök av försvunna personer är också det ett polisiärt ansvarsområde samt räddningsaktioner i fjällvärlden där man samarbetar med fjällräddningen.

Det brottsförebyggande arbetet underlättas bland annat genom en polisorganisation där närpoliser har ansvaret för en stor del av det dagliga arbetet. En närpolis ska kunna arbeta inom flera områden, till exempel trafik och övervakning, men också med vissa av de brottsutredningar som tidigare gjorts vid kriminalavdelningarna.

Polisens arbetsuppgift kan vara att patrullera vissa geografiska områden i bil, på cykel, till häst eller till fots och ingripa när någon behöver hjälp eller om de ser något misstänkt. Polisen får akuta utryckningsuppdrag, till exempel om en butik blivit rånad eller om det har hänt en trafikolycka. Övervakning av idrottsevenemang, konserter eller demonstrationer är andra uppdrag. Vid trafikövervakning kontrolleras hastighet, nykterhet, behörighet, bilbälte samt fordonets utrustning och eventuella last.

Polisen informerar olika grupper i samhället om hur man förebygger brott. Man är till exempel ofta med i trafikundervisningen samt lag- och rättsundervisningen i grundskolan. Polisen bedriver även i vissa fall opinionsbildning för rådande lagar. Detta främst genom att polisen deltar i antinarkotikakampanjer tillsammans med exempelvis skola, socialtjänst, kriminalvård och tull.

Att spana efter misstänkta personer och försvunna föremål är andra exempel på polisuppgifter. Polisen skriver också rapporter och protokoll efter olika ingripanden och händelser.

Befogenheter[redigera | redigera wikitext]

En statlig utredning, SOU 2010:103[7], fick i uppdrag att närmare överväga särskilda spaningsmetoder som infiltration, provokativa åtgärder samt användning av tekniska spaningshjälpmedel som för närvarande sker med stöd av de allmänna befogenheterna i bland annat polislagen (1984:387).[8]

Polisen får fortsätta en biljakt efter en misstänkt person, även över landgränsen vid till exempel Öresundsbron, dock som längst fem kilometer.[källa behövs]

Militärpolis[redigera | redigera wikitext]

En militärpolisman att anse som polisman, något förenklat, då denne fullgör uppgifter som rör Försvarsmakten[9].

Inom försvarsmakten används internt för militärpolisen kriterierna:

Geografiskt - Områden som ägs, hyrs, disponeras av Försvarsmakten eller där Försvarsmakten bedriver verksamhet.

Personellt - Försvarsmaktens personal även då den befinner sig utanför Försvarsmaktens område.

Materiellt - Försvarsmaktens materiel, exempelvis fordon, vapen och/eller övrig materiel. Detta gäller även utanför Försvarsmaktens område.

Militärpolisen agerar med samma rättigheter och skyldigheter som ordinarie polis så länge detta sker inom Försvarsmakten. Utanför Försvarsmakten äger militärpolis ingen annan rätt än envar. Detta innebär dock inte att militärpolisen endast agerar inne på militärt område eller mot militär personal.

Vid svenska internationella militära insatser ansvarar militärpolisen för att utreda brott begångna av/mot svensk personal samt upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten i insatsområdet.

Vid brott[redigera | redigera wikitext]

När brott har begåtts så tar polisen emot brottsanmälningar från allmänheten. Polisens nödtelefonnummer (SOS Alarm) är 112. Numera kan man även ringa till 114 14 för mindre akuta fall. Nödsamtal ska alltid ringas in till 112. Det är ännu så länge inte möjligt att skicka ett fotografi bildbevis/signalement från en mobiltelefon med kamera, eftersom polisen ännu inte har utrustning för att mottaga sådant.

I samband med ett ingripande, där det finns misstanke om brott, gör polisen en utredning. De kan då titta på eventuella bildbevis/signalement i till exempel mobilkamera. Om det gäller enklare ärenden utreder närpoliserna omständigheterna kring brottet. Det kan till exempel gälla att förhöra vittnen och misstänkta samt de människor som anser att de blivit utsatta för brott. Andra arbetsuppgifter är att göra tekniska undersökningar som att säkra fingeravtryck eller samla in viktiga föremål vid brottsplatsen. I utredningen kan också ingå att fotografera och göra skisser.

Pass och nationellt identitetskort[redigera | redigera wikitext]

Polisen ansvarar för att utfärda pass och nationellt identitetskort i Sverige.

Svensk polisbåt.

Tillstånd[redigera | redigera wikitext]

För vissa aktiviteter krävs tillstånd från polisen, tex

  • större sammankomster,
  • konserter,
  • tävling eller uppvisning i sport eller idrott,
  • tivoli,
  • karnevalståg,
  • marknad eller mässa,
  • sprängning,
  • försäljning av fyrverkerier,
  • uppskjutande av raketer,
  • handel och förvaring av explosiva varor,
  • störande buller,
  • penninginsamling,
  • lotterier,
  • att vara ordningsvakt,
  • eldningstillstånd,
  • demonstration på offentlig plats,
  • danstillstånd

Svenska polisens hierarki[redigera | redigera wikitext]

Äldre polishelikopter vid Polismuseet.
Polishelikopter av typen Eurocopter EC135 P2.

Efter avslutad polisutbildning blir man provanställd som polisaspirant, provanställningen löper över 6 månader och om man anses vara godkänd efter denna tid så anställs man oftast som polisassistent. Efter att man arbetat som polisassitent ett antal år kan man, beroende på polismyndighet söka eller bli erbjuden anställning som inspektör. För att få titeln kommissarie krävs vanligast att man söker en s.k. kommissarietjänst, d.v.s. vanligen enhetschef eller liknande.

När ett brott är begånget, som lyder under allmänt åtal, inleds en så kallad förundersökning. Syftet med förundersökningen är att utreda vilket brott som är begånget, vem som är skäligen misstänkt för brottet och därefter sammanställa detta.

En förundersökning leds av en förundersökningsledare. På spaningsstadiet, det vill säga då ingen skäligen misstänkt finns för brottet, är polismyndigheten förundersökningsledare. När en skäligen misstänkt person finns för brottet blir åklagaren förundersökningsledaren, om brottet inte är av enkel juridisk beskaffenhet, såsom vissa trafikbrott, snatteri, bedrägligt beteende, ringa narkotikabrott med mera. Vem som inom polismyndigheten är förundersökningsledare, finns i den så kallade delegationsförordningen hos polismyndigheten.

Det är förundersökningsledaren som beslutar om att hämta till förhör eller släppa misstänkta fria, ett gripande ute på "fältet" kan dock inte beslutas av ett inre befäl - dessa beslut tas alltid av polismannen som står inför själva gripandet. Däremot så kan en person anhållas i sin frånvaro och då "verkställs" anhållningen av den polisman som griper vederbörande. Vidare utreder de brott, exempelvis stölder, trafik-, vålds-, narkotika- och skattebrott. Ibland är kommissarien förundersökningsledare, vilket bland annat innebär att denne beslutar vad som ska göras i brottsutredningar, till exempel förhör av misstänkta, brottsoffer och vittnen.

En del poliser har speciella uppgifter som hundförare, ridande polis eller sjöpolis. De kan också arbeta inom Fjällräddningstjänsten eller inom Svenska Polisflyget. Polisen deltar även i internationellt polissamarbete.

Vid sidan av den ordinarie polisen finns det grupper som under vissa förutsättningar har polismans befogenheter, till exempel Militärpolisen och Kustbevakningen.

Polischefstjänsterna utgör en egen - överordnad - hierarki som normalt tidigare endast var öppen för den som avlagt juristexamen. Till polischefstjänster räknas polissekreterare, polisintendent, polisöverintendent, polismästare, biträdande länspolismästare och länspolismästare.

Tillsättningen av de allra högsta tjänsterna, som rikspolischef, har sedan polisens förstatligande skett med personer utan polisutbildning, men med stark förankring i den politiska makteliten.

Se även: Polisens grader i Sverige

Polismän[redigera | redigera wikitext]

Kategorin samlar polis- och kriminalkommissarier, polis- och kriminalinspektörer, polisassistenter samt de polisaspiranter som fullgör aspirantutbildning vid en polismyndighet.

För anställning som polisaspirant krävs avklarad grundutbildning på polisprogrammet vid Polishögskolan i Solna, Umeå universitet eller Växjö universitet. Numera ges även polisprogrammet som distansutbildning.

För anställning som polisassistent eller någon av de högre tjänsterna krävs fullgjord grundutbildning och godkänd aspirantutbildning, utbildning som specialist eller motsvarande utbildningar enligt äldre bestämmelser. Beslut om anställning som polisaspirant eller polisassistent fattas av en polismyndighet eller Rikspolisstyrelsen. Anställning som polisaspirant löper tills vidare men längst till dess att utbildningen är genomförd. Därefter kan den godkände aspiranten anställas som assistent utan sedvanligt ansökningsförfarande.

Svensk polisman, 2004.
En polis i yttre tjänst, 2007.
År Antal anställda inom polisen
1999 22 009
2000 22 294
2001 22 708
2002 22 918
2003 23 062
2004 23 644
2005 23 940
2006 24 631
2007 25 838
2008 26 122
2009 26 891
2010 28 017
2011 28 382
2012 28 347

Källa: Antal anställda inom Polisen 1999 - 2012

Anställda vid Rikspolisstyrelsen[redigera | redigera wikitext]

Förordningstextens kategori 2 och 3 utgår i huvudsak från anställning vid polismyndighet. För att även inkludera polismän vid Rikspolisstyrelsen finns en särskild kategori 4. Hit räknas "sådana anställda vid Rikspolisstyrelsen som avses i kategori 2 och kategori 3".

Vissa chefer inom polisväsendet[redigera | redigera wikitext]

Som polisman räknas även chefer och avdelningschefer vid Rikspolisstyrelsen samt rektorn vid Polishögskolan, under förutsättning att de tidigare haft anställning i kategori 1, 2 eller 3.

Polisfordon[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Polisbilar i Sverige
Svensk polisbil av typen Volvo V70.
Stockholmspiketens utryckningsfordon utrustad med stege på taket.

Svenska polisen använder många olika typer av fordon, bland annat:

För mer information om utrustning och utseende se Polisbil

Polisens utrustning[redigera | redigera wikitext]

Nästan alla ordningspoliser har ett bälte runt midjan där man har sin tjänstepistol, extra magasin, expanderbar batong, handfängsel, kommunikationsradio av märket Sepura eller Ericsson, mobiltelefon, pepparspray, nycklar och handskar. Utöver det har man en persedelpåse där man har tilläggsutrustning som är bland annat skyddsmask 90 och skyddsväst. Numera har många poliser också en RAKEL-enhet med sig, vilken ser ut ungefär som en mobiltelefon. Alla poliser i tjänst måste ha polislegitimation på sig.

Kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Intern radiokommunikation[redigera | redigera wikitext]

Polisen använder idag ett nyare radiosystem vid namn RAKEL som är digitalt och krypterat. Polisen gjorde de första testerna med RAKEL i april 2006. De analoga systemen S70 och S80 används fortfarande som komplement över hela landet, dock har S80 som använts i Stockholm, Göteborg och Malmö nästan helt fasats ut. En RAKEL-radio har en helt annan räckvidd än S70- och S80-systemen vilket gör att man kan kommunicera utan begränsningar i räckvidden.

Med polisradio är det möjligt att avlyssna S70- och S80-systemen. Vid känslig information kan dock polisen välja att istället använda mobiltelefon som anses svårt att avlyssna. Mobiltelefon medger dock bara samtal mellan kommunikationscentralen och en enskild polis, medan radion tillåter ett stort antal polisenheter att kommunicera med varandra samtidigt. RAKEL är helt omöjligt att avlyssna med en polisscanner/polisradio som går att köpa i teknikaffärer.

Extern kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Polisen informerar om brottsförebyggande åtgärder och ger tips för att minska brottsligheten och bidra till ökad trygghet.

Genom ökad närvaro på sociala medier, både nationellt och lokalt, avser polisen nå ut med sin information och få in tips och vittnesuppgifter för att kunna lösa specifika brott.

Krishantering[redigera | redigera wikitext]

Polisen har speciella enheter som används vid svårare ordningsstörningar eller allvarliga hot mot säkerheten, till exempel Piketen och Nationella insatsstyrkan. Vid mer omfattande påfrestningar fanns det tidigare även möjlighet att få förstärkning från Beredskapspolisen.

Poliser som har dött i tjänst[redigera | redigera wikitext]

Sedan år 1900 har 31 poliser dödats i tjänst. Mellan 1900 och 1909 dödades nio poliser. Inga dödades under 1910-talet, men under 1920-talet dödades sex poliser. Två poliser sköts till döds under 1930-talet och en under 1940-talet. Under 1950-talet dödades två poliser och fem stycken dödades under 1960-talet. Under 1970-talet sköts tre till döds och under 1980-talet en. Tre poliser dödades under 1990-talet, Leif Widengren och två stycken i de uppmärksammade Malexandermorden. Under 2000-talet har två poliser dödats i tjänst, varav ett var Polismordet i Nyköping 2007.

Polisens heraldiska vapen[redigera | redigera wikitext]

Polisens heraldiska vapen.

Den svenska polisens heraldiska vapen ("polisvapnet") är en variant av det lilla riksvapnet med de tre kronorna. Skölden är krönt av en kunglig krona, som symboliserar staten, och lagd över två korsade fasces (spöknippen med bilor) och en eklövskrans, som symboliserar ordningsmakten. Vapnet fick sin nuvarande utformning 1953 och används bland annat som mössmärke. Tillsammans med texten "Polisen" utgör vapnet polisens myndighetsmärke.[10]

Fasces cum securibus (latin: "spöknippen med [i dem instuckna] bilor") var i antikens Rom symboler och redskap för liktorerna som var de högre ämbetsmännens tjänare och livvakter. Snöknippena betydelse var ursprungligen mycket reell. Liktorerna verkställde nämligen både prygel och halshuggning. Efter antiken användes fasces som symbol för många stater och myndigheter, exempelvis Franska republiken, men också av auktoritära ideologier. Främst bland dessa den italienska fascismen som symbolen gett namn åt.[11] Kopplingen till fascismen har gjort det svenska polisvapnet kritiserats för att innehålla fasces.[12]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Första gången fasces användes som polisemblem var 1850 då polisen i Stockholm fick mössmärken med stadens vapen med fasces vid sidan om skölden. 1926 infördes ett enhetligt vapen för hela riket. Det bestod av fasces och tre kronor inom en krönt oval sköld. Riksheraldikerämbetet (RHÄ) ​konstaterade 1941 att utformningen stred mot lagen om rikets vapen eftersom statsemblemet inte ska blandas med andra på samma sköld. Istället föreslog ämbetet att polisen skulle använda lilla riksvapnet med fasces bakom skölden. Förslaget ledde inte till någon ändring.[13]

Polisutrustningskommittén, ledd av polismästaren i Stockholm Erik Ros, föreslog 1949 ett nytt polisvapen med eklöv istället för fasces. Man menade att fasces blivit för förknippade med den italienska facismen, samt att de historiskt använts i Sverige av profosser, som i likhet med de romerska liktorerna, utdelade straff. Kommittén menade att eklöv var en historiskt mer lämplig polissymbol. RHÄ kom med stark kritik mot förslaget och menade att fasces var de enda symboler som direkt förknippades med ordningsmakten.[13]

Inrikesdepartementet lyssnade på RHÄ och tog 1950 fram fem förslag (däribland det från 1941) och presenterade för kommittén som dock vidhöll att fasces inte var lämplig som polissymbol. 1951 tog Inrikesdepartementet ett preliminärt beslut där RHÄ:s förslag - med fasces bakom lilla riksvapnet - fastställdes om nytt polisemblem. Erik Ros ingrepp dock och fick poliskommissarie Gillis Cassel att lova att försöka "gömma snöknippena bland grönsakerna". Cassels skiss ingick i det reglemente som regeringen tog beslut om den 6 mars 1953.[13]

Polisutbildningen[redigera | redigera wikitext]

Fördjupning: Polishögskolan

Polisutbildningen innefattar fyra terminers heltidsstudier. Antalet poliser regleras bland annat genom att polisutbildningen vissa terminer inte tar in aspiranter. En reformering är på gång vilket ska göra polisutbildningen till en högskoleutbildning lik alla andra högskoleutbildningar.[14] Polisen arbetar även för att uppnå samma köns- och etniska blandning som samhället i stort.[14]

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Kårandan och hantering av intern kritik[redigera | redigera wikitext]

Ett problem som ofta tas upp i media rör den så kallade kårandan där poliser i vissa fall inte anmäler kollegor som begår tjänstefel.

I början av 2012 undersökte SVT-programmen Veckans brott och Aktuellt hur den svenska polisen hanterade vardagsbrotten ("mängdbrotten"). Intervjuade poliser var ense om att organisationen inte tålde kritik, ens internt. Avdelningschefen för Rikspolisstyrelsen, Ulrika Herbst, höll inte med men ansåg att kritiken måste tas på stort allvar. Lena Nitz, ordförande i Polisförbundet (som har omkring 21000 medlemmar och representerar 97% av alla poliser), sade att organisationens kultur inte klarar att ta till sig av kritik.[15]

Centralisering och lobbying[redigera | redigera wikitext]

I en skrift från år 1996 hävdade kriminologerna Leif Lenke och Börje Olsson att den svenska polisen karaktäriserades av makt utan like i västvärlden när det kommer till centralisering och inflytande i samhället. De hävdade att till skillnad från de flesta andra västliga polisorganisationer så var den svenska både höggradigt centraliserad och oberoende från direkt parlamentarisk kontroll. På tal om narkotikapolitik påpekade de hur polisen lyft fram Nils Bejerot och på andra sätt direkt och indirekt lobbat för en hård narkotikapolitik. Med en central byråkrati bestående av över tusen personer utgjorde polisen en betydande kraft för lobbying genom sina nära relationer till media och framförallt kvällspress.[16]

Ineffektivitet, underbemanning och felprioriteringar[redigera | redigera wikitext]

Dåvarande vice statsministern Bosse Ringholm kallade 2005 den svenska polisen för "jävla slöa" och en namngiven enskild polisman för "idiot".[17] Riksdagsledamoten och advokaten Peter Althin ansåg samma år, att polisen inte kan "genomföra sitt uppdrag, vilket skapar otrygghet hos allmänheten" samt att det inte "finns tillräckligt med poliser för att klara av verksamhetsmålen" och att polisen "i många fall inte ens uppfyller lagens krav på 'skyndsamhet'".[18]

Leif G.W. Persson, professor i kriminologi och verksam vid Polishögskolan, menar att den svenska polisen är mycket ineffektiv, att den endast klarar av att lösa 10 % av alla brott och att en fjärdedel av polispersonalen skulle kunna få sparken utan att det påverkade polisverksamhetens effektivitet. Enligt Persson gör detta, att "Sverige har den mest ineffektiva poliskåren i världen".[19]

2006 års förvaltningskommitté pekade i sitt slutbetänkande 2008 (SOU 2008:118) ut den svenska polisen som ineffektiv.[20][21]

Justitieminister Beatrice Ask kritiserade 2008 polismyndigheten i Gävleborgs län, för att den inte besvarat en förfrågan om DNA-prov på Anders Eklund från polismyndigheten i Dalarna: "Att en polismyndighet inte ens besvarar en förfrågan från en annan, sådant får naturligtvis inte förekomma ... " [22]

Polisförbundets ordförande Jan Karlsen menade 2008 i en debattartikel i Dagens Nyheter, att "polisen jagar småbovar i stället för yrkesförbrytare".[23]

SVT pejl tog tidigt 2012 emot över 2500 berättelser varav 7 av 10 var kritiska mot polisen. Flera poliser uttryckte själva frustration. Bland annat menade de att fokuseringen på statistik påverkade arbetet negativt. De statistiska målen som hade som avsikt att förbättra effektiviteten hade istället lett till motsatsen.[15]

Sedan Regeringen Reinfeldt tillträdde 2006 fick polisen historiskt stora resurstillskott. Trots detta blev polisen sämre på att klara upp brott och polisens tillgänglighet minskade. Enligt rikspolisstyrelsen klarades endast 17% brott upp, den lägsta siffran på 80 år. Endast 1 av 40 inbrott klarades upp. Reinfeldt menade 2012 att det fanns all anledning att fråga sig varför effektiviteten inte var högre trots resurstillskotten, att för lite gjordes åt mängdbrotten på bekostnad av uppklaringen av grova brott, men att statistik om hur trygga människor känner sig i realiteten betydde mer. Reinfeldt sade även att regeringen hade framfört krav till myndigheten men att även om det yttersta ansvaret var regeringens så var det upp till myndigheten att uppfylla kraven.[24] Andelen brott som klaras upp var 2012 den lägsta på åtta år trots fler poliser.[25] Den negativa trenden fortsatte och hösten 2013 kom statistik från BRÅ som visade att polisen löst 15500 färre brott, 12% färre, än samma period 2012.[26]

Extern kommunikation[redigera | redigera wikitext]

Försvårad granskning av verksamheten med RAKEL[redigera | redigera wikitext]

När polisen 2009 införde det krypterade kommunikationssystemet RAKEL tvingades journalister och allmänhet förlita sig på vad polisens själv kommunicerade. Det ledde till en infekterad relation mellan journalister och polisen.[27] Under bara 2013 uppdagades det att polisen i uppmärksammade fall hade lämnat felaktiga uppgifter eller till och med undlåtit att lämna information.[28][29]

Förskönande av statistik och resultat[redigera | redigera wikitext]

I september 2012 avslöjades att Polisen hade redovisat ett enda åtal som 10990 lösta brott.[30]

Enligt polisforskaren Stefan Holgersson är polisen systematisk i sitt skönmålande av de resultat de uppnår; Att polisen satsar resurser på att bygga upp fasader och bilder av hur det fungerar för att det är enklare än att jobba med själva verksamheten. Som exempel uppgav han polisens påstående 2010 att deras hårdföra linje hade marginaliserat Black Cobra, vilket fick rekryteringen att gå i motsatt riktning, något man i närheten av länsledningen även kände till.[31]

Förfalskning och undanhållande av bevis[redigera | redigera wikitext]

Statsåklagaren Nils-Eric Schultz och riksdagsledamoten Peter Althin anklagade 2008 polisen för att sedan mitten av 1990-talet i hundratals fall ha förfalskat och undanhållit bevisning för domstolar och försvarsadvokater. Anklagelsen bygger i stor utsträckning som den kritik som chefs-JO Mats Melin och justitiekanslern Göran Lambertz framfört och som går ut på att polisen har gjort sig till "en stat i staten".[32]

Övervåld[redigera | redigera wikitext]

Svenska kravallpoliser, Göteborg 2001

Polisens rätt till att använda våld, en del av våldsmonopolet, har diskuterats då det är svårt att dra gränser till vad som är berättigat och ickeberättigat våld. Ofta uppstår dessa diskussioner vid speciella händelser, bland annat när personer dödats eller skadats allvarligt. I svenska medier uppstod stora diskussioner om polisbrutalitet efter de så kallade Göteborgskravallerna. Även fallet om Osmo Vallo rönte stor uppmärksamhet. År 2008 dog en 24-årig man vid ett polisingripande i Göteborg. Polisen mörklade detaljer från den rättsmedicinska undersökningen och ingen polisman fälldes för tjänstefel.[33] En rapport från Polishögskolan 2010 visade att minst 30 personer hade avlidit i samband med ingripanden från polis, ordningsvakter och vårdpersonal de senaste 25 åren.[34]

Kompetensbrist, misstag och slarv[redigera | redigera wikitext]

Polisen och polisforskaren Stefan Holgersson vid polisutbildningen vid Växjö universitet och professor Johannes Knutsson vid politihøgskolen i Oslo visade i en forskningsrapport "Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete" 2008, att 40 % av poliserna i yttre tjänst inte hade godtagbar kompetens och endast 5 % hade mycket god kompetens. Kompetensen avtog med tjänsteåldern och forskarna menar att det beror brister i polisens organisation som toppstyrd ledning och bristande utvecklingsmöjligheter för poliser i yttre tjänst.[35][36][37]

År 2008 tog enligt Östersundsposten trafikpolisen i Östersund tolv fartsyndare på helt felaktiga grunder. Polisen visste inte vad det var för hastighetsgräns på sträckan.[38] Enligt SVT Nyheter stoppades och bötfälldes flera bilister i Sala hösten 2008 för att de körde med dubbdäck, trots att det var tillåtet mellan första oktober och sista april.[39]

Enligt en rapport[40] av Leif G.W. Persson låg misstag och slarv bakom många ouppklarade mordfall i Sverige, något han konstaterade efter att tillsammans med kriminologen Mikael Rying ha gått igenom alla dödsfall där man misstänkte mord och som inträffade i Sverige 1985-2010. de undersökte 430 dödsfall varav omkring 100 var möjliga att utreda. Cirka 25 hade goda förutsättningar för att lösas. I rapporten lade författarna fram en åtgärdslista med 20 punkter på hur man skulle undvika att samma misstag skulle ske igen. Persson sade att man främst borde fokusera på hur polisen skulle få bättre ordning på förundersökningsmaterial, ett område han menade brast åtskillig på ett sätt som förvånade honom.[41][42]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Äldre uniformer på Polismuseet.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Från larmklocka till blåljus: ambulanser, brandbilar, polisbilar och bärgare genom åren, Gert Ekström, Winberg förlag, Hudiksvall 1986 ISBN 91-87004-10-0, s. 76
  2. ^ Från larmklocka till blåljus: ambulanser, brandbilar, polisbilar och bärgare genom åren, Gert Ekström, Winberg förlag, Hudiksvall 1986 ISBN 91-87004-10-0, s. 92
  3. ^ 4 § polislagen (1984:387).
  4. ^ 2 kap. 12 § polisförordningen (1998:1558).
  5. ^ 5 § polislagen (1984:387).
  6. ^ Så granskas Polisen
  7. ^ Justitiedepartementet, Polismetodutredningen. "Särskilda spaningsmetoder SOU 2010:103", Regeringens webbplats, 22 december 2010. Hämtad den 30 augusti 2011.
  8. ^ Justitiedepartementet, Polismetodutredningen. "Särskilda spaningsmetoder SOU 2010:103", Regeringens webbplats, 22 december 2010. Hämtad den 30 augusti 2011.
  9. ^ https://lagen.nu/1980:123
  10. ^ ”Polisens grafiska profil : Grafisk manual. Upplaga 2.1”. Rikspolisstyrelsen. 2013. http://polisen.se/Global/www%20och%20Intrapolis/Informationsmaterial/01%20Polisen%20nationellt/Polisens_graf_profil_2013/Polisen_Grafisk%20Manual_w130131.pdf. Läst 4 september 2014. 
  11. ^ ”fasces”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/fasces. Läst 4 september 2014. 
  12. ^ Aspegren, Lennart (30 april 2014). ”"Fascistsymbolerna i polisens märke skämmer Sveriges riksvapen - byt ut emblemet!"”. www.dagensjuridik.se. Dagens Juridik. http://www.dagensjuridik.se/2014/04/fascistsymbolerna-i-polisens. Läst https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Svenska_polisen&action=submit#. 
  13. ^ [a b c] Nils Renhorn (1985). ”Polisvapnets historia började 1926”. Polisens tidning (11): sid. 10. 
  14. ^ [a b] [ http://www.regeringen.se/sb/d/5422/a/82218]
  15. ^ [a b] "Aktuellt 20 februari 2012", SVT, sett den 21 februari 2012.
  16. ^ Lenke, Leif; Olsson, Börje (1996). Dorn; Jepsen; Savona. red. ”Sweden: Zero Tolerance Wins the Argument?” (på Engelska). European Drug Policies and Enforcement (Wiltshire: Macmillan Press LTD): sid. 106-118. 
  17. ^ http://www.aftonbladet.se/nyheter/article315022.ab 2008-12-08
  18. ^ http://www.kristdemokraterna.se/PressOchMedia/Pressmeddelanden/LagOchRatt/Lagtfortroendeforpolisenarsocialdemokraternasfel.aspx 2008-12-15
  19. ^ http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9910/28/gw.html 2008-12-08
  20. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2201733.svd 2008-12-15
  21. ^ http://www.sou.gov.se/forvaltkom/pdf/SOU%202008_118.pdf 2008-12-15
  22. ^ Ask kritiserar polisen TV 4, http://nyhetskanalen.se/1.384887/2008/04/17/ask_kritiserar_polisen 2009-09-15
  23. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=777072 2008-12-15
  24. ^ "Hur ta tillbaka initiativet? Fredrik Reinfeldt", Ekots lördagsintervju, 9 juni 2012. Hört den 12 juni 2012.
  25. ^ http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.969224-samsta-polissiffrorna-pa-atta-ar”. Göteborgs-Posten. 2012-06-08. http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.969224-samsta-polissiffrorna-pa-atta-ar. Läst 2012-07-25. 
  26. ^ Bottensiffror för polisen”. Aftonbladet. 2013-09-09. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17501474.ab. Läst 2013-09-19. 
  27. ^ "Polisen vs medierna och konfliktälskaren", Medierna, Sveriges radio, 27 juli 2013. Läst den 4 augusti 2013.
  28. ^ Hanne Kjöller. "Batongen bara till låns", Dagens Nyheters webbplats, 17 juli 2013. Läst den 4 augusti 2013.
  29. ^ "Mirakeljournalistik och Spotifyimitatörer", Medierna, Sveriges radio, 3 augusti i 2013. Läst den 4 augusti 2013.
  30. ^ Kristoffer Örstadius (28 september 2012). ”Ett enda åtal vände på brottssiffrorna”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/sverige/ett-enda-atal-vande-pa-brottssiffrorna. Läst 28 september 2012. 
  31. ^ SVT:s ABC, kl 19.15. Sett den 14 november 2012.
  32. ^ http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=844249 2008-12-08
  33. ^ GT: Polisen friad för Johans död
  34. ^ "30 har dött i polisingripanden", Sveriges radios Ekot, 14 december 2010. Läst den 2 januari 2012.
  35. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_940129.svd 2008-12-15
  36. ^ http://www.polis.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=12175794 2008-12-15
  37. ^ Individuella arbetsprestationer i uniformerat polisarbete http://www.polisforbundet.se/Texteditor/DisplayAttachment.aspx?id=2805 2008-12-15
  38. ^ http://www.op.se/parser.php?level1=2&level2=6&id=967904 2008-12-15
  39. ^ http://mobil.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=27055&a=1279484 2008-12-15
  40. ^ "Kalla fall – om polisens uppklaring av dödligt våld, Granskningsrapport 2012:9", Rikspolisstyrelsen. Hämtad den 1 september 2012.
  41. ^ "Rapport 19:30", SVT, 31 augusti 2012. Sett den 1 september 2012.
  42. ^ "GW Persson: Många gamla fall går att lösa", Dagens Nyheter, 13 augusti 2012. Läst den 1 september 2012.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lindorm, Erik (1939). Gustaf V och hans tid 1907-1918 
  • Tidens kalender - 1954. Tidens Förlag. 1954 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]