Kolgruppen

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kolgruppen kallas gruppen av grundämnen i periodiska systemets grupp 14. Alla grundämnen i kolgruppen har 4 elektroner i sitt yttersta skal. Oftast så delar atomerna elektroner med andra atomer. Men denna tendensen avtar i takt med att atomens storlek ökar. Följande ämnen tillhör kolgruppen i ökande atomnummer:

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

[1]
Namn Tecken Atomnummer K L M N O P Q Smältpunkt(°C) Kokpunkt(°C)
Kol C 6 2 4 3700 4027
Kisel Si 14 2 8 4 1414 3265
Germanium Ge 32 2 8 18 4 938,25 2833
Tenn Sn 50 2 8 18 18 4 231,93 2602
Bly Pb 82 2 8 18 32 18 4 327,5 1749
Flerovium Fl 114 2 8 18 32 32 18 4 Okänt Okänt

Ämnesklasser[redigera | redigera wikitext]

Kolgruppen innehåller grundämnen som har egenskaper som placerar dem i ämnesklasserna metall, icke-metall och halvmetall. Bly och tenn är metaller, germanium och kisel tillhör halvmetallerna och kol tillhör icke-metallerna. Fleroviums ämnesklass är för närvarande okänd, då en tillräcklig mängd av ämnet aldrig har skapats för att studera det på makronivå, men det tros vara en metall.[2]

Halvledare[redigera | redigera wikitext]

Två av ämnena i kolgruppen kisel och germanium är så kallade halvledare då deras ledningsförmåga ligger mellan ledare som t.ex guld och isolerande material som t.ex glas. Detta gör även så att man kan introducera andra ämnen till dess kristallstruktur för att förbättra eller försämra ledningsförmågan av dessa ämnena i en process som kalla dopning. Dopningen kan antingen minska eller öka antalet friaelektroner och kan därmed förbättra eller försämra en halvledares ledningsförmåga. Dessa egenskaper uppträder på grund av kvantmekaniska effekter i kristall strukturen som förklarar rörelsen av laddade partiklar i halvledarnas kristallstruktur.[3]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Kol[redigera | redigera wikitext]

Kol är det andra mest förekommande ämnet i kolgruppen och är det femtonde vanligaste ämnet i jordskorpan. Kol förekommer i flera former på jorden. Den första formen är olika former av oxiderat kol som t.ex. Karbonat i stenar eller Vätekarbonat i haven. Den andra formen som kol kommer i är den reducerade formen som vanligen finns i olika typer av fossiler som sedan extraheras av människor i form av t.ex. olja eller naturgas. I dessa fossila kol resurser förekommer kolet som olika typer av kolväte. Den tredje formen som kol upphittas i är i gasformen där den förekommer i atmosfärers som koldioxid och kolmonoxid. Det finns även en stor del kol i jordens levande organismer då organiskt material främst består av kol. Kol är även ett vanligt förekommande ämne i rymden då kol kan avges av döende när en stjärnas kärna får slut på väte och börjar fusionera kol utav heliumet i dess kärna.[4]

Kisel[redigera | redigera wikitext]

Kisel är det vanligaste ämnet på jorden av de som tillhör kolgruppen och är det näst vanligaste ämnet på jorden efter syre. Kisel förekommer inte i ren form naturligt på jorden utan förekommer istället i form av olika oxider som t.ex. Kiseldioxid. Kisel formas i stjärnor genom fusion av syre atomer när allt kol i stjärnan har tagit slut och syret behöver förbrännas.[4]

Germanium[redigera | redigera wikitext]

Germanium är ett väldigt sällsynt ämne på jorden och förekommer endast i 2 ppm i jordens skorpa och är det femtioandra vanligaste ämnet på jorden. Germanium malm är väldigt sällsynt på grund av att geologiska processer inte koncentrerar germanium vilket gör så att metallen blir väldigt utsprid i jordskorpan. Detta gör så att germanium vanligtvis förekommer i andra metallers malm som t.ex. zink malm eller Germanit.[4]

Tenn[redigera | redigera wikitext]

Tenn förekommer i jordskorpan med en koncentration av 2 ppm i Kassiterit (SnO2). Det förekommer inga högkoncentrerade Tennavlagringar utan tennet förekommer i låga koncentrationer i sällsynta tenn fyndigheter som är utsprida över jorden.[5]

Bly[redigera | redigera wikitext]

Bly förekommer i jordskorpan med ungefär samma koncentration som tenn på 2 ppm. Bly förekommer naturligt i många olika former där blyglans (PbS) är den vanligaste följt av Anglesit (PbSO4) och Cerussit (PbCO3). Mängden bly på jorden ökar konstant på grund av att den är den första stabila slutprodukten i tre naturliga sönderfallskedjor toriumserien, uranserien och aktiniumserien.[6]

Flerovium[redigera | redigera wikitext]

Flerovium förekommer ej naturligt i någon form pågrund av dess instabilitet då den mest stabila isotopen har en halveringstid på 1,9 sekunder. Flerovium kan dock förekomma i högenergi kollisioner i t.ex supernovor och har även skapats i laboratorium.[2]

Användnings områden[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”carbon group element - General properties of the group | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/carbon-group-element/General-properties-of-the-group. Läst 3 maj 2022. 
  2. ^ [a b] ”WebElements Periodic Table » Flerovium » the essentials”. www.webelements.com. https://www.webelements.com/flerovium/. Läst 31 mars 2022. 
  3. ^ Yu, Peter (1996). Fundamentals of Semiconductor Physics and Materials Properties 
  4. ^ [a b c] Emsley, John (1 oktober 2011). Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements 
  5. ^ ”tin | Definition, Properties, Uses, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/tin. Läst 11 maj 2022. 
  6. ^ ”lead - Properties of the element | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/science/lead-chemical-element/Properties-of-the-element. Läst 11 maj 2022.