Europium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europium
Nummer
63
Tecken
Eu
Grupp
N/A
Period
6
Block
f

Eu

Am
SamariumEuropiumGadolinium
[Xe] 4f7 6s2
63Eu
   

Europium.jpg

Emissionsspektrum
Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa 151,964 u
Utseende Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet 5244 kg/m3 (273 K)
Aggregationstillstånd Fast
Smältpunkt 1099 K (826 °C)
Kokpunkt 1800 K (1527 °C)
Molvolym 28,97 × 10-6 m3/mol
Smältvärme 9,21 kJ/mol
Ångbildningsvärme 143,5 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie 185 (231) pm
Jonisationspotential Första: 547,1 kJ/mol
Andra: 1085 kJ/mol
Tredje: 2404 kJ/mol
Fjärde: 4120 kJ/mol
(Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration [Xe] 4f7 6s2
e per skal 2, 8, 18, 25, 8, 2
Electron shell 063 Europium - no label.svg
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd 3, 2 (svag bas)
Elektronegativitet 1,2 (Paulingskalan)
Diverse
Elektrisk konduktivitet 1,12·106 A/(V × m)
Mohs hårdhet ingen uppgift
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Huvudartikel: Europiumisotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP
149Eu {syn.} 93,1 dagar ε 0,692 149Sm
150Eu {syn.} 36,9 år ε 2,261 150Sm
151Eu 47,8 %
Stabil
152Eu {syn.} 13,516 år ε
β-
1,874
1,819
152Sm
152Gd
153Eu 52,2 %
Stabil
154Eu {syn.} 8,593 år β- 1,969 154Gd
155Eu {syn.} 4,7611 år β- 0,252 155Gd
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Europium är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoiderna och de sällsynta jordartsmetallerna.

I ren form är europium en tungmetall med silveraktig färgen och en hårdhet som liknar bly.[1]

Europium förekommer i naturen tillsammans med samarium.[2] Europium(III)oxid, Eu2O3, är blekt rosafärgad, och även europiumsalterna är rosafärgade. Många europiumföreningar uppvisar fluorescens.

Europium är ett sällsynt grundämne med begränsad användning. En av användningarna är i kärntekniska sammanhang, tack vare ämnets goda förmåga att absorbera neutroner.[1] Andra tillämpningar bygger på europiums fluorescerande effekt.

Europium renframställdes i oxidform 1901 av den franske kemisten Eugène-Anatole Demarçay, som också namngav ämnet.[2] Dess namn kommer från världsdelen Europa. 1890 hade Paul-Émile Lecoq de Boisbaudran upptäckt grundämnet, men framställde det aldrig i ren form.[1]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Grundämnet europium (Eu), Grundämnen.nu, läst 2016-10-07
  2. ^ [a b] Europium i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]