Höger- och vänstertrafik
Från Wikipedia
Höger- och vänstertrafik är de konventioner som innebär att fordon ska framföras på en viss sida av vägen, höger eller vänster sida, beroende på i vilket geografiskt område och i vilket trafiksystem man befinner sig. I många trafiksystem är dessa konventioner nödvändiga för att mötande fordon inte ska kollidera med varandra. Ungefär 34% av världens vägtrafik tillämpar vänstertrafik, 66% högertrafik. Räknat per vägsträcka har 28% vänstertrafik medan man håller till höger på 72%.[1] Ursprungligen kördes fordonen till största delen på vänster sida. Till sjöss och längs järnvägar finns liknande regler.
Innehåll |
[redigera] Historia
För länge sedan fanns inga regler om höger/vänstertrafik, däremot fanns praxis, eftersom det var praktiskt om åtminstone alla hästekipage (eller oxar, åsnor etc) möttes på ett visst sätt.
1998 hittade arkeologer en välbevarad väg som ledde till ett romerskt stenbrott. Spåren i vägen var djupare på ena sidan av vägen än på den andra. Givet att kärrorna förmodligen körts tomma till stenbrottet och lämnat det fyllda med tung sten, drog arkeologerna slutsatsen att romarna, åtminstone på det här stället, tillämpat vänstertrafik. Den ursprungliga vänstertrafiken skulle kunna förklaras med att merparten av människor är högerhänta. När ryttare och kuskar mötte varandra på vägarna, höll de tömmarna med vänster hand och kunde använda högerhanden till att hälsa på den mötande, alternativt försvara sig med svärd i högerhanden.
I slutet av 1700-talet började ett skifte mot högertrafik att äga rum i en del länder, bland annat i USA där kuskar börjat köra större fraktvagnar dragna av hästspann. Det fanns inget förarsäte, så kusken satt på den bakre, vänstra hästen, så han kunde sköta piskan med högerhanden. Det föll sig då naturligt att köra på den högra sidan av vägen, då kusken kunde hålla uppsikt över hjulen på mötande ekipage. Det skedde också en lagändring i Frankrike efter franska revolutionen, där man ändrade många regler. Under Napoleons styre spred sig högertrafiken till fler länder.
Britterna å andra sidan, höll sig till vänster. De hade mindre vagnar och kusken satt på vagnen, ofta på högra änden av förarsätet, så att han kunde använda högerhanden för att sköta den långa piskan utan att riskera att snärja in den i lasten bakom sig. Han höll till vänster för att det gav bäst uppsikt över mötande trafik. Områden som uppgick i Brittiska imperiet tog över bruket med vänstertrafiken, med vissa undantag. I Kanada körde man på vänster sida, men bytte så småningom till höger sida, för att underlätta gränspasseringar mot USA.
Tidiga motordrivna fordon hade förarsätet placerat i mitten (smala fordon pga smala vägar och det ansågs att personen som körde skulle ha utrymme. Hos hästekipage var det så för att kusken skulle ha utrymme att rycka i tömmar och i piskan mm). Senare blev bilarna bredare och föraren sattes på ena sidan för att ge plats åt en passagerare. Vissa biltillverkare valde att placera förarsätet mot mitten av vägen, medan andra valde att montera förarsätet på sidan som vette mot vägkanten, för att undvika skador från trottoarer, rännstenar, väggar och andra hinder. Slutligen blev det förra alternativet det förhärskande. I Sverige hade man däremot ratten mot vägkanten, till vänster, delvis för att man importerade bilar från Tyskland och fler länder. Lantbrevbärarna föredrar bilar med ratten på höger sida då man vill kunna nå brevlådorna utan att behöva gå ur bilen.
I Europa bytte många länder från vänster- till högertrafik i en långsam men stadig takt. Portugal skiftade tidigt på 1900-talet. Österrike och Tjeckoslovakien bytte när de ockuperades av Nazi-Tyskland i slutet av 1930-talet och Ungern följde efter. Sverige genomförde Dagen H 1967 och Island 1968.
[redigera] Vänstertrafik
I Europa finns idag vänstertrafik enbart i Storbritannien, Irland, Malta och Cypern (inte Gibraltar), samtliga utan fast vägförbindelse med högertrafikländer. Det finns bilfärjor, så ganska många bilar och bilister tar sig mellan systemen. Utanför Europa förekommer vänstertrafik i större utsträckning (samväldesländerna). Flera länder i Asien har vänstertrafik som till exempel Indien, Thailand och Japan. Australien och Nya Zeeland har också vänstertrafik liksom även ett stort antal länder i östra Afrika. Man kan säga att de flesta länder som har kust mot Indiska Oceanen har vänstertrafik.
[redigera] Högertrafik
Högertrafik är benämningen på den typ av trafiksystem där trafikanterna normalt håller sig till höger sida på vägen. Högertrafik är vanligast i världen idag. I Sverige på 1700-talet fanns en kunglig förordning att man skulle mötas till höger vid möte på väg. Den ändras senare till vänstertrafik.
[redigera] Andra former av trafik
[redigera] Spårburen trafik
Även på järnväg varierar det mellan länder. Både högertrafik och vänstertrafik är vanligt i Europa. Sverige har ett vänstertrafikliknande trafiksystem, utom söder om Malmö C, där det är högertrafik, såsom i Danmark. I Europa är det vänstertrafik i: Belgien, Frankrike, Irland, Italien, Portugal, Slovenien, Spanien, Schweiz och Storbritannien. I Asien kör Kina (inkl. Hongkong och Taiwan), Indien, Israel, Japan, Malaysia, Burma, Pakistan, Filippinerna, Singapore och Sri Lanka vänstertrafik på spåren, i Afrika Sydafrika och Zimbabwe, i Sydamerika Argentina Brasilien och Chile. Slutligen kör Australien och Nya Zeeland vänstertrafik på järnvägarna.
Bland annat Danmark, Finland, Kroatien, Polen, Nederländerna, Norge, Ryssland och Tyskland har högertrafik. Även USA och Kanada har det.
Österrike kör en blandning: vissa delar av landet kör vänstertrafik, andra delar högertrafik, på spåren. Frankrike har högertrafik i Alsace, på grund av att området var tyskt på 1800-talet och broar för att byta sida byggdes då.
Tåg är (till skillnad från vägfordon) styrda av en trafikledning som kan göra avkall på reglerna vid behov. Dubbelspåriga järnvägar kan ha trafik i båda riktningar eller i samma riktning på båda spåren, varför det uppstår en större flexibilitet i trafikflödet. Detta medger såväl möten som omkörningar ute på linjen. Hårt trafikerade dubbelspår får följa regeln striktare. På mötesspår på enkelspåriga banor kör man snarare så att det tåg som inte ska stanna får använda rakspåret i växlarna. Där kan det alltså vara vilket som.
Spårvagnar kör mestadels samma som vägarna då de kör delvis i gator, dvs högertrafik i Sverige. En avvikelse är längs 4 km på Angeredsbanan från Hjällbo till Angered C. Detta för att kunna använda mittplattformar och därmed en enda rulltrappa i Hammarkullen. Även spårvagnslinje 12 i västra Stockholm, den s.k. Nockebybanan i Stockholm, har vänstertrafik en kort sträcka närmast ändstationen i Alvik för att passa till tunnelbanan. Stockholms tunnelbana tillämpar vänstertrafik.
[redigera] Sjöfart
För sjöfart gäller generellt högertrafik. Undantag finns för vissa floder och kanaler. fartyg i trånga vattendrag kan föra olika signaler som talar om för mötande trafik att man helst vill mötas till vänster (om babord), detta kan ha att göra med vattendjup eller strömmar i det aktuella vattendraget. På öppen sjö väljer man den sida som anses lämpligast, kommer fartygen nära varandra skall de mötas om styrbord (högertrafik). Upphinnande fartyg seglar om upphunnet fartyg på dess styrbordssida.
[redigera] Flyg
Även för flyg gäller högertrafik (på marken).
