Stefan Löfven

Från Wikipedia
Version från den 12 januari 2018 kl. 16.48 av Hipster Doofus (Diskussion | Bidrag) (Gjorde redigering 42332450 av 78.68.139.232 (diskussion) ogjord)
Stefan Löfven


Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
3 oktober 2014
Monark Carl XVI Gustaf
Ställföreträdare Margot Wallström
Företrädare Fredrik Reinfeldt

Innehar befattningen
Tillträdde befattningen 
27 januari 2012
Företrädare Håkan Juholt

Född Kjell Stefan Löfvén
21 juli 1957 (66 år)
Sverige Hägerstens församling, Stockholms kommun, Stockholms län
Politiskt parti Socialdemokraterna
Yrke ombudsman
svetsare
Maka Ulla Löfven
Namnteckning Stefan Löfvens namnteckning
Webbplats socialdemokraterna.se

Kjell Stefan Löfven (enligt folkbokföringen Löfvén)[1][2] [lœˈveːn], född 21 juli 1957 i Hägerstens församling i Stockholm,[2] är Sveriges statsminister, Socialdemokraternas partiledare och tidigare fackföreningsledare. Mellan den 1 januari 2006 och den 27 januari 2012 var han förbundsordförande i fackförbundet IF Metall.[3]

Stefan Löfven utsågs till statsminister den 2 oktober 2014. Han efterträdde vid en regeringskonselj den 3 oktober 2014 Fredrik Reinfeldt och presenterade regeringen Löfven, en minoritetsregering omfattande socialdemokraterna och Miljöpartiet.[4]

Biografi

Uppväxt

Stefan Löfven föddes i Aspudden i Stockholm,[5] men kom tio månader gammal som fosterbarn till Sunnersta i Sollefteå kommun, då hans biologiska mor Siri Margareta Löfven (1923-2000) inte kunde behålla båda sina barn. Dessförinnan hade han varit på Nybodahemmets barnhem.[6] Hans biologiska far Karl Hedberg (1905-1959) dog tidigt utan att ha träffat sin yngste son.[7] Fosterfadern Ture Melander (1926–2003)[8] var skogsarbetare och sedan fabriksarbetare, och fostermodern Iris Melander (född 1929) arbetade som hemsamarit. I fosterfamiljen fanns också en syster och en bror.[9]

Under uppväxten spelade han hockey och arbetade som kommunal slyröjare och timmersorterare. Inspirerad av Olof Palmes internationella engagemang var han med och startade en SSU-förening i Sunnersta, som han sedan blev ordförande för.[10][ej i angiven källa] Han gjorde sin värnplikt på Jämtlands flygflottilj (F 4) i Östersund under 11 månader 1976–1977.[11][12]

Vid 22 års ålder återförenades Löfven med sin biologiska mor och äldre bror, Ulf Löfven, efter att dessförinnan haft brevkontakt.[11]

Utbildning

Stefan Löfven gick tvåårig ekonomisk linje på gymnasiet i Sollefteå. Han påbörjade en svetskurs under 48 veckor på AMU i Kramfors den gick han dock inte färdigt pg a han hade för hög frånvaro, sedan påbörjade han även studier på socialhögskolan i Umeå gick där 1,5 år innan han hoppade av studierna.

Fackföreningskarriär

Stefan Löfven arbetade både på posten och på sågverk innan han 1979 anställdes som svetsare på försvarsindustriföretaget Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, där han stannade till 1995. På Hägglunds träffade han sin blivande hustru, Ulla. Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. År 1995 började han som centralt anställd ombudsman i dåvarande Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall) och har bland annat arbetat med avtals- och internationella frågor. Från 1998 var han internationell sekreterare och åren 1999–2002 chef för organisationsenheten. År 2001 valdes Stefan Löfven till biträdande förbundsordförande och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 valdes Stefan Löfven till förbundsordförande.

Andra uppdrag

Stefan Löfven har engagerat sig i globaliseringsfrågor: han har haft titlarna internationell sekreterare för Svenska Metallindustriarbetareförbundet, styrelseledamot i Nordiska Metall och styrelsesuppleant i Europeiska Metallarbetarefederationen. Han har även suttit i styrelsen för Olof Palmes Internationella Center och var 2004–2012 vice ordförande för Exportrådet.[13] Han satt dessutom med i universitetsstyrelsen för Kungliga Tekniska Högskolan under åren 2010–2012.[14]

Som internationell sekreterare inom IF Metall hade Löfven en ledande roll i att bygget av den sydafrikanska fackföreningen Numsas yrkesskola sponsrades av Saab 1999, mot avtalsvillkor att Numsa skulle ställa sig positiva till landets JAS-köp.[15][16][17][18]

Politisk karriär

Socialdemokraternas partiledare

Stefan Löfven valtalar vid Sergels torg i Stockholm den 24 maj 2014 inför valet till Europaparlamentet.

Löfven har varit engagerad i Socialdemokraterna sedan 13 års ålder. Han valdes in i partiets verkställande utskott 2005. Efter att Håkan Juholt lämnat posten som partiordförande för Socialdemokraterna föreslog det verkställande utskottet den 26 januari 2012 att Löfven skulle väljas till ny partiordförande.[19] Dagen efter – den 27 januari – valdes Löfven till partiordförande av en enhällig partistyrelse.[20] Valet av Löfven till posten bekräftades av den socialdemokratiska partikongressen den 4 april 2013.[21]

Löfven slog tidigt fast att han ville utveckla Socialdemokraternas närings- och innovationspolitik för att skapa fler företag.[22][23][24] Under sitt första 1 maj-tal som partiordförande lanserade han idén om ett innovationspolitiskt råd.[25][26]

I Löfvens första val som partiledare, Europaparlamentsvalet 2014, fick Socialdemokraterna 24,19 procent av rösterna.[27] Resultatet var en marginell försämring jämfört med Europaparlamentsvalet 2009 och innebar att Socialdemokraterna förlorade ett mandat i Europaparlamentet.[28] Det var samtidigt också det lägsta valresultatet för Socialdemokraterna på riksnivå sedan den allmänna rösträtten infördes.[29]

År 2013 deltog Löfven på Bilderberggruppens möte.[30]

Ämbetstid som Sveriges statsminister

Se även Regeringen Löfven

Riksdagsvalet 2014 innebar att det rödgröna blocket blev större än Alliansen, men utan egen majoritet i riksdagen. Löfven försökte först bilda en blocköverskridande koalitionsregering med Centerpartiet och Folkpartiet som tänkbara samarbetspartners men de båda partierna förklarade att man inte ville ingå i en regeringskonstellation med Socialdemokraterna eftersom man ville bevara det befintliga Allianssamarbetet.[31] Den 2 oktober 2014 utsågs Stefan Löfven av Sveriges riksdag att som statsminister leda en minoritetsregering tillsammans med Miljöpartiet. Av riksdagens 349 ledamöter röstade 132 för Löfven, 49 nej och 154 avstod vilket var ett rekordsvagt riksdagsstöd för en statsministerkandidat.[32]

Den 3 oktober presenterade Löfven sin lista över de statsråd som skulle ingå i regeringen.[33]

När regeringen inte fick ett tillräckligt stöd i riksdagen för sitt budgetförslag uppstod en regeringskris som sedermera kulminerade i Decemberöverenskommelsen där parterna kom överens om en ny praxis vid framtida budgetomröstningar.[34] Decemberöverenskommelsen upphörde dock 9 oktober 2015 till följd av att Kristdemokraterna lämnat samarbetet.[35]

Bildgalleri från perioden som partiordförande och statsminister 2012-2017

Referenser

Noter

  1. ^ Sökning på Upplysning.se 11 februari 2012: Kjell Stefan Löfvén
  2. ^ [a b] Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
  3. ^ ”Ordförandens sida”. IF Metall. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006091230/http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/home.nsf/LUUnique/ordf%C3%B6randens%20sida. Läst 26 januari 2012. 
  4. ^ ”Sverige har fått en ny Statsminister”. http://www.dn.se/valet-2014/sverige-har-fatt-en-ny-statsminister/. Läst 8 februari 2014. 
  5. ^ Hennel, Lena & Olsson, Lova (2013). Humlan som flyger - Berättelsen om Stefan Löfven. ISBN 978-91-1-304871-0 
  6. ^ Holmberg, Elin (26 januari 2012). ”Stefan Löfven: Sörvåge är hemma”. allehanda.se. http://allehanda.se/start/ornskoldsvik/1.4323490-stefan-lofven-sorvage-ar-hemma-. 
  7. ^ Saldert, Johanna (9 december 2012). ”Konflikterna har härdat Löfven”. Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/. Läst 6 november 2015. 
  8. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  9. ^ Wiklund, Kåge (2011). ”Boteåson blir ny S-ledare?”. Styrnäs-Bladet (1). http://www.styrnas.se/cms/pdf/sb_pdf/sb_2011/11SB1.pdf. [död länk]
  10. ^ ”Vår intervju med Stefan Löfven”. Dagens Arena. http://www.dagensarena.se/redaktionen/var-intervju-med-stefan-lofven-hela-utskriften/. Läst 11 februari 2013. 
  11. ^ [a b] ”Konflikterna har härdat Löfven”. Dagens Industri. http://www.di.se/#!/artiklar/2012/12/6/konflikterna-har-hardat-lofven/. Läst 11 februari 2013. 
  12. ^ ”If Metall CV Stefan Löfven”. Arkiverad från originalet den 14 september 2014. https://web.archive.org/web/20140914022622/http://www.ifmetall.se/ifmetall/home/resources.nsf/vRes/if_metall_1295526979206_stefanlofven20120125_engelska_pdf/%24File/stefanlofven20120125_engelska.pdf. Läst 2 oktober 2014. 
  13. ^ CV Stefan Löfven Socialdemokraterna.se. Läst 16 april 2013.
  14. ^ ”Universitetsstyrelsen”. KTH.se. 28 juni 2010. Arkiverad från originalet den 16 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100716164853/http://www.kth.se/om/organisation/universitetsstyrelsen-1.3493. Läst 1 juni 2013. 
  15. ^ Det hemliga avtalet, Kalla fakta 2012-11-21.
  16. ^ De försvunna JAS-miljonerna, Kalla fakta 2012-11-28.
  17. ^ Dags att lägga korten på bordet, Svenska freds artikel i Aftonbladet 2012-11-21.
  18. ^ Tunt om Stefan Löfvens roll i vapenaffären, Ledare SvD 2012-11-23.
  19. ^ ”Information till partimedlemmar om val av ny partiordförande”. Socialdemokraterna. Arkiverad från originalet den 5 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120205111835/http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Information-till-partimedlemmar-om-val-av-ny-partiordforande/. Läst 27 januari 2012. 
  20. ^ Moberger, Karin (27 januari 2012). ”Tydligt "ja" till Stefan Löfven”. SVT Rapport. Arkiverad från originalet den 28 januari 2012. https://web.archive.org/web/20120128154917/http://svt.se/2.22620/1.2691792/tydligt_ja_till_stefan_lofven. 
  21. ^ ”Stefan Löfven vald av kongressen”. socialdemokraterna.se. 4 april 2013. Arkiverad från originalet den 26 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140826172226/http://www.socialdemokraterna.se/Pressrum/Nyheter/Lofven-Vald-Av-Kongressen/. 
  22. ^ ”Löfven vill ha riktig näringspolitik”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/nyheter/politik/lofven-vill-ha-riktig-naringspolitik. Läst 11 februari 2013. 
  23. ^ ”Det våras för näringspolitiken”. IVA Aktuellt. http://www.iva.se/IVA-Aktuellt/Ledare/Det-varas-for-naringspolitiken/. Läst 11 februari 2013. 
  24. ^ ”Stefan Löfven vill se fler idéer bli produkter”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/naringsliv/stefan-lofven-vill-se-fler-ideer-bli-produkter_6867201.svd. Läst 11 februari 2013. 
  25. ^ ”Stefan Löfven förstamajtalade i Göteborg”. SR Ekot. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5088949. Läst 11 februari 2013. 
  26. ^ ”Jobben tema i S-ledarens tal”. Göteborgsposten. http://www.gp.se/nyheter/sverige/inrikespolitik/1.931231-jobben-tema-i-s-ledarens-tal. Läst 11 februari 2013. 
  27. ^ Val till Europaparlamentet - Röster, Valmyndigheten, 30 maj 2014, http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/index.html, läst 2 juni 2014 
  28. ^ Val till Europaparlamentet - Valda, Valmyndigheten, 30 maj 2014, http://www.val.se/val/ep2014/slutresultat/E/rike/valda.html, läst 2 juni 2014 
  29. ^ Wolodarski, Peter (1 juni 2014), ”Peter Wolodarski: Applåder dämpar inte skalvet från en jordbävning”, Dagens Nyheter, http://www.dn.se/ledare/signerat/peter-wolodarski-applader-dampar-inte-skalvet-fran-en-jordbavning/, läst 2 juni 2014 
  30. ^ ”Bilderberggruppen mötesdeltagare 2013”. Arkiverad från originalet den 7 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130607050957/http://www.bilderbergmeetings.org/participants2013.html. Läst 14 december 2014. 
  31. ^ ”Löfven var beredd att ge Alliansen ministerposter”. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19983290.ab. Läst 8 februari 2014. 
  32. ^ ”Sverige har fått en ny statsminister (Artikel DN)”. http://www.dn.se/valet-2014/sverige-har-fatt-en-ny-statsminister/. Läst 8 februari 2014. 
  33. ^ ”Stefan Löfvens nya regering – här är den”. http://www.expressen.se/nyheter/stefan-lofvens-nya-regering--har-ar-den/. Läst 26 juni 2017. 
  34. ^ ”Så fungerar decemberöverenskommelsen (Artikel DN)”. http://www.dn.se/nyheter/politik/sa-fungerar-decemberoverenskommelsen/. Läst 2 augusti 2014. 
  35. ^ ”Allianspartierna är eniga: ”DÖ är upphävd””. http://omni.se/topic/6e68f20d-fd59-4012-acec-ffc749f3a1e5/100f9d68-e9e3-4655-be13-ba0a16d3b3a9. 

Webbkällor

Externa länkar

Företrädare:
Håkan Juholt
Socialdemokraternas partiledare
2012–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten
Företrädare:
Fredrik Reinfeldt
Sveriges statsminister
2014–
Efterträdare:
Innehar fortfarande posten