Hafnium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Hafnium
Nummer
72
Tecken
Hf
Grupp
4
Period
6
Block
d
Zr

Hf

Rf
LutetiumHafniumTantal
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Övergångsmetall
Relativ atommassa 178,49(2) u
Utseende Grå metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet 13310 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 2506 K (2233 °C)
Kokpunkt 4876 K (4603 °C)
Molvolym 13,44 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 24,06 kJ/mol
Ångbildningsvärme 575 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 155 (208) pm
Kovalent radie 150 pm
1:a jonisationspotential 658,5 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1440 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f14 5d2 6s2
e per skal 2, 8, 18, 32, 10, 2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 4 (amfoterisk)
Elektronegativitet 1,3 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Ljudhastighet 3010
Elektrisk konduktivitet 3,12 × 106 A/(V × m)
Mohs hårdhet 5,5
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Hafniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
172Hf syntetisk 1,87 år ε 0,350 172Lu
174Hf 0,162 % 2 × 1015 år α 2,495 170Yb
176Hf 5,206 % 176Hf, stabil isotop med 104 neutroner
177Hf 18,606 % 177Hf, stabil isotop med 105 neutroner
178Hf 27,297 % 178Hf, stabil isotop med 106 neutroner
179Hf 13,629 % 179Hf, stabil isotop med 107 neutroner
180Hf 35,1 % 180Hf, stabil isotop med 108 neutroner
182Hf syntetisk 9 × 106 år β 0,373 182Ta
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Hafnium är ett silvergrått metalliskt grundämne med den kemiska beteckningen Hf. Hafnium används i bland annat radiorör och glödlampor. Det återfinns i zirkoniummineraler. Namnet kommer av Hafnia, som är det latinska namnet för Köpenhamn.

Grundämnet upptäcktes där 1923 av Dirk Coster och George de Hevesy sedan Niels Bohr med utgångspunkt från sin atomteori 1922 hade förutsagt dess existens.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Hafnium absorberar neutroner bra och används ibland i kärnkraftverk för att absorbera neutroner. Det kan också användas i legeringar med bland annat järn och titan.

En hafnium-baserad legering är en kandidat för High-K-isoleringen som kommer att användas i framtida generationers processorer. Intel och IBM har forskat inom området och har funnit att hafnium-baserade material är bättre isolatorer än kiseldioxid, vilket gör att man kan producera chip som är snabbare, mindre och mer energisnåla. Intel har nu börjat tillverka 45-nanometersprocessorer med hafnium.

Framställning och förekomst[redigera | redigera wikitext]

Hafnium separeras från zirkonium (som har liknande egenskaper) genom vätske-vätske-extraktion.

I naturen förekommer hafnium i zirkonmineraler.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]