Prometium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Prometium
Nummer
61
Tecken
Pm
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Pm

Np
NeodymPrometiumSamarium
[Xe] 4f5 6s2
61Pm
   



Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Utseende Metallisk
Fysikaliska egenskaper
Densitet 7264 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1373 K (1100 °C)
Kokpunkt 3273 K (3000 °C)
Molvolym 20,23 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 86,7 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 185 (205) pm
Jonisationspotential Första: 540 kJ/mol
Andra: 1050 kJ/mol
Tredje: 2150 kJ/mol
Fjärde: 3970 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f5 6s2
e per skal 2, 8, 18, 23 ,8, 2
Electron shell 061 Promethium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3 (svag bas)
Elektronegativitet 1,13 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur Hexagonal
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Prometiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
143Pm {syn.} 265 dagar ε 1,041 143Nd
144Pm {syn.} 363 dagar ε 2,332 144Nd
145Pm {syn.} 17,7 år ε
α
2,322
0,163
145Nd
141Pr
146Pm {syn.} 5,53 år ε
β-
1,472
1,542
146Nd
146Sm
147Pm {syn.} 2,6234 år β- 0,224 147Sm
148Pm {syn.} 5,370 dagar β- 2,468 148Sm
149Pm {syn.} 53,08 timmar β- 1,071 149Sm
Säkerhetsinformation
Övriga faror
Radioaktiv
Radioaktiv
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Prometium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna. Ämnet förekommer inte naturligt.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Alla dess isotoper av prometium är radioaktiva. De 14 kända isotoperna har masstal från 141 till 154 och halveringstid från 34 sekunder till 17,7 år.[1]

Förekomst och framställning[redigera | redigera wikitext]

Prometium bildas i naturen i mycket små mängder. Det påvisades första gången 1941 vid bestrålning av neodym och praseodym med α-partiklar, neutroner och deutroner.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Tekniskt används prometium som β-strålare vid radioaktiv tjockleksbestämning och ingår i vissa självlysande färger samt i specialbatterier, t. ex. för pacemakers.[1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Bra Böckers lexikon, 1979.

Se även[redigera | redigera wikitext]