Övergångsmetall

Lösningar av salter av övergångsmetaller.
Från vänster koboltnitrat Co(NO₃)₂, kaliumdikromat K₂Cr₂O₇, kaliumkromat K₂CrO₄, nickelklorid NiCl₂, kopparsulfat CuSO₄, kaliumpermanganat KMnO₄.

Övergångsmetaller eller övergångselement (även transitionsmetaller respektive transitionselement) är grundämnena i periodiska systemets mellersta del. Hittills känner man till 64 övergångselement, och alla är metaller.

Beskrivning

Två något olika avgränsningar finns, en där grupp 3 till grupp 12 ingår, och en där grupp 3 till grupp 11 ingår. Den tidigare motsvarar d-blocket och f-blocket. Den senare definitionen används av IUPAC och motsvarar de element som bildar minst en jon med delvis fyllt underskal av d-elektroner. Grundämnena i grupp 12, zink, kadmium och kvicksilver, har fyllda d-elektrondelskal både i atom- och jonform och därmed egenskaper som delvis skiljer sig från de andra grundämnena i d-blocket. Det syntetiska grundämnet copernicium tillhör samma grupp och har troligtvis liknande egenskaper, men det har framställts i så små mängder och har så kort halveringstid att dessa inte har kunnat bestämmas i någon högre grad.

Grundämnena i f-blocket, lantanoider och aktinoider, kallas inre övergångselement. I dessa är det yttersta d-underskalet delvis fyllt, och det yttersta f-underskalet fylls stegvis när man rör sig åt höger i periodiska systemet. I de andra övergångselementen fylls det yttersta d-underskalet stegvis när man rör sig åt höger.

Övergångsmetaller bildar lätt komplex, och dessa har ofta kraftigt färgade föreningar.

Övergångsmetallernas kemiska tecken och atomnummer

Grupp	Period 4	Period 5	Period 6	Period 7
3	Sc 21	Y 39	La 57	Ac 89
			Ce 58	Th 90
			Pr 59	Pa 91
			Nd 60	U 92
			Pm 61	Np 93
			Sm 62	Pu 94
			Eu 63	Am 95
			Gd 64	Cm 96
			Tb 65	Bk 97
			Dy 66	Cf 98
			Ho 67	Es 99
			Er 68	Fm 100
			Tm 69	Md 101
			Yb 70	No 102
			Lu 71	Lr 103
4	Ti 22	Zr 40	Hf 72	Rf 104
5	V 23	Nb 41	Ta 73	Db 105
6	Cr 24	Mo 42	W 74	Sg 106
7	Mn 25	Tc 43	Re 75	Bh 107
8	Fe 26	Ru 44	Os 76	Hs 108
9	Co 27	Rh 45	Ir 77	Mt 109
10	Ni 28	Pd 46	Pt 78	Ds 110
11	Cu 29	Ag 47	Au 79	Rg 111
12	Zn 30	Cd 48	Hg 80	Cn 112

Referenser

Övriga källor

• Nationalencyklopedin 20. Bra Böcker. 1989. sid. 526. ISBN 91-7024-621-1 
• Sherwood, Martin (1990). Kemin, Grundämnen & föreningar. Bonniers. sid. 40. ISBN 91-34-50893-7