H.C. Andersen

Från Wikipedia
(Omdirigerad från H.C. Anderssen)
Hoppa till: navigering, sök
Question book-4.svg
 Den här artikeln behöver fler källhänvisningar för att verifieras. (2009-10)
Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan.
H.C. Andersen
H.C. Andersen
H.C. Andersen
Född Hans Christian Andersen
2 april 1805
Danmark Odense
Död 2 augusti 1875 (70 år)
Danmark Köpenhamn
Yrke Romanförfattare, novellist, poet, sagoförfattare
Nationalitet Dansk
Genrer Barnlitteratur, reseskildring
Influenser Ludvig Holberg, William Shakespeare

Hans Christian Andersen, född 2 april 1805 i Odense, död 2 augusti 1875 i Köpenhamn, var en dansk författare, mest känd för sina sagor (på danska: eventyr). Redan under hans levnad översattes dessa till fler än 10 språk, och därefter till mer än 150. Andersen skrev över 200 sagor, 1 000 dikter, 6 romaner och 50 skådespel.

År 2005 gjordes det en film om hans liv med titeln Unge Andersen, och där spelas han av Simon Dahl Thaulow. Den filmmusikal från 1952 där Andersen spelas av Danny Kaye har föga med verklighetens Andersen att göra.

Innehåll

[redigera] Biografi

Andersen föddes i ett fattigt hem i Odense på Fyn. Hans fullständiga förnamn var Hans Christian, men som författare använde han bara sina initialer, H.C., vilket var rätt vanligt i Danmark på den tiden. Fadern var skomakare, fattig men med bokintresse. Han förlorade sin hälsa som soldat i Tyskland och dog snart efter hemkomsten till Odense.

Faderslös skulle Andersen bli skräddare, men han ville till teatern. Direkt efter konfirmationen begav han sig till Köpenhamn, där han misslyckades i sång, skådespeleri och balett. De fanns dock de som tyckte sig se talang i honom och han fick därför ett stipendium så att han 17 år gammal kunde börja i skola (i Slagelse och Helsingör). Under skoltiden var han mobbad både av de yngre klasskamraterna och av rektorn. Men han höll ut och 1828 klarade han studentexamen. Flera gånger i sina brev nämnde han att han kände sig och var rädd för att bli sinnessjuk. Det låg i släkten, hans mor dog 1833 av alkoholism på fattighuset. H.C. Andersen dog ogift och barnlös. Han somnade stilla in i familjen Melchiors hus, Rolighed, den 4 augusti 1875. Han är begravd på Assistens Kirkegård i Köpenhamn.

Hans Christian Andersens hus i Odense
Hans Christian Andersens grav på Assistenskirkegården
Porträtt av Hans Christian Andersen
Målning av Hans Christian Andersen från 1836
Hans Christian Andersens barndomshem i Odense.
Andersen i Roligheds trädgård, i närheten av Köpenhamn, 1869

[redigera] Författarkarriären

1819 reste Andersen till Köpenhamn för att bli skådespelare vid Han fick understöd av flera framstående män (bl.a. kompositören Weyse och geheimekonferensrådet Jonas Collin) och intogs i Det Kongelige Teaters dansskola. Det visade sig dock snart, att han var alldeles oanvändbar både som dansör och skådespelare. Däremot hade hans ovanliga skaldebegåvning väckt sådan uppmärksamhet, att hans välgörare 1822 beslöt att låta honom studera. Med offentligt understöd fick han undervisning i latinskolorna i Slagelse och Helsingør (under denna tid författade han flera dikter, bl. a. Det döende barnet), till dess han 1828 blev student, med dåliga examensbetyg. 1829 uppträdde han som författare med en humoristisk skiss, kallad Fodrejse fra Holmens kanal till østpynten av Amager, mot vilken kritiken anmärkte, att rätt mycken verklig kvickhet låg inbäddad i en hop barnsligt joller, och som röjde ett starkt inflytande av den tyske humoristen Ernst Theodor Amadeus Hoffmann. Bättre mottogs två smärre diktsamlingar, 1830 och 1833, av vilkas innehåll dock endast några få stycken har fäst sig i folks minne. Med offentligt understöd reste han till Italien och utgav efter hemkomsten (1835) romanen Improvisatoren, som skildrar en ung författares strid och seger och som genom sin färgrika och högst egendomliga teckning av Italiens folkliv väckte allmän beundran. Mindre uppmärksammades en samma år utkommen liten samling barnsagor, Eventyr, fortalte for børn, även om den innehöll uppslaget till den del av Andersens författarverksamhet, genom vilken hans namn blev världskänt.

Vidare skrev han romanerna O.T. (1836), Kun en spillemand (1837) och De to baronesser (1849), det romantiska dramat Mulatten (1840), operatexten Liden Kirsten (1846), det kvicka lustspelet Den nye barselstue (1850) och flera s.k. sagokomedier: Mer end perler og guld (1849), Ole Lukøje (1850), Hyldemoer (1851) m.fl., vilka arbeten beredde honom en ganska framstående plats i danska litteraturen. Men som sagoberättare erövrade han ett eget rike, där han är oöverskriden. Han utvecklade här en egendomlig diktart i ett lika egendomligt språk, som uppstått ur barnens och allmogens tal. Icke sällan nyttjar Andersen något gammalt sagomotiv, tillhörande den märkvärdiga sagoskatt, vilken tycks vara gemensam för hela den indoeuropeiska rasen, emedan samma sagor återfunnits från Hindustan till Island. Men Andersens fantasiförmåga hade just den ursprunglighet i uppfattning och den poetiska naivitet, som i folkens barndom givit upphov till dessa sagor. Därigenom blev det honom möjligt att i samma anda röra sig självskapande och fritt, inte endast till formen, utan även till innehållet. Hela människolivet med dess glädje och sorg, dess storhet och litenhet återspeglas i denna, i god mening, barnsliga fantasivärld, åt vilken alla tider och länder lämnat sceneri och färger, där allt lever och talar. Hans Eventyr og historier utkom 1835-72 i små häften, ungefär ett om året, vilka räknades till de litterära evenemangen, och bildar 7 band i hans samlade skrifter. En folkupplaga kom ut 1880 i 3 band (omtryckt 1887). Dessutom ha det givits ut med illustrationer av flera framstående konstnärer: Vilhelm Petersen (1850, 8:e uppl. 1902; vidare en särskild, konstnärligt utstyrd upplaga 1902-03), L. Frölich (Ny eventyr og historier, 3 band 1870-74) och Hans Tegner (en praktfull s.k. världsupplaga, 2 band, 1899-1901). De är översatta på en mängd främmande språk, och Andersen är utan tvivel den danske författare, vars verk fått den största utbredningen utomlands; mest älskad är han i England och Nordamerika.

Nära sagorna står hans vackra Billedbog uden billeder (1840, 6:e upplagan 1876). Nämnas bör även En digters bazar (1842) och flera andra poetiska reseskildringar. Av hans dikter har jämförelsevis blott få bestående värde; själv gjorde han ett urval, Kjendte og glemte digte (1867). I motsats till den hårda och stundom obilliga kritik, som hans diktning var utsatt för under de första tjugo åren och som med hans barnsliga fåfänga gick honom djupt till sinnes, åtnjöt han under sin senare tid allmänt erkännande. Redan 1851 fick han professorstitel och "digtergage" af statskassan, 1867 blev han hedersborgare i sin födelsestad, och 1874 utnämndes han till konferensråd. Andersen dog 4 augusti 1875 i Köpenhamn.

[redigera] Andersens besök hos Dickens

Andersen besökte England första gången 1847, han gästade grevinnan av Blessington vars sammankomster drog till sig Europas intellektuella. Det var på en av dessa sammankomster som han träffade Charles Dickens, som han beundrade och kallade "vår tids störste författare". Dickens, som i gengäld beundrade Andersen, besökte hans uthyrningsrum nästa månad. Han upptäckte att Andersen inte var inne, men lämnade tolv exemplar av sina böcker. En hjärtlig korrespondens uppstod mellan de två författarna och Andersen återvände till England 1857 för att gästa Dickens hus, Gad´s Hill i Kent, i två veckor. Innan hans ankomst hade Dickens fått ett brev från honom där det stod "Jag ska inte besvära dig alltför mycket". Dickens kom snart att ångra sin inbjudan, när Andersen anlände visade det sig att han var en odräglig gäst och mycket dålig på engelska[1], hans brev var skrivna av en tolk.[2] Den danske författaren, en lång, mager och ganska klumpig man, utökade sin vistelse hos Dickens till fem veckor. Dickens antydde artigt att han borde lämna huset, men antydningarna var kanske alltför vaga. Efter att han hade åkt skrev Dickens på spegeln i gästrummet: "Hans Andersen bodde i det här rummet i fem veckor - vilket för familjen verkade som en EVIGHET". För Andersen var besöket en saga som hade blivit sann, men för familjen Dickens var det en riktig skräckhistoria. Dickens dotter Kate mindes honom senare som "en benig tråkmåns som stannade i evigheter". Som socialt inkompetent förstod Andersen aldrig varför Dickens aldrig svarade på hans brev efteråt.[3][4]

1875 avled Andersen, ogift trots flera stora förälskelser, varav kan nämnas Jenny Lind. Näktergalen skrevs till minne av henne och det var därför hon kallades "den svenska näktergalen"[5] Den sensationella teorin (1987) att han skulle vara oäkta son till den senare kung Kristian VIII saknar belägg. Danska forskare, från Hjalmar Helweg (H. C. Andersen: En psykiatrisk studie) 1927 till Elias Bredsdorff har varit tysta om H. C. Andersens homosexuella bekantskaper med balettdansören Harald Scharff[6][7], Henrik Stampe och Eduard Collin, son till mecenaten Jonas Collin. När Andersen skrev Den lilla sjöjungfrun så var det med tanke på Eduard Collin och hans kärlek till honom.[8] Hans dagböcker lämnar inga tvivel om att han var attraherad av båda könen men dessa avsnitt i hans dagböcker och brev redigerades bort på 1960-talet Endast två vetenskapliga avhandlingar på senare år har behandlat Andersens homoerotiska dragning: Wilhelm von Rosen i Venskabets mysterier 1980 och den tyske kritikern Heinrich Detering i Intellectual Amphibia 1991.[9] Enligt Andersens dagbok från 1840 var det så att hjärtat hoppade på honom när Eduard Collin kysste honom: "Eduard C. var den sidste derude jag sagde Lev vel, han trykkede et Kys paa min Mund! O det var som mit Hjerte vilde springe."[10]

[redigera] Besök i Sverige

Andersen gästade Sverige vid ett flertal tillfällen, åren 1837, 1849 och 1865 besökte han Stockholm och Uppsala. Till Göteborg kom han den 24 juni 1837, den 19 maj 1849 och 28 juli 1871.[11]

[redigera] Museet H. C. Andersens Hus

I Odense kan man besöka H. C. Andersens Hus, ett museum intill hans hem med bland annat en del av hans teckningar och de pappersfigurer han klippte.

[redigera] Bibliografi

  • Jackie Wullschläger, Hans Christian Andersen. The Life of a Storyteller, Penguin, 2000, ISBN 0-14-028320-X
  • Stig Dalager, Journey in Blue, historical, biographical novel about H.C.Andersen, Peter Owen, London 2006, McArthur & Co., Toronto 2006.
  • Norton, Rictor (ed.) My Dear Boy: Gay Love Letters through the Centuries. Leyland Publications, San Francisco. 1998 ISBN 0-943595-71-1
  • Ruth Manning-Sanders, Swan of Denmark: The Story of Hans Christian Andersen, Heinemann, 1949

[redigera] Dramer

  • Mulatten 1840
  • Maurerpigen 1840

[redigera] Sagor

Några av de sagor H.C. Andersen skrev var (i kronologisk ordning):

samt

  • Snögubben (Sneemanden)
  • Den onde fursten (Den onde Fyrste)

Jubileumsåret 2005 utsågs flera H.C. Andersen-ambassadörer i världen, i Sverige bland andra Per Olov Enquist och Peter Jöback.

Flag of Denmark.svg Danmarksportalen

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ Charles Dickens og H. C. Andersen 1857
  2. ^ HCA (dagböcker)-Det kongelige bibliotek
  3. ^ Dalya Alberge: Hans Christian Andersen´s visit was no fairytale for Dickens, The Times, 26 maj 2008
  4. ^ HCA (dagböcker) Det Kongelige Bibliotek
  5. ^ BBC: Hans Christian Andersen
  6. ^ Hans Christian Andersen Center - The Timetable Year by Year
  7. ^ Danska Wikipedia: Harald Scharff
  8. ^ BBC - Hans Christian Andersen
  9. ^ Jackie Wullschläger/ Hans Christian Andersen Andersen: the life of a story teller, s. 392
  10. ^ HCA (dagböcker), Det Kongelige Bibliotek
  11. ^ Lärt folk och lekmän i Göteborg, Tönnes Kleberg, Almqvist & Wiksell, Stockholm (1971), s. 57–83

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=H.C._Andersen&oldid=16023107"
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk