Argon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av fjärilar, se Argon (djur).
Argon
Nummer
18
Tecken
Ar
Grupp
18
Period
3
Block
p
Ne

Ar

Kr
KlorArgonKalium
[Ne] 3s2 3p6
18Ar
   

Violett i sitt plasmatillstånd
Violett i sitt plasmatillstånd


Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa 39,948(1)[1] u
Utseende Färglös i gasform
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid 0 °C och 101,325 kPa 1,784 g/L
– flytande, vid kokpunkten 1,3954 g/cm3
Aggregationstillstånd Gas
Smältpunkt 83,81 K ​(−189,34 °C)
Kokpunkt 87,302 K ​(−185,848 °C)
Trippelpunkt 83,8058 K (−189,3442 °C)
68,89 kPa[2]
Kritisk punkt 150,687 K (−122,463 °C)
4,863 MPa[2]
Molvolym 22,56 × 10−6 m3/mol
Smältvärme 1,18 kJ/mol
Ångbildningsvärme 6,52[3] kJ/mol
Specifik värmekapacitet 520 J/(kg × K)
Molär värmekapacitet 20,85[4] J/(mol × K)
Ångtryck
Tr. (Pa) 1 10 100 1 k 10 k 100 k
Te. (K) 47 53 61 71 87
Atomära egenskaper
Atomradie 71 pm
Kovalent radie 106 pm
van der Waalsradie 188 pm
Elektronaffinitet 0 kJ/mol
Jonisationspotential Första: 1520,6 kJ/mol
Andra: 2665,8 kJ/mol
Tredje: 3931 kJ/mol
Fjärde: 5771 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Ne] 3s2 3p6
e per skal 2, 8, 8
Electron shell 018 Argon - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 0
Elektronegativitet
3,242 (Allenskalan)
Diverse
Kristallstruktur Kubisk ytcentrerad (fcc)
Kristallstruktur
Ljudhastighet 319 m/s
Värmeledningsförmåga 0,01772 W/(m × K)
Magnetism Diamagnetisk[5]
Magnetisk susceptibilitet −1,1 × 10−8[6]
Brytningsindex 1,000281
Identifikation
CAS-nummer 7440-37-1
Pubchem 23968
RTECS-nummer CF2300000
Historia
Namnursprung Från grekiska argos, ”på tomgång”.[7][8]
Upptäckt och första isolation Lord Rayleigh och William Ramsay (1894)
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Argonisotoper


Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP


35Ar
{syn.} 1,775 s β+ 5,965 35Cl
36Ar
0,337 % Stabil
37Ar
{syn.} 35,04 d ε 0,813 37Cl
38Ar
0,063 % Stabil
39Ar
Spår 269 a β 0,565 39K
40Ar
99,6035 % Stabil
41Ar
{syn.} 109,61 min β 2,492 41K
42Ar
Spår 32,9 a β 0,6 42K


Säkerhetsinformation
Säkerhetsdatablad: Sigma-Aldrich
Globalt harmoniserat system för klassifikation och märkning av kemikalier
GHS-märkning enligt EU:s förordning 1272/2008 (CLP)
04 – Gasflaska
Gasflaska






H-fraser H280
P-fraser P403
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Argon är ett icke-metalliskt grundämne som har atomnummer 18 och kemiskt tecken Ar. Argon är den vanligaste ädelgasen och den finns i jordens atmosfär i en halt av cirka 0,93 %. Argon används ibland som förpackningsgas i livsmedel och har E-nummer E 938.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Ett argonfyllt glasrör lyser upp med hjälp av elektrisk ström och bildar förkortningen för argon.

Argon används ofta som skyddsgas när kväve är för reaktivt och andra ädelgaser för dyra. Argon har en stor användning i glödlampor där den skyddar volframtråden från oxidering. Gasen används också som skyddsgas vid svetsning av till exempel järn där metallen annars hade reagerat med luftens syre på grund av hettan. Flytande argon kan användas vid behandling av cancercellerna dör av den kraftiga nedkylningen.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Argon är den vanligaste ädelgasen och jordens atmosfär består till 0,935 % volymprocent av gasen.

Gas Procent i atmosfären
Syre 20,946 %
Kväve 78,084 %
Koldioxid 0,035 %
Argon 0,934 %

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Argon utvinns huvudsakligen från luft genom fraktionerad destillation. Argon bildas också genom sönderfall av den naturligt förekommande radioaktiva isotopen 40K.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Engelsmannen Henry Cavendish utförde på 1780-talet experiment med urladdningar i en blandning av kväve och ett överskott av syre, varvid han erhöll kväveoxider som han absorberade i en alkalilösning. Efter att ha absorberat kvarvarande syrgas med kaliumsulfid fick han kvar en liten gasmängd, vilken bestod av ädelgaser från luften. Han fastställde dock aldrig dessa glasblåsor som ett nytt ämne. [9]

När John William Strutt på 1880-talet bestämde densiteten för olika gaser upptäckte han att kväve som hade framställts ur luft hade lite högre densitet än det kväve som framställts ur ammoniak. Strutt hittade ingen förklaring på problemet men skotten sir William Ramsay gjorde en spektralanalys på luft befriad från syre och kväve och hittade då linjer som aldrig förr hade hittats i luft.

När Ramsay 1894 ledde luftkväve över glödande magnesium, som reagerar med kväve, fann han att 1/80-del av gasen inte reagerade med magnesium. Forskarna kom då överens om att det var ett nytt grundämne som upptäckts och döpte gasen till argon efter det grekiska ordet argos som betyder trög eller lat.

Då Ramsay 1898 tillsammans med Morris Travers, destillerade argonet fann han att det innehöll ytterligare tre ädelgaser - neon, krypton och xenon. [9]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ IUPAC, Standard Atomic Weights Revised 2013.
  2. ^ [a b] Mall:RubberBible92nd
  3. ^ Yiming Zhang, Julian R. G. Evans, Shoufeng Yang: Corrected Values for Boiling Points and Enthalpies of Vaporization of Elements in Handbooks. In: Journal of Chemical & Engineering Data. 56, 2011, S. 328–337, doi:10.1021/je1011086.
  4. ^ Shuen-Chen Hwang, Robert D. Lein, Daniel A. Morgan (2005). "Noble Gases". Kirk Othmer Encyclopedia of Chemical Technology. Wiley. pp. 343–383. doi:10.1002/0471238961.0701190508230114.a01.
  5. ^ Magnetic susceptibility of the elements and inorganic compounds, in Mall:RubberBible86th
  6. ^ Weast, Robert C. (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990. Seiten E-129 bis E-145. ISBN 0-8493-0470-9. Werte dort sind auf g/mol bezogen und in cgs-Einheiten angegeben. Der hier angegebene Wert ist der daraus berechnete maßeinheitslose SI-Wert.
  7. ^ Royal Society of Chemistry – Visual Element Periodic Table
  8. ^ – Online Etymological Dictionary
  9. ^ [a b] Anders Lennartsson, Periodiska systemet, Studentlitteratur, 2011