Gadolinium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gadolinium
Nummer
64
Tecken
Gd
Grupp
3
Period
6
Block
f

Gd

Cm
EuropiumGadoliniumTerbium
   


Generella egenskaper
Ämnesklass      Lantanoid
Relativ atommassa 157,25(3) u
Utseende Silvrigt vit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 7901 kg/m3 (273 K)
Smältpunkt 1585 K (1312 °C)
Kokpunkt 3523 K (3250 °C)
Molvolym 19,90 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 10,05 kJ/mol
Ångbildningsvärme 359,4 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 188 (233) pm
1:a jonisationspotential 593,4 kJ/mol
2:a jonisationspotential 1170 kJ/mol
3:e jonisationspotential 1990 kJ/mol
4:e jonisationspotential 4250 kJ/mol
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f7 5d1 6s2
e per skal 2, 8, 18, 25, 8, 2
Elektronkonfiguration
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (svag bas)
Elektronegativitet 1,20 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Ljudhastighet 2680
Elektrisk konduktivitet 0,736·106 A/(V × m)
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Gadoliniumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
152Gd 0,20 % 1,08·1014 år α 2,205 148Sm
154Gd 2,18 % 154Gd, stabil isotop med 90 neutroner
155Gd 14,80 % 155Gd, stabil isotop med 91 neutroner
156Gd 20,47 % 156Gd, stabil isotop med 92 neutroner
157Gd 15,65 % 157Gd, stabil isotop med 93 neutroner
158Gd 24,84 % 158Gd, stabil isotop med 94 neutroner
160Gd 21,86 % 1,3·1020 år β- 160Dy
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Gadolinium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Gadolinium är en silvervit, mjuk och smidbar metall. Den oxideras i luft, reagerar långsamt med vatten och är löslig i syror.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Gadolinium förekommer i jordskorpan i mängder motsvarande 6,4 gram/ton. År 1880 upptäcktes elementet i form av sin oxid av schweizaren Marignac i mineralet gadolinit från Ytterby, Stockholms län. Det är namngivet efter den finländske kemisten Johan Gadolin (1760 - 1853).

I ren form har gadolinium framställts i modern tid. Vanligaste metoden är reduktion av trifluoriden med metalliskt kalcium.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Gadolinium används bland annat som inblandning i kärnbränsle, då i form av gadoliniumoxid, Gd2O3 (så kallad brännbar absorbator). Syftet med att blanda in det i kärnbränsle är dess egenskaper att fånga upp neutroner, samtidigt som det långsamt förbrukas. På så sätt begränsas effekttätheten i färskt kärnbränsle och effektfördelningen mellan färskt och utbränt bränsle blir jämnare.

Inom sjukvården är gadoliniumföreningar viktiga som kontrastmedel vid MR-diagnostik.

Vidare kan gadolinium användas inom ståltillverkningen där en liten inblandning av gadolinium ökar beständigheten hos järn- och kromlegeringar.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Bra Böckers lexikon, 1975

Se även[redigera | redigera wikitext]