Kosterhavets nationalpark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kosterhavets nationalpark
Nationalpark
Kalvö Ramneberg. Vy åt NNV.jpg
Läge Bohuslän, Sverige 58°50′N 11°01′O / 58.833, 11.017Koordinater: 58°50′N 11°01′O / 58.833, 11.017
Area 38 878 (varav 38 040 är havsyta) ha
Grundad 2009

Kosterhavets nationalpark är en nationalpark utanför Bohusläns kust i Sverige. Den täcker en area av 38 878 hektar runt Kosteröarnas skärgård inom Strömstad och Tanums kommuner i Västra Götalands län. Parken gränsar till Ytre Hvaler nationalpark på den norska sidan. Skärgården skiljs från fastlandet av Kosterfjorden, en 247 m djup ränna som står i förbindelse med Norska rännan.

I nationalparken möts bräckt vatten från Östersjön och saltvatten från Atlanten. Därför är vattnet i parken Sveriges saltaste vatten som i kombination med den milda klimatet ger parken ett högt naturvärde med många sällsynta arter och biotoper. I parken finns Sveriges enda korallrev, präglat av en hög biologiskt mångfald. Sjöfåglar och sälar är också kännetecknande för området.

De äldsta spåren av bosättningar i området finns på Nordkoster, och är troligen från yngre stenålder eller äldre bronsålder. Sjönäring var redan viktiga, men det ökade kraftig med de stora sillperioder. Det var inte för än under 1900-talet som människor började påverka området betydligt, framfor allt på grund av trålfiske. Vid sekelskiftet började området skyddas, vilket så småningom ledde till nationalparkens invigning den 9 september 2009, tillsammans med dess granne Ytre Hvaler. De blev då Sveriges och Norges första marina nationalparker.

Med 90 000 besökare årligen, är nationalparken ett populärt resmål på Sveriges västkust, med en hög fritidsbåttrafik. Fiske är tillåtet med restriktioner för att bevara parkens unika miljöer.

Innehåll

[redigera] Etymologi

Namnet Kosterhavet skapades 2006 under bildningsprocessen av nationalparken och har nu blivit ett etablerat geografiskt namn[S 1]. Namnet refererar till Kosteröarnas skärgård, Kosterfjorden och den inre skärgården, som är ett större område än själva nationalparken[S 1]. Vad ordet Koster har sitt ursprung i är inte säkert. En möjlighet är att det skulle komma från fornnordiskans kostir som kan översättas med matplatserna, som troligen syftar på det rika fisket kring Kosteröarna[1].

[redigera] Geografi

[redigera] Läge och gränser

Karta över Ytre Hvaler och Kosterhavets nationalparker

Nationalparken ligger inom Strömstad och Tanums kommuner i Västra Götalands län, längs Bohusläns kust[S 2]. Närmaste staden är Strömstad och avståndet till Oslo och Göteborg är 154 km respektive 170 km[2].

Parken består till största delen av marina miljöer, med en area av 38 900 ha varav 38 040 ha är hav[S 2]. Den innefattar ett område i Skagerrak från yttre delen av inne skärgården till Kosteröarna, men de största öarna som Nordkoster, merparten av Sydkoster och Ramsö ingår inte parken. Emellertid är stora delen av dessa öar skyddade som naturreservat[3]. Parken nordgräns sammanfaller med gränsen mellan Sverige och Norge, och på andra sidan finns Ytre Hvaler nationalpark[S 3].

[redigera] Topografi

Bohusläns landskap är präglat av ett sprickdalslandskap, med branta steniga klippor som omvandlas till ett oräkneligt antal öar och skär i Bohusläns skärgård. I området är skärgården indelad i den inre och yttre skärgården kallad Kosteröarna. Det finns ca 400 öar i Kosters skärgård[4], de största är Sydkoster (8 km²) och Nordkoster (4 km²)[5]. De högsta punkterna i skärgården är på just dessa öar: Kosterbonden (Nordkoster 58,8 m ö.h.), Valfjället (Sydkoster 45 m ö.h.) och Ramnefjäll (Sydkoster 42 m ö.h.)[S 4]. Mellan steniga toppar finns sandiga marker till exempel i Brevik, Kile, Röd och Långegärde[S 4].

Topografin under vattnet är liknande med steniga klippor växlat med sandiga bottnar[S 5]. Den mest anmärkningsvärda är Kosterrännan, en djupränna, som i söder fortsätter genom Väderöfjorden och som i norr står i förbindelse med Norska rännan[S 5]. Största djupet är ca 247 meter sydost om Ramsö[S 5] (som jämförelse är Nordsjöns medeldjup 94 m[6]). Rännan delar upp sig i två grenar, den ena fortsätter till Norge och den andra rör sig mot öster i det så kallade Säcken, längs den svenska gränsen[S 5].

[redigera] Klimat

Parkens klimat är ett av de mildare i Sverige. Solskenstiden är bland de högsta i landet med mer än 1 800 timmar om året[7]. Nederbördsmängden är relativt låg, vilket beror på att parken ligger i regnskugga bakom Sydnorges bergstrakter[S 6]. Annars är parkens klimat ett typiskt Kustklimat med svala somrar och milda vintrar.

Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec År
Medeltemp. (°C) -2.1 -1.7 0.4 4.6 10.4 14.8 16.3 15.8 12.2 8.1 3.3 -0.1 6.8
Nederbörd (mm) 48 32 40 40 43 49 46 65 68 80 69 47 627
Källa: SMHI[8][9]

[redigera] Hydrografi

Parken skyddar en del av Skagerrak, som tillsammans med Kattegatt förbinder Nordsjön med Östersjön. Det finns tre stora strömbilder i området[S 5]. Den första är en ytström (ned till 25 m) från Östersjön (norrut)[S 5]. Den är särskilt stark under våren och försommaren i samband med snösmältning[S 5]. Då är salthalten mycket låg, ibland ner mot 10 ‰ (jämfört med en medelsalthalt på 35 % i en ocean[10]) och blir brunfärgat[S 5]. Den andra är en djup ström från Nordsjön som flöder genom Norska rännan och Kosterrännan. Den här strömmen gör att djupet av parken håller en relativt konstant temperatur mellan 5 och 6°C och salinitet mellan 34 och 35 ‰[S 7]. Det är Sveriges saltaste vatten[S 8], och de unika förutsättningar förklarar att området är det absolut artrikaste vattnet i landet[S 7]. Den tredje strömen är vatten från vattendrag som mynnar ut i området[S 5]. Till skillnad från dess granne Ytre Hvaler, finns det ingen större älv i området; den största är Strömsån, som mynnar i Strömstad, med en medelvattenföring på bara 4 m³/s[S 5].

[redigera] Geologi

Kontakt mellan Kosterdiabas och Gnejs i Yttre Ursholmen

Skärgårdens geologi är lätt att se och studera för att vegetation är sällsynta. I nationalparken kan man notera två olika geologisk enheter[S 4]. I öster, dvs inre skärgården och Bohusläns kust, är berggrund en rödaktigt färgad granit, den så kallade Bohusgranit[S 4]. Graniten är relativt unga, bildad för 900-1 000 miljoner år sedan[11]. Däremot, Kosteröarnas berggrunden består av äldre (1 800 miljoner år[12]) gnejs, dels av sedimentär och dels av granitiska ursprung[S 4]. Gränsen mellan de är Kosterrännans förkastningen[S 4]. Kosterrännan största djup är 450 meter djup, men sedimenterna täcker nu botten, så att nuvarande djupet är ca 247 m[S 5].

Den mest karaktäristiska fenomen i området är en diabasgång svärm som förekommer i en nord-syd axel[12]. Detta beror på att parken genomkorsas av förkastningarn som är relaterade till Osloriften, där trängte diabas för mellan 1 225 och 1 015 miljoner år[12]. Dessa gångar är starkt deformerade av skjuvrörelser som ägde rum finns ca 1 000 miljoner år, vilket resulterar i omkristallisering till granatförande amfiboliter[12]. De är tydliga i landskapet som mörka band som kontrasterar mot omgivande gnejs[S 4]. De ibland bildar sprickor för att diabas är mer lättvittrad än gnejs[S 4].

Isräfflor i nationalparken

De mest flacka marker mellan bergryggar är bildat av sediment som avlagrades när området var under vatten[S 4]. De är ofta en mosaik av sedimenttyper, med huvudsakliga lera, sand eller grus, som beror på att strömförhållandena var komplexa[S 5]. Däremot, fjordbotten är ofta ren lera[S 5]. I flera platsen är sediment blandad med skalgrus[S 9]. Det bildar kalkrik marker som är lämpliga för en rikare vegetation[S 9].

Det har varit åtminstone tre istiden under kvartärtiden som har täckt Skandinavien av en inlandsis[11]. Det är särskilt synligt med isräfflor i många ställer[13]. Västra Bohuslän blev isfria för 13 000 år[11]. Sedan har området genomgått landhöjningen : nuvarande skär och öar har dykt upp då[S 4]. I några plaster kan man finna klapperfälter även om de ligger inte nära havet[S 4]. De vittnar tiden när platsen var en havsvik och vågor har eroderat klipporna[S 4].

[redigera] Djur- och växtliv

[redigera] Terrestra del

Typiska växtliv i parken, Nordkoster

Även om djur- och växtliv i marina delen är den mest kännetecknade, terrestra delen är också intressant, bland annat tack vare dess milda klimat och skalkalk i jorden[S 9].

Mer än 600 kärlväxter har rapporterats[S 9]. Största delen landarealen består av kala bergar eller täcks av tunn matta av växtlighet, hedar, med ljung (Calluna vulgaris) och många arter av mossor och lavar[S 9]. Man kan också finna skogar med framför allt en (Juniperus communis) och andra barrväxter[S 9]. En karta från 1936 visar att skogar var då begränsad till små områden nära Ekenäs (Sydkoster) : det menar att nuvarande skogen är nya[S 9]. I största öarna Nordkoster och Sydkoster, i stort sett undantagna från nationalparken, finns också lövskogar[S 9]. Den rikaste växtliv kan man finna är i diabasgångar, som är bördigare än gnejs[S 10]. Då växer till exempel fjällkåpa (Alchemilla alpina), kungsmynta (Origanum vulgare), slåtterfibbla (Hypochoeris maculata) och blåsippa (Hepatica nobilis)[S 10].

Sälar i Våskär, Koster skärgården

Den mest kännetecknade djurliv ovanför vatten är sälar och sjöfåglar. Kosterhavet är hem för en betydande population av knubbsälar (Phoca vitulina), beräknade vara en sjättedelen av total antalet i Sveriges västkust[S 11]. De stannar huvudsakliga i en fåtal skär och öar, som därför ar speciellt skyddad[S 11]. Liksom i resten av västkusten har population ökat från 70-talet, tack vare skydd, men påverkades starkt av epidemier av säldöden (Phocine Distemper Virus) i 1988, 2002 och 2007[S 11]. Utom knubbsälar finns det också några gråsälar (Halichoerus grypus)[S 12].

Parken har ett hundratal sjöfågelarter[S 12]. Den är särskilt en "Important Bird Area" enligt BirdLife International vad gäller toppskarv (Phalacrocorax aristotelis) och skärsnäppa (Calidris maritima) för att mer än 1 procent av europeiska vinterbeståndet uppehåller sig i området[S 12]. Dessutom, den är den enda ställer i Sverige där roskarl (Arenaria interpres) övervintrar[S 12]. I vinter, finns det också betydande population av knipa (Bucephala clangula), sjöorre (Melanitta nigra) och småskrake (Mergus serrator)[S 12]. Ejder (Somateria mollissima) är mycket vanligt i området året runt, men ännu mer under vår och höst med ca 10 000 exemplar[S 12]. Tio arter, som finns med på den svenska Rödlistan, häckar i parken[S 12]. Kustlabben (Stercorarius parasiticus), som har minskat kontinuerligt på Västkusten de senaste 40 åren, finns också inom nationalparkens gränsar[S 12]. Tobisgrissla (Cepphus grylle) minskar också i själva nationalparken, förmodligen för att den häckar oftast nära stranden och är då känslig för störningar från båtlivet[S 12]. Därför är fågelskyddsområden betydande för denna art[S 12].

Makaonfjäril nära Ekenäs i Sydkoster

Faunan som är inte relaterad till det marina livet är mindre kännetecknade, i stort sett identisk med resten av Bohusläns kusten. Man möter till exempel mink (Neovison vison), harar, rådjur (Capreolus capreolus), rödräv (Vulpes vulpes) och även älg (Alces alces)[S 13]. Rådjur är bara ett fåtal på öarna och inavel är inte ovanligt[S 14]. Utom sjöfåglar finns det omkring 140 andra fågelarter, som är i allmänhet samma art som de som finns på fastlandet, med ett antal arter på fastlandet är sällsynta i skärgården[S 14].

[redigera] Marina del

Marina delen är parkens största rikedom. Där kan man finna olika miljöer, båda några typiska av Västkusten som grunda hård- och mjukbottnar och några enastående miljöer som djupa hårdbottnar och revbildande koraller[S 15]. Faktum är att Kosterfjorden och dess gren Säcken är de enda platser längs svenska kusten (utom Gullmarsfjorden) når en sådan djup[S 15]. Men även den mest typiska undervattensmiljöer är ovanligt rikt framför allt på grund av den oceaniska salthalt[S 16]. Därför finns mer än 200 arter som har inte funnits hittills i Sverige utanför parken[S 15]. Bland de 218 rödlistade marina arter i Sverige i 2009 finns 196 (86 %) inom parken, även om rödlistningen av marina arter i landet är fortfarande i sin linda och att deras antal kommer sannolikt att öka i framtiden[S 15]. 13 arter och 11 miljöer är också redovisas som hotade enligt konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (OSPAR) bland de 39 arter och 16 miljö som nämns i OSPAR listen[S 17].

Tångskog i Yttre Vattenholmen, nära nationalparken

Grunda bottnar är en vanlig naturtyp i parken, liksom i Sveriges väskusten[S 15]. Här har utvecklat olika ekosystem, framför allt med bandtång (Zostera marina), vilket ger ett rikt ekosystem[S 18], eller bankar av blåmusslor (Mytilus edulis), europeiskt ostron (Ostrea edulis) och ibland de sällsynta hästmusslor (Modiolus modiolus)[S 16]. Det finns också maerl, ett mycket artrik biotop, som är också mycket sällsynta i Sverige och upptagen på OSPAR:s lista över hotade/minskande miljöer[S 16]. Hårdbottnar ger en viktig grepp för makroalger : bland de 375 makroalgarter som finns i Sverige, 248 är funnit i nationalparken[S 19]. Till exempel bildar stortare (Laminaria hyperborea) stor algskogar, viktiga för många marina arter[S 19]. Alla detta biotop är mycket artrik, med många rödlistade arter[S 20][S 19].

Ätlig sjöborre i parken

Den mest enastående miljöer finns dock i parkens djup. När grunden täcks med silt eller lera kan man finna arter som lilla piprensaren (Virgularia mirabilis), Kosterpiprensaren (Kophobelemnon stelliferum) och sjöborren Brissopsis lyrifera[S 21]. Biologisk mångfald är även rikare i steniga bottnar. Detta miljöer visar en stor variation med olika uppsättningar av arter[S 7]. Bland de mest intressanta arter är några arter av svampdjur, som Geodia barretti och elefantöra (Phakellia ventilabrum), några armfotingar o.s.v.[S 7]. Men parken är berömda framför allt för att det finns här några rev av ögonkorall (Lophelia pertusa), som finns ingen annanstans i Sverige[S 22]. Den finns endast en levande rev, i Säcken, som är cirka 5 000 kvadratmeter stort varav 300 kvadratmeter levande[S 22]. Det finns också fyra död korallrev : en i Grisbådarna, två i Kosterfjorden (en sydväst av Ramsö och en öst av Kosteröarna) och en i Spiran[S 22]. Även död koraller är en viktiga, för att revens komplexa tredimensionella struktur ger bra skydd för flera arter[S 22]. Cirka 20 arter finns i Sverige endast i detta revar[S 22].

Död mans hand nära Tegelskär, i nationalparken

När det gäller fiskar, parken hör bland landets rikaste vatten, och särskilt Grisbådarna var känd som en av de bästa sportfiske området, med många fiskar, hajar och rockor man kunde finna här[S 11]. Men det förändrats sedan 1970-talet : förre var torsk (Gadus morhua), kolja (Melanogrammus aeglefinus), rödtunga (Glyptocephalus cynoglossus), rödspätta (Pleuronectes platessa), sjötunga (Solea solea), bergtunga (Microstomus kitt), havskatt (Anarhichas lupus) och marulk (Lophius piscatorius) mycket vanliga men nu finns framför allt makrill (Scomber scombrus) och ibland också sill (Clupea harengus), havsöring (Salmo trutta trutta)[S 11]. I parken lever dock fortfarande 19 arter som finns i nationella rödlista, till exempel pigghaj (Squalus acanthias), men också slätrocka och europeisk ål (Anguilla anguilla)[S 11] som båda tillhör kategorin akut hotad enligt IUCN.

I området lever också många kräftdjur som nordhavsräka (Pandalus borealis), havskräfta (Nephrops norvegicus), krabbtaska (Cancer pagurus) och hummer (Homarus gammarus)[S 11]. Bland parkens arter finns 11 kräftdjur och 51 blötdjur i svenska rödlistan[S 11].

Till slut, bland marina däggdjur i parken, utom sälen, kan man se vanlig tumlare (Phocoena phocoena), delfiner, späckhuggare (Orcinus orca), långfenad grindval (Globicephala melas), vikval (Balaenoptera acutorostrata)[S 23].

[redigera] Hot

Kosterhavets ekosystem är åtminstone lika bräckligt som rikt, och det finns många olika hot. Bland de mest uppenbara hoten för den marina miljön är fiske, särskilt med trålning. Denna form av fiske är traditionellt utbredd i regionen, men utgör ett betydande hot, för att bottentrål förstör helt bottenfauna och kan i hög grad skada korallreven. Idag är trålning tillåten endast för räkfiske i parken, men inte i närheten av känsliga områden[S 24]. Det stora antalet båtar, båda fritidsbåtar och för sjöfart, kan också ha en negativ påverkan[S 25]. Detta var särskilt fallet i början av 2011 när containerfartygen Godafoss av isländskt företaget Eimskipafélag Íslands gick på grund i Ytre Hvaler och släppte ut stora mängder olja i havet[14]. Sedan har båten flyttade till Odense med ett oljeutsläpp som besudlat Kosterhavet och hela Bohuskusten på väg[15]. Ett annat hot är införandet av främmande arter som rubbar balansen i ekosystemet[S 26]. Till exempel mink angriper boet av många häckande fåglar i parken[S 14], men jakt drivs för att minska minkbeståndet i parken[S 27]. Amerikansk kammanet har också observerats nyligen i parken och betraktas som en invasiv art[S 28]. Likaså finns japanskt jätteostron i parken, dock mycket lokalt, men det kan konkurrera med blåmussla[S 29]. Slutligen, några av dessa hot är mer allmänna och därför svåra att kontrollera, som den globala uppvärmningen som kan leda till en havsnivåhöjning, havsförsurning och störning av strömmar och salthalt[S 30].


[redigera] Historia

[redigera] Förhistoria och medeltiden

Många båtar är avbildat i hällristningar i Tanum

Äldsta spåren av bostader i skärgården finns i Nordkoster och är från yngre stenåldern till början av bronsåldern (ca 1 500 f. Kr.[S 31]. I Sydkoster, rester av bostad är från ca 800 f. Kr.[S 31]. Människor levde då från fiske och jakt[S 31]. Men fiske i området fanns redan förut, förmodligen för 8 000 år sedan som har visat utgrävningar vid E6[S 32]. Världsarvet hällristningsområdet i Tanum är en exceptionell vittnesmål om betydelsen av havet för invånarna i Bohuslän i bronsåldern.

Enligt biskop Eysteins jordebok, skrivit i 1388, skärgården var då i Oslo stift : det fanns en gård i Nordkoster och sex i Sydkoster[S 32]. Människor levde fortfarande från fiske och jakt, till exempel sälar och sjöfåglar, men den främsta näring var jordbruk[S 32].

[redigera] Moderna tider

Vid slutet av 1500-talet, blev sill särskilt mycket i Kosteröarnas vattnen och sedan, vid slutet av 1600-talet kommer det att vara hummer som ger rikedom till öborna[S 32]. Kosteröarna blev svenska 1658 med freden i Roskilde[K 1]. Invånare, som tidigare hyrde sin mark av en kloster och senare av rika ägare, kunde då köpa de från kronan[K 1]. De också började driva handel med utländska (framför allt Nederländska) som för hummer på speciella båtar (som kallade hummerkogg)[S 32], detta båtar är till exempel i Strömstads kommunvapen[16]. Under andra hälften av 1700-talet skedde den stora sillperiod : fiske blev en viktigare näring än jordbruk[S 31]. Männen drev fiske medan kvinnor och barn var inblandade i jordbruk[K 1]. Det var en glanstid för skärgården och befolkningen okade kraftig[S 31]. Ökning förtsätte vid 1800-talet : befolkning gick från ca 100 till 600 i 1930[K 1].Fiske var ett småskaligt blandfiske, som varierade efter säsong : i vinter fiskade man främst torsk, kolja, plattfiskar och vitling, i vår och sommar var det makrill och ål och i höst hummer[S 32]. Många fyrar bildades då : Nordkoster i 1849, Käbblingarna och Vattenholmen i 1880-talet, sen Nordkoster fyr flyttades till Ursholmen i 1891[17], för att Nordkoster var för högt, så att fyren ibland förväxlades med en stjärna[4]. Trålning i området började för räkor i 1903[S 32].

Allt förandrades mellan 1950 och 1960. Med den tekniska revolutionen, var industrier, som är belägna i större städer, i önskat av arbete och traditionellt arbetet på ön var inte längre lönsam[K 2]. Många människor lämnade öarna till städerna, flottan sjönk kraftigt och boskap nästan försvann från Koster[K 2]. Befolkningen är nu ca 320 invånare, 10 % lever på fiske, 25 % arbetar inte i själva öarna och 25% är pensionär[K 2].

Dubbelfyren i Ursholmen

[redigera] Bevarande

[redigera] Källor

  1. ^ [a b] sid. 83
  2. ^ [a b] sid. 13
  3. ^ sid. 27
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l] sid. 52
  5. ^ [a b c d e f g h i j k l m] sid. 51
  6. ^ sid. 65
  7. ^ [a b c d] sid. 43
  8. ^ sid. 45
  9. ^ [a b c d e f g h] sid. 53
  10. ^ [a b] sid. 55
  11. ^ [a b c d e f g h] sid. 49
  12. ^ [a b c d e f g h i j] sid. 50
  13. ^ sid. 58
  14. ^ [a b c] sid. 59
  15. ^ [a b c d e] sid. 35
  16. ^ [a b c] sid. 37
  17. ^ sid. 36
  18. ^ sid. 38
  19. ^ [a b c] sid. 41
  20. ^ sid. 40
  21. ^ sid. 42
  22. ^ [a b c d e] sid. 44
  23. ^ sid. 46
  24. ^ sid. 69
  25. ^ sid. 67, 68 och 72
  26. ^ sid. 72
  27. ^ sid. 197
  28. ^ sid. 46
  29. ^ sid. 39
  30. ^ sid. 73
  31. ^ [a b c d e] sid. 29
  32. ^ [a b c d e f g] sid. 31
  • Edman, Stefan (2009). Koster sea : the first marine national park in Sweden. Örebro: Gullers. ISBN 978-91-85957-08-8 
  1. ^ [a b c d] sid. 127
  2. ^ [a b c] sid. 129
  • Andra
  1. ^ ”Koster - Naturreservat i Kosterhavet”. Länsstyrelsen Västra Götalands län. 2010. http://www.lst.se/NR/rdonlyres/EABBDF4B-725E-4D83-9600-21CF1F49BD9D/179697/Kostervandringskarta.pdf. Läst 24 september 2011. 
  2. ^ ”Information om Strömstad”. Strömstads kommun. http://www.stromstad.se/omkommunen/informationomstromstad.52.html. Läst 15 september 2011. 
  3. ^ (engelska) ”Kosterhavet National Park”. Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-9412-7.pdf. Läst 17 septembre 2011. 
  4. ^ [a b] Klaesson, Per; Lunneryd Sven Gunnar (2009). Kosterhavet: naturen och människan. Göteborg: Kabusa. Libris 11361926. ISBN 978-91-7355-114-4 (inb.) 
  5. ^ ”Koster”. Kosteröarna. http://www.kosteroarna.com/koster.htm. Läst 15 septembre 2011. 
  6. ^ ”Nordsjön”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/nordsjön. Läst 13 december 2011. 
  7. ^ ”Normal solskenstid för ett år”. SMHI. http://www.smhi.se/klimatdata/meteorologi/stralning/1.3052. Läst 15 september 2011. 
  8. ^ ”Normalvärden för temperatur för 1961-1990”. SMHI. http://data.smhi.se/met/climate/time_series/month_year/normal_1961_1990/SMHI_month_year_normal_61_90_temperature_celsius.txt. Läst 15 september 2011.  : station 8154
  9. ^ ”Normalvärden för nederbörd för 1961-1990”. SMHI. http://data.smhi.se/met/climate/time_series/month_year/normal_1961_1990/SMHI_month_year_normal_61_90_precipitation_mm.txt. Läst 15 september 2011.  : station 8154
  10. ^ ”Salinitet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/salinitet. Läst 14 december 2011. 
  11. ^ [a b c] ”Tjärnöarkipelagen: Strömstads kommun: del 1: geologi”. Naturinventeringar i Göteborgs och Bohus län. 1977. http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/SiteCollectionDocuments/sv/djur-och-natur/skyddad-natur/1977_91.pdf. 
  12. ^ [a b c d] Bjørn Hageskov (1985). ”Constrictional deformation of the Koster dyke swarm in a ductile sinistral shear zone, Koster islands, SW Sweden”. Bulletin of the Geological Society of Denmark 34: sid. 151-197. 
  13. ^ ”Kosterhavets nationalpark”. Sveriges geologiska undersökning. http://www.sgu.se/sgu/sv/produkter-tjanster/nyheter/nyheter-2009/kosterhavet-nationalpark.html. Läst 17 september 2011. 
  14. ^ ”Chef ber om ursäkt för oljespill”. SVT. 20 februari 2011. http://svt.se/2.22584/1.2332283/chef_ber_om_ursakt_for_oljespill. 
  15. ^ ”Koster hotas åter av Godafoss olja”. Bohusläningen. 2 mars 2011. http://bohuslaningen.se/nyheter/tanum/1.1136735-koster-hotas-ater-av-godafoss-olja. 
  16. ^ ”Strömstads kommunvapen”. Strömstads kommun. http://www.stromstad.se/omkommunen/forvaltningar/kommunledning/kulturochfritid/kommunen/kommunvapen.82.html. 
  17. ^ (engelska) ”Lighthouses of Sweden: Tanum Area (Northern Bohuslän)”. University of North Carolina. http://www.unc.edu/~rowlett/lighthouse/swe1.htm. 

[redigera] Vidare läsning

[redigera] Externa länkar

v • d • r
Nationalparker i Sverige

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Kosterhavets_nationalpark&oldid=15848051"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk